- Jag har varit på sjukhus av följande anledningar:
• 11 års ålder: Hjärnskakning efter att jag for över styret och krossade cykelhjälmen.
• 15 års ålder: Misstänkt bruten arm efter att jag föll av en stol och slog min arm i ett skåp.
• 21 års ålder: Högg mig i fingret med en fogsvans. Kördes till sjukhuset mitt i natten för att sy tre stygn. Har fortfarande ett stort ärr på vänstra pekfingret.
• 27 års ålder: Enkelsidig lunginflammation. Blev sjukskriven 2,5 vecka och kunde knappt äta. Är något av det värsta jag har upplevt vad gäller sjukdom. - Utöver detta så har jag haft en del jobbiga sjukdomsupplevelser, plus satte en gång en stor lakritsnapp i halsen och var fasligt nära att kvävas. Överlevde pga kvickttänkt pensionär som utövade Heimlichgrepp på mig.
- Jag vill tvunget ha saker VÄLDIGT planerade innan jag är bekväm med att iscensätta dem. Undantaget är mitt hår, på gott och ont. När det gäller mitt hår kan jag på en handvändning bestämma mig för att färga om det helt och hållet, eller till och med snagga av det. Jag har dock lyckats hålla mig i skinnet ganska bra där på sistone, bortsett från när jag randomfärgade det svart i våras :P
- Trots att jag (tyvärr) har haft släktingar som gått bort vid ett par tillfällen har jag bara varit på en enda begravning, min systers. Moffa dog när jag var nio så vi behövde inte gå med, när farfar begravdes var jag sjuk och stannade därför ensam hemma (och jag minns så väl att jag tittade på ”Jag vet vad du gjorde förra sommaren” och det var så mörkt utomhus och så RINGDE TELEFONEN och jag var helt ”det kommer att vara en mördare precis som i Scream!!” och vågade knappt svara och sedan kom jag på att det kunde stå FOLK UTANFÖR FÖNSTRET i mörkret så sedan vågade jag inte titta ut genom rutorna heller och när familjen kom hem hade jag nog tänt alla lampor i hela huset för att vara lite mer safe) Annas begravning är utan tvekan en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Det enda som var värre var väl dagen då vi fick dödsbudet.
- Jag har alldeles för god fantasi och kan utan problem få för mig att det finns monster i min lägenhet, att jag är förföljd, att någon kommer att skjuta mig i ryggen, att det kommer att komma folk och bryta sig in och bränna mig med strykjärn och att ugnen kommer att explodera när jag bakar. Detta har en del negativ inverkan på mitt liv eftersom jag kan ha svårt att somna när jag får för mig att det finns monster i hallen osv.
- *BONUS* Jag inbillar mig att folk är intresserade av sådana här poster :D
månadsarkiv: juli 2013
Åh. Äh. Jag vet inte. Det är SOMMAR och jag gör inget somrigt? Jag försöker mest få livet att gå ihop. Men jag vill grilla, bada, spela volleyboll, åka rullskridskor i skymningen, gå barfota över solvarma gräsmattor och dricka färggranna drinkar med paraplyer i. Somra mig, liksom. Få lite soleld, kanske.
Anyway. Här sitter jag och har skallen full med henna och försöker göra någon form av planering inför förestående flytt, men hur jag än tittar på det kommer jag inte att kunna flytta förrän mitten av Augusti och det suger ju rent ut sagt, för jag vill flytta NU, helst igår. Ni vet. Om det inte varit för att jag verkligen behöver hjälp av Martin för att han är awesome + har körkort så hade jag kanske kunnat få ihop någon form av flytt på typ en fredag förmiddag eller något sådant (OM jag hade kunnat få tag i typ fyra polare som har lust att hjälpa till) men ååh jag vet inte ens. Jag vill bara ha det här klart, liksom. Gnåh.
Anyway ringde Martin nu och vi skall se ifall det inte går att flytta smålådor typ i helgen och sedan resten sista helgen i Juli. Det kändes ju faktiskt mycket bättre! Då kan jag till och med beställa den där elen jag tänkte för de skulle ju tydligen ha tre veckor på sig att aktivera osv. Bra bra. Nu skall jag gå och packa lite lådor + diska + dansa och sedan spola ur hennan och hoppas att jag är lite snyggare på andra sidan duschen.
Hej hå.
Den här veckan so far:
Jag bjöd på viol/vaniljmuffins på jobb, jag har ätit nyttig mat, jag har fått bild på död fågel, jag har läst en massa seriealbum, jag har jobbat, jag har spelat innebandy, jag har joggat, jag har lyft vikter, jag har filosoferat över vädret, jag har börjat packa ner allt jag packat upp, jag har var i lägenheten och mätt saker, jag har saknat sönder mig efter Martin, jag har tagit en massa kort på mig själv i underkläder framför spegeln för att jag numera börjar tycka att min kropp är KICK-ASS, jag har inte ätit glass men varit väldigt sugen, jag har ätit mer bananer än någon kan räkna, jag har stängt typ fem tickets på jobb eller något sådant, jag har haft mensvärk som fick mig att vilja DÖ men som åtgärdades med ett par enorma röda amerikanska piller, jag har hjälpt en kollega att flytta, jag har nästan gått i hundbajs och jag har haft träningsvärk i axlarna. Och en massa annat också, såklart.
Det är sommar, jag är mer pepp på att träna och packa och fixa än på att skriva på bloggen. Jag lever, jag är bara sjukt tråkig just nu. Sorgligt men sant. Jag återkommer på riktigt snart, jag skall bara leva lite till först :)
Dagens mått:
Midja – 69 cm (-2 cm från föregående vecka)
Lår – 53 cm (+1,5 cm från föregående vecka)
Vikt – 58,8 kg (-1,7 kg från föregående vecka)
Nu djävlar börjar det hända saker igen!
Känns som att det är en klar skillnad mot förra veckan, då jag kände mig svullen. Då har jag ändå mens just nu, vilket i sig brukar medföra en viss extra-svullnad, så vi får väl se hur det ser ut om en vecka. Har jag tur har jag blivit lite muskulösare tills dess ;)
Jag är nyfiken på att mäta mitt Body Fat, men det krävs tydligen särskild våg tills dess. Det ultimata hade ju varit ifall kontoret hade införskaffat en dylik sådan, men jag får väl överleva utan tillsvidare. En våg med den funktionen kostar 1000:-, något jag i nuläget inte riktigt känner att jag har budget för :P Dock så gissar jag att jag har minskat mitt Body Fat med ett par procent sedan jag började träna för tre månader sedan :)
Jag har sex pass kvar på c25k, och även om träningen i sig känns lite överflödig just nu så vill jag ändå köra klart programmet. Det är ju faktiskt riktigt underhållande, och det börjar bli en hel del intriger nu. Funderar på att dra med träningskläder till kontoret imorgon och inleda arbetsdagen med ett träningspass kring Pildammsparken, så håller jag mig alert under dagen sedan :)
Nu skall jag träna armarna och sedan blir det en dusch! Måste även planera något snajdigt att äta ikväll. Hm.
Först och främst:
Om jag hade fått en krona för varje människa som har stirrat på mig när jag powerwalkat/joggat idag hade jag haft runt med ett par sådana där shiny Nike-skor. Dafuq folket, sluta glo snälla? Jag vet inte hur många gånger jag har sneglat ner på mig själv för att se ifall jag har hål i tröjan/spräckt byxorna/blod som rinner ur munnen. Jag antar att det är mina skelett-leggings som får dem att stirra så djäkligt? Feh!
Sidnot, helt orelaterad till ovanstående: GodDAMN vilken rumpa jag börjar få! Ååh, jag blir så glad av att se hur mycket min träning påverkar kroppen! Jag har benmuskler av stål, jag har en rumpa som börjar se yummy ut, min mage blir plattare och mina armar kommer snart att börja visa spår av hantelträningen också. Boo-yah!
Här är hur min dag sett ut:
Dumbbel Side Bend kommer att kännas imorgon, kan jag lova. Såhär ser de ut:
Jag har även gjort en fjärde arm-workout, men den verkar inte finnas på Fitocracy eller så är jag blind/dum i huvudet, så här är en gif istället:
Men. En sak som är lite konstig, och jag måste komma över den känslan illa kvickt:
I fredags var första gången i MITT LIV jag sprang 6 kilometer utan stopp. Känslan efteråt var enorm, och jag var så ruggigt stolt och nöjd över min prestation. I söndags lyckades jag springa i en timme, och täckte då 11,5 kilometer – nästan det DUBBLA mot i fredags! Jag har fortfarande inte lyckats landa och inse vad jag har presterat. Kollegor jag har pratat med har varit enormt imponerade över det hela, själv känner jag mig mest förvirrad.
Idag sprang jag 5,3 kilometer på 35 minuter. Och jag känner mig …missnöjd. Besviken. Det är varmt som satan ute, jag sprang vid 19 istället för vid 9 (som i söndags) och jag hade andra förutsättningar idag efter en hel arbetsdag. Det är fullkomligt logiskt att jag inte kommer att klara lika mycket idag som jag gjorde i söndags. Så varför sätter jag sådan press på mig själv att hela tiden TOPPA? Det håller inte i längden, om jag inte släpper prestationsångesten kommer jag att börja ta skada av träningen istället.
Tålamod. Konsistent träning. Det kommer snart att lossna mer och mer. Träningen jag för några veckor sedan tyckte var dödsjobbig är idag vad jag gör som uppvärmning. Jag har gått så sjukt snabbt framåt helt plötsligt. Jag har två veckor kvar av c25k-träningen men har redan sprungit en mil.
Den enda som sätter krav på mig är jag själv.
Snälla Carina: Sluta kräv så mycket av dig själv! Go with the flow, ta det lugnt, du ÄGER och du kommer att nå till slutstation förr än du tror. Slappna av. Okej? Okej.
Min snälle kollega Phelian köpte ju ut ett par vikter åt mig i helgen, som så vackert stod och väntade på mig på kontoret imorse. Väskan väger 15 kilo och jag lyckades knappt lyfta den från platsen den stod på, så jag avgjorde ganska kvickt att det var vettigast att plocka hem det mått vikter jag faktiskt skulle klara av att lyfta. Det blev allt som allt 3,5 kilo per hand att bära, och det var ingen lätt bedrift. Jag vet att folk tror att jag överdriver i hur enormt svaga armmuskler jag har, men jag hade ganska stora problem att få hem de där 7 kilona utan att behöva stanna flertalet gånger eller grimasera pga ömma armar. Nåväl.
Kom hem, gjorde ordning en frisk tonfisksallad (som jag suttit och fantiserat om hela dagen, så gott!) och sedan lät jag maten smälta en liten stund innan jag gav mig i kast med att faktiskt träna med vikterna.
Med 3,5 kilo per hantel så lyfte jag dem i en halvcirkel från höften och upp till axlarna, 8 gånger 6 lyft. Sedan plockade jag av vikterna och lyfte bara ”pinnarna”, 1,5 kilo per hantel och gjorde övningen som (förhoppningsvis!) syns i gif:en här ovan.
Nu bränner det satan i axlarna på mig och det känns i biceps att det kommer att vara väldigt tråkigt att lyfta saker imorgon. Tuggade i mig en proteinbar med blåbärssmak för att försöka boosta musklerna lite, så jag tänker LÅTSAS att det pga det kanske känns liiite bättre imorgon. (hush now, låt mig inbilla mig saker idag när jag fortfarande har lyxen att vara blåögd vad gäller tyngdlyftningens inverkan på ovana muskler)
Min goda sallad innehöll för övrigt:
1 stor tomat
1 halv rödlök
1 halv gurka
1 halv burk majs
1 burk tonfisk i vatten
1 röd paprika
Nom nom nom. Blev över så att jag har en lunchlåda eller middag till imorgon också! :)
Sådär såg jag ut idag, för ett år sedan, då jag bakfull efter två utekvällar gick på vad som skulle komma att bli min och Martins första dejt. Jag letade kläder ett bra tag för att jag ville se söt och snäll ut, men till honom sade jag såklart att jag bara tagit på mig något som låg nära tillhands, haha.
Det är också ett år sedan jag började jobba för Procera, även fast det är först imorgon jag firar min egentliga första arbetsdag och så vidare. Den första juli förra året var en söndag, så.
Min mormor fyller 81 idag, så jag skall ringa henne senare under dagen. Just nu lyssnar jag på Yuki Kajiura, på bänken i köket utanför ligger muffins jag skall göra cupcakes av senare och jag har inte i närheten av så mycket träningsvärk som man skulle kunna tro efter att jag igår sprang en mil, för att jag kände för det. Ehrm. Läs träningsbloggen här ;)
Martin, min finaste kärlekskrabba: Jag älskar dig! …och jag saknar dig. Dumma helgarbete, du borde varit här istället ♥