W2R2

\o/

Första vändorna var jag helt död. Benen brände, jag hade håll och jag ville bara stanna till och gå (men det gjorde jag såklart aldrig, man får inte ge sig). Näst sista rundan kände jag mig plötsligt nästan pigg istället. Sista rundan började jag springa fem sekunder innan det annonserades och slutade springa kanske 30 sekunder efter att jag ”borde” ha slutat. Sedan gick jag en stund och sedan sprang jag igen; allt som allt ungefär två minuters extra löpning. Förstår ni det? TVÅ MINUTER. För mig är det en livstid när det kommer till träning, för mig är TVÅ MINUTER FRIVILLIG LÖPNING utan att man blir andfådd eller får ont typ …himmelriket. Jag sprang för att jag kunde och för att jag orkade och förstår ni hur djävla bra jag känner mig just nu??

Onsdag. Bring it on!

Nu: Duscha och sedan lite välbehövlig (och välförtjänt!) vila på soffan.

*flås*

Alltså. Det har ju tyvärr inte hänt något med det här på två veckor, som ni kan se. Det är 13 dagar sedan jag sist var ute och sprang, och sedan kom en flytt ivägen. Men jag och Kriss kom just tillbaka till kontoret efter att ha sprungit w1r3 (Kriss ligger ju egentligen tusen steg före mig, men kom med som moralisk support \o/)

Jag flåsar som värsta telefonpervot, jag känner redan av ont i ländryggen och jag har lite kramp i magen, men det kanske tar sig, det här. Kollegorna peppar på irc och jag hoppas verkligen att jag om två veckor har mindre problem än jag har just nu. Jag är bra på att burst-peppa och bli jättesugen på att göra saker och fixa saker, och i början av typ all träning så går det ju snabbt framåt med snabba resultat. Sedan kommer platåerna. PLATÅERNA. Det är då man under en tid inte får bättre resultat, utan står stilla. Tar man sig förbi platån kommer en ny uppförsbacke och sedan är man …eh… klar? Kanske. Men ja.

Men ni vet ju hur jag är nu. Jag vill ju ha resultat NU. Gärna igår, liksom. Resultat om nio veckor känns just nu alldeles för avlägset, och jag är rädd att jag skall tappa peppen igen. OM jag inte har alldeles för mycket träningsvärk på fredag skall jag ta en runda till då. Försöka springa tre dagar i veckan kanske. måndag-onsdag-fredag. Det är ju upplagt för schema liksom. Helgen får man vila. Tror vi inte att det här kanske kan fungera?

Vi kan väl hoppas, tycker jag.

(bilden ovan visar vad som komma skall i w2, jag har dock just kört w1r3 som sagt var; springa 1 minut – gå i 1,5 minut och upprepa detta x8)

W1R2

Foto: Monica Hansson (2011)

Jag är ändå imponerad av mig själv. Jag kom nyss inför dörren efter att ha kört w1r2 (week 1, run 2) i min c25k-träning. Det var ungefär lika tungt som förra gången, ingen större skillnad faktiskt. Sist spöregnade det på mig, och idag hade jag träningsvärk. Jag ville ju inte egentligen, men jag satt vid datorn efter att jag ätit kvällsmat (en halv subwaymacka) och var så satans sötsugen att jag var tvungen att visa för mig själv att jag KAN stå emot sötsuget och att jag KAN trotsa träningsdjävulen. Lördag blir w1r3 enligt schema och jag vet faktiskt ärligt talat inte om jag kommer att klara det. Jag kommer då att ha TVÅ dagars träningsvärk i bagaget (när under träningsperioden slutar man ha träningsvärk??)

Men jag försöker. Jag tar det ett steg i taget och snart kanske jag mår bra i mig själv igen.