Ohayou! Här står jag och posar i min japanska sommaruniform. Ingen aning varför mina fötter är så suddiga, de kanske drack igår eller något. Bakfyllesudd. Vem vet.
Igår tog jag för övrigt en ytterst liten tur på stan för att ta en kik ifall det dykt upp något kul i butikerna. Insåg lite förskräckt på H&M att det finns barnkläder som är för stora för mig?? Ja, jag kollar kläder på barnavdelningen. De har ofta mycket ballare motiv + kostar mindre :) Men jo, what, barn alltså. Sluta vara så stora. Tack. Eller ja, finns det storlekar större än mig så innebär det ju att jag har större chans att få plats i större delen av sortimentet, men det var ett lite awkward moment där när jag hittade barnkläder som var för stora. JAG ÄR INTE SÅ LITEN.
Jag läser ju, som ni förmodligen vet by now, A song of Ice and Fire-serien (den som Game of Thrones är baserad på osv) och jag har ju inte kunnat undgå alla spoilers så jag hade ju ändå NÅGORLUNDA koll på vad som skulle komma att hända under det som var ”the red wedding”, men jag kommer att färga all text som berör ämnet med vitt så om ni vill läsa något som KOMMER att innehålla spoilers så får ni markera texten och vill ni det inte så är det ju bara att låta bli. Ok? Ok.
Here goes (here be spoilers!):
Jag visste att Robb skulle dö. Jag hade råkat komma över informationen någonstans, och även om jag försökte att inte tänka på det så låg det ju ändå i bakhuvudet hela tiden. Jag visste att det skulle komma två uppseendeväckande bröllop; bröllopet mellan Sansa och Tyrion var ju redan avklarat och det var inte så illa som jag befarat (jaja, bortsett från att Sansa blev bortgift mot sin vilja och allt sådant där), men jag hade alltså the red wedding kvar. Jag hade väl misstankar om att det var Edmures bröllop med Roslin som skulle komma att bli the red wedding (eftersom jag visste att Robb skulle dö) och det var det ju också. Men… men… jag hade ju inte riktigt räknat med att Catelyn skulle dö OCKSÅ, eller att Arya skulle stå precis utanför när det hände. Det var nog det värsta, faktiskt, att det var så nära att Arya skulle få komma tillbaka till sin mor och bror efter allt hon uthärdat. Fan också.
Det är bara en bok, och jag vet ju att George RR Martin dödar typ ALLA sina karaktärer, men… agh. Jag var inte mentalt redo än! Jag fäster mig för mycket vid de jag lära känna via böcker, de blir ju mer än bara ord på papper för mig ni vet? Nåväl. Får se hur det går vidare härifrån nu…
Spoiler över. Om ni markerade den där texten utan att ha läst klokt ovan och tycker att jag nu spoilat allt för er – skyll er själva, jag varnade faktiskt.
Jag tror att frukostmannen just kallade mig snygg lolita? Jag vet inte riktigt. Jag sade ”va” och då pekade han på kartongerna som ligger staplade i hallen och sade ”…ni har handlat” och det lät ju inte alls likadant som det första han sade så vem vet vad som egentligen hände där. Crazy!
Ohwell. Jobba jobba.
En halvtimmes promenad kring Pildammsparken på lunchen, strax över en timmes AWESOME innebandyspel efter jobb och sedan nästan två timmars promenad hem – jag kan säga att jag är väldigt trött i kroppen, och det är ingen lögn.
