Gårdagen var en bergochdalbana. Jag var så utmattad och ur balans efter den dåliga natten, och saker ville inte alls fungera för mig på jobb. Det eskalerade till att bli värre och värre till den grad att jag började tvivla på mig själv ner i grunden, och det är inte bra. När klockan slog slut på arbetsdagen så rusade jag ut på stan istället, där jag mötte Magnus som jag inte träffat på flera år, eftersom han är i Sverige och hälsar på. Det visade sig även under dagen igår att han skall bila till Göteborg idag, så vi skall roadtrippa dit tillsammans! Jag spar in en bussbiljett och får utomordentligt trevligt sällskap istället. Klagar inte!

Vi tog en fika och snackade lite skit, och sedan gick jag hem och plockade lite i min lägenhet. Det är fortfarande kaos där, men det känns ändå så djävla bra. Det är mysigt, och det är MITT. Jag är fullkomligt nöjd.

Idag tog jag en långpromenad till jobbet, så nu är jag helt stel i lederna. Blir svullen och nedkyld om armarna när jag går på morgnarna, så jag får svårt att röra mig tills det har gått över. Jag kan ju såklart röra armarna osv, men detaljstyrsel blir svår. Jag har till exempel en del problem med att författa detta inlägg för att fingrarna inte riktigt hänger med. Är detta normalt? Jag vet inte, jag. Men det har varit så i något år nu i alla fall.

Blir fint att få krama på Knipsaren idag. Jag behöver honom och hans stöd just nu. Jag måste få veta att jag har värde någonstans när jobbet går mig emot och jag bara vill gråta över situationen. JAG VILL SÅ MYCKET MER, men jag kan inte och det stör mig till världs ände.

Måste kolla upp lite kurser och liknande så att jag kan få lära mig klokt. Jag vill inte vara ett korkat och okunnigt spån. Det är inte hållbart.