Snot goblin

Jag är ett enda djäkla SNÖRVEL idag. Denna förbaskade förkylning alltså -_- Nässpray igår kväll hjälpte mig sova, så det uppskattar jag. Jag överväger ifall jag skall ta nässpray nu också, se ifall det hjälper näsan att sluta rinna och bråka eller ej. Varför är jag ens sjuk!?

Vi har pratat avstånd, i helgen. Jag pratade avstånd med min bror när han var på besök nu nyligen också. Diskussionen går ut på ”När man är boende och uppvuxen på en liten ö så uppfattar man kortare avstånd som väldigt långa eftersom det är vad man har att gå efter. När man bor i Malmö och pendlar till Göteborg minst två helger i månaden får man ett helt annat perspektiv på vad som faktiskt är långt eller ej. Plötsligt är avstånden på Gotland töntkorta”. Jag saknar min ö, och samtidigt inte. Mest inte. Jag kan fortfarande inte se någon framtid för mig själv på ön, utöver att jag skulle vilja bo i en stuga vid kusten på öjn när jag är gammal och går i pension. Där skulle jag och Martin kunna sitta hand i hand på en bänk framför vårt hus och beundra havet i solnedgång och bara få andas frisk luft och njuta av livet. Det hade varit fint.

Den här veckan skall jag sy! Sy och städa. Jag blir mest troligt ensam i helgen så jag har redan planerat in ett sypass. Just nu funderar jag på en färg som är en vettig kontrast för både mossgrön och senapsgul. Ohlssons Tyger verkar ha en hel del siden i lager så tar en promenad dit nu i veckan (tidigast imorgon iochmed lön) och kikar på tyg. Enklast är väl att ta med en liten bit av båda ylletygerna så att jag på plats kan få se hur färgerna samspelar.

Sommaren verkar regna bort men jag är ändå okej med det. Det är svalt ute, om inte annat. Sol och värme kommer vi att få i överflöd när vi åker till pappa om två månader. BARA TVÅ MÅNADER KVAR! Hur härligt som helst ju! :D Det ser vi fram emot. Pappakramar och hundbus och en kall öl i poolen och bara få koppla bort jobb en stund. Mys!

Nu skall jag och min rinnande näsa återgå till jobb. Jag hoppas att detta ger med sig snart, jag vill ju träna för fasen! Nu när jag ändå lyckades springa två gånger förra veckan (och vågen rört sig liiiiite i rätt riktning) så är jag ju extra pepp på att hålla igång detta. Idag försöker jag få 15 000 steg igen. Imorgon vill jag springa. Håll tummarna för mig, ok? <3

I korthet:

Fortfarande inte kry, men bättre än igår. Ser inte jättemycket fram emot att sitta fyra timmar på en buss, dock -_-’

Vi har käkat frukost, tittat på Top Gears Vietnam Special och käkat lite glass. Nu duschar Martin, jag packar och skall duscha när han är klar, och sedan tänkte vi titta lite på ett avsnitt av the Grand Tour innan vi skall äta pizza och köra mig till bussen.

Det är svalare ute idag. Jag uppskattar det. Att vara halvfebrig när det 26 grader inne i lägenheten (och mer än så utanför fönstren) är ingen höjdare.

Det var dagens korta uppdatering :P

En lördag

Jag kom ut och sprang igår! Lyckades springa 3 kilometer, och liiiite snabbare än i tisdags.  Sedan tog jag en promenad hem och nådde mina 15k steg. Himla bra! Kvällen ägnades åt rödvin och Skin Wars på Netflix medan Martin spelade.

Ölof igår:
”Har du smakat den här Minttuu Polarbear? Den är jätteäcklig! Smakar bara socker och typ …PÄRON!”
”Vad skall den smaka då?”
”Jag vet inte, jag skall kolla flaskan… Ah, nevermind. Den heter ’Polar PEAR’”

:D

Idag väckte Martin mig vid 12:00. Jag har vaknat till ett par gånger under natten och känt mig krasslig, och krasslet har suttit i. Har spenderat dagen på soffan framför Skin Wars S2 med en flaska vatten och en hel del ynk. Martin åkte och handlade förut och kom hem med glass. Gulligaste! Vi åt även världens godaste ryggbiff med sallad till middag. Himmelriket att vara här. Det är jobbigt att vara sjuk, men jag är glad att jag inte ligger ensam hemma och ynkar utan har Martin att prata med. Det är fint, mitt i misären.

Inga steg idag. Jag har typ 250 steg hittills och mår fortfarande kasst. Att ta en tvåtimmarspromenad i 25 graders solsken då… Nä. Ain’t gonna happen. Sur över detta, jag ville ju hålla i med att få mina steg VARJE DAG nu.

Första gången jag varit sjuk på typ ett år. Aja. Det kunde ha varit sämre timing :)

Mördarskog

Efter jobbet igår så tog jag en dusch och sedan åkte vi hem till Rigmor och fikade. Hon hade förberett jättefina mackor med räkor och skinka och ost och whatnot åt oss, så det var en himla god fika – utöver trevlig, det vill säga. Vi hade först snackat om att äta pizza när vi kom tillbaka hem men vi var båda mätta efter mackan så vi skippade det. Istället gick jag ut och gick en mil och fick mina 15k steg, yay! Jag gick vanliga slingan här i bygden, och sedan testade jag att gå upp för att kolla nybyggena och hamnade ute i skogen. Sjuuuukt fin skog!? Jag lyssnade på skräckpodcast (the Magnus Archives) och var dock lite nervig, och när jag kom hem sade Martin att det var en mindre bra skog att gå i pga hög brottslighet och det var där bortåt som det skedde mord natten till igår. Okej. Jag får låta bli att gå den skogsvägen när jag är ENSAM, helt enkelt.

Vi kikade på en dokumentär om korallrev (”Chasing Coral” tror jag? Samma gäng som gjorde ”Chasing Ice” – de finns på Netflix, jag rekommenderar båda!) och sedan gick vi och lade oss. I nytvättade lakan! Cirka det bästa! :D

Idag vaknade vi, snoozade vi och gick sedan upp. Det var en bra snooze. Bara krypa närmre intill och slumra tillsammans. Det tycker jag om. Sedan åkte Martin till jobbet och jag har fixat mitt och försökt plocka lite här hemma mellan varven när saker sköter sig själva, vilket har resulterat i att jag nyser hela tiden just nu. Damm!

Jag skall springa i eftermiddag, är planen. Strax lunch, sedan smälta maten lite och sedan sticker jag ut och tar ett par kilometer. Ingen aning hur det kommer att gå, men jag vill hålla igång med att försöka få mina steg och försöka få mina rundor. Ett steg i taget, osv.

Ni får ha en fin dag! Jag skall se ifall jag inte kan försöka få något bloggat i helgen nu när jag ändå har dator med mig till Martin :) Lovar inget, men skall försöka!

Kram på er :)

Nä

Ni kan släppa era tummar nu. Jag har valt att avstå från dagens intervju. Det handlar till stor del om pengar; jag har inte råd att ta ett jobb med såpass mycket sämre lön, livet måste gå runt också. Jag har en intervju för en annan tjänst på ett annat företag i slutet av augusti – ni får hålla tummarna för mig då istället!

Jobbar hemifrån Martin idag + imorgon ändå, jag åkte ju upp hit igår efter jobb. Bussresan gick bättre än förra vecka; blev inte alls åksjuk, och nacken var glad över min fula och töntiga men väldigt bra flygplanskudde! En sådan där U-formad korv man har runt nacken ni vet? Det är valar på min. Den är inte snygg. Den är däremot JÄTTEKUL att klämma på eftersom den är fylld med små mjuka plastkulor. Kläm kläm.

Vi tog en öl och snackade lite skit på Hyttan när jag kommit igår. Gick hem och lade oss vid elva och jag somnade ganska snabbt. Sov gott i nättras! I vanliga fall sover jag ganska illa hos Martin eftersom hans säng är så annorlunda mot min och eftersom jag är ovan vid att dela sängen med någon annan, men eftersom jag knappt hann hem och vända efter min förra tur hit så var jag tydligen redan invand, haha. Något åt det hållet, i alla fall ;)

Det är varmt idag! 30 grader utanför fönstret vilket resulterar i cirka 30 grader inomhus. Vi har igång AC:n och den kyler ju luften någorlunda. Den väsnas också som ett helt helvete men det kan det ju faktiskt vara värt för att slippa smälta bort här på skinnsoffan.

Ikväll skall vi fika med Rigmor, imorgon skall jag springa. Heja friskvårdstimme! :)

Jag hoppas att ni har en fin dag <3

12 år

Det är så konstigt hur världen bara …fortsätter. Som att du aldrig försvann från oss. Som att du inte skulle ha spelat roll. Hur oviktiga vi alla är i det stora hela. Men hur oviktig man är än för resten av omvärlden så är du en av de viktigaste för mig. Fortfarande.

Det är fortfarande så orättvist att du gick bort. Det är fortfarande så orättvist att vi tvingades klara oss utan dig. Det är fortfarande så orättvist att jag inte kan få ringa dig och berätta hur mycket jag älskar dig och hur viktig du är för mig. Jag önskar att jag hade sagt det oftare. Jag önskar att jag hade ringt dig varje dag för att berätta att du är min viktigaste, min bästa, min enda syster. Att jag gör ont utan dig. Att du saknas mig. Hur stort hål du kommer att lämna efter dig när du försvinner. Jag önskar att du hade fått veta det.

Tolv år. Det känns som igår. Det känns som aldrig. Det känns som att du alltid har funnits och det känns som att du aldrig fanns. Det är så svårt att sätta ord på, men tiden …suddar ut. Förstärker. Allt, samtidigt. Jag har tusen saker jag vill prata med dig om. Jag har tusen saker jag vill fnittra åt över ett glas vin, gräla över på telefon. Det är inte okej att du inte är här, du vet det va?

Men …vi fortsätter leva, utan dig. Vi vaknar upp varje ny dag och tar oss an livet, och du fattas oss. Det är så märkligt, allting. Det skulle aldrig bli såhär, Anna. Du skulle ju vara kvar här och bli gammal ihop med oss. Vi är vuxna nu. Ricard är gift, Fredrik är gift, Fredrik har två barn, jag har en Martin. Jag önskar att du hade fått träffa våra familjer, varit en del av våra liv. Men jag antar att önskan inte leder någonvart.

Det är så mycket jag hade velat ändra.

Idag, och alla andra dagar: Jag älskar dig. Jag saknar dig. Jag är ledsen över att du inte är här. Allrakäraste syster, det gör ont utan dig.

Det var allt.

Äntligen!

JAG HAR SPRUNGIT! Det blev ju bara 2,5 kilometer, men det är mer än noll! ÄNTLIGEN! Jag vaknade 1,5 timme före larmet imorse, somnade om, vaknade en timme senare och ba ”äh fuck it ut och spring” och det gjorde jag. En mild morgon. Jag tyckte att jag sprang som en vind men jag var väldigt långsam, haha.

Vi fortsätter att försöka :)

Jag har ett löst mål att typ anmäla mig till Göteborgsvarvet 2018, men jag har inte bestämt mig än och just nu sitter jag på pengarna lite till. Utan ett stort mål känner jag inte heller att jag har bråttom = får inte lika mycket ångest över min brist på löpande just nu. Jag kommer ifatt, jag är snart tillbaka. Jag har tittat på kalendern och drömt om vilka dagar jag vill hinna med och springa och vem vet – kanske gör jag det också :)

Igår hade jag tusen saker jag ville få gjort efter jobb men istället hamnade jag tydligen framför datorn där jag dansade och sjöng. Man skulle kunna se det som negativt, man skulle också kunna se det som ett bra sätt att slappna av och återfå lite sinnesro. Få tillbaka lite sanity points ;) Jag hinner göra vad jag göra skall. Jag har tid.

Jag behöver skriva en kort presentation om mig själv inför torsdagen. VAD bör man säga!? Jag kommer antingen att vara sjukt stel eller alldeles för ledig, haha. Det löser sig, jag skall ta en stund senare åt att komma på ett par bra stolpar att hålla mig efter. Presentationen skall gå ut på ”därför skall ni anställa mig” och jag tycker ju inte om att hävda mig, ha. Det RÄCKER ju inte att med att säga ”Jag är jättetrevlig” – vilket för övrigt känns som en paradox pga hävdelsen?? Icke ödmjukt!

Drömmer om medeltidsveckan. Jag ser fram emot det. Det finns en magi i att gå i medeltidskläder i en medeltida stad omgiven av glada människor och vin. Älskade stad. Och efteråt KAOS, beroende på hur det går på torsdag. Bra kaos. Kaos jag VILL ha men samtidigt fruktar lite, ändå. Förändring är läskigt, hörni! Men jag kan hantera det. Jag har hanterat ett par väldigt stora förändringar i mitt liv, ändå.

Imorgon är det 12 år sedan Anna dog. Vi skall prata lite om det, då. Älskade syster.

Ni får ha en fin dag <3 Här är det mulet och jag skall gå på H&M efter jobbet. Kram!