Av alla dessa saker som figurerade i mina mardrömmar under natten så var nog mylingarna ändå de värsta. Knivmannen var fruktansvärd, när han pressade sin kniv mot mitt hjärta och mot min hals och jag inget hellre ville än skrika på hjälp till kollegorna som hade pyjamasparty i källaren. Den konstiga incestuösa familjen var inte mycket bättre, de där jag tydligen skulle fira jul med men inte kände eller visste något om mer än att de hade väldigt konstiga relationer till varandra. Det var ur deras hus knivmannen till slut jagades bort, och vi stod på deras stora gård för att se att knivmannen kom utför alla låsbara portar och försvann när mylingarna började komma upp ur åkern då regnet kom. De var många, de var blåa, de var döda – och de var alltså bebisar. Enligt wikipedia: En myling (även myrding) var i svensk folktro^[1][2] en gengångare av ett odöpt nyfött barn som mördats av sin mor och gömts, till och med under golvet i stugan ibland, för att dölja en oönskad födsel.^[3]

Vi sprang in, i alla fall. De kom mot dörren i rask takt, och eftersom det var en mardröm spelar det ju ingen roll HUR fort man springer. När den sista av oss äntligen kom inför dörren och stängde den hade även en av mylingarna kommit med in, och det var här jag äntligen vaknade.

Klockan var strax före tre, jag var livrädd och väldigt uppskakad och pillade på min mobil en stund för att försöka rensa blåa, döda barn ur tankarna. Jag flyttade fram larmet från ”jag skall springa innan jobb” till ”jag skall inte alls springa innan jobb för jag har just vaknat mitt i natten från en mardröm”, satte igång en lugn playlist (Celtic Womans julskiva :P) och sedan rabbade jag igenom alla adresser jag har bott på för det var en väldigt neutral sak som verkligen tog udden av situationen. Sedan somnade jag med lampan tänd och ville inte titta ut mot hallen för jag var så rädd att jag skulle råka se något.

Sådana här nätter suger det att sova ensam.

Martin kom ju inte i helgen, eftersom det har varit kaos med att byta däck nu för det plötsliga snökaoset som drabbat Sverige (inte Malmö, dock. vi har lite vitt här och där men i Stockholm har de ju alltså en halvmeter snö) och han inte kunde få en tid förrän på lördag eftermiddag. Efter jobbet i fredags kom istället Toro över med pizza åt mig och honom och jag hade skaffat vin, och sedan snackade vi skit fram till midnatt när han åkte hem.

På lördagen gick jag upp tidigt och började städa, och höll igång till kanske fyra innan jag var för seg. Spenderade kvällen med att se på Bones och ta det lugnt på soffan, och gick till sängs i tid. På söndagen gick jag upp tidigt och fortsatte att städa. Det är lite kvar att göra, men det kommer jag att hinna göra i lugn och ro den här veckan. Det är verkligen bara lite ytstäd kvar! Jag har städat och rensat och sorterat och kastat, kastat, kastat saker. Det känns oerhört förlösande och bra och jag är himla nöjd med min insats den här helgen. I brist på Martinhäng så var detta verkligen det bästa sättet jag kunde spendera den här helgen.

På onsdag har jag tvättid och på torsdag kommer Sanna (och stannar tills söndag eftermiddag) så det är en lugn och kul vecka på gång. Eftersom jag inte sprang imorse kommer jag att springa antingen ikväll eller imorgon bitti istället, vi får se vad det blir. Jag misstänker att det blir ”imorgon bitti” för jag måste uppom vinden med en massa bös ikväll så att jag får hallen klar.

Also: NÄSTAN helt klar med julklappsinköpen! Jag har två-tre personer kvar att handla till, så skall se vad jag kan hitta på till dem :) Behöver även skaffa ett par tramsgrejer till julklappsspelet vi kör på julafton. Men det innebär att jag i december mest kan ta det lugnt och slå in saker istället för att behöva kasta mig ut på Emporia och hetsa i julstressen :)) Himla bra grej, faktiskt :D

Ni får ha en bra dag, i alla fall <3 Se upp för åkrar fulla av mylingar om det regnar. De bits, de djävlarna.