Att försöka lära sig att kliva ut ur skuggan

Foto: Nathaniel Johansson (2011)

Foto: Nathaniel Johansson (2011)

Sitter och lyssnar på ABBA och redigerar lite huldrebilder jag inte visat upp tidigare, som den ovan. Jo hej, här står jag naken i solskenet mitt i en skog och myser. Som sagt, Otyg och så vidare… ;) Fast ja, jag HADE ju faktiskt trosor på mig :) Och svans!

Känner att jag har haft en väldigt social dag och det gör mig glad. Jag och ett par kollegor och en av kontorshundarna gick ut och promenerade i Pildammsparken i cirka ungefär 40 minuter. Så skönt! Underbart att prata av sig lite också, för den delen :) När man sitter med hörlurar på sig och stirrar på en skärm hela dagarna glömmer man ibland bort hur trevligt det är att socialisera också. Å andra sidan var vi ju faktiskt fem stycken lunchlådekollegor* idag (*folk som har med sig egen lunchlåda och INTE går ut på stan och äter som alla andra) och det var också trevligt, minsann! Bra där :)

Jag glömmer ibland bort hur trevligt det kan vara att ha folk omkring sig att prata med ibland. Min psykolog ville ju först sätta mig i ett fack där jag var helt ensamvarg och totalt ointresserad av social interaktion, men det är ju fel. Jag älskar att prata med andra – på mina villkor! Jag måste få lov att dra mig undan ibland också bara, och få sitta ensam med min musik och mina tankar.

Jag tror att många uppfattar mig som väldigt avvisande till en början, men jag ”lider” helt enkelt av en dålig kombination av att vara  väldigt blyg och att vara djävligt kass på att ta första steget. Istället kör jag på att stå tyst och knappt märkbar och hoppas att någon skall vilja börja prata med mig. Det går sisådär, jag utstrålar tydligen väldigt mycket ”låt mig vara!” så, ja. Men jag börjar bli bättre på det! :) Jag får väl skaffa något sådant där bra ice-breaker-samtalsämne att slänga i ansiktet på folk. ”Hej, jag är Zombie och en gång slog jag 223 i en serie i bowling, det är mitt rekord! Vem är du och vad har du gjort för ballt?”

…svart på vitt ser det så enkelt ut. Men vi jobbar mot det :) Bort med blyga timida lilla jag och fram för HÄR KOMMER JAG, se upp!

W1R2

Foto: Monica Hansson (2011)

Jag är ändå imponerad av mig själv. Jag kom nyss inför dörren efter att ha kört w1r2 (week 1, run 2) i min c25k-träning. Det var ungefär lika tungt som förra gången, ingen större skillnad faktiskt. Sist spöregnade det på mig, och idag hade jag träningsvärk. Jag ville ju inte egentligen, men jag satt vid datorn efter att jag ätit kvällsmat (en halv subwaymacka) och var så satans sötsugen att jag var tvungen att visa för mig själv att jag KAN stå emot sötsuget och att jag KAN trotsa träningsdjävulen. Lördag blir w1r3 enligt schema och jag vet faktiskt ärligt talat inte om jag kommer att klara det. Jag kommer då att ha TVÅ dagars träningsvärk i bagaget (när under träningsperioden slutar man ha träningsvärk??)

Men jag försöker. Jag tar det ett steg i taget och snart kanske jag mår bra i mig själv igen.