Ut ur garderoben

Solen skiner, det var så varmt i morse att jag gick till jobbet utan jacka och jag har en begynnande mensvärk som jag oroar mig lite inför iochmed hur det har varit de två senaste månaderna nu, gah.

Såhär ser jag ut idag:
Image-5

Fotsid svart kjol, tröja med spindelnätsmönster och trasig kort stickad tröja.

På vägen till jobbet idag har jag lyssnat på sådan där musik man helst av allt bara vill få sjunga med i, så jag har mimat som en idiot och dirigerat och spelat lufttrummor och så vidare, så folk som jag har mött eller som har sett mig på avstånd har väl förmodligen trott att jag är tokig men jag ÄR tokig I MUSIK så vem bryr sig? :)

Åkte upp till Göteborg i lördags morse, spenderade stor del av dagen hemma hos Martins mor där vi iordningställde hennes akvarium, och sedan åkte vi hem till Martin och åt världens godaste flankstek och spelade Relic med grabbarna. Igår tog jag och Martin en promenad kring sjön ovanför där han bor – två timmars promenad i bergstrakter, det känns i rumpa och lår idag kan jag ju säga… :D

Insåg igår kväll när jag kom hem att jag nu har blivit såpass mycket mindre i kroppen att de flesta av mina klänningar inte längre sitter som de skall. Det känns ju faktiskt lite sisådär; å ena sidan är jag jätteglad att jag börjar närma mig mitt mål – å andra sidan är det sjukt drygt att vackra kläder jag har betalat dyra pengar för inte längre sitter snyggt på mig. Hrrm. Får se ifall jag kan åtgärda det med nål och tråd utan att paja passformen på dem, annars får jag köpa något plagg jag kan ha under transition-perioden och sedan uppdatera min garderob när jag är på det klara med vilken storlek jag skall ha. Jag vill ju inte kasta bort saker och sedan bli lite större igen så att jag måste göra om allt. Djävla cirkus. Men men, heja mig som lyckats bra i alla fall! :D

Det kommer lite mer om det i träningsbloggen senare idag, så håll ett öga på den ifall ni vill ha lite bilder och mått :)

Karusellen på bilden har inget med mina ben att göra

Vi skall inte tala om mina lår och hur de mår idag, efter att först ha joggat i tisdags och sedan ha spelat innebandy igår. Oj oj.

Men gissa om det var kul att få spela innebandy efter x veckors ofrivilligt uppehåll? Helt plötsligt var vi nio som skulle vara med och trots att vi fick spela 4 vs 5 (med 3 man på planen och jag hamnade hela tiden på 4-mannalaget morr morr) så var det djäkligt roligt :D  OCH jag lyckades undvika att ramla omkull! Woop woop! Däremot fick jag random kollega i ryggen vid ett tillfälle och det var en ganska rejäl smäll så jag fick gå av en stund tills världen slutade snurra, haha ^_^

För övrigt så önskar jag att jag fick behålla den kroppen jag har varje morgon hela dagarna. Men släpa omkring på lik är ju kanske inte så kosher När jag vaknar så är jag väldigt smal. Magen är platt och glad och kroppen ser väldigt bra ut (i mina ögon i alla fall). Men så fort jag kommer igång med dagens stress och i synnerhet så fort jag ÄTER så svullnar jag upp direkt. Meh!

Vad vill jag ha ut av min kropp? Jag vill ha plattare mage, rundare höfter, större rumpa. Typ så. Men ja, så länge kroppen är hälsosam och mår bra så är väl det i sig ett vettigt mål :)

Keep on running…

Här står jag naken och trycker mig mot en stam

Foto: Monica Hansson (2011)

Ja, igår spelade vi ju då i vanlig ordning innebandy. Inte helt upphetsande att falla och skrapa upp knät inom de tre första minuterna vi spelar – och sedan få spela vidare med svidande knä en timme till. Tänkte i min dumhet att det inte skulle bli så farligt i duschen efteråt eftersom det ändå kommit salt och svett i det under tiden vi spelade, men tji fick jag – det sved så att jag ville köra en knytnäve genom glaset i duschkabinen. Muthafucka.

Kände mig ytterst stel igår efter vi hade tränat färdigt, men hittills (peppar peppar) är kroppen ändå okej. Räknar dock med att vara i stort sett lam imorgon när den värsta träningsvärken kommer att drabba mig, haha. Ohwell. Träningsvärk är ju ändå ett väldigt tydligt kvitto på att man faktiskt HAR tränat, och innebandy är banne mig väldigt mycket muskelkontroll så det är ju inte konstigt om musklerna gör lite ont efteråt. Jag imponeras ändå av mig själv – att jag har såpass kontroll som jag har i nuläget trots att jag är otränad som tusan. Det känns lite som att jag faktiskt har potential att kunna få ordning på torpet – och det gillar jag!

Magen har inte varit svullen och dum på ett par dagar nu. Jag är ju en sådan där konstig djävel som kollar på mig själv oklädd i helkroppsspegeln varje morgon och sedan utgår från det i huruvida jag ser bra ut eller inte. Eh. Det är inte jättebra egentligen, jag blir så sur så fort jag får för mig att jag ser för knubb ut. Idag såg det bra ut fram tills jag fick på mig den här kjolen jag har idag – den har en massa knappar och extratyg precis framtill så min mage ser större ut än jag hade velat att den skall göra. Jag försöker ju att inte vara för upphängd på hur min kropp ser ut, men vad fan. Jag har mina ideal och de vill jag ju följa. Jag var i alla fall nöjd över hurpass krångligt det var att få upp kjolen över höfterna när jag klädde på mig – både höfter och rumpa har faktiskt blivit lite större! \o/

Nåväl. Nu skall jag komma igång med dagen :)

Lite squeee och lite angst

Foto: Monica Hansson (2011)

God morgon! Här sitter jag och känner träningsvärken komma krypande. Just nu är jag mest stel i baken, men det är nog på ingång vad gäller vader, lår och midja också. Ja, midja. Hur spelar DU innebandy om du INTE får träningsvärk i midjan..?

Väldigt roligt, i alla fall. Att spela, alltså. Inte träningsvärken, den är mest sur faktiskt. Men men, det skall väl kännas att man har varit igång och rört på sig :)
Det var lite samma stuk som när jag joggar; Första tio minutrarna var fruktansvärda och jag flåsade värre än det värsta telefonpervo och trodde att jag skulle dö. Första pausen vi tog lade jag mig ner på golvet och försökte överleva. Sedan blev det bättre, och även om jag var trött som satan på slutet kände jag mig ändå mer alert än den första stunden. Är det alltid så? Det känns konstigt att jag ändå är så ”uthållig” liksom.

Den senaste tiden (typ senaste veckan?) har jag känt mig nöjd när jag har kollat mig själv i spegeln på morgonen. Det verkar som att min dumma mage har givit med sig och jag tycker att kroppen ser bättre ut. Den KÄNNS bättre också; jag brukar klämma mig själv på låren när jag cyklar (…gör inte alla det?) och det känns bra. Inte slappt och sladdrigt utan fast och starkt. Hur nice ^_^

Var ute på IKEA en sväng efteråt också. Hade initiellt tänkt cykla ut eftersom bussen tog ungefär lika lång tid som en cykeltur skulle ta (enligt Google maps), men snälla Hanna på kontoret skulle också ut dit och erbjöd mig skjuts med henne och hennes pojkvän. Yay! Köpte därmed två mattor (hallen/köket) samt en lampa (vardagsrummet) utöver de andra småsakerna jag behövde.

Idag skall jag för övrigt bege mig ner till banken och se ifall jag kan få en ny bankdosa. Min bankdosa finns NÅGONSTANS i lägenheten men jag hittar den inte och börjar få lite panikångest över detta. Magen gör ont och det kryper i kroppen på mig. Fan också.

Stelheten

Men ja, självklart. Träningsvärken har börjat komma smygande och jag börjar bli väldigt stel i ben + nacke och axlar. Jag kan väl inte påstå att jag faktiskt trodde att jag skulle få slippa undan, men jag hoppades. Ohwell. Det skall väl kännas att man har rört på sig också :P

Jag är bara livrädd att jag skall tappa motivationen. Jag vet att det är bra för mig att röra på mig – jag kommer att bli smidigare, ha bättre flås och må allmänt bättre. Förmodligen förbättras sömnen också. Så det finns ju bara pros i detta, jag ser inga cons. Men ändå är det ju så djäkla svårt att hålla sig pepp och att genomföra något. Nio veckor, tre dagar i veckan. Det är schemat. Om nio veckor skall alltså jag (JAG!!) klara av att springa fem kilometer på en halvtimme utan att stanna en enda gång. Är det verkligen möjligt? Igår bylsade jag fram som en säck potatis och ville mest av allt bara slänga mig ner på marken och kura ihop mig i fosterställning. Jag svor åt datorrösten som berättade hur mycket jag hade kvar och jag orkade till slut knappt lyfta fötterna. Men jag tog mig igenom det. Jag klarade det. Ett litet steg för Zombie, men kanske ett väldigt väldigt stort steg för Zombie ändå. Eh ja.

Snart har halva onsdagen gått. Jag trivs ju såklart på träningen här, det är kul att lära sig något nytt och det är intressant att få sitta och pilla på hårdvaran vi säljer och faktiskt förstå vad den används till och HUR den används och konfigureras. Möjligheterna. Men samtidigt kan jag inte säga att jag inte sitter och längtar till fredag eftermiddag när vi börjar dra igång allting inför flytten. Det kommer att bli så bra det här. Och efter att flytten är färdig och jag har installerat mig i Malmö och lärt mig mina nya omgivningar så kommer vi att börja spela bandy på jobb en timme i veckan. Det, kombinerat med C25kt-träningen, kommer att hjälpa mycket. Och så ser vi till att äta nyttigare också. Kanske inte direkt ändra matvanor helt, men i alla fall sluta få i mig så djävla mycket socker. Jag var så stolt förra veckan när jag inte druckit cola på hela veckan, och sedan sitter man här i Varberg med en burk cola bredvid sig på utbildningen. Idag står det ett glas vatten bredvid mig istället. Igår kväll köpte jag en halvliter cola och två 2 kilo godis – efter att jag kom hem från träningen lade jag båda i papperskorgen. Kändes helt rätt. Det får, bör och SKALL bli vatten som dricks istället för cola nu. Jag tycker ju inte ens att det är gott!? Det fungerar ihop med vissa maträtter, absolut. Men egentligen är vatten godare till typ …allt. Så vi peppar där också. Bort med allt socker, röra på sig, sova bättre, MÅ BÄTTRE. Pepp pepp.

Men jag skall försöka att inte göra en träningsblogg av detta. Jag skall försöka att inte tjata om allt som har med att springa och hälsa att göra, för det finns det bättre ställen att läsa om på. Men samtidigt så är detta en blogg som reflekterar vad jag gör, tycker och tänker. Om jag är igång och tränar så KOMMER det att hamna här, är jag rädd.

Men nästa vecka kommer i alla fall lite nya roliga bilder att dyka upp :) Så fort uppackningen är färdig och jag har fått chans att sätta mig ner en stund och andas så skall jag lägga upp resten av bilderna från photoshooten med Hans, samt en massa roliga bilder från photoshooten med Monica :)

Och som vanligt, om det är något särskilt ni vill ha min input på och vill att jag skall skriva om – säg till. Så länge det är något jag faktiskt har koll på vad det är så har jag inga problem att skriva vad jag tycker och tänker. Det vet ni väl?