Att andas

Hämtade ut boken på lunchen igår och blev ännu mer förvirrad av den. Jag vet att jag bokade den för att jag rekommenderades den någonstans, men minns inte alls var. En tråd på Reddit? En post på Facebook? Någon som nämnde i förbigående i en podd eller på Youtube? Varför har jag lånat den här, haha :D Började läsa igår kväll och hittills gillar jag den, men den kommer ju absolut att ta sin lilla tid att läsa. Jag tog mig 2% genom boken igår, enligt min läsapp, såatteh… Det blir bra, det blir bra. Jag får börja släpa med mig den till jobbet och läsa på lunchen, eller så. Det gjorde jag när jag lånade den Fire and Blood av George RR Martin som också var jättekö på. Den läste jag in i det sista hah, men blev klar med en eller två dagar till godo. Wooo.

Som jag nämnde igår, jag minns ju när jag andades böcker på gymnasiet. När man utan problem slukade upp mot 10 böcker i veckan, läste hela nätterna, behövde inte sömn. Jag kan ju sakna det, jättemycket. Jag tyckte om att leva i böckernas värld. Jag minns serier jag avslutade och sörjde över att jag var klar med. Men samtidigt är ju Carina lvl 40 också väldigt nöjd med livet, där jag har tid att träna, hantverka, umgås med min sambo och se på TV, vilket också är BRA. Jag tänker inte säga att något av detta är bättre eller sämre än det andra, men det är ju två olika livssituationer. Börjar jag läsa hela nätterna kan jag inte jobba sedan, för en fyrtioåring har andra behov än en sjuttonåring. Vem hade kunnat ana :P

Men jag är glad att jag har fixat lånekort och att jag faktiskt är på bibblan och läser böcker. Liksom jag inte får jämföra när jag springer nu med när jag sprang för 10 år sedan får jag heller inte börja dra paralleller mellan mitt läsande nu och då, för det är inte konstruktivt. Man måste få leva i nuet, tänker jag. Annars är man som Uncle Rico i Napoleon Dynamite. Ni som vet, vet.

Skall fara till Majorna om en timme, vi har lite grejer jag behöver vara på plats för att rodda. Det är ganska mycket som sker i bakgrunden på jobbet just nu, lite omstrukturering i hierarkin; vi skall få nya bilar; den här grejen jag skall hjälpa Majornas med. Var helt slut när jag kom hem igår, och kände mig mest dränerad på all form av livsenergi och glädje. Tittade på andra avsnittet av Chimp Crazy och satt och grät över de stackars aporna som inte valt det här livet. Det är två avsnitt till som kommer, de släpps på söndagar. Jag kommer ju att titta klart, jag vill veta vad fan de här människorna pysslar med, men jag känner att jag blir så utmattande arg och ledsen av hur man behandlar de här djuren.

Jag tänker lite på när jag aktivt propagerade för att vi skulle undvika produkter med palmolja på en tidigare arbetsplats och en kollega (som var vegan!) rynkade på näsan och sade ”ah men du äter ju kött!” och ja, det gör jag. Kan jag inte vilja göra NÅGOT gott trots att jag äter kött? Måste jag i och med köttätande aktivt stödja all form av djurmisshandel? Jag äter ju inte kött från dk, t.ex. Det är ett val. Jag vill inte stödja deras djurhållning. Jag vet inte. Är det inte bättre att försöka göra LITE rätt (eller vad man vill kalla det) än att bara göra fel, då?

Jag är bara människa.

Men att välja att ha vilda djur som husdjur, det går över mitt förstånd. ”Han är min bebis!” Nej, det är en apa du har stulit från sin mor för att han skall anknyta till dig. Det är ett vilt rovdjur som inte klarar av att förstå hur han skall bete sig. Om du nu älskar det här djuret så mycket som du säger, släpp det fritt? vad i.

Jag vet inte. Får jag inte lov att ha lite rätt och lite fel? Eller är jag bara en hycklande idiot? Var drar man gränsen, egentligen?

Jag är trött.