Ett inlägg om böcker

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade: Stephen King’s ”DET”. Svårt att säga dock. Jag var tio år gammal när jag läste ”DET” och lär ju ha lånat någon bok från mammas bokhylla redan dessförinnan.

Bok som förändrat mitt liv mest: Djävlar vilken fråga. Jag har läst så djävulskt mycket böcker att det är väldigt svårt att bestämma EN bok här. Men jag säger nog faktiskt ”DET” här också. Den har lärt mig att man inte måste vara populär för att få vänner, att tjejer faktiskt FÅR ha blåmärken och leka med pojkar och skjuta med slangbella och att kärlek är en mäktig kraft. Eh. Lökigt, sorry ^_^

Bok jag tycker är överskattad: Sagan om Ringen-trilogin. Yes. JAG SADE DET. Bring on the hate!

Författare vars böcker jag försöker gilla men inte lyckas med: Jan Guillou. Jag gav bland annat Arn ett försök (i gymnasiet) men kunde inte förmå mig att läsa det.

Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom: Vad som helst av Edgar Allan Poe? :)

Författare vars böcker är underskattade: Åke Edwardsson. DJÄVLIGT bra svensk deckarförfattare som skriver böcker där man faktiskt får insikt i antagonisten – till den grad att man kanske inte kan känna sympati för det hen gör, men man åtminstone får en viss förståelse för handlingarna.

Jobbigaste bok jag läst: Jag tänker svara med en manga-serie här: Mars. Jag läste denna strax efter att min syster hade dött och den rörde upp väldigt mycket känslor. Jag minns att jag grät så att jag trodde att jag skulle gå sönder när jag läste ut de sista sidorna. Detta kanske inte är vad som efterfrågades, haha, men jag tolkar frågan såhär så shut up ;P

Läser helst: Margaret Weiss/Tracy Hickman, Robin Hobb, Terry Pratchett, Tad Williams, Stephen King, HP Lovecraft, Neil Gaiman, serie-album… och så vidare, in aeternum.

Önskar att jag läste mer: Wildcards. Jag är alldeles för trygg i min lilla boklåda och läser alldeles för sällan något NYTT och annorlunda. Vidga mina vyer, pls!

Bästa barnboksförfattaren: Eh. Jadu. Jag började läsa Stephen King väldigt tidigt men han skriver ju inte direkt klassiska barnböcker ;) (även fast han faktiskt har skrivit EN! Drakens Ögon) Däremot läste jag ju faktiskt typ hela serien om Miranda. Så jag säger Kerstin Sundh.

Gillar jag inte längre som jag gillade förut: Uh. Böcker riktade just till tjejer? Jag läste ju en del flicklitteratur när jag var yngre. Typ Barnvaktarklubben och Tvillingarna och whatnot. Nuförtiden skulle jag inte röra en sådan bok med tång ens, haha.

Roligaste bok: Liftarens Guide till Galaxen. Terry Pratchett har skrivit en hel del roligt som man skrattar rakt ut av, men inget har fått mig att gråta såpass som LGTG av Douglas Adams :)

Bok som berört mig mest: …”DET”. OH SKRÄLL ELLER?

Recencera din senast lästa bok: Oj. Eh. Vad fan läste jag sist..? Jag läser The Konrad Saga av David Ferring just nu. Den är helt okej, men lite för …jag vet inte. HEROIC. I jämförelse med andra Warhammer-böcker jag läst så gillade jag böckerna om Mathias Thulmann MYCKET bättre. Det känns som att trots allt The Old World har en djävla massa att plocka av för litterära skapelser så snöar Konrad-böckerna in lite för mycket. Är nog mest författaren som inte är så djäkla bra. Det känns lite som Belgarion goes adult, typ?

(lite mer tjat om DET kan läsas här om ni vill :P)

>> Det hade varit kul att se vad Angelica och Jessica skulle svara på denna lista :)

>> Stal denna lista från Underbara Clara :)

Fredagen den trettonde

Foto: Martin Idar

Jag köpte en boll, att sitta på. Jag inbillar mig att det skall ha någon form av positiv inverkan på kroppen, men vi får väl se hur det är med det. Jag är ju dock väldigt bra på placeboeffekter så så länge jag tror att det ger mig bättre kropp så kommer jag antingen att få bättre kropp eller tro att jag har det. Typ så :)

Fick just syn på att Marilyn Manson och Rob Zombie skall spela i Stockholm+Köpenhamn i December. Detta ligger självklart i krock med den Filippinerresa jag tänkte bege mig på, så jag får allvarligt överväga att förlägga min resa en vecka framåt eller bakåt i tiden. Jag vill fan inte missa Zombie igen, och Manson lär vara kul han också. Jag känner att jag bör göra saker jag vill, jag är så bra på att hitta tusen anledningar till varför jag INTE skall åka på konsert/festival/lajv/whatever hela tiden. Funderar på att se konserten i Stockholm och passa på att krama på mina kära stockholmsvänner samtidigt :) Dock lär ju biljetter bli utsålda innan jag har hunnit ta ett beslut i frågan, så ja… Vi får se vad det blir av det hela.

Två veckor på nya jobbet har snart gått och jag trivs fortfarande :) Ute regnar det och är kallt, jag frös så att jag skakade när jag gick från tåget för en timme sedan. Känns lite weird, faktiskt. Det är mitten av juli och det borde inte vara såhär kallt. (no shit, Sherlock..?) Men ja. Jag smälter inte och jag slipper bränna mig, alltid något :)

Jag har glömt mitt bankkort hemma så idag blir det lunch på Pressbyrån, jag har precis så att det borde räcka till två kokta korvar ;) Så kan det gå när man är morgontrött och förvirrad.

Vad korta dagarna är nu, förresten. Jag är hemifrån 12 timmar om dagen, ganska exakt. När jag kommer hem så sätter jag och mig och läser och sedan sover jag tidigt eftersom jag går upp tidigt. Igår hade jag fått tre seriealbum på posten (senaste Fables och del 8+9 av Sandman) och ägnade mycket tid åt att läsa dem. Hann igenom två album, det sista roar jag mig med på tåget idag :) Men ja, jag ser fram emot att flytta till Malmö, det skulle vara väldigt skönt att ha lite mer fritid efter jobbet. Å andra sidan HAR jag ju inget vettigt att göra, haha :D Så jag vetefan. Det kanske är bäst såhär?

Phangirl

Måndagkväll. Lyssnar på opera (Faust av Gounod), spelar Diablo 3 och funderar på livet, universum och allting.

Och så stänger vi av Diablo 3 och tittar på Phantom of the Opera istället. TV-versionen i två delar från 1990. Tänkte nog ge mig på att göra en ny filmreview, så som jag gjorde med filmerna om Bathory. Det låter väl kul? Jämföra lite olika filmatiseringar av Phantom of the Opera, samt även jämföra med boken av Gaston Leroux (och kanske även boken av Terry Pratchett, eh? ;))

Men ja. Nu skall jag phangirla lite över Charles Dance som Erik och lämna bloggen därhän för kvällen, såvida jag inte orkar skriva en wall of text om fantomen ikväll. Men jag har huvudvärk på gång så det bör inte räknas med.

Det här med att sova, alltså. Tur att jag har en handduk!

Kort bidrag till bloggen idag, skall strax pipa iväg till jobb och sedan kommer jag att vara relativt afk resten av helgen på grund av besök från Thomas :)

Är det förresten inte lite småkonstigt av mig att bara posta upp bilder på mig som blondin när jag faktiskt just nu har typ världens snyggaste RÖDA hår? Ohwell.

Towel day idag – glöm inte handduken! Jag nördar till det lite extra med en Hulken-teeshirt också, och känner mig sådär lagom osnygg men skitsamma. DET GÅR ÖVER.

Kom i säng i tid igår, väldigt skönt. När klockan ringde och väckte mig i morse var jag dock seg, och jag låg och drog mig en stund. Sedan fick jag ryck och inbillade mig att jag hade försovit mig, och kollade panikslaget på mobilklockan. Jaha. Halv tre, säger du..? SOMNA OM WHEEEE. Sedan sov jag fram till typ halv sex, och sedan ryckte jag fram och tillbaka till sömn i en halvtimme innan jag gick upp och duschade. Nu sitter jag här och känner mig magiskt mjuk och bra i håret, dels på grund av hennan och dels på grund av Aussie-produkterna jag har köpt. :3

LÖN IDAG. Det blir nog en öl eller två ikväll när vi skall bowla (Unionen-sammankomst efter jobb) och så skall jag beställa lite kläder. Wednesday Addams-klänning och en massa fina sommargothklänningar :3 NÖJD.

Men ja. Nu skall jag bege mig till jobb. Hejdå, och kom ihåg handduken som sagt! Annars lär det komma vogoner och läsa poesi för er. Vill ni verkligen det??

Ja, jag älskar. Och sann kärlek dör aldrig*

Jag läste färdigt Full Dark, No Stars igår. Eller ja, först var jag ute på en promenad med Ilir (Olgert) och sedan hamnade jag ju framför datorn en liten stund när jag kom hem. Var i säng runt elva och sedan läste jag i en timme. Det kändes *helt rätt* just då, men idag så önskar jag att jag hade försökt somna tidigare istället. OHGODS jag är så trött! Sitter och gäspar så att jag tror att jag skall svälja huvudet, och ögonen värker och är matta så att jag vill ta en penna och köra in i dem. En sådan dag, alltså. Det värker i kroppen också – jag tror att jag får se till att komma igång med mina dagliga promenader igen faktiskt…

Anyhow, Full Dark, No Stars. Fyra noveller; 1922, Big Driver, Fair Extension och A Good Marriage. 1922 har jag avhandlat tidigare. Big Driver kändes på vissa sätt som en nod till Rose Madder, en annan av Kings böcker jag är förtjust i och har läst om ett antal gånger (har även lyckats lura mommo till att läsa den, woo!) Fair Extension påminner mycket om Needful Things, det är en del likheter men samtidigt inte, och A Good Marriage har jag glömt bort om jag kände refererade till något annat eller ej – och då var det ändå den jag läste nu sist :D
När jag säger att de minner om varandra så är det på intet sätt kritik för att säga att King har tappa sin innovativitetsförmåga eller att det är för mycket same/same. Det har främst med skrivsättet att göra; karaktärerna. Och det finns bara *så* många karaktärer att hämta innan man måste börja upprepa sig i viss mån.

King skriver målande och bra, och jag tycker att han har väldigt bra insikt i människor. Enligt efterordet så var hans intention med boken att försöka beskriva reaktionerna om man tar fyra helt normala människor och slänger in dem i olika situationer, och jag tycker att han lyckas. Det känns realistiskt.

Men nu börjar det låta lite för mycket bokrecension från högstadiet här, så jag tänker släppa datorn och gå och hitta kläder istället. Det är ytterligare en varm och solig dag, jag verkar ha lyckats undvika soleld (trots en kvart spenderad i direkt solljus i lä igår) och idag efter jobb skall jag städa, städa och städa mer. INGET DIABLO 3 IDAG. Jag som bara har hunnit till level 18, buhu.

*

Can’t sleep, the clowns will eat me

Zombie 18 år

När jag var runt nio år gammal så sov jag över hos min mommo en kväll. I fråga om vad vi skulle se på TV den kvällen så deklamerade jag glatt för mommo att vi skulle se en ny TV-serie som började den kvällen – en filmatisering av Stephen Kings IT. Mommo såg tvivlande på mig efter att ha kollat upp detta i tidningen och frågade mig om det verkligen var något jag borde se, och jag ljög och sade att det var OK för mamma att jag såg detta. (jag ljuger fruktansvärt sällan, i det här fallet så var det ett sådant där ”en del straffar gud med detsamma”-tillfälle vilket jag strax kommer att komma till).

Snabb intermission här: När jag var ännu yngre, kanske fem-sex så var det ett par olika tillfällen då min storasyster visade mig ett par olika skräckfilmer på TV. En gång såg vi filmen ”Djävulens dotter” och jag tyckte att det var jätteläskigt. Det tillfälle jag minns bäst är den kvällen mamma och pappa hade främmandes och Anna lurade ner mig i gillestugan i källaren och berättade att hon hade något att visa mig om jag lovade dyrt och heligt att inte berätta för mamma och pappa (jag var ju känd som skvallerbyttan i familjen). Jag lovade storögt och satte mig tillrätta i soffan, och sedan kom det. Gremlins. ALLA DE LÄSKIGA SCENERNA. Gremlins som går runt med stora köksknivar, Gremlins som blir instoppade i micron där de exploderar, Gremlins som sjunger julsånger för en stackars gammal tant som inte kan fly när hon får syn på monstren eftersom hon är rullstolsbunden och sitter fast i trapphissen. Jag skojar inte. Min kära syster snabbspolade fram till alla de här scenerna, och jag var livrädd. Jag hade problem att sova i flera år efteråt, jag kunde se silhuetter av gremlins komma gående i hallen.

Den kvällen låg jag sedan där i min säng och såg monstren komma. Jag sov alltid med dörren öppen för jag tyckte det kändes tryggast. I storrummet klirrade glasen och mamma och pappa hade trevligt med sina gäster; i min säng låg jag och skakade och visste inte var jag skulle ta vägen för varje gång jag stängde ögonen så såg jag dem komma, morrandes, med knivar dragna och alla huggtänderna blottade. Det dröjde inte särskilt länge innan jag sprang in i storrummet och grät och berättade vad som hänt. (sade ju det, skvallerbyttan ;))
Men ja. Ett par år senare slutade jag se Gremlins på väggen utanför mitt rum.

Anyhooo. Man skulle ju kunna tro att denna upplevelse skulle ha givit mig ett visst sämre förtroende för Annas TV-tips, men icke. Anna hade ju såklart tidigare på dagen berättat för mig om IT och att hon skulle se det, och jag såg ju upp till min balla syster och ville ju också se den här coola serien.

Ni vet den där scenen precis i början, när Pennywise sitter i kloakerna och försöker locka ner Georgie att komma ner och hämta sin båt och en ballong (”We all float down here”), och han tvärvänder från ”charmig” clown till monsterclown med röda ögon och käften full av huggtänder på en millisekund? Det är precis då som jag bestämde mig för att det tryggaste stället för mig att sitta var på golvet bakom mommos fåtölj. Där satt jag tills det var slut, och tittade ibland ut på TV:n för att se ifall monstren var borta.

Jag tvingade mig själv att se sista avsnittet också. Det var ju fyra avsnitt allt som allt. Jag var TVUNGEN att se att det blev ett happy ending så att jag kunde sluta tro att jag skulle bli uppäten av en clown. (jag var även livrädd för varulvar och vampyrer – så till den grad att jag hade vitlök bredvid sängen ett tag).

Idag är IT min absoluta favoritbok. Jag fick den i födelsedagspresent av Annie när jag fyllde 11 och min hardcover är nu så sönderläst att inte ens tejp hjälper. Köpte den engelska pocketutgåvan nyligen och kommer att ta tag i att läsa den på originalspråk nu. Underbara vackra berättelse. (på nationella provet i Svenska i trean skulle vi skriva en uppsats på ämnet Kärlek; jag valde att skriva om DET.) Jag vet inte hur många gånger jag har läst den. Jag vill citera en rad ur ”Nona” (Stephen King; ”Den förskräckliga apan”) här: ”Älskar du?” ”Ja, och sann kärlek dör aldrig”. (”Den förskräckliga apan” är även den galet sönderläst).

Jag skulle kunna fortsätta skriva på det här inlägget länge till, men jag tror vi stoppar där och återkommer till detta senare. Jag har massor av saker jag vill berätta om Stephen King, min syster, min kärlek till skräck och min uppväxt i böckernas värld. Men här sätter vi punkt för dagen•

I mörkret är alla zombies gråa

Hemma igen efter en trevlig kväll med min mor! Vi testade den nya puben, Pitcher’s, och är båda väldigt nöjda över kvaliteten och servicen. Jag åt en väldigt god hamburgare (”Happy Gilmore”) och mamma åt en väldigt mumsig ceasarsallad (jag måste erkänna: jag var lite avundsjuk!). Till detta dracks det Hof (mamma) och äppelöl (jag). Om nom nom ^_^ Inte samma matkoma som efter den indiska maten igår, men helt okej! Väldigt mysig atmosfär där också. Kan rekommenderas! :)

Arbetsdagen har löpit väl. Jag känner väl mer och mer hur jag dag för dag börjar räkna sekunderna tills jag slutar (på samma sätt som man räknade ner arbetsdagen i kvartar när jag jobbad i affären) men jag trivs ju ändå bra med mina kollegor. Men har nu blivit *lovad* att det skall filmas och läggas upp på Youtube från arbetsdagarna när jag har slutat ;) Inte helt seriöst kanske, haha. Däremot får jag väl försöka komma ifrån och hälsa på vid tillfälle :) Det är ju ändå för kollegorna man har stannat i över 3,5 år…

Nåväl. Snart skall jag kräla i säng och läsa vidare i ”Full dark, No stars” (Stephen King) och se ifall nästa novell är lika zombieglädjande som 1922 var ^_^
Först skall jag och mamma kika på lite kläder vi kanske skall beställa dock. Squeee köpa nya kläder! \o/ (jag är så djävla flickig ibland…)