Personligt | Zombielicious

Publicerat 1 augusti, 2013 av Zombie

1. What’s your favorite candle scent?

Jag gillar citrusdoftande ljus.
2. What female celebrity do you wish was your sister?

Amanda fucking Palmer!
3. What male celebrity do you wish was your brother?

Bill Gates.
4. How old do you think you’ll be when you get married?

Jag vet inte. Kanske …35? Om jag nu blir gift :P
5. Do you know a hoarder?

Jag är nog lite av en hoarder. Inte extrem sådan, dock, men ja… Completionist.
6. Can you do a split?

Nope :D
7. How old were you when you learned how to ride a bike?

Eh… Fem eller något, skulle jag tro?
8. How many oceans have you swam in?

Inte så många som man kan tro. Jag badar helst inte i havet pga tentakler, Dagon och deep ones.
9. How many countries have you been to?

Skall se ifall jag kan lista alla:
Turkiet, Grekland, Spanien, Tyskland, England, Frankrike, Amerika, Filippinerna, Holland, Belgien, Italien, Norge, Danmark, (Sverige)
10. Is anyone in your family in the army?

Nope! :)
11. What would you name your daughter if you had one?

Jag gillar Ylva, Embla, Ella, Signe… Jag skulle även vilja att hon fick ett mellannamn som anknyter till min syster.
12. What would you name your son if you had one?

Tor, Loke, Erik
13. What’s the worst grade you got on a test?

Uh… IG? Djävla matematik…
14. What was your favorite TV show when you were a child?

Teenage Mutant Ninja Turtles! Och ALF :D
15. What did you dress up as on Halloween when you were eight?

Halloween var inget koncept i Sverige på den tiden :P Däremot klädde jag en gång ut mig till ett paket på en maskeradfest hos scouterna. Det var skitfult och väldigt obekvämt men det var nog bra ändå. Det var ju en kul idé, även om det var lite dåligt utförd.
16. Have you read any of the Harry Potter, Hunger Games or Twilight series?

Större delen av Harry Potter, sedan tröttnade jag på att läsa samma bok om och om igen…
17. Would you rather have an American accent or a British accent?

Brittisk.
18. Did your mother go to college?

Nope.
19. Are your grandparents still married?

Farmor och farfar var gifta fram tills han gick bort; Mommo och moffa har varit skilda så länge jag kan minnas (där även moffa har gått bort nu, sedan länge)
20. Have you ever taken karate lessons?

Nej. Däremot gick jag på introduktionen till balett när jag var väldigt tiny, vi skulle gå i cirkel och klappa händerna i takt till musiken och jag fick näsblod. TRAUMATISKT. Dansade aldrig balett igen.
21. Do you know who Kermit the frog is?

Hahaha eh ja? :D
22. What’s the first amusement park you’ve been to?

Gröna Lund i Stockholm, tror jag.
23. What language, besides your native language, would you like to be fluent in?

Ryska, latin, finska, franska, svartiska.
24. Do you spell the color as grey or gray?

Grey.
25. Is your father bald?

Ja, men stilig ändå :)
26. Do you know triplets?

Nej, men är släkt med tvillingar.
27. Do you prefer Titanic or The Notebook?

Varken eller. Jag föredrar lökiga 80-talsslashers!
28. Have you ever had Indian food?

Haha ja.
29. What’s the name of your favorite restaurant?

Martins kök <3
30. Have you ever been to Olive Garden?

Nej.
31. Do you belong to any warehouse stores (Costco, BJ’s, etc.)?

Nej?
32. What would your parents have named you if you were the opposite gender?

Ingen aning.
33. If you have a nickname, what is it?

Zombie, såklart ^_^ Och om man tittar på längre bak i tiden så… Spindelbaini.
34. Who’s your favorite person in the world?

Min pojkvän <3
35. Would you rather live in a rural area or in the suburbs?

Landsbygden, om det står mellan de valen.
36. Can you whistle?

Relativt bra. Jag kan vissla sådär som Zorro gör efter sin häst :)
37. Do you sleep with a nightlight?

Nej, bara när jag har läst för mycket creepypasta.
38. Do you eat breakfast every morning?

Nuförtiden, ja. Men jag hade frukostuppehåll på typ 20 år där också…
39. Do you take any pills or medication daily?

Nej.
40. What medical conditions do you have?

Nada.
41. How many times have you been to the hospital?

Hjärnskakning, misstänkt bruten arm, söndersågat finger, lunginflammation, panikångestattack. Annars har det gått bra för mig :)
42. Have you ever seen Finding Nemo?

Ja.
43. Where do you buy your jeans?

I affären.
44. What’s the last compliment you got?

Att jag är vacker :)
45. Do you usually remember your dreams in the morning?

Japp.
46. What flavor tea do you enjoy?

Chai, mynta, grönt citruste.
47. How many pairs of shoes do you currently own?

Hahaha orkar inte räkna. En gång i tiden hade jag runt 70-80 par, nu har jag nog bara typ 40-50. Eller något. Jag får återkomma på den punkten när jag har flyttat…
48. What religion will you raise your children to practice?

Ingen. Jag är atheist. Om de själva avgör att de vill tro så står det dem fritt att göra som de vill, men jag kommer inte att uppfostra dem som troende.
49. How old were you when you found out that Santa wasn’t real?

/shrug, jag är för gammal för att minnas sådant.
50. Why do you have a tumblr?

Fitnessinspiration. Ta del av och dela med mig av motivation, träningstips och snygga kläder.

Publicerat 4 juli, 2013 av Zombie

Jag har varit på sjukhus av följande anledningar:
• 11 års ålder: Hjärnskakning efter att jag for över styret och krossade cykelhjälmen.
• 15 års ålder: Misstänkt bruten arm efter att jag föll av en stol och slog min arm i ett skåp.
• 21 års ålder: Högg mig i fingret med en fogsvans. Kördes till sjukhuset mitt i natten för att sy tre stygn. Har fortfarande ett stort ärr på vänstra pekfingret.
• 27 års ålder: Enkelsidig lunginflammation. Blev sjukskriven 2,5 vecka och kunde knappt äta. Är något av det värsta jag har upplevt vad gäller sjukdom.
Utöver detta så har jag haft en del jobbiga sjukdomsupplevelser, plus satte en gång en stor lakritsnapp i halsen och var fasligt nära att kvävas. Överlevde pga kvickttänkt pensionär som utövade Heimlichgrepp på mig.
Jag vill tvunget ha saker VÄLDIGT planerade innan jag är bekväm med att iscensätta dem. Undantaget är mitt hår, på gott och ont. När det gäller mitt hår kan jag på en handvändning bestämma mig för att färga om det helt och hållet, eller till och med snagga av det. Jag har dock lyckats hålla mig i skinnet ganska bra där på sistone, bortsett från när jag randomfärgade det svart i våras :P
Trots att jag (tyvärr) har haft släktingar som gått bort vid ett par tillfällen har jag bara varit på en enda begravning, min systers. Moffa dog när jag var nio så vi behövde inte gå med, när farfar begravdes var jag sjuk och stannade därför ensam hemma (och jag minns så väl att jag tittade på ”Jag vet vad du gjorde förra sommaren” och det var så mörkt utomhus och så RINGDE TELEFONEN och jag var helt ”det kommer att vara en mördare precis som i Scream!!” och vågade knappt svara och sedan kom jag på att det kunde stå FOLK UTANFÖR FÖNSTRET i mörkret så sedan vågade jag inte titta ut genom rutorna heller och när familjen kom hem hade jag nog tänt alla lampor i hela huset för att vara lite mer safe) Annas begravning är utan tvekan en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Det enda som var värre var väl dagen då vi fick dödsbudet.
Jag har alldeles för god fantasi och kan utan problem få för mig att det finns monster i min lägenhet, att jag är förföljd, att någon kommer att skjuta mig i ryggen, att det kommer att komma folk och bryta sig in och bränna mig med strykjärn och att ugnen kommer att explodera när jag bakar. Detta har en del negativ inverkan på mitt liv eftersom jag kan ha svårt att somna när jag får för mig att det finns monster i hallen osv.
*BONUS* Jag inbillar mig att folk är intresserade av sådana här poster :D

Publicerat 30 maj, 2013 av Zombie

Anna, mommo, tiny jag

Packar. Städar. Rensar. Hittar gamla lådor. Kollar i gamla lådor. Hittar i den ena lådan en dagbok jag hade när jag gick i gymnasiet.

Torsdag 2/11 2000, 22:15

Kära dagbok!

Vad håller E på med? Han sårar mig, det är ett som är säkert i alla fall. Hur skall jag kunna lita på folk när det sen visar sig att de struntar i mig? Jag fattar inte logiken i det. Från förra måndagen till torsdagen hade E pengar på sin mobil, och vi skickade massa sms till varandra. Men i onsdags, efter att han och jag chattade, så har han slutat höra av sig. Även om han har slut på pengar på mobilen så kan han faktiskt nå mig. Blev så glad igår när jag hade fått ett meddelande, trodde det var från E. Fick det 21:45 och såg på Lunarstorm att E hade varit inloggad 21:46. Aha! Då var det alltså han som skickat det, och han hade skrivit att han skulle ringa mig ikväll. Fatta hur glad jag var! …tills Jessica W. ringde och sade att hon skickat messet. E hade alltså varit inne på Lunarstorm, struntat i mitt gästboksinlägg och struntat i mig. Hallå? Jag vet ju att han knappast är kär i mig, men jag är ju för fan han kompis! Eller?

Jag vill bara gråta. Släppa ut allt. Vad fan gör han med mig? Jag var deprimerad nästan hela helgen. Ville gråta då med. När skall jag få gråta? När skall jag få vara ledsen?

Helvete. Jag hatar allt detta. Jag önskar faktiskt att jag aldrig träffat E. Iaf tror jag att jag gör det.

Om jag bara kunde få berätta allt för honom. Hur jag fungerar och så. Han vet att jag har varit mer eller mindre mobbad, men han vet nog inte hur det påverkat mig. Hur ont jag har inuti. Hur många tårar jag har gråtit p.g.a. saker som andra inte tar lika hårt på.

Nu börjar jag snart gråta på allvar. Jag vill inte det. Blir så deprimerad då. Om mitt liv ändå kunde vara lätt och vackert, ett lyckligt liv utan tårar.

Vem kan jag gråta ut hos? Önskar att det fanns någon. Någon som kan trösta mig och vet vad man skall säga och göra.

Vill ha kramar och snälla ord, inte dessa psykiska slag och tystnad.

Varför skall det vara så svårt att vara jag?

Gud, så jag hatar N. Fan ta henne! Om hon hade låtit mig vara hade jag kanske fått vara en lycklig flicka, istället för en tråkig och ledsen flicka med grova osociala problem.

Fan.

Ingen upplyftande läsning. Men det gick att lägga ifrån sig och rycka på axlarna åt. Det är så länge sedan, det kan inte göra någon skillnad nu.

I den andra lådan… brev från Anna. Från när hon bodde i Grekland. Började gråta innan jag ens vecklat upp breven. Såg på hennes handstil, läste ett par meningar och bröt ihop totalt. Jag klarar det inte. Jag är så stressad och jag har så ont och jag saknar henne så FÖRTVIVLAT mycket att jag inte vet var jag skall ta vägen. Jag vill inte. Jag vill bara få gömma mig inne i garderoben en stund under ett gäng filtar och låtsas att resten av världen har slutat existera.

Slutar man aldrig sakna? Blir det aldrig bra igen?

Jag låter precis lika dramatisk som jag gjorde för 13 år sedan. Jag vet inte ens om jag kan säga att min sorg idag är mer värd än den var då, för jag mådde fruktansvärt på den tiden och idag mår jag bra bortsett från att en väldigt stor, Anna-formad del saknas mig.

Jag vet inte.
Jag vill bara ha en kram.

Publicerat 9 maj, 2013 av Zombie

Jag ÄLSKAR att sjunga. Är det karaoke så får folk slåss för att ta micken ifrån mig, och jag äger alla på Singstar. Jag hade två timmar kör i veckan när jag gick på högstadiet, vilket var teh shit. Jag sjöng första sopran, för alla mina vänner var första-sopraner, andra sopran hade för tråkig stämma och alt var för låg. Jag BORDE väl rent realistiskt ha varit andra sopran, men lyckades ju fejka första sopran tillräckligt bra mwahahha :D
Jag hatar när folk tipsar mig om böcker, musik eller film jag borde kolla upp. Varför? För jag får prestationsångest och känner att jag MÅSTE gilla det, och då blir jag bara ledsen och stressad ifall jag INTE gillar det. Däremot ÄLSKAR jag att försöka tvinga på folk alla böcker, musik och filmer jag själv älskar, haha. Djävligt konsekvent där ja… Så vill någon ha tips på bra musik osv så säg till ;)
Många av mina referensramar kommer från filmer/tv. Jag hade väl inte världens mest sociala liv som barn + tonåring så jag baserar min sociala kunskap på saker jag har sett i filmer. Det går inte alltid så bra, eftersom folk sällan är i verkligheten som de är på film ;)
En gång vann jag en novelltävling i skolan och hamnade i tidningen. Det pris jag valde från prisborde var en bok av Terry Pratchett, och det var så jag började läsa fantasy. Jag var 14 år gammal. Jag ångrar att jag slutade skriva, jag hade en hel del bra saker på gång. En gång började jag skriva en bok, som jag i retrospekt inser var en väldigt dålig Eddings-kopia, men skitsamma för det var ändå JAG som skrev den. Hela manuset försvann dock i en datorkrasch :(
Jag var onykter när jag skrev detta. SO WHAT det är torsdag och jag är ledig imorgon, jag skall vara vaken fram till halv tolv (så sent!) och jag hade en flaska vitt i kylen och var nyfiken och jag har druckit två glas trots att det inte var särskilt gott.

Jag & Amanda för tusen år sedan

Publicerat 2 maj, 2013 av Zombie

Ibland (ofta) skulle jag vilja sätta mig ner och få prata med mitt yngre jag. Den Carina jag var på mellanstadiet, på högstadiet, på gymnasiet. Få ge henne en stor djävla kram, hålla om henne och låta henne gråta ut och sedan berätta för henne att det blir så mycket bättre. Tänk om man hade den chansen? …egentligen har man kanske det. Hon bor ju kvar där inom mig, långt inne i de skrymslen som är alltid höljda i skuggor. Ibland är det hon som tittar ut genom mina ögon, som styr min mun och som tar kontroll över min hjärna.

Jag har väl sagt det här någongång, någonstans förut. När jag var 11 år gammal så ville jag dö. Jag vill inte behöva gå tillbaka till skolan. Jag ville inte behöva träffa de där andra igen. Jag ville inte behöva gråta mig till sömns på nätterna. Men sedan insåg jag att min familj skulle bli ledsen ifall jag tog livet av mig, så jag lät bli. Försökte stå ut istället. Pratade aldrig med dem om det. Varför gjorde jag aldrig det? Jag vet inte. De hade ju kunnat hjälpa. Ge mig styrka. Kramat om mig när skolångesten blev för stor. Istället bar jag allt själv. Inom mig. Långt, långt inom mig. Ville aldrig visa hur jag mådde. Kanske förstod de, kanske misstänkte de vad som försiggick inuti. Jag vet inte det heller. Jag ville bara inte vara till besvär.

Och nu är jag vuxen. För det mesta innebär det att jag har gått vidare från allt det där som gjorde mig så ledsen och gjorde mig så ont. Ibland är det som sagt var på ytan och det som styr mig och mina tankar. Mer och mer sällan tar det sig ut. Jag har familj och vänner och en underbar pojkvän som hjälper mig att må bra. Det är så länge sedan allt hände nu. Det är en hel livstid sedan.

Fast hon behöver fortfarande en kram ibland, den 11-åriga Carina. Men hon är trygg hos mig nu. Jag tar hand om henne, och alla andra versioner av mig som jag bär runt på.

Eh. Det blev väl kanske lite djupt detta. Jag vet inte. Jag ville bara säga något om det. Hur det fungerar ibland. Erm.

Publicerat 4 april, 2013 av Zombie

16 000 steg idag and more to come. Jag håller på att tvätta, jag skall gå till posten och skicka ett paket (om jag hinner) och jag skall röja av lite här hemma eftersom födelsedagskrabban kommer hit imorgon wheeee \o/

Livet är på TOPP! Jag känner mig enormt trillfreds med allt och det känns inte som att jag kommer att falla på ett tag. Hur härligt?

Problemet är väl då att jag inte har så mycket att klaga på i bloggen haha, så jag skriver mindre. Men jag tror att ni står ut med typ två poster om dagen där jag är glad och uppåt istället för fem gnälliga inlägg, amirite? :)

Nåväl. Jag är just nu jättehungrig så jag skall nog göra tidig middag, så att jag orkar med allt jag vill ha gjort ikväll. Vadmusklerna är fortfarande lite ömma så jag skall ta mer tigerbalsam på dem sedan – det har känts väldigt bra under dagen tycker jag :)

Kollar igenom en bildmapp med gamla bilder och inser att det finns ytterst FÅ bilder på mig när jag ler. Jag gillar att le. Det känns bra och det uppar humöret. Problemet är ju dock att jag inte tycker att jag ser klok ut när jag ler. Tänk vad skönt det hade varit om man bara klarade av att strunta totalt i hur man ser ut och istället bara fokusera på att VARA? Istället för jag upp handen framför munnen när jag ler eller skrattar, och döljer den. Jag är glad inombords istället. Typ. Jag får jobba lite på det där, tror jag.
Vet ni vad det lustigaste där är..? Det är aldrig någon som har sagt att jag ser töntig ut när jag ler eller skrattar. Hela den nervositeten sitter i mitt huvud. Faktum är att jag däremot har fått komplimanger för mitt leende och så vidare. Som sagt, något att jobba på. Självkänslan och jag är inte alltid överrens. Samma det här med att jag kan se jättesnygg ut när jag tittar i spegeln, men tar jag kort på mig själv ser jag inte klok ut

Får väl försöka börja ta kort på när jag är glad/ler/skrattar och se vart det bär hän, kanske.

Publicerat 2 april, 2013 av Zombie

Jag tittar på ord som inte är mina och jag känner att jag någonstans har tappat det där som på sätt och vis gjorde mig till MIG. Att det är sådan jag vill vara, så jag vill skriva och sådant jag vill dela med mig av. Vi får se. I gamla inlägg kan jag hitta henne, den Zombie som tittar på andras ord och saknar, längtar, önskar. Vi får se, vi får se.

Hittills idag har jag gått nästan 13000 steg. Vi tog en promenad över parken nu för en timme sedan, mycket trevligt i solskenet och värmen. För det är varmt! Det är lite för kyligt för att man skall klara hela promenaden utan vantar, men plötsligt så är det lite för varmt och man måste öppna jackan och stoppa vantarna i byxfickan. Min plan att springa ikväll ställer jag härmed högtidligt in. Mina vader bränner och jag kommer att ha mina 15k steg ens innan jag hunnit hem från jobbet idag. Istället siktar jag på att springa imorgon kväll, när jag kommer hem efter innebandyträningen.

Och jag inbillar mig redan att min kropp har tagit åt sig av träningen och att två dagars promenerande har givit snabb effekt. Så är ju såklart inte fallet, ha! Men jag gillar det ändå. Det är bra. Det håller mig peppad, och det hjälper mig att hålla takten. Jag menar… tänk er när den inbillade effekten faktiskt tar form! När min mage faktiskt blir så platt som jag tycker att den känns idag, när mina lår är så fasta som jag inbillar mig att de är under jeansen. Bara att jag inbillar mig det hela får mig att må bättre i min kropp. Jag kan ju!

Jag är bättre än jag tror.

Zombielicious

Devouring brains since 1984

Kategoriarkiv: Personligt