Water off a duck’s back

ina

 

”Det åskar!” utbrister alla mina Facebookvänner i Malmö och jag surar för jag har inte hört ett enda muller sedan jag gick upp för snart två timmar sedan. Vad fan! Däremot fick jag mig en väldigt blöt promenad genom ösregnet när jag gick till jobbet förut. Inget som är något direkt problem för mig, jag har inget emot regn, men mina skor är i tunt tyg så de är lagom genomsura just nu och står på tork här bredvid medan jag värmer fötterna i mina zombietofflor.

Det luktade ljuvligt när jag gick till jobbet i regnet. Blöt asfalt, blöt jord, blöta blommor. Underbara ljuvliga. Nöjd! Benen mina är kalla och blöta dock, jag har ju bara kjol och strumpbyxor på mig så det kom lite väl mycket vatten på benen.

Nu kommer en jump och efter den så blir det RuPaul’s Drag Race spoilers, så om ni inte har sett sista avsnittet så är det ju en bra idé att INTE klicka vidare här nu…

Läs mer

Blött knarr under fötterna

9e95fcc8c10c11e19e4a12313813ffc0_7Jag vaknar till hela tiden. Det gjorde jag under natten till igår också. I nättras vaknade jag till säkert fyra gånger och tittade på klockan, och jag känner mig utvilad varje gång jag vaknar. Tio minuter innan klockan skulle ha ringt så gav jag upp och gick upp och duschade istället. Kändes ovärt att försöka sova tio minuter till, även fast jag förmodligen hade kunnat somna.

Varje gång jag vaknat till så har jag hört regnet smattra mot fönsterblecket. Någongång runt fyra i morse började det snöa istället. Detta baserar jag på att vid klockan fyra kunde jag inte höra det smattrande regnet längre, och när jag gick upp vid fem så var det vitt på marken. Min intuition säger att dessa två faktum KAN vara relaterade. :P

Pysslade för fullt med mitt projekt igår efter jobb. Tyckte att jag var supereffektiv! …tills jag insåg att jag hade spenderat hela kvällen och knappt kommit någonstans. Fan. Jag hade hoppats vara klar till helgen, men det finns inte tid nog till att slutföra innan Martin kommer. Får sikta på helgen därefter istället, helt enkelt. Ibland får man inse sina begränsningar och förstå att man trots oavbrutet arbete under fem timmar om dagen inte kommer att hinna slutföra projekt under den tid man initiellt räknat med.

Det blir bra, dock :) So far, so good!

Ohwell. På återseende!

Ay, caramba

Nyvaken och liiite baktung sedan gårdagskvällen – men det är det värt, vilken väldigt trevlig kväll vi hade! Den mexikanska maten var god, jag drack sangria och vi pratade i ett par timmar och hade det väldigt awesome :) Men oj vad trött jag var när jag kom tillbaka till hotellet – jag lyckades dock läsa igenom ett och ett halvt kapitel i boken jag för tillfället läser (The Konrad Saga – en bok i Warhammer-universat) men sedan somnade jag like there’s no tomorrow.

Jag vet dock inte varför jag envisas med att sova med fönstret öppet (för att jag vill ha frisk luft, that’s why…) för jag väcks varje morgon av att sopåkarna utanför tömmer soptunnorna. Av skum anledning har ju sisådär …hm… kanske 30-40 lägenheter sina fönster åt bakgården till (mig inräknad) och måste ju även de störas av oväsendet som börjar halv sex varje morgon? Det är lite tråkigt när man vill ha sovmorgon men inte kan sova klokt för att de krossar glasflaskor och piper med lastbilar. Morr.

Annars är hotellrummet okej. Det är lite mörkt och jag har inte direkt något att göra, men det är bara inatt kvar och sedan sover jag tillsammans med Martin hela fyra nätter i rad ♥ – varav två nätter blir i min SPRILLANS NYA SÄNG som jag skall köpa på söndag. Hur nice ^_^

Nu skall jag sminka mig så att jag ser lite mänsklig ut och sedan skall jag kräla ner och äta frukost innan det är dags att promenera bort till kontoret igen. Idag är det regntunga skyar ute, för se hur blöt jag blir på morgonpromenaden idag. Jag har blivit erbjuden skjuts tidigare men tycker att det känns onödigt att åka en sträcka som tar mig max tjugo minuter att gå. Det är ju bara trevligt att få frisk luft och röra sig lite :)

Apropå röra sig lite, ser INTE fram emot kvällen då jag skall ut och springa igen. Min kropp gör oooont. ;(

Det är fan dags att göra något åt detta nu

Jo, jag tänkte ju vänta med att börja med detta tills flytten var klar. För att kunna börja i lugn och ro och utan att det krockar med andra saker. Men vad fan hörni, när det har gått så långt att man mår illa när man ser sig själv i spegeln utan kläder och man inser att man börjar fundera på att svälta sig själv för att få bort allt överflödigt kroppsfett som sitter på så fel ställe och gäckar mig så kom jag fram till att nej, jag börjar NU. Innan det är för sent. Innan jag initierar självskadebeteende (svält) eller andra dumma idiotsaker.

Så jag sprang. Jag kom nyss inför dörren, jag har just stretchat lite och fått av mig blöta träningskläder – i retrospekt kanske inte den bästa tiden att börja träna, när det spöregnar ute? Vet ni hur mycket mer något så lätt som tunna djävla träningsbyxor blir av spöregn? Eller hur mycket svårare det är att lyfta fötterna när skorna väger ett halvkilo mer?

Jag tänker inte ljuga. Det var tungt som fan, det gjorde ont att andas och just nu känner jag att jag inte ens är svettig om pannan för det går upp i ångor direkt. Det droppar vatten från håret dock, så ryggen är just nu blöt. Och ja, det kommer att vara svårt som FAN att motivera mig själv till att göra detta en gång till på torsdag. Jag kanske till och med struntar i det. Inte för att jag vill vara tjock, utan för att jag är en dålig djävla latmask som hellre sitter inne och surar över hur tjock jag är istället för att orka göra något åt det. Men jag tänker ge allt jag har för att faktiskt hålla schemat på detta nu, och faktiskt komma ut på torsdag. Om jag så bara orkar springa hälften av rundorna (allt som allt 8 x 1 minut som skall springas just nu) så får det vara bra nog. Jag tänkte ge upp ikväll, när mobilen glatt deklarerar att ”du har sprungit runda två av åtta och har sex rundor kvar!” och jag redan var så trött att jag ville spy. Jag kommer inte att kunna röra mig imorgon – trots att jag har stretchat så kommer varenda muskel i kroppen att gråta.

Men vet ni vad. Jag tänker FÖRSÖKA. Jag vill inte titta på mig själv i en spegel och känna mig äcklad och förakta det jag ser. Jag vill kunna se på mig själv utan kläder och tänka att det ser helt okej ut.

Och kom inte och påstå att jag är smal eller whatever. Jag HAR gått upp i vikt igen, och jag tror (utan att våga ta reda på det på riktigt) att jag väger mer än någonsin. Visst, det är fortfarande ingen totalt ohälsosam vikt, men det sitter på fel ställe. Jag har inget emot att få lite bredare höfter och lite mer rumpa, men när allt sätter sig på magen på mig så kan INGEN påstå att det ser vackert och bra ut. Fuck that.

Jag bestämmer.

Nu kör vi, för helvete. Och jag tänker också säga såhär: Alla glada påhejningar och uppmuntringar HJÄLPER. Peppa mig, håll mig motiverad, hjälp mig ta mig igenom detta. Ensam är stark men om jag har er som knuffar mig framåt så kommer det att hjälpa. Faktiskt. ♥

____________________________
Edit: Länk till appen jag använder. Den är pedagogisk och lägger sig över t.ex. Spotify, vilket gör att man kan lyssna på musik samtidigt man springer och följer anvisningar. So far, so good :)