Jag börjar bli ganska rådvill kring hur jag skall göra rörande min bank? Del ett så börjar mitt självförtroende få sig en törn av alla dessa människor jag pratar med i olika sammanhang som alltså verkligen VÄGRAR vilja ha mig som kund. Jag vet verkligen inte vad jag har gjort, eller vad det är för märkliga vibbar de uppfattar? Jag är genomgående glad och trevlig i min kommunikation med dem, men så plötsligt så beslutar de sig för att bara skita i att svara. Det är t.ex. ~1 år sedan företaget jag försökte lösa 40-årspresent åt Johan slutade vilja ha med mig och göra efter att jag *checks notes* bad dem om betalningsuppgifter så att jag kunde föra över handpenning till dem. Det var tydligen …fel. Okej.
Jag hade möte med en bankman före sommaren för ett år sedan och vi satte upp ett pensionsfondsparande åt mig som jag varit nöjd med hittills. Under vårt möte diskuterade vi lite lätt att jag eventuellt ville flytta över pengar jag har i ett externt fondsparande till min bank, och han sade att det var något de kunde hjälpa mig med i så fall.
För cirka en månad sedan mailade jag min bankman och sade nudu, nu vill jag flytta över de pengarna till er. Fick …inget svar. Efter två veckor ringde jag banken och blev till sist kopplad till honom — det var inte viktigt, jag ville bara ha hjälp av NÅGON, men sure — och han bad mig att maila ett par screenshots från den externa sidan för att se ifall han kunde göra något. Jag skickade detta omedelbart efter samtalet, och nu har det gått snart två veckor utan svar, igen.
Så, igår ringde jag ett annat bankkontor inom samma bank, sade att jag är missnöjd med att få noll respons när jag försöker sätta över pengar på mitt djävla bankkonto (jag svor inte, jag var jättetrevlig IGEN, är det det som är problemet?) och sade väl att jag överväger att byta bank men att ifall det hjälper att byta bankkontor så vill jag ju gärna stanna. Han jag talade med gav mig sin mailadress och bad mig maila över screenshots från den externa sidan. Detta gjorde jag. Det har nu gått 1,5 dag och liksom… inget svar.
Jag försöker att inte ha orimliga krav på hur lång svarstid folk har rätt till, men jag jobbar själv i ett serviceyrke och jag känner ju personligen att får jag en kund som är missnöjd med svarstider och bemötande sedan tidigare så hade jag själv lagt extra krut på att få den kunden att känna sig sedd? Liksom, det hade räckt JÄTTELÅNGT att svara och säga ”Tack, jag kikar på detta och återkommer så fort jag kan!” och sedan ge det ett par dagar. Men tystnaden? Vad fan.
Ingen vill ha mina pengar, tydligen.
Har ägnat lite tid åt att kolla ifall jag skall göra ett fullständigt byte tillbaka till den bank jag hade tidigare, men jag råkade läsa recensioner på Google och jag veeeet att de flesta som lämnar recensioner är folk som är missnöjda, att de som är nöjda sällan återkopplar om det inte varit exceptionellt osv osv. Men nu har jag ont i magen och är stressad över ifall jag kommer att få samma bemötande ifall jag kontaktar den banken. Skall jag …byta till en HELT ny bank? Det vill jag ju inte. Helst vill jag ju bara att min nuvarande bank skall höra av sig och berätta om de kan hjälpa mig eller inte, men det skeppet har ju seglat. Orimligt lång väntetid, vafan.
Så yeah, det är väl lite där vi står just nu. Jag är trött och sur och har ångest och känner oro kring om jag är den sämsta kunden man kan ha, och kan verkligen inte förstå varför ingen vill ha mig i de här sammanhangen? Jag har inte svurit, jag har inte hotat, jag har bara sagt ”hej jag vill ge er mina pengar” och tydligen är det fel sätt att prata med banker och med företag som jobbar med jaktresor.
Suck.
Dollarstore igår gick bra, vi åt turkiskt efteråt och det var NICE. Idag sticker Johan ut och fiskar i den soliga förhöstkvällen och jag skall sy ett par byxor och försöka städa lite hemma.
Imorgon är det min systers 45-årsdag. Vi får se hur jag mår då.
