Allt är inte eld som brinner

IMAG1600_1

Hej igen!

Nu har ni fått klara er utan mig i två dagar, stackare. Men nu är jag tillbaka, så nu kan ni andas ut och bli glada igen, yay!

Så. Har ju alltså suttit på BAM-utbildning i två dagar, vilket namnet till trots INTE är en utbildning i hur man blir en kick-ass superhjälte. BAM står för Bättre Arbetsmiljö och är grundutbildningen man går som skyddsombud, vilket jag ju numera är för Proceras malmökontor. Hepp!

Jag hade väl inte jättehöga förhoppningar om den här utbildningen, men den har varit klart över förväntan! Det har väl varit ett par hippiemoment, men annars har vi mest utbytt idéer, tankar, åsikter och erfarenheter med varandra vilket har varit sjukt givande. Jag gick därifrån idag med huvudet fullt av inspiration och förslag, och det kändes bra. Att sedan solen sken på mig på hemvägen gjorde inte saken bättre. Inte heller att det låg en nästan full måne och plirade mot mig. Mrrr, fullmåne. Mitt livs stora kärlek och nemesis (nåväl) – det där gigantiska och trolska på himlavalvet jag bara inte KAN slita blicken ifrån när jag väl har fått syn på den. Ack!

Apropå kärlek… Idag firar jag och Martin 18 månader – ETT OCH ETT HALVT ÅR! – tillsammans. Squeee~ Underbara finälskling. Det lutar åt att han kommer ner till mig redan imorgon istället för på fredag – win! ♥ älskälskälskälskälsk

Nu skall jag diska av lite och sedan skall jag gå till sängs. Jag är sjukt trött i huvudet efter att ha suttit som en uppmärksam skolungdom i dagarna två (det har verkligen känts som att man är tillbaka i skolan, haha :)) och sängen kallar på mig med en kraft som typ bara månen kan matcha. Månhelvete. Månälskling. Argh.

Anyhooo~

Vi hörs mer imorgon osv osv. Hejdå och godnatt från rödtrasslig Zombie.

afk BAM

Foto: Martin Idar

Foto: Martin Idar

Det blir i stort sett inget skrivet här idag, kanske ikväll. Skall precis gå utför dörren och ta mig till Hyllie, där jag skall sitta på utbildning i BAM (Bättre arbetsmiljö) för Unionen i två dagar. Förhoppningsvis stämmer det när telefonen säger att det skall ta en timme att gå dit – är jag där till halv nio får jag frukost!

Jag återkommer förmodligen här på bloggen ikväll, annars får ni ha en bra dag utan mig <3

Och på den dagen växte hennes hjärta tre storlekar

julpepp6

IMAG1050_1

Underbara fina kollegor, jag är så stolt. På bilden här ovan ser ni en hög på 100 julklappar som vi fått ihop och skall skänka till Stadsmissionen imorgon. Jag, sada och jolt ägnade 1-2 timmar åt att stå på knä kring det lilla bordet i runda rummet och slå in majoriteten av dem (andre och hafa hade redan slagit in sina innan de hamnade i rummet!) och lyssna på julmusik, och det kändes så fint. Det är så lite, men det gör en skillnad. Någon kommer att kunna ta på sig en varm jacka, ett par tjocka strumpor, ett par varma vantar, ett par nya byxor. Någon kanske slipper frysa så fördjävligt i jul. KÄRLEK ♥

Och jag pratade just med mommo på telefon och hon orkar inte komma över och fira med oss i jul. Det är tråkigt, och hon var ledsen, men jag vet ju att hon kommer att fira med Fredrik och Frida med familj, så hon kommer ju inte att vara ensam. Och vi andra kommer ju att ringa henne och ge henne vad för kärlek vi kan över telefon. Skall se ifall jag kan arrangera så att hon får en julklapp eller två, det är dock lite knepigt när man inte har så många fingrar på öjn som man skulle kunna behöva.

Nåväl. Nu skall jag baka en saffranskladdkaka inför morgondagens rollspelande, sätta henna i håret och äta kvällsmat och fnula här hemma. Kram på er :)

…och har ni kläder ni inte använder: Ge bort dem till någon som behöver dem. Det känns fint i hjärtat efteråt, jag lovar. ♥

Ett surt inlägg om surhet

Jag har jobbat i serviceyrken i sisådär 8 år. Jag har varit butiksbiträde, kassörska, allt-i-allo i bowlinghallen (med 100% kundkontakt) och sedan telefonsupport i tre år. Bortsett från min tid på callcenter så har jag tyckt att det har varit jättekul, men det förhindrar inte att jag ibland har haft en riktigt dålig dag och verkligen inte alls velat ha med andra människor/kunder att göra. Vet ni vad man gör då? Man andas in och ut ett par djupa andetag, tar sig i skinnet och håller god min och genomför sin arbetsdag. Om man försöker vara lika glad och trevlig mot folk som vanligt så kommer det där sura att släppa lite, och även om man inte kan se tillbaka på dagen och säga ”Idag har jag varit mitt allra trevligaste!” så kan man åtminstone känna sig stolt över att man INTE skällt på kunder, varit otrevlig eller snappat på kollegor.

På callcenter tar man ut ilskan mellan samtalen. Majoriteten av kunder som ringer in är faktiskt trevliga – men säg 20% av samtalen som kommer in är folk som är sura, arga eller alldeles för stressade för att vilja vara medhjälpliga. Såvida kunden inte går till verbalt angrepp så finns dock ingen orsak att vara otrevlig mot kunden – det hjälper ju varken mig eller kunden ifråga.

Så VARFÖR finns det så många som jobbar med serviceyrken som verkligen inte kan kosta på sig att le, säga ”hej” eller ens försöka hjälpa en när man behöver det? Jag kräver inte att alla skall vara skittrevliga ALLTID eller att de måste berätta hela sitt livs historia för mig, men jag tycker inte att det är för mycket begärt att kassörskan åtminstone skall säga ”Hej” till mig när jag redan lett och hälsat mot hen. Är jag tokig som tycker detta?

Jag har som sagt förståelse för dåliga dagar – de händer även den bästa! Jag kräver inte att folk skall vara übermensch och kunna damma av sig minsta lilla oförrätt och alltid vara superglada supertrevliga superbäst. Men samtidigt känns det lite avtändande när folk som har ett yrke som ÄR såpass kundcentrerat som t.ex. kassörska eller servicekontakt på större företag inte kan bete sig trevligt eller åtminstone artigt.

Med det ur vägen vill jag säga att samtalet jag idag var tvungen att ringa till ett av de större paketleveransföretagen var rent smärtsamt vad gäller otrevligt kundbemötande. Att hen jag talade med hade en vass röst kan hen inte rå för, men att tala nedlåtande till mig och vara både dryg och otrevlig har jag väldigt svårt att finna godkända skäl till. Du kan väl åtminstone FÖRSÖKA vara trevlig så länge jag är det? Jag är ledsen att du har en dålig dag/ett jobb du uppenbarligen vantrivs med, men det är inte mitt fel. Alls. Du har ingen rätt att låta DIN dåliga dag gå ut över mig när jag ringer in med en fullständigt oförargerlig fråga. Varför inte bara berätta för mig hur det ligger till och försöka vara lite tillmötesgående istället för att få mig att bli på dåligt humör för att du inte ens kan låtsas att det är trevligt att hjälpa kunder?

Argh.

Nu har jag dock ätit lunch och känner mig mycket gladare igen. Jag får inte låta folk som uppenbarligen är fel person på fel plats förstöra min dag.

Props till alla i kundserviceyrken som faktiskt bemöter kunder på ett trevligt sätt oavsett ifall de har en bra eller dålig dag.

Kladd

Inleder dagen med att gråta av skratt till detta.
BLR har gjort roliga saker tidigare (som detta, detta och detta) men deras version of GoT är det roligaste jag har sett på väldigt, väldigt länge. (jag lovar att alla länkade videos är totalt sevärda, om ni har tid :))

Okej. Såhär ser jag ut idag, fast mindre grynig och mer 3-dimensionell:

IMAG0351_1

Sidofläta, pentagram och svart svart svart.

Eftersom jag bläddrade genom alla mina uppladdade bilder på Facebook igår för att jag ville rensa bort lite oönskade saker och därmed gluttade lite på bilderna från när jag av misstag hade rosa hår så drömde jag att jag hade blekt håret och färgat det i en konstig rosa-orange kulör. Håret blev även märkbart längre (typ gick nedanför rumpan?) och var extremt slitet i topparna. Mmmkay. Hade inga planer på att färga det rosa igen dock ;) Nu får det vara rött :)

Fick aldrig igång min externa hårddisk igår. Får se ifall jag lyckas sparka liv i den ikväll när jag kommer hem. Det stör mig att jag inte kommer åt allt som ligger på den -_- Kanske man kan dra ut den och koppla in den i datorn istället? Får se hur jag gör. I värsta fall får den stå tills nästa helg när Martin kommer ner så kanske han lyckas få igång den.

Nåväl. Började läsa boken igår igen, inledande med stor skepsis. Det var inte så illa som jag trodde, och jag fick slita boken ur händerna på mig själv (fråga inte hur det gick till) efter en timme när jag slukade kapitel efter kapitel. Jag älskar verkligen att läsa <3

Ok ok, dags att dra igång arbetsdagen på allvar. Fick ägna en kvart åt att städa av i köket eftersom någon tyckte att det var en charmig idé att lämna allt i en salig röra. Srsly u guys, jag får precis lika lite betalt som ni för att städa köket, så hur svårt skall det vara att dra sitt strå till stacken mellan varven..? Det känns som att vi är 3-4 på kontoret som bekymrar oss om att försöka hålla reda på de gemensamma ytorna. Resten åker gräddfil och tycker att allt ordnar sig utan deras inblandning. Charmigt. …och vi skall inte ens diskutera hur svårt det verkar vara att använda en toalettborste för vissa… -_-

Hejdå osv, ha en bra dag osv, osv.

Eld

Screen Shot 2013-08-23 at 7.23.27 AM

Gårdagen var en bergochdalbana. Jag var så utmattad och ur balans efter den dåliga natten, och saker ville inte alls fungera för mig på jobb. Det eskalerade till att bli värre och värre till den grad att jag började tvivla på mig själv ner i grunden, och det är inte bra. När klockan slog slut på arbetsdagen så rusade jag ut på stan istället, där jag mötte Magnus som jag inte träffat på flera år, eftersom han är i Sverige och hälsar på. Det visade sig även under dagen igår att han skall bila till Göteborg idag, så vi skall roadtrippa dit tillsammans! Jag spar in en bussbiljett och får utomordentligt trevligt sällskap istället. Klagar inte!

Vi tog en fika och snackade lite skit, och sedan gick jag hem och plockade lite i min lägenhet. Det är fortfarande kaos där, men det känns ändå så djävla bra. Det är mysigt, och det är MITT. Jag är fullkomligt nöjd.

Idag tog jag en långpromenad till jobbet, så nu är jag helt stel i lederna. Blir svullen och nedkyld om armarna när jag går på morgnarna, så jag får svårt att röra mig tills det har gått över. Jag kan ju såklart röra armarna osv, men detaljstyrsel blir svår. Jag har till exempel en del problem med att författa detta inlägg för att fingrarna inte riktigt hänger med. Är detta normalt? Jag vet inte, jag. Men det har varit så i något år nu i alla fall.

Blir fint att få krama på Knipsaren idag. Jag behöver honom och hans stöd just nu. Jag måste få veta att jag har värde någonstans när jobbet går mig emot och jag bara vill gråta över situationen. JAG VILL SÅ MYCKET MER, men jag kan inte och det stör mig till världs ände.

Måste kolla upp lite kurser och liknande så att jag kan få lära mig klokt. Jag vill inte vara ett korkat och okunnigt spån. Det är inte hållbart.

Zombie <3 Procera - 1 år idag!

528955_454597141225171_371457953_nSådär såg jag ut idag, för ett år sedan, då jag bakfull efter två utekvällar gick på vad som skulle komma att bli min och Martins första dejt. Jag letade kläder ett bra tag för att jag ville se söt och snäll ut, men till honom sade jag såklart att jag bara tagit på mig något som låg nära tillhands, haha.

Det är också ett år sedan jag började jobba för Procera, även fast det är först imorgon jag firar min egentliga första arbetsdag och så vidare. Den första juli förra året var en söndag, så.

Min mormor fyller 81 idag, så jag skall ringa henne senare under dagen. Just nu lyssnar jag på Yuki Kajiura, på bänken i köket utanför ligger muffins jag skall göra cupcakes av senare och jag har inte i närheten av så mycket träningsvärk som man skulle kunna tro efter att jag igår sprang en mil, för att jag kände för det. Ehrm. Läs träningsbloggen här ;)

Martin, min finaste kärlekskrabba: Jag älskar dig! …och jag saknar dig. Dumma helgarbete, du borde varit här istället ♥