Kan vi få slippa rigor mortis idag, pretty please?

Jag vågar nästan vara hoppfull inför dagen, för hittills har jag inte känt av någon större träningsvärk. KANSKE jag slipper vara som en gammal tant i kroppen och få plågor varje gång jag ens snuddar vid att röra en muskel? Jag är ju lite stel, såklart. Men det är ju bara att vänta sig. Men slipper jag träningsvärken? Pretty please, say that I do.

Just nu känner jag också att jag kommer att kunna köra runda två imorgon, as scheduled. Hade inte det varit fint, så säg? :)

Jag drömde i nättras att jag var ute på Gotland (eller någon version av Gotland, at least) med Simon och åkte runt i båtar i något som var en kombination av Fårö, S:t Olofsholm och en massa konstiga stränder jag aldrig sett. Båtarna var grunda och havet var djupt, jag var rädd att ramla i för vi körde så fort (motorbåtar, fast de saknade motor..?) och vi åkte både med mamma och sedan med Fredrik. Det var läskigt, jag minns att jag var rädd för mer än att ramla i. Sedan vaknade jag men jag har fortfarande minnesbilden av de djupa, mörka vattnen och risken att ramla över den låga båtkanten inpräntad i skallen.

Onsdag. Veckan går ändå snabbt framåt. Tre dagar kvar och snart mindre än så. Ikväll är jag och Martin bjudna på grillfest med mexikanskt tema hos en amerikansk kollega som ser ut som Harry Potter. Det blir trevligt :)

(och när jag skriver detta så känner jag att vänstra knäet och låret börjar strama och ömma. fan. låt bli låt bli låt bli)