Höstnymf

Foto: Monica Hansson (2011)

Jag är ganska övertygad om att jag lämnade kortet hemma när jag åkte till jobbet idag. Jag har inte kollat efter, men jag tror faktiskt att korthållaren ligger kvar hemma på hyllan och avvaktar further information. Dang nabbit. Då är ju frågan om jag skall skippa lunch eller om jag måste spendera 30 min tur/retur hem för att hämta kortet… Ugh. Smartskalle.

Det oroar mig lite att det redan nu i slutet av September är så djäkla kallt. Utomhus är ändå ganska okej, jag är mest ute under transportsträckor (eller när jag springer) och då rör man sig såpass att man får upp värmen rejält efter bara ett par minuter. Men inomhus, på kontoret, så fryser jag. Jag sitter just nu och känner kylan komma smygande igen. Det är rått och ruggigt, och jag känner inte att jag har tillräckligt mycket bra kläder att ha på mig för råa och ruggiga dagar. Hittade dock lite fint på H&M när jag och Martin var där och tittade i lördags, så får ta och införskaffa lite kläder ifall ekonomin tillåter efter att jag har betalat mina räkningar. Guuh. Vill inte frysa ;( Får helt enkelt bli en avid tédrinkare av sällan skådat slag.

Imorgon är det innebandyträning! Vi får se hur bra jag är på det, haha :D Måste komma ihåg att packa ner träningskläder när jag kommer hem ikväll. :)

Min helg i relativt korta drag

Måndag igen. Den här gången *känns* det, om jag skall vara ärlig. Men vi drar en liten resumé från helgen innan jag börjar gnälla över måndagens vara och icke-vara, tycker jag.

I fredags kväll kom Martin hem till mig, och vi åt fläskfilé med potatisgratäng samt bearnaise-sås. Om nom nom. Sedan såg vi på The Fly (Goldblum/Davis-remaken) och trivdes med läget. Har velat se den sedan jag läste om den i Rue Morgue för ett år sedan men har inte velat se den själv, eftersom jag varit orolig att den är för gory för mig. Va, Zombie vill inte se för mycket gore? Vad är detta?!

I lördags myste vi först en stund på soffan och sedan jagade vi ut på stan för att fixa en outfit inför kvällens eskapader åt Martin. Det gick sisådär, vi hade till slut väldigt lite tid kvar och saker som fortfarande behövdes fixas, och vi båda blev väldigt stressade. Men det löste sig, och sedan lagade vi middag åt oss själva + åt Erik som kom och förfestade med oss. (autocorrect ville just ändra ”förfestade” till ”förpestade” haha :D) Efter maten svidade vi alla om och gjorde oss vackra. Jag körde på en outfit bestående av svart spindelvävströja (spets), grön glittrig underbustkorsett, grön glittrig spindel i håret, svarta spindelvävsstrumpor och svarta volangsprydda garter knickers. Till det hade jag ett par enkla högklackade Mary Janes, orkade inte vara för avancerad på skofronten även fast Martin tyckte att jag skulle ha mina Bettie Page-stövlar. Det får vi ta en annan gång! Martin matchade mig finfint med svart skjorta, svarta kostymbyxor, svart slips jag sydde fast gröna paljetter på (samma gröna nyans som min korsett + spindel) och gröna hänglsen som även de gick i precis rätt nyans. Mycket bra! Vi hade en väldigt trevlig kväll och stack hem vid typ ett, då jag somnade illa kvickt när jag äntligen fick stressa av och sluta ögonen.

Igår väckte Martin mig strax efter elva då han hade diskat + lagat frukost åt mig. Baguette med stekt kött + ägg + bacon, hur gott? ♥ Var så chockad över det hela att jag var i stort sett mållös. Fina du ♥
Sedan såg vi på Super och på Thale och myste på soffan, och sedan åkte han hem runt sju. Det tar ju honom ändå tre timmar hemåt, så ja. Det blir kort när helgen är slut.

Efter att Martin åkt hem spenderade jag fyra timmar vid datorn för att jobba lite, och insåg hur skönt det är att ha jobbdatorn hemma så att man faktiskt kan jobba även kvällstid. Hade ju någon kväll förra veckan då jag övervägde att åka in till kontoret och sätta mig en stund på kvällen, men mitt soffhörn fungerar alldeles utmärkt att jobba från så kommer att fortsätta ta hem datorn :D

Natten till idag var vedervärdig. Jag somnade relativt snabbt igår, men var efter lite räknande på ekonomin väldigt uppstressad och det påverkade mig natten igenom. Vaknade till flera gånger, hade svårt att somna om och blev mest mer stressad av att jag inte fick sova kontinuerligt. Valde att gå upp lite senare idag och jobbar just nu från soffan igen, men skall strax klä på mig och ta mig in till kontoret istället.

Idag har jag möte med en Personal Trainer klockan 13, och det skall bli kul. Är pepp på att komma igång med c25k igen – det har ju legat på is sedan flytten tyvärr, eftersom jag har så mycket kvar att göra hemma att jag inte kan prioritera annat just nu utan att få magkatarr på kuppen. Men mamma kommer på torsdag och mitt mål är att vara färdig med allt här hemma tills dess. Med rollspel inbokat imorgon kväll så ger det mig två kvällar (måndag + onsdag) att fixa färdigt. Det borde väl fungera..?

Dags att böka vidare i Pythonträsket en stund innan jag sticker till kontoret. Hej svej.

Squeee! <(^-^)>

 ♥

Fangirl-biten av mig slog ett par volter i pure squeee imorse när jag startade Instagram och såg att DAMIEN ECHOLS har gillat två av mina bilder. AWESOME. :3 \o/ (han släpper för övrigt en bok nu i dagarna och jag vill ha den. Jag vill ha båda böckerna Fredrik Backman just släppte också. Gief pengar! …eller böcker!!)

I övrigt:
Fördel med cykel: Även när man åker vilse (och lite åt fel håll) så kommer man ÄNDÅ till jobbet jättetidigt, trots att man kom iväg hemifrån ”för sent”.
Nackdel med cykel: Aj aj min rumpa.

Köpte lite färg igår och lade i håret. Ja, ”riktig” hårfärg, inte henna den här gången. Misslyckades med att färga rötterna sist jag hade i henna så kände mig väldigt skabbig med den blonda utväxten, så nu är håret lite ljusare och mer åt det orangea hållet. Helt okej för mig. Passade på att färga ögonbrynen också :) Skall ju på klubb imorgon och då vill man ju se bra ut. Liksom.

Kom på att jag nyss hade mitt sexårsjubileum för bloggande. Denna dag kom och gick utan att jag reflekterade över det. Så kan det gå. Inte för att det var så mycket speciellt man skulle kunna säga om det, men man hade ju kunnat dra en liten sådär ”vad har jag gjort de senaste sex åren egentligen?”

Vad kan vi säga där? Jag kom till Skåne och var i stort sett ensam eftersom personen jag flyttade hit för att umgås med hade slutat prata med mig strax innan (det är dock överstökat nu). Jag hade initiellt bara två ”vänner” att umgås med, men de hade inte särskilt mycket att erbjuda när det kom till vänskap utan tryckte bara ner mig. Sedan blev jag vän med Lotta (åh, måste påminna henne imorgon att vi känt varandra i ganska exakt sex år nu!) och sedan träffade jag Nath. Var tillsammans med Nath i 3,5 år och sedan gick vi skilda vägar, men inte riktigt eftersom vi var tvungna att fortsätta bo ihop iochmed lägenheten. Efter ett lajv jag var på i höstas blev jag vän med Thomas som på Valborg introducerade mig för sin kusin, Martin – som numera är min pojkvän. Whee ^^ Så. Skåne. Jag gick från 0 bekantskapskrets och en ganska onödigt utbildning (beror på hur man ser det, jag tittar hellre på konsekvenserna av det hela än på det faktiska i vad utbildningen gick ut på) till två jobb och två pojkvänner och väldigt mycket underbara människor jag stolt kallar vänner. Inte illa pinkat hörni! :)

Bild från inför första Vogon jag gick på :) Fult redigerad, soz. Kort hår ne? :D

Eh. Detta händelseförlopp har ju dock typ INGENTING med just bloggandet att göra, men skit i det. Bloggen har ju ändå legat där i bakgrunden och tittat på hela tiden ;)

Litet stressmonster i magen just nu

Foto: Monica Hansson (2011)
  • Ångesten i att upptäcka att jag har missat att skicka iväg lite uppgifter personen jag skall ha möte med om en kvart hade behövt ha tillgång till för typ ett par veckor sedan. Magen gör ont.
  • Ironin i hur stressad man blir över att mötet som skulle bokas för stresshanteringsterapi krockar med ett annat möte och måste flyttas på.

Hej, onsdag. Vad kul att se dig.

Ay, caramba

Nyvaken och liiite baktung sedan gårdagskvällen – men det är det värt, vilken väldigt trevlig kväll vi hade! Den mexikanska maten var god, jag drack sangria och vi pratade i ett par timmar och hade det väldigt awesome :) Men oj vad trött jag var när jag kom tillbaka till hotellet – jag lyckades dock läsa igenom ett och ett halvt kapitel i boken jag för tillfället läser (The Konrad Saga – en bok i Warhammer-universat) men sedan somnade jag like there’s no tomorrow.

Jag vet dock inte varför jag envisas med att sova med fönstret öppet (för att jag vill ha frisk luft, that’s why…) för jag väcks varje morgon av att sopåkarna utanför tömmer soptunnorna. Av skum anledning har ju sisådär …hm… kanske 30-40 lägenheter sina fönster åt bakgården till (mig inräknad) och måste ju även de störas av oväsendet som börjar halv sex varje morgon? Det är lite tråkigt när man vill ha sovmorgon men inte kan sova klokt för att de krossar glasflaskor och piper med lastbilar. Morr.

Annars är hotellrummet okej. Det är lite mörkt och jag har inte direkt något att göra, men det är bara inatt kvar och sedan sover jag tillsammans med Martin hela fyra nätter i rad ♥ – varav två nätter blir i min SPRILLANS NYA SÄNG som jag skall köpa på söndag. Hur nice ^_^

Nu skall jag sminka mig så att jag ser lite mänsklig ut och sedan skall jag kräla ner och äta frukost innan det är dags att promenera bort till kontoret igen. Idag är det regntunga skyar ute, för se hur blöt jag blir på morgonpromenaden idag. Jag har blivit erbjuden skjuts tidigare men tycker att det känns onödigt att åka en sträcka som tar mig max tjugo minuter att gå. Det är ju bara trevligt att få frisk luft och röra sig lite :)

Apropå röra sig lite, ser INTE fram emot kvällen då jag skall ut och springa igen. Min kropp gör oooont. ;(

Stelheten

Men ja, självklart. Träningsvärken har börjat komma smygande och jag börjar bli väldigt stel i ben + nacke och axlar. Jag kan väl inte påstå att jag faktiskt trodde att jag skulle få slippa undan, men jag hoppades. Ohwell. Det skall väl kännas att man har rört på sig också :P

Jag är bara livrädd att jag skall tappa motivationen. Jag vet att det är bra för mig att röra på mig – jag kommer att bli smidigare, ha bättre flås och må allmänt bättre. Förmodligen förbättras sömnen också. Så det finns ju bara pros i detta, jag ser inga cons. Men ändå är det ju så djäkla svårt att hålla sig pepp och att genomföra något. Nio veckor, tre dagar i veckan. Det är schemat. Om nio veckor skall alltså jag (JAG!!) klara av att springa fem kilometer på en halvtimme utan att stanna en enda gång. Är det verkligen möjligt? Igår bylsade jag fram som en säck potatis och ville mest av allt bara slänga mig ner på marken och kura ihop mig i fosterställning. Jag svor åt datorrösten som berättade hur mycket jag hade kvar och jag orkade till slut knappt lyfta fötterna. Men jag tog mig igenom det. Jag klarade det. Ett litet steg för Zombie, men kanske ett väldigt väldigt stort steg för Zombie ändå. Eh ja.

Snart har halva onsdagen gått. Jag trivs ju såklart på träningen här, det är kul att lära sig något nytt och det är intressant att få sitta och pilla på hårdvaran vi säljer och faktiskt förstå vad den används till och HUR den används och konfigureras. Möjligheterna. Men samtidigt kan jag inte säga att jag inte sitter och längtar till fredag eftermiddag när vi börjar dra igång allting inför flytten. Det kommer att bli så bra det här. Och efter att flytten är färdig och jag har installerat mig i Malmö och lärt mig mina nya omgivningar så kommer vi att börja spela bandy på jobb en timme i veckan. Det, kombinerat med C25kt-träningen, kommer att hjälpa mycket. Och så ser vi till att äta nyttigare också. Kanske inte direkt ändra matvanor helt, men i alla fall sluta få i mig så djävla mycket socker. Jag var så stolt förra veckan när jag inte druckit cola på hela veckan, och sedan sitter man här i Varberg med en burk cola bredvid sig på utbildningen. Idag står det ett glas vatten bredvid mig istället. Igår kväll köpte jag en halvliter cola och två 2 kilo godis – efter att jag kom hem från träningen lade jag båda i papperskorgen. Kändes helt rätt. Det får, bör och SKALL bli vatten som dricks istället för cola nu. Jag tycker ju inte ens att det är gott!? Det fungerar ihop med vissa maträtter, absolut. Men egentligen är vatten godare till typ …allt. Så vi peppar där också. Bort med allt socker, röra på sig, sova bättre, MÅ BÄTTRE. Pepp pepp.

Men jag skall försöka att inte göra en träningsblogg av detta. Jag skall försöka att inte tjata om allt som har med att springa och hälsa att göra, för det finns det bättre ställen att läsa om på. Men samtidigt så är detta en blogg som reflekterar vad jag gör, tycker och tänker. Om jag är igång och tränar så KOMMER det att hamna här, är jag rädd.

Men nästa vecka kommer i alla fall lite nya roliga bilder att dyka upp :) Så fort uppackningen är färdig och jag har fått chans att sätta mig ner en stund och andas så skall jag lägga upp resten av bilderna från photoshooten med Hans, samt en massa roliga bilder från photoshooten med Monica :)

Och som vanligt, om det är något särskilt ni vill ha min input på och vill att jag skall skriva om – säg till. Så länge det är något jag faktiskt har koll på vad det är så har jag inga problem att skriva vad jag tycker och tänker. Det vet ni väl?

Kan vi få slippa rigor mortis idag, pretty please?

Jag vågar nästan vara hoppfull inför dagen, för hittills har jag inte känt av någon större träningsvärk. KANSKE jag slipper vara som en gammal tant i kroppen och få plågor varje gång jag ens snuddar vid att röra en muskel? Jag är ju lite stel, såklart. Men det är ju bara att vänta sig. Men slipper jag träningsvärken? Pretty please, say that I do.

Just nu känner jag också att jag kommer att kunna köra runda två imorgon, as scheduled. Hade inte det varit fint, så säg? :)

Jag drömde i nättras att jag var ute på Gotland (eller någon version av Gotland, at least) med Simon och åkte runt i båtar i något som var en kombination av Fårö, S:t Olofsholm och en massa konstiga stränder jag aldrig sett. Båtarna var grunda och havet var djupt, jag var rädd att ramla i för vi körde så fort (motorbåtar, fast de saknade motor..?) och vi åkte både med mamma och sedan med Fredrik. Det var läskigt, jag minns att jag var rädd för mer än att ramla i. Sedan vaknade jag men jag har fortfarande minnesbilden av de djupa, mörka vattnen och risken att ramla över den låga båtkanten inpräntad i skallen.

Onsdag. Veckan går ändå snabbt framåt. Tre dagar kvar och snart mindre än så. Ikväll är jag och Martin bjudna på grillfest med mexikanskt tema hos en amerikansk kollega som ser ut som Harry Potter. Det blir trevligt :)

(och när jag skriver detta så känner jag att vänstra knäet och låret börjar strama och ömma. fan. låt bli låt bli låt bli)