Kategoriarkiv: Tankar

Plötsligt: META

Publicerat av

Här är en bild på mig från när jag var 20 typ? Because varför inte. Hej! Fredag!

Jag sitter i Majorna och lyssnar på regnet mot rutorna. Det var jättekonstigt att bara vara en timme på Östra idag, men jag rengjorde kaffemaskinen, rapporterade gårdagens handledarkurs och tog ut soporna och sedan tog jag vagnen hit. Udda. Dock trevligt! Fint att vara här och träffa resten av mitt gäng <3

Sedan sticker jag till Varberg för planeringsmöte med mamma! Nu djävlar skall här planeras fyrtioårsfest (herregud) (när slutade jag vara 20-något??) Vet ni vad det sjuka är? Även om vi bortser från pauser osv så har jag ju alltså bloggat sedan jag var …hm… 21? Det är alltså 19 år av mitt liv som finns som pladdriga dagboksanteckningar här på bloggen. Allt mörker. Allt det ljusa. Allt det fina, allt det dåliga. Alla känslor utåt. Ibland väldigt tydliga känslor, ibland mellan raderna. Allt det finns här. Är det inte jättekonstigt, egentligen? Hela mitt liv på en hemsida. Hej, här är mitt hjärta, min hjärna, min själ.

Det blir inget långt inlägg idag, jag ville mest bara hålla igång skrivandet den här veckan också. Jag borde skriva mer ingående, längre, mer detaljerat, men livet är annorlunda nu mot när jag skrev för 10, 15, 20 år sedan. Jag har ett jobb där jag inte kan pladdra en massa detaljer och whatnot, för jag jobbar ju med människor. Jag kan absolut prata om vad jag gör på dagarna rent generellt, saker som stressar mig, grejer jag får ångest över och saker jag är stolt över, fint lagda scheman och sådana saker. Jag vill inte posta för mycket om min relation; det är en sådan där grej som bara fungerar så sjukt fint och bra och jag har inte samma behov av att hävda den grejen nu som när jag tidigare varit i skadade relationer där jag dels mest försökte övertala mig själv att allt var bra och dels VILLE posta om allt som hände på ett annat sätt. (men där finns också tusen saker som aldrig skrevs utan bara bodde i mitt huvud, på gott och ont. mest ont) Jag vill inte posta bilder på mina genomgulliga brorsbarn för de har sin integritet och har inte bett om att få vara med på min blogg, oavsett ifall det är 0 eller 99 personer som läser. Så det blir mer generella grejer, lite mindre personligt på något vis.

Vad meta detta blev :D

Jag tänker att jag ändå är ganska personlig? Att jag fortfarande delar känslor. Att man på ord och ton och skiljetecken kan se ifall jag är glad eller ledsen, om jag har sovit eller legat vaken i tre dagar, vad jag har ångest över och hur jag hanterar det och så vidare, och så vidare. Ni vet.

Men ja. Eh. Hej. Nu skall jag avsluta här och sedan jobba vidare lite till innan jag sticker till mamma och Janne och Varberg :) Ha en fin helg, hörni!

Hon har blommor i sitt hår

Publicerat av

En bild från november 2017, Inside Hamlet. För att jag vill! :P

Men ja, hej, fredag! Här sitter jag med nyfärgat hår (yessss jag gjorde det igår!) och har en lista med grejer att beta av under dagen innan jag går hem och springer + gör mig schnygg inför kvällens spelning! ^^

Trött djävla take, men jag tycker att det är taskigt mot kvinnor/folk som bär kvinnokodade kläder att det numera skall vara väskförbud på spelningar osv för alltså tjejkläder görs antingen helt utan eller med väldigt små fickor för att meningen är att vi skall behöva köpa svindyra väskor för att kunna bära runt på grejer. Så var skall jag göra av min mobil, plånbok, hemmanycklar — och då nämner jag bara de viktigaste grejerna. Man vill ju även kunna köpa bandmerch, ha med sig tamponger och fylla på sminket. Men ja. Nej. Så får man inte göra numera. Det hade ju varit rimligare att i så fall sätta en maxstorlek — likt hur man på flyg bara får ha med si och så stora behållare med vätskor? Suck. Jag har ju ikväll med mig Johan så han får väl ha alla mina grejer i sina fickor, men det är ju inte optimalt liksom. :<

Johan var i Varberg och slaktade vildsvin igår kväll, så jag färgade håret, gjorde kvällsmat, tittade lite på the Office och diskade innan jag lade mig vid halv tio. Det blev ju såklart att lägga sig med fuktigt hår, men det får det väl vara värt att jag numera inte har en massa sand i hårbotten (dvs färgen sand, pga fulblond) utan ser lite snyggare ut. Bra bra. Jag tjatar en del om det här med snygghet osv men jag står någonstans mellan bryr mig för mycket och bryr mig inte alls och det är märkligt. Det kommer med åldern? Jag hade en period då jag bara kände att jag blev snyggare och snyggare, men nu när jag snart kliver över på 40 (i mars dvs) så känner jag att det verkar ha stannat upp och går nu åt andra hållet, lol. Det tar lite tid att vänja sig vid att huden hänger mer, att kroppen får lite annan form, att man inte alls ser ut som en perky twenty-something längre. Lyckligtvis har jag ju sedan en tid tillbaka helt slutat bry mig om mitt värde som Attraktiv för Män, så det spelar ju egentligen inte roll så, mest bara konstigt när man byter utseende.

Idag fyller Luna 4 år! Skall försöka komma ihåg att ringa henne sedan och gratta. Jag träffar ju henne och det andra smågruset imorgon, men man skall gratulera på rätt dag tycker jag ändå. Jag skall bara försöka lista ut ifall jag skall springa före eller efter jag ringer henne — det handlar väl mest om hur hungrig jag är när jag kommer hem och hur lång tid det tar att få mat i magen i så fall :)

Mm. Inget postande här över helgen, såklart. Skall försöka komma vidare och posta på måndag igen, och hålla igång detta eftersom det ändå är kul att titta tillbaka på, men inga löften :3

Ha en fin helg! Det tänker jag ha ^^

Äldre

Publicerat av

Vi tar en gammal lajvbild idag när jag sitter i receptionen och tittar på solen men FRYSER pga svinkallt här inne, alltså. Jag sitter ändå med ett värmeelement på högsta styrka precis intill? Suck. Konstaterade på lunchen att det är sista dagen jag sitter med tischa på jobbet innan det börjar bli varmt igen, så nu blir det långärmat som gäller för hela slanten.

Igår sprang jag 6,3 kilometer och sedan blev det en liten promenad innan jag tog en dusch och tittade på the Office. Ikväll blir det bara promenad (och the Office, eftersom jag tydligen bingar just nu) och eventuellt bygger jag lite på brynjan så länge.

Imorgon är det handledarkurs så jag håller just på att lista vad jag behöver handla inför morgondagen, och skall strax smsa alla deltagare och påminna om kursen. Det känns som en tisdag och en onsdag och en torsdag och jag är väl mest ganska förvirrad i dagarna, igen. I vanlig ordning, det vill säga. Men tiden går så himla snabbt? Dagarna hinner ju knappt börja innan jag plötsligt står på tåget hem igen. Förvisso skönt, på sätt och vis, men det får en ju också att känna att livet liksom …rinner ut. Jag vet inte. Det är ganska många saker som tillsammans får mig att känna mig typ DÖENDE just nu. Yeah, jag fattar att jag är 35 och har minst 35 år kvar innan jag dör, men …det är bara lite mycket, emellanåt. Det är jobbigt när vi lever i ett samhälle där man skall vara ung och fast och smidig och man märker hur ens hud blir slappare och gråare och rynkigare, liksom. Jag trodde inte att det skulle vara SÅ jobbigt att börja bli äldre, ändå.

Annars är det bra. Jag försöker hålla hjärnspökena på avstånd och tuffar på i min egen lilla takt. Jag har helgerna mer eller mindre planerade månaden ut, och sedan är det december och då är det julfester åt höger och vänster och sedan är det ju JUL. Jag har börjat lyssna lite på den där julpodden jag hittade förra året och som nu legat i dvala sedan liksom december, för nu är det ju läge igen. Kan/vill inte lyssna på sådant mitt i juli, om vi säger så :P

Vad djup jag blev. Jag som mest sitter här med mina stela fingrar och lyssnar på REM, liksom.

Ha en fin dag hörni! Solen skiner och jag trivs i kylan, trots allt. Man får bara klä sig bättre, ’s all.

En garderob, två garderöb

Publicerat av

Hej, det är jag igen. Jag gav mig själv ångest och behöver distraheras så här är mitt kollage och här kommer min sjukt ointressanta lilla iakttagelse vad gäller en skillnad på verklig garderob och lajvgarderob. Öh.

I verkligheten har jag en djävligt spridd garderob med allt från femtiotalspinupklänningar, öl-teeshirts, tröjor med skräckmotiv, tentakelleggings, Baphometleggings, skelettröjor och liksom en fucking Frölunda-teeshirt. Oavsett vad jag har på mig så vet folk som vet vem jag är att det är jag. Liksom, folk tittar och säger ”Ah, där är Carina” och så är det over with.

MEN. På lajv alltså. På något vänster syr jag (och jag gissar nu att det även gäller de flesta andra men jag har kanske FEL) kläder i liknande snitt och i en sammanhållande färgskala för att det skall synas att alla kläder tillhör samma karaktär. Det känns fel och offigt att ha en mörkröd sammetsklänning enda stunden och en lappad grön linneklänning dagen efter, för det känns inte alls som att det är samma person, trots att jag själv kan festa i guldklänning och gloria en kväll och sedan gå på stan med Turtles-tischa dagen efter (hahahha inte med den bakfyllan, men poängen kvarstår)

Jag antar att det har lite att göra med att man spelar en karaktär och att det är viktigt att vara tydlig med sin karaktär, och i en värld där man på pappret kan dö och sedan återkomma med en ny roll så kan det ju skapa förvirring om man går från att se ut på ett sätt och sedan gör fullständig vändning till en rak motsatt outfit, men det är ändå konstigt. Fan, jag spelar numera mest mig själv på lajv? Den största skillnaden är att jag är lite extra onykter och kanske lite mer självsäker pga känner mig så hemma i skogen änna.

Det finns verkligen noll av substans och inget av detta är viktigt, det är bara en grej jag reflekterat över nu när jag kikar på lite nya plagg till min garderob inför eventuellt kommande lajv nästa sommar. Allt är högt och lågt, det går i toner från gul och orange till röd och blå, och det är inte alls så enhetligt som man eventuellt skulle kunna få för sig bara av att jag randomdroppar lite kulörer här, haha.

Men ja. Nu skall jag klappa om min ångest och fortsätta titta på min inspirationsbild för underklänningen jag skall sy. Det slår mig just att den klänningen även kommer att vara jättesnygg till min skinnöverklänning, woo! Då fungerar den extra fint på medeltidsveckan nästa år :D Yay!

Okej. Hejdå, nu kommer jag inte att posta mer idag :D

En födelsedag: 40

Publicerat av

Igår var en sådan himla bergochdalbana, ändå. Dagen började ju som sagt med att jag bröt ihop i hallen, fick spel på en sko som jag inte fick på ordentligt och som jag till slut hivade iväg medan jag grät och surade. Det var ingen bra start på dagen, men det var så sjukt mycket känslor som bara svämmade över där och då. Det blir så ibland. Väldigt sällan, men det händer.

På väg till jobbet bestämde jag mig för att lyssna på en ny podd jag snubblat över; Rollspelsklubben — svenska komiker spelar rollspel ihop. Tyckte upplägget lät en aning cringe men tog hem de avsnitt där de börjar spela Kult och ALLTSÅ HÖRNI detta är något av det bästa jag har hört? Det var så idiotdumt och knasigt och korkat och rollspel och IGENKÄNNINGSFAKTOR och jag gråtskrattade väl hela vägen till jobbet. Hela vägen hem också, för den delen. Bra grej!

Vi hade väldigt kul på Facebook också. En väldigt märklig trådstart i en grupp ledde till stora garv i en annan grupp och det lyfte humöret avsevärt, det med. Sådana där saker som andra dagar knappt gör någon skillnad alls var igår precis vad jag behövde. Glad över det.

Efter att jag hängt tvätten igår kväll stack jag ut och sprang. Det blev strax över 6 kilometer och helt okej tid på det, trots huvudvärk. När jag sprungit färdigt blev det en promenad, så att jag fick lyssna färdigt på de fyra avsnitt som handlade om första Kult-äventyret. Så himla bra.

(jag har ändrat mitt löpmål i Runkeeper — jag kommer inte att nå 500 km, så jag har sänkt det till 350 km. plötsligt är det doable OM jag faktiskt håller igång! mer morot såhär, än att försöka jaga ett mål som ställer alldeles för höga krav på mig just nu) (har även uppnått mitt stegmål på 2000 km nu i dagarna så lade till ett nytt mål på 1000 km till innan nyår — ligger bra till där också :))

Somnade gott efter en dusch, sov helt okej i nättras. Drömde något konstigt lajvrelaterat jag inte ens minns något av, vaknade lätt förvirrad och VÄLDIGT trött. Det blev 29k steg igår, jag borde kanske ha tagit lite sovmorgon idag. Men jag ville få min vanliga promenad på en timme, så jag gick upp när klockan ringde ändå.

Avslutade dagens promenad på kyrkogården där jag tände ett ljus för Anna. Älskade Anna, 40 år idag alltså. En stunds sörjande på kyrkogården och sedan gick jag till jobbet. Kollegorna är fina, de förstår. Jag har berättat att idag kan vara en lite svår dag för mig, och de är väldigt hänsynsfulla och snälla här. Jag tycker så bra om de här människorna jag jobbar med, faktiskt <3

Ikväll blir det en liten promenad hem och sedan har jag lite projekt att rota i. Det är nog bra, tänker jag. Göra något för att uppehålla hjärnan lite, inte fastna allt för mycket i datum och år och vem när var och hur. Kanske. Tända lite ljus hemma också, kanske ta ett glas vin. Det är torsdag så jag får inte glömma torsdagsölen dock! :)

Jag mår bra. Jag mår bättre idag än jag gjorde igår, men det är klart att jag är ledsen. Det är klart att jag sörjer och smärtar och saknar, det kommer ju aldrig att gå över. Jag önskar att jag kunde skicka ett idiotiskt meme till Anna och garva och önska henne grattis på sin stora dag liksom …på riktigt. Men det kan jag inte. Det brinner ett ljus för henne i minneslunden på kyrkogården här, och det är vad jag kan göra. Det får räcka, med andra ord.

Ha en fin dag, hörni. Krama om de ni älskar, tacka ja till något spännande, drick en god öl och lyssna på en rolig podd.

Grått

Publicerat av

Jag vill vara peppig och glad och glättig idag – liksom alla andra dagar – men det sticker och svider i hjärtat och jag vet inte. Det är så djävla orimligt hur man liksom förväntas kunna hantera döden? Jag fattar inte. Hur gör alla andra? Varför verkar ALLA ANDRA klara det här så mycket bättre än vad jag gör? Vad är det för fel på mig? Varför står jag i hallen tio minuter före tåget skall gå nu på morgonen och gråter och kastar skor i väggen?

Det har ju liksom gått an, den här veckan. Jag har hela tiden haft blicken mot imorgon — hennes födelsedag — men det har inte …känts av, liksom. Det har mest varit ett fakta; ”Anna skulle ha fyllt 40 på torsdag” men imorse brast det väl. Jag är så oerhört trött just nu, så fullständigt drainad på all form av energi och jag skall ju springa ikväll och jag vet inte om jag skall försöka tro att jag kan springa imorgon? Bara skita i att springa, kanske? Ta hand om tvätten och sedan bara ligga i mörkret och lyssna på musik och andas och få slippa vara människa en stund. Det kanske vore något.

Eller så springer jag. Jag vet inte. Det kanske är precis vad som behövs? Att få flyga genom den kalla kvällsluften en stund och slippa behöva KÄNNA saker?

Jag mår bra, annars. Allt detta låter väl mer dramatiskt än det är, egentligen. Jag är bara ledsen och bär alla känslor utanpå kroppen idag. Det blir så ibland. Det blir säkert så imorgon också, så liksom förvänta er inte världens roligaste bloggande just nu. På fredag skall jag dricka öl på kvällen så då lär jag vara på bättre humör.

Jag bara går sönder lite för jag saknar henne så förbannat. Det är inte okej någonstans att jag inte längre har en syster. Det är faktiskt inte det.

Jag minns en påsk

Publicerat av

Ett minne dök plötsligt upp och jag vet verkligen inte varifrån, men jag kom helt oförhappandes att tänka på en påskafton för cirka tusen år sedan när mommo skulle komma över på middag och pappa hade blåst ägg och fyllt med choklad. Han skulle skoja med mommo, och gav henne ett chokladägg istället för ett riktigt för att luras, och vi ungar tyckte ju att detta var DET BÄSTA NÅGONSIN. Jag minns inte ens om mommo blev lurad, jag kommer bara ihåg hur sjukt uppspelta vi var över DET BÄSTA PRANKET, och att jag var oerhört imponerad av magin i hur man kunde tömma skalet på ägg och liksom …fylla det med choklad. Det var spännande för ett barn.

Det är konstigt att växa upp. Det är konstigt när alla omkring en blir äldre, och man själv är plötsligt vuxen och har en massa ansvar och saker man måste ha koll på som man tidigare aldrig behövt oroa sig över för det har ens föräldrar tagit hand om. Det är märkligt. Livet, alltså. Vilken grej.

Jag saknar Visby. Jag tror inte att jag saknar det Visby som är idag, men jag saknar Visby för femton år sedan. Innan jag flyttade. Jag vill inte tillbaka, jag bara …jag vet inte. Jag saknar nog mest för nostalgins skull. Jag trivs bra där jag är idag. Vi kikar lite efter en större lägenhet att flytta till och just nu är ju Surte absolut en plats där vi båda gärna bor kvar.

Jag saknar Malmö också. Jag saknar dock inte Helsingborg eller Kävlinge. Kanske för att Malmö var *mitt*, efter att jag lämnade Helsingborg och N?

Det är så många saker och människor man tagit för givet som plötsligt försvunnit. Vilka vänner har jag aktivt kvar från tio år sedan? De bra, antar jag. De där båda parter var villiga att jobba på att fortsätta vara vänner. Jag har avslutat så många relationer på vägen, vänskap som inte fungerar när jag är den enda drivande parten i det hela. Jag är med på att att alla inte alltid orkar och man hjälps ju åt där också, men när den andra personen visar noll intresse över att fortsätta vara vänner så öser jag inte mer vatten ur min hink. Någonstans tänker jag att jag har blivit bättre på att rensa bort relationer som tar mer än de ger.

Vad djup jag tydligen blev idag, då. Det är Alla Hjärtans Dag så man borde ju vara pigg och sprudlande och kärleksfull och det ÄR jag såklart det med, men tydligen var bloggen idag en outlet för saker jag lämnat bakom mig. Det fungerar, det med!

Ha en fin dag! <3