Allt som är viktigt.

Vecka femtio gick till sitt slut. Halv nio spelades den sista låten i Musikhjälpen 2016 och sedan släpptes programledarna ut till ett hurrande hav av människor. Upp på scenen föstes de, och snart rullades en banderoll med det totala insamlade beloppet ut: 49 miljoner kronor. Det är en så enormt stor summa? Musikhjälpen slår nya rekord varje år och förra året samlades väl runt en miljon mer än föregående år in, 31 miljoner. Att gå från 31 miljoner till FYRTIONIO? Herregud. Jag är inte ens religiös men HERREGUD, rent ut sagt.

Man blir tagen. Rörd, fylld av glädje, fylld av sorg. Årets vackraste vecka är slut och vi gjorde det, hörni. Vi spräckte rekord och förväntningar och någonstans växte vi som folk. Idag är vi vackrare än vi var för en vecka sedan. Är det inte fint så säg? Jag ser fram emot Musikhjälpen 2017. Jag vill engagera mig mer, hjälpa till mer. Jag älskar den här veckan.

Veckan inleddes ju alltså med att jag blev uppringd och fick prata i radio med Howlin’ Pelle vid halv två natten mellan måndag och tisdag. En kortfattad konversation där jag snabbt kunde summera vad HAPFF (Help a Poor Filipino Family) gör och står för, eftersom det är relevant i frågan. HAPFF jobbar ju nämligen också för att barn skall få gå i skolan. Jag hade pappa på Facebook som matade mig med siffror för den händelse att jag skulle få en chans att nämna dem (och det fick jag!) och även här har rekord slagits: Förra året fick 420 familjer mat – i år är vi uppe i 600 familjer som skall få mat och julklappar!

Det låter så futtigt, här i Sverige där vi har så mycket. Man kan (alldeles) för lätt rycka på axlarna åt det och säga ”So what?”, men har man stått där nere i en för varm kyrka till brädden fylld av människor som hoppas på att få något att äta och kanske, kanske en liten leksak till sina barn så är det svårt att låtsas som att det inte är något som berör. I synnerhet när scenen fylls av barn som med darrande stämmor och svårt återhållen glädje och nervositet sjunger julsånger för oss, som tack. Det finaste tacket! ♥

Jag tänker inte säga att vi inte har problem här i Sverige. Jag tänker inte säga att ångesten man har sista veckan innan lön när man inte vet riktigt hur maten skall gå ihop tills man får pengar igen är en struntsak – det ÄR det inte. Men jag tänker säga att när man står där i kyrkan med en kamera i högsta hugg för att hjälpa pappa fotodokumentera vad de gör och folk tittar på en med tindrande ögon, tar en i handen och säger ”Thank you” så skäms man lite över hur bra man faktiskt har det i jämförelse. JAG skämdes, i alla fall. Jag har inte gjort något för att förtjäna detta, egentligen. Det enda jag gjort är att flika in ett par hundralappar på HAPFFs konto – ett par hundralappar jag annars förmodligen köpt chips eller ett par öl för.

Det blev ett par hundralappar från mitt håll till Musikhjälpen också. Man kan inte göra allt, men alla kan göra något och så vidare. Och jag vet att ett par hundralappar är bättre än inga hundralappar, om man kan. Alla kan inte ge pengar, alla har inte den möjligheten. Som jag sade; sista veckan innan lön, sista veckan innan jul. Ibland är det tight på kontot som det är, och den här tiden på året är det gärna lite EXTRA tomt, bara för att. När man inte kan bidra ekonomiskt så kan det räcka med ett ord. Berätta för någon att det finns! Berätta vad Musikhjälpen gör, berätta vad HAPFF gör, berätta vad Rädda Barnen gör, Läkare utan Gränser, Amnesty, WWF… Det finns så många som kämpar därute i världen, på sina olika håll och med olika tillvägagångssätt.

Så ja. Jag vet inte. Vad jag vill säga är väl att det ändå känns fint att hjälpa när man kan, och att jag ändå inte tycker att jag har rätt till ett tack för att jag ger något jag faktiskt klarar mig utan. Jag behöver inte ett tack. Jag behöver bara få veta att det gör skillnad, och att det någonstans sitter ett par familjer som i år får äta sig mätta på julafton på grund av att jag hade lite extra grus i plånboken den här månaden.

Det är det som är viktigt.

…om ni inte misstycker, skulle ni kanske kunna vara så snälla att gå in och ge HAPFF en like på Facebook? Ni måste inte ge dem pengar! Ni får JÄTTEGÄRNA ge dem pengar, men en like kommer en bra bit ändå! Se vad de gör, dela vad de gör, ta del av vad som händer. Filippinerna är ett enormt fattigt land och det går inte att föreställa sig hur oerhört fattigt de lever. Jag har sett det, men jag kan ändå inte riktigt greppa hur det är. HAPFF kan inte hjälpa alla, men de som de kan hjälpa får så väldigt mycket bättre liv. En like är gratis, inte sant?

Tack ♥

Julklappstips

julpepp6Screen Shot 2014-10-27 at 08.34.12

Här är något väldigt fint ni kan göra för eventuella hundralappar ni kan avstå från.

Jag LOVAR att era pengar kommer att komma till den bästa av nytta och att ni kommer att göra julen till en oerhört uppskattad upplevelse för någon som annars lever på vadhelst de lyckas få tag i. Att få en välfylld matkasse med tillräckligt att äta för hela familjen är en storslagen lyx för de här familjerna – det kan till och med göra skillnad på liv och död för vissa av dem.

Om ni vill veta mer om HAPFF, stödja dem och kanske till och med sponsra ett fadderbarn genom skolgången – spana in deras Facebooksida här och ge dem en like :)

Porrfilms-BH som inte ger tillräcklig support för zombiebröst? Nejtack.

4500 steg kvar jag *behöver* ta idag (kommer dock att ta mångfalt fler än så om jag inte är helt fel ute :P) och inte ens halva dagen har gått. Det går bra, med andra ord :) Vi är tre stycken som stretas om att ligga på topp i tävlingen, och det skiljer oftast bara ett fåtal poäng oss emellan. Varje 250 steg ger 1 poäng, max per dag är 30 poäng. Idag när jag fyllt min kvot kommer jag att ha tjänat in 500 poäng, vilket innebär att jag kan claima en reward. Klicka på bilderna här nedan för att se mina val.

Screen Shot 2013-04-03 at 12.50.44 PM

Screen Shot 2013-04-03 at 12.50.53 PM

Det finns ett par alternativ utöver dessa, där man kan köpa träningskläder och dylikt (från USA) till rabatterade priser, men jag är inte helt förtjust i den idén av flera anledningar, så jag lägger hellre mina poäng på något som GÖR SKILLNAD. Skall bara bestämma vilket av ovanstående jag skall ge mig på först :) Det är alla bra alternativ.

Haha, men ja. Vi har ett exempel angående ovanstående USA-rabatter, där man kan få köpa sport-BH:ar till ett bättre pris. Kollade deras hemsida och GUDARS SKYMNING, inte nog med att kläderna ser ut att komma från typ en porrfilm från åttiotalet så var de också helt bisarra i storlekarna och skulle inte för fem öre klara av att hålla min byst på plats. Geez.

Var inne på Stadium en snabbis tidigare (köpte tre tröjor till priset av en, som jag skall ha till innebandy) och passade på att testa en sport-BH där, men eh… Nej. Nej, nej nej. Den hade knappt plats för brösten och hade inget stöd *alls*. Testade att hoppa lite och det var smärtsamt, to say the least. Såatteh… Thanks for playing, game over.

» Någon som har tips på var man kan hitta prisvärda sport-BH:ar som sitter bra och ger vettigt stöd? Vi snackar G-kupa här, så… Halp pls? :)

Två timmar till dagens innebandy <3

För övrigt, beröm från chefen:

< Eel> Zombie/louie: You’re really taking the challenge seriously :) Assa!

Viljan att göra något för någon annan

I min släkt dör man av en av två anledningar: Cancer eller rökning. Eller cancer som är orsakad av rökning. Så länge jag kan minnas är det bara en enda person som har dött av ålder, och det är min mormors moster som dog vid 93 års ålder för ett par år sedan. Iochmed att jag inte röker så har jag förmodligen cancer att se fram emot. Min mormor drabbades av bröstcancer för ett par tio år sedan, och hon lever än idag i rädsla för återfall. Cancer ligger mig helt enkelt nära till hjärtat, som ni förstår.

Så idag på twitter fick jag syn på detta:

Här är en länk till blocketannonsen.

Det dök en liten stund senare upp även en länk till Peggys blogg, där jag fastnade en stund med värkande hjärta. Jag känner att jag vill göra något för henne. Kunna hjälpa. Det lättaste man kan göra för att hjälpa henne är att skicka henne ett glatt vykort. Jag tänker börja med det – och hoppas att kanske någon av er som läser här också kan offra er på att skicka Peggy ett par vänliga ord?

Men jag vill göra mer. Kan man starta någon form av insamling? Kommer Kronofogden i så fall att ta av de pengarna eller är det pengar hon får ta emot utan deras inblandning? Kanske ni som läser här vet eller har någon bra idé? 

Jag har en del prylar hemma jag tänkte sälja. Lite skor och kläder. Jag hade först tänkt spendera de pengarna på något till mig själv, men vill istället skänka det till Peggy på något sätt. Det kommer att läggas upp en bloppis här på bloggen så snart som möjligt (förhoppningsvis redan idag) och jag säger ifrån så fort det är uppe. Det är bland annat en skinnrock i fejkskinn, lite högklackade skor och lite lackkläder som skall säljas.

Men hörni. Gå iväg till ICA och köp ett vykort och skicka henne nu. En tia har ni väl till övers i alla fall? :)

_____________________
Update: Det FINNS en insamling! Kom igen hörni, har ni en slant över så hjälp Peggy!