Tjejsnack

Screen Shot 2013-11-15 at 07.14.08

Idag lyssnar jag på Diablo Swing Orchestra, funderar på vad som just lät ”BOOM!” utanför kontoret och försöker hålla mig vaken. Det här med att jag nästan ville slippa ha alla dessa förvirrande drömmar, kan vi inte dra ett streck över det? Jag har hellre konstiga drömmar än att jag vaknar till mitt i natten och ligger vaken. Ugh. Okej, idag vaknade jag runt en halvtimme innan klockan skulle till att ringa, och jag lyckades somna om men då drömde jag om små fan-comics om Deadpool (?!?!) vilket bara var enormt konstigt.

Mitt ben mår avsevärt mycket bättre idag, men det är fortfarande lite stelt och ömt. Ugh. Jag lyckades dock promenera nästan hela vägen till kontoret innan benet började protestera! Tydligen var det en bra idé att låta benet vila igår :)

Efter mitt sista inlägg igår kväll ringde Eva och så snackade vi skit i 1h 40m, vilket var väldigt underhållande. Jag tror vi var väldigt överens om att hon skall komma och hälsa på mig efter att hon har flyttat till Göteborg (nästa vecka) och det blir awesomeeee! Klart nöjd Zombie :)

Idag skall jag ta TÅGET till Göteborg, vilket i vanliga fall skulle ha gjort mig enormt stressad och panikslagen, men det är lugnt – jag har en bokad sittplats, wooo! Kan alltså därmed ta det lugnt och hålla kroppen och hjärnan i styr. Jag har en bok att läsa, jag har musik att lyssna på, jag tänkte ta med iPaden och jag har ett skrivblock och en penna. Det blir nog bra det där. På söndag blir det dock bussen i vanlig ordning <3

Nå, det har gått tio minuter sedan något lät ”BOOM!” och det hörs varken skrin eller sirener så det var väl bara något som föll någonstans I guess. Eller byggarbetare som släppte något eller whatnot. Bra bra.
Jag har ju redan tidigare reflekterat över det här med att folk i Malmö inte verkar reagera nämnvärt på ljud som skulle kunna innebära övervåld, typ. Jag minns ju när jag vaknade en natt förra hösten (sidnot: vilken hiskelig bild jag hade lagt in där. vad tänkte jag när jag redigerade den? o_O) av något som lät som skottlossning, men utan att någon annan verkade ha reagerat. *ler nervös gotländska*

Jajaja. Nu skall jag pilla på jobb osv innan jag skall ta tåget. Så länge ingen sitter på min plats så att jag måste vara en douch och köra bort hen så kommer tågresan att flyta på bra, har jag bestämt :)

Tjipp och wog!

Höstzombie & tantmynta

DSC_0147

…fast hösten är snart slut. Vintern står runt hörnet. Och vi vet ju alla vad det innebär: TANTYMYNTAKAPPAN.

Vad är detta, undrar ni? (eller ja, i alla fall de av er som tillkommit som nya läsare sedan förra vintern…) Jo, ser ni. Den ser ut såhär va:

bild-6…and it makes all the old grannies go insane! Minst en tant om dagen kom fram förra året och berättade hur fin jag var i min fina kappa och hur glada de blivit av att se mig. Och det är ju jättebra – helt osarkastiskt och ärligt osv – för det är ju klart som sjutton att man vill sprida glädje och kärlek omkring sig! Men eh, ja, det blir ju också lite awkward stämning varje gång en ny tant initierar kontakt med mig. Och så är det ju den här bristen på MÄN som gillar kappan? Om vi säger att jag fick 30 komplimanger för kappan förra året, så var en, KANSKE två från män. Resten var lyckliga tanter. Hrm.

Så, ett tips för er herrar som vill ådraga er uppmärksamhet från det väna könet osv; Skaffa en sådan här kappa! Den är varm, också. Två flugor på smällen där, både estetiskt tilltalande för äldre damer OCH håller värmen vintern igenom! Wuzzah!

För övrigt så är jag nyfiken på hur kappan kommer att sitta i år, när jag är runt en decimeter smalare om midjan. Och mindre över brösten. Liksom. Kanske jag får plats med varmare tröja under i år? För hur varm kappan i sig än är så är jag världens mest frusna zombie och det bådar ju inte gott när jag redan i November fryser så att jag skakar när jag promenixar till jobbet. Den är köpt från Romwe för ett år sedan, så jag vetefan var man får tag i en. Men eh… ser ni en så köp! Ifall ni gillar tanter, alltså :)

Right right. Jag har nu tagit ett bad och läst lite, redigerat lite bilder, ätit chips och sett på Disneyfilm (Enchanted) och nu tänkte jag nog krypa ner i min säng och läsa lite. Först skall jag dock packa ihop allt jag skall ha med mig till Göteborg. Hepp! God kväll, god natt osv.

 

Hatten är din!

hattlady

Foto: Richard Scholz
Hatt: Tegelsten Clothes

Jag glömde ju nämna i mitt referat av gårdagen att hissen tillfälligt fastnade mellan två våningar när jag var på väg hem efter att vi ölat. Det kan ju först och främst förtydligas att enda anledningen till att jag tar hissen är för att det inte finns något trapphus. Also: Mitt vänstra ben har ju som bekant fuckat ur, så jag hade nog tagit hissen även om trappalternativ funnits igår.

Men ja. Hissen stannade alltså. Och där stod jag och på en millisekund sjönk hjärtat ner i magen och jag fick en sekunds panik där jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Jag gjorde dock det mest logiska, vilket var att trycka på knappen för min våning igen, och då rullade hissen igång och fortsatte den där sista 1,5 våningen som var kvar. Eep. Det hade ju kunnat sluta väldigt tråkigt det där, men det gjorde det inte så jag skall inte måla fan på väggen. Kände mig i alla fall oerhört lättad över att jag slapp spendera natten i en hiss helt apropå.

Tog bussen hem från kontoret idag. Benet flippar ur så fort jag tar mer än typ 20 steg. Sitter jag stilla ett tag så tänker jag inte ens på att det gör ont, men ja. Så går jag runt lite och aj, där blev det stelt och ömt igen. Mutter mutter.
Kollegorna berättade att man kan de gula bussarna och betala med vanligt bankkort, så jag siktade in mig på en sådan och hoppade på. Jag frågade busschauffören om det gick för sig att betala med kort och han instämde i detta, men sedan tittade han lite fundersamt på mig och frågade om jag inte hade ett busskort, trots allt..? Nej, det hade jag ju inte. Han slog in summan på kortläsaren, sedan raderade han den, blinkade finurligt åt mig och sade ”Vi säger inget om det” och nickade åt mig att gå in och sätta mig. Snälle, rare man! Jag tackade honom innerligt (busschaufför++!) och slog mig ner på bussen. Resan hem gick snabbt, men det är ju inga konstigheter att bussen går snabbare än jag. Nu har jag köpt chips och sitter ju uppenbarligen vid datorn hemma :P Hissen fastnade inte idag. Mitt ben gör ont.

Nu tänker jag tappa upp ett bad, tända lite ljus och ta med min bok in och spendera så länge jag klarar av i varmvatten innan jag får hjärtklappning och blir yr. Det brukar fungera för mig i typ 20 minuter innan hettan tar överhanden och jag mår dåligt. Jag älskar att bada men tydligen är min kropp inte jätteförtjust i att ligga dränkt i hett vatten. Illa. Missnöje!

Ikväll blir det film och soffhäng, imorgon åker jag till Göteborg och myser med Martin. Har jag tur kan jag gå normalt imorgon (och inte som en egyptian) och annars får det bli ett problem jag tacklar då. Är benet ledzet i ögat igen så tar jag bussen till jobb också. Jag har ju faktiskt ett busskort, det var ju bara det att det har legat här hemma hela dagen och samlat damm :P

Krams och wog osv.

Nödlösning: En stark grogg och en yxa att amputera fanskapet med

IMAG0637_1

Det blev en öl på stan igår kväll iochmed att vi har besök från varbergskontoret. Egentligen hade jag tänkt gymma efter jobb, men jag tog istället en långpromenad hem. Dålig idé, jag har nu pajat benet och haltar och har ont. Djävla skit. Nåväl. Stapplade ut på stan igår och umgåsade ett par timmar med kollegor innan jag stapplade hem och applicerade tigerbalsam på mitt stackars ben. Läste en stund och sedan somnade jag snabbt som ögat eftersom jag var väldigt trött. På något vänster vaknade jag sedan mitt i natten och låg vaken i vad som kändes som en evighet men som förmodligen bara var ett par minuter, där jag först var övertygad om att jag sov och sedan insåg att så ej var fallet. Kollade klockan och den var 03:50. Ugh. Så jag somnade om. Samma slags drömmar som jag haft under resten av veckan; förvirrande verklighetstrogna och alldeles för aktiva. När klockan ringde var jag dock inte det minsta förvirrad över att jag väckts, utan istället bara djävligt trött. Kände mig piggare efter att jag duschat.

Nu har jag haltat till jobbet och sitter här och vet inte alls hur jag skall ta mig hem. Förhoppningsvis kan jag vila upp benet såpass under arbetsdagen att jag kan ta mig hem utan problem, men det märker vi. Busskort för eventuell hemresa ligger hemma på ett skåp i vardagsrummet, så ja… Jag får väl hoppa på ett ben, i värsta fall.

KLART MISSNÖJD över att benet flippat ur. Jag ligger fortfarande bara tvåa i tävlingen och jag vet att det egentligen inte är det minsta viktigt vem som vinner men jag får sådan djävla vinnarskalle och det här är precis anledningen till varför jag undviker tävlingar så länge jag har chansen. Folk säger att de inte vill vara på mitt lag för att jag hetsar, men den enda jag hetsar är mig själv. Jag kan inte minnas att jag skulle ha attackerat någon kollega, och ingen kan ge mig konkreta exempel på att så skulle ha skett, så jag vet inte varför alla är så rädda för mig. Jämför vi nuläget med precis i början av tävlingen så nämner jag den ju knappt ens ifall folk inte frågar eller ämnet dyker upp? Agh.

Så. Min initiella plan för en långpromenad under kvällen har istället blivit utbytt mot ta ett varmt bad för att mjuka upp benet och spendera resten av kvällen på soffan framför någon film, nedkrupen under en filt. Kanske till och med med en påse chips, ifall jag orkar fixa. LYXARN, tänker ni. YNKLIGHETEN, säger jag. Jag har ont, låt mig vara.

Har jag tur klarar jag av att stappla någonstans för lunch idag, annars får jag se ifall någon vänlig kollega kan hjälpa mig att lösa det. I värsta fall får väl någon bära mig… *ler väger som en liten giraff*

Refererar doge och ingen förstår

IMAG0611_1

JAG VET ATT DET ÄR EN SUDDIG BILD men det var typ den enda där jag inte såg ut som Teskedsgumman så shutup. Jag har alltså lite komplex för min alltid så rynkiga panna. Verkar helt enkelt som att all överflödig hud har bosatt sig där. Sjukt dåligt. Det gör det alltid svårt för mig att hitta bilder på mig som jag tycker är bra (dvs utan rynkig panndjävel) och jag försöker verkligen att inte tänka på det eller störa mig på hur djävla bekymrad jag ser ut hela tiden men det är inte alltid så lätt. Bortsett från det så har jag det ganska bra på komplexfronten atm, woo.

Dagens look är alltså Zombie boobgrab-tröja och röda hängslen osv. wow. such punk. so style. much awe. wow.

Jag har återigen drömt helt bisarra saker, trots att jag inte riktigt kan sätta fingret på VAD jag egentligen drömde. Det kan ha varit någon form av icke-musikalversion av Grease-uplägg med allehanda kollegor och någon bebis som inte var min och en playlist bestående av Corvus Corax. Jag är dock inte säker. Men idag var jag mer beredd på att gå upp när klockan ringde även fast jag först bara stirrade rakt ut i ingentinget och undrade var jag var. När jag är så aktiv i drömmarna på nätterna så förstår jag nog inte riktigt att jag har sovit när klockan ringer, jag tror att det är där problemet ligger.

Igår hämtade jag ut mitt beställda latex på posten! Nu skall jag bara ha fatt i lite verktyg och lim och sådana saker och sedan djävlar skall jag bygga, wooo! :D Awesomenice.

Utöver det, inget nytt. Det är onsdag. Det är mörkt ute på morgnarna men jag gillar det. *ler gåff*

ps: mitt hår är inte så långt som det ser ut på bilden, jag luras lite genom att luta huvudet. ds.

Skönsjungande siren med dåligt inflytande

OLYMPUS DIGITAL CAMERAHär sitter jag och sjunger för allt vad lungorna håller, samtidigt som jag märker tyngden från en liten inbillad änglavarelse som sitter på axeln och guppar och febrilt försöker få mig att tänka på att inte störa grannarna. Djävulsväsendet på andra axeln verkar dock vinna just nu, klockan är bara barnet och grannarna får stå ut med min väna stämma en liten stund till innan jag har tröttnat på att skråla :)

Bläddrar igenom mappar i datorn, på jakt efter något jag inte ens vet vad, men på min resa hittar jag gamla screenshots som får mig att skratta och jag skickar dem till Mia eftersom hon är delaktig och hon skrattar också. Det är för lite fylleposter på Facebook känner jag, likaså gäller fyllebloggande. En gång i tiden var det lite mer frekvent inslag här, nu har jag tydligen mer vett när jag dricker än så ;) Jag antar att änglavarelsen vinner där, eller så har jag väl bara blivit för vuxen. Typ.

Jag har också en hel del fotografier jag själv tagit, som t.ex. detta:

maskros*älskar* mitt makroobjektiv ♥

Nåja. Nu skall jag återgå till rotande i datorn och störande av grannar sjungande, tjipp och hej och ha en trevlig kväll! :)

1472779_683201598364723_1694569583_n

 

Stormvarning & HAPFF

IMAG0598_1

Svart-vit Zombie idag.

Jag har ont i smalbenet där jag igår blev slagen med en innebandyklubba. Det var inte särskilt oväntat, men det gör det ju inte skönare :P Utöver det är jag trött, och har spenderat ytterligare en natt åt drömmar som är för livliga, för verkliga, för förvirrande. I nättras var jag och min bror (bland annat) och tittade på när mamma skulle spela bowling. Det hände så mycket annat, med så många andra inblandade, att jag när jag vaknade återigen inte direkt förstod att det var dags att gå upp. Det var inte lika förvirrat och övertygat fel dag som igår morse, men det kändes fel att vakna. Nåväl.

Det är på väg ytterligare en storm mot Filippinerna och jag önskar att jag hade mycket mer pengar på kontot så att jag kunde kasta över en dröse på pappa och hans hjälporganisation. Till skillnad från många andra organisationer så går pengarna pappa får in oavkortat till de fattiga, inget hamnar i egen ficka eller går till administrativa avgifter. Ge deras sida en like och dela gärna ordet. Utöver att försöka stödja fattiga och de som nu blivit offer för stormen så har de planer på att försöka sponsra ungdomar genom skolan så att fler kan få en fullständig utbildning:

HAPFF har nu funnits i c:a 5 månader och totalt har vi fått in 10688 kronor av givmilda vänner och deras bekanta i Sverige.
Av dessa pengar har vi hittills använt 9538 kronor till att hjälpa några av de allra fattigaste familjerna i ett avvärldens fattigaste länder.
HAPFF har med era pengar hjälpt till med att dela ut c:a 80 matkassar och rissäckar.
HAPFF har reparerat ett fallfärdigt hus för en familj där fadern dog för inte så länge sedan.
HAPFF har köpt nytt tak till 5 hus där det regnade in dagligen under regnperioden.
HAPFF har betalat doktor och medicin för en ettårig flicka som blev akut sjuk.
HAPFF har gett 1000 kronor till ett par som ger mat varje lördag till defattigaste barnen i området där vi bor.
HAPFF har gett 1352 kronor till ett barnhemsprojekt som heter COS. De drabbades hårt av jordbävningen den 15 oktober i år och pengarna gick direkt till hjälp för de mest utsatta på ön Bohol.
HAPFF har gett 500 kronor till en familj som fick sitt hus raserat av jordbävningen.
Pengarna kommer från de givmilda vännerna i Sverige och det är dom som ska ha all kredit för att vi har kunnat genomföra detta. Tack så jättemycket allihopa.

Vi har funderat lite grann på hur vi ska gå vidare med HAPFF, det vi gör idag fortsätter vi gärna med så länge det finns goa människor som vill bidra, men vi vill gärna hitta det sätt som vi kan göra mest nytta på för de fattiga människorna här.
Kenneth & Wilma Bergstedt har hittat sitt upplägg med att bygga ett stort fint barnhem på ön Bohol. Barnhemmet ska ta hand om några av de mest utsatta barnen här, såna barn som annars skulle sova på en kartongbit på gatan.
Marifel & Paul Rush har startat en matstation här i Zamboanguita och de delar ut mat varje lördag till de fattigaste barnen i området. Varje lördag kommer c:a 40-50 barn och får ett vitaminrikt mål mat och lite frukt.
Det är många som ställer upp och bidrar på många sätt för de fattiga här på Filippinerna.

Det är massor av barn här som slutar skolan redan efter ett eller två år för att de tvingas hjälpa till att dra in pengar till hushållet. Gissningvis är det kanske så mycket som 30-50% som slutar innan grundskolan, (6:e klass). Utan utbildning är deras framtid nästan säkert utstakad, de kommer att fortsätta att leva ett fattigt liv.
Om någon kunde hjälpa barnen eller deras familjer med ett litet bidrag varje månad så skulle de kunna fullfölja sin utbildning och få ett bättre jobb och hjälpa sin familj i framtiden.
Jag och Prescilla har en ide om att hjälpa en del av dessa barn genom sin utbildning och genom HAPFF hitta bidragsgivare till några av dessa stackars barn.
Vi tänkte att HAPFF kan försöka hitta någon som kan hjälpa ett barn genom skoltiden från sjätte klass till sista terminen på high school, totalt 6 år, med ett bidrag på c:a 100-200 kronor/månad.
Om någon vill hjälpa till så står jag och Prescilla för all administration. Pengarna inbetalas via autogiro till HAPFF:s konto vazrje månad och vi vidareförmedlar samma belopp växlat till pesos till barnets familj. Kanske vill du skicka någon liten present och då skickar du det till oss och vi vidareförmedlar gåvan. Vi kommer alltid att skicka alla gåvor och pengar vidare till de behövande, vi kommer aldrig att ta ett enda öre till oss själva.
Eleven som får bidragen handplockas av oss så att det verkligen går till en behövande familj.
Vi intervjuar eleven och familjen om deras situation och informerar dem om vikten av att de studerar hårt och familjen måste ställa upp på eleven.
Eleven måste också lova att skriva brev till givaren och berätta om hur skolan går och om livet i allmänhet.
Vi informerar också eleven om att om de inte satsar på skolan till 100% så avbryter vi donationerna och om någon givare slutar att skicka pengar så står vi som garant för beloppet så att inte eleven blir utsatt.

Är du intresserad? Vill du veta mera? Hör av dig till oss på Facebook eller via mejl: snygglan@hotmail.com
Om du anmäler ditt intresse till oss så mejlar jag dig privat och berättar om en elev som jag intervjuat för ändamålet och om hur vi går vidare.
Du får en vän för livet, en brevkompis och en familj som kommer att nämna dig varje dag i sina böner.

Anders & Prescilla
HAPPF

En fin julklapp, om man inte vet vad man skall ge någon.

Nåväl. Nu skall jag jobba vidare och försöka att inte oroa mig för mycket för läget på Filippinerna eller för min far och hans fru. Tack, för övrigt, alla ni som frågat hur det är med min far och hans fru. Det gör mig så glad att ni bryr er ♥ Ni är fina människor :)