Sprang iväg till Apoteket tidigare och köpte Omeprazol, eftersom jag glömde ta imorse. Det gjorde ju ingen skillnad för magen som var ledsen; gårdagens effekt har inte worn off så det är något annat som gör min mage arg idag. Tog ett par Novalucol, åt en banan, gick på inledningstimmen av dagens långmöte och började få mer och mer ont. Wohoo. När det frågades ifall vi skulle kunna skjuta på lunchen tio minuter och alla andra mest nickade eller var tysta så var jag den enda som pep ett ”nä!” och därför blev det lunch tio minuter tidigare istället för tio minuter senare idag. Gulliga Alexandra hade som jag bad henne om tagit min lunch åt sidan så att jag slapp stå i kö, så jag tog med mig lunchen och ilade ner till min dator där jag åt i lugn och ro och sedan fortsatte jobba. Nu streamar jag mötet som alltså pågår två våningar över huvudet på mig, men jag jobbar samtidigt och känner mig lugnare. Magen är gladare. Jag kan inte bli av med sex timmar idag och tre timmar (workshop) imorgon och ändå känna att jag har tid med allt jag vill få gjort denna vecka. Det går inte. Magen blir arg för att jag blir stressad. Nu får jag det bästa av två världar; kan jobba produktivt och ändå hänga med på mötet. Just nu pratar bm, han är rolig :)

Solen skiner idag. Jag tror inte på snö till jul – eller ja, fan vet jag, det lär ju inte snöa på Filippinerna så ja nej kanske inte?? :D

Mitt ben gör ont. Tröttma-ont. Det kryper och krälar i det. Känns obekvämt. Ömmar inuti. Vet inte om det är skorna som gör mitt ben så trött, men varför skulle det i så fall bara vara det ena benet? Det är vänsterbenet som surar. Kan man kropp typ SLUTA sura på mig snart? Jag försöker ju! Lägg ägg!

Men ja. Träning är just nu helt out of the question. Jag borde träna, men jag hinner och orkar inte. Springer jag tio meter till bussen bankar hjärtat så att jag blir helt trött. Går jag upp för alla trapporna till fjärde våningen så flåsar jag och hjärtat får frispel. Det har varit så sedan jag var hemma sjuk förrförra veckan. Idag markerar ju för övrigt två veckor med konstaterad magkatarr :P Idag är också dagen då jag skulle ha kunnat ringa tillbaka till Capio för en läkartid ifall jag inte märkt någon effekt av Omeprazolen, men det har jag ju. Vad kan en läkare göra – sjukskriva mig. Har jag tid att bli sjukskriven just nu? Nä. Jag har två veckor kvar och sedan semester. Jag har saker jag vill och behöver få gjort under denna tid. Jag försöker att lyssna på kroppen så mycket jag bara kan – därav ingen fest, därav arbete och streamad konferens nu istället för närvaro två våningar upp, därav inget hetsande om träning när jag inte orkar – och det måste räcka. Jag VET att det är jättedåligt att fortsätta att pusha när kroppen redan börjat ge varningssignaler, men det finns saker som ligger bakom mitt beslut att inte pusha för en sjukskrivning just nu och även fast jag inte kan/vill skriva något om det här så får ni försöka lita på att jag har tillräckligt mycket koll på vad hur och varför just nu. Jag lovar att sjukanmäla mig ifall kroppen skriker lika högt som den gjorde för två veckor sedan – snälla var inte oroliga för mig och SNÄLLA tjata inte på mig att jag ”MÅSTE” göra något åt saken. Det gör mig verkligen bara mer stressad när jag mest av allt bara behöver support. Ok? <3

Men ja. Ser fram emot att få komma hem och julstäda och äta saffransbullar och kakor och tjocka till mig och tända ljus och ba’ MYSA. Decembermys är bästa myset, lovar.

Kanske ni får någon bild ikväll, ifall jag lyckas åstadkomma något som förtjänar en bild :)

Trots julpeppigt inlägg igår mår jag ju inte bra. Magen blev värre och värre under dagen igår. Det är svårt att förklara för de som inte har haft magkatarr, men det gör ont. Det är som riktigt vidriga hungerkramper, ni vet? Hela magen skriker på en. Allt gör ONT. Man sitter och skakar och gnyr för att man är full av smärta man inte riktigt har något utlopp för. Lunchen blev en timme sen pga en träning vi var tvungna att gå. Det var intressant, men sista kvarten hade jag så ont att jag knappt kunde tänka längre. När jag äntligen stod vid micron för att värma min lunch (som lyckligtvis bara behöver 2 minuter på sig) var jag yr och i upplösningstillstånd.

Jag försökte få tag på en läkare hos Capio men eftersom jag hamnade på köplats 29 så klickade jag ja till att de istället kunde ringa upp mig när de hade tid. Jag pratade med min chef och berättade hur det ligger till; Jag håller på att stressa sönder mig (magkatarren är ju en enorm varning att saker inte alls går bra just nu) och jag kommer att gå hem för dagen så fort jag har pratat med läkare och fått antingen hjälp eller en tid för läkarundersökning. Mike är djävligt bra, han tyckte att det lät som en väldigt bra plan och plötsligt förstår jag inte varför jag hade sådan ångest inför att prata med honom om detta, men det ingår ju i sjukdomsbilden så. Capio hade ingen tid just nu, men bad mig testa en (receptfri) medicin i en vecka och sedan återkomma ifall det inte blivit bättre, och att jag då skulle ringa direkt när de öppnar så att de kunde ge mig en akuttid samma dag. Okej, fair deal.

Så jag tog datorn och stack hem. Det fanns en idé om att jobba lite hemma igår, men jag klarade det inte. Magen flippade för fullt och jag gick och lade mig och sov en timme istället. Sedan åt jag middag och försökte ta det lugnt under kvällen. Läste webcomics, surfade Youtube, chattade med lite folk, andades i kvadrat.

Jag har bestämt mig för att INTE gå på julfesten på fredag. Det är tråkigt, jag har sett fram emot den festen sedan sommarfesten, men jag känner att det bästa för mig och min onda mage just nu är att undvika alkohol, stora folksamlingar och bara gå hem, äta något gott hemma och se på film och ligga på soffan och ta det lugnt. Jag klarar helt enkelt inte av stressen just nu. Jag får se till att vara en otrasig människa till sommarfesten istället – och så har jag ju Martins julfest om tre veckor att se fram emot.

Idag jobbar jag hemifrån. Jag skall se ifall jag kan få upp lite bilder från Gotland här sedan – jag hade tänkt fixa det igår men hittade inte kortläsaren, men självklart är den det första jag ser nu på morgonen så yeah. Den ligger här och väntar på minneskortet :)

Magen var bra när jag vaknade, just nu är den elak igen. Jag har tagit mitt piller och jag skall äta lite frukost och se ifall det får monstret att lugna sig en stund.

En sak jag fortfarande stör mig på såhär många år senare är när en kollega (som var sjukskriven för stress och allt däromkring) frågade mig hur det var på jobbet och som när jag svarade ”det är bra men P håller på att rusa rakt in i en vägg så som han jobbar just nu” så svarade han ”Bra! Det kan han ha den djäveln!”  och det är så konstigt för jag skulle aldrig i livet önska detta på ens min värsta fiende. Ingen förtjänar att må såhär, så hur fan kan man sitta mitt uppe i det här måendet och mysa över att andra inte mår bra bara för att man tycker att de är dryga? P som är en så djävla bra människa också. Ugh. Needless to say är den kollegan inte längre någon jag är vän med. Det fanns fler saker detta bryt baserades på än hans fullständiga disregard av andras mående.

Nåväl. Det var en uppdatering av läget från igår, och kanske för idag. Jag hoppas att ni har en bra dag :) Kram!