Etikettarkiv: macro

Jag krymper i samma takt som problemen växer

Publicerat av

Efter SEXTON DAGAR har vi äntligen internet hemma igen. Jag kan inte påstå annat än att jag är sjukt missnöjd med Tele2, och jag kommer att undvika samröre med dem i fortsättningen (när jag flyttat isär från exet och så vidare). Tack, men nej tack. Ni har varit långsamma, dryga och försökt göra er lustiga på vår bekostnad, och den väldigt konstiga räkning vi fick hem idag gör oss INTE mer vänligt inställda till Tele2. Nu sätter jag dock punkt för detta. Jag orkar inte bry mig mer. Men jag kan inte rekommendera Tele2 till NÅGON. Hejdå.

Annars då?
Tja… uppochner, åt helvete och djävligt dåligt. Har sedan i lördags lunch ätit en halv Grandiosapizza, typ 10 salta balkar, en minimal salladsportion och fyra Bullens pilsnerkorvar. Har gått ner ett kilo i ren förtvivlan och spenderade större delen av söndagen med att ligga i sängen och önska att jag var någon annanstans. Depressionen är ett faktum, och jag vet inte vad jag skall göra för att ta mig ur. Jag vill inte ha piller, jag vill inte gå till någon terapeut, jag vill bara må bra och fungera som vanligt igen. Jag har ju alltid sett på mig själv som en glad och positiv människa, men cynikern i mig tar över och jag hittar inte längre något att vara glad över. Allt känns så sjukt hopplöst, och jag har satt så stora käppar i hjulet för mig själv att jag inte vet vad jag skall ta vägen. Jag är förtvivlad och börjar gråta för ingenting, trots mina desperata försök att bete mig som en vuxen människa. Jag vet bara inte hur jag skall laga detta, och det gör mig så ledsen. Jag har förstört så in i helvete för mig själv här. Ett tafatt försök till att be om ursäkt har gjorts, men ja. Nej. Det är för sent och det är förstört.

Känner att jag vill och behöver fly hem till min ö. Tittade på flygbiljetter och båtbiljetter idag men jag har inga pengar och jag ville bara gråta över hur omständligt det skall vara att ta sig hem. Jag behöver Eric och jag behöver Leo och jag behöver få gömma mig under en filt på Erics soffa med en kopp te och en bebis att klappa på. Jag slits i stycken här och jag klarar inte av att tänka klart. Jag vill bara spola tillbaka tiden en månad och göra precis tvärtom vad som gjordes.

Jag vet att jag inte är särskilt tydlig med vad jag talar om här ovan, men jag vill inte skriva det i ren skrift för det var ju så problem började. De senaste, i alla fall. Jag behöver hålla detta inom mig istället, även om jag är rädd att jag skall gå sönder. Men det löser sig. På ett eller annat sätt löser det sig väl alltid?

Men ja. Hur gör jag med depressionen då? De enda utvägar jag ser är att åka till mamma eller att åka till Visby, och jag behöver Visby så det sliter i mig. Satt och grät en timme i telefon med Eric i lördags natt. Fina underbara vän som finns där när ensam och ledsen Zombie behöver få prata ♥

Jag vill snabbspola framåt. Eller bakåt. Eller jag vet inte. Jag vill bara inte vara HÄR och NU. Jag vill prata med en specifik person om detta men det går inte det heller. Och jag vill ha min syster hos mig. Jag vill få prata med henne och lyssna på henne och höra vad hon tycker, och låta henne veta att hon inte är ensam. Jag saknar henne så djävla mycket, och det gör mig ju heller inte gladare. Varför försvann du, Anna? :(

Jag klarar bara inte av att hantera det här själv. Jag behöver någon som kan tänka åt mig och förklara och trösta och få mig att slippa behöva bära detta själv. Jag orkar inte.

Mer på temat 12: Tolv foton från i söndags!

Publicerat av

Ett litet montage av ett par av bilderna jag tog i söndags på min promenad. Skånsk vinter, gott folk! Jag hade förhoppning om att vi skulle få en vit vinter för tredje året i rad, men istället har det varmt varmt och grönt och blött. Hepp. Så man får göra det bästa av situationen: Kan jag inte ta kort på rimfrost får jag väl ta kort på dagg och vad för regndroppar som fortfarande finns kvar.

Jag har snackat lite med folk som jobbar för Nikon idag och har fått en hel del intressanta saker att tänka på, så såvida jag inte glömmer bort det så skall jag ta med mig kameran + makrogluggen imorgon så skall vi se vad man kan göra för spännande saker med min lilla leksak :)

Ovädret förhindrar mig från att gå ut, så alla planer på en eventuell promenad är numera helt grusade. Jag äter lite (äcklig) choklad istället, och skall nog till att se på en film ifall jag inte sätter mig och pillar lite i Illustrator istället. Vi får se.

En morgonstund med förvirring i mund

Publicerat av

Jag är ytterst osäker på vad jag drömde. Ett köpcentrum, jag har varit där tidigare i drömmarna. En skolklass, eller kanske en samling folk från en arbetsplats. Den ena av lärarna som jobbade där var ofantligt intresserad av min kompis, som nog var Hanna. Han gav henne en massa extra uppmärksamhet och när vi andra hade problem med att få pengarna att räcka till till det vi var tvungna att köpa för någon form av uppgift som skulle utföras så ville han ge henne saker. Hon var väldigt obekväm med detta. Det fanns julpapper och julpynt överallt, jag var kissnödig men den enda toaletten som fanns i närheten var hela tiden upptagen av alkisar. Köpcentret låg på en båt eller vid en tågstation, det fanns både räls och hav om man ville ge sig av. Vi lyckades fly, ut mot havet, och hamnade vid S:t Olofsholm, där det såg lite annorlunda ut. Stora broar och bryggor, och havet var hotfullt men såg samtidigt lockande ut. Det var några av männen som följt med när vi flydde, och jag försökte undvika en av dem då han var väldigt efterhängsen och påträngande. Han började dock leka med något barn som var där, ett barn som var lite förmer eftersom han klarade av att vara i vattnet trots det hotfulla som fanns däri. Jag sprang för att ta mig närmre strandkante och ur det buskage vi just nu höll till i, men snubblade på stranden och ramlade när jag sprang över all ruttnande släke som låg på stranden. Jag grät, för det var fruktansvärt och jag visste ju att vattnet var farligt, men jag måste ju tvätta av mig detta. Försiktigt krälade jag i vattenkanten och lyckades få nog med vatten på mig för att kunna tvätta av sörjan från mina händer, men det var maneter i vattnet och jag lyckades hela tiden ta dem. Jag satt panikslagen här vid strandkanten när den mannen som ville ha mig kom fram bakom mig, så jag var fast mellan honom och havet.

Men då ringde klockan. Lagom förvirrad när jag vaknade, drömmen är suddig men glasklar i mitt huvud, och jag ser allt framför mig även om jag inte förstår något av det.

Oväder ute. Varför heter det oväder egentligen? Det är väl lika mycket väder trots att det inte är Thomas Ledin-sommar ute? (inte ett moln så långt ögat kan se, osv)

För övrigt beställde jag ett kamerastativ igår. Det jag hade försvann ju efter Krigshjärta, och det verkar inte som att det kommer att dyka upp. Fick bekräftelsemail redan igår kväll att det var skickat, så nu kan jag snart börja ta lite dashing fotografier även när det är skumt ute <3

Eftertänksamhet

Publicerat av

Foto: Nathaniel Johansson

Två dagar i rad nu har jag vaknat innan klockan ringt. Eller, ja, om vi räknar med att jag blev väckt av främmande samtal i måndags så är det ju faktiskt tre dagar. Tror faktiskt även, peppar peppar, att jag har fått sova hela natten igenom hittills denna vecka? Jag kan inte minnas att jag har vaknat sjuhundrafemtio gånger i alla fall. Wohoo! Normal sömn ftw!

Återigen en onsdag. Jag är förtvivlad över hur snabbt veckodagarna springer förbi. Fick ett sms av mamma igår där hon grattade mig på 27,5-årsdagen, för nu är det bara ett halvår kvar tills jag blir 28. Hepp. Det är ju så många saker jag vill hinna med innan jag blir för gammal! (jag menar inte att 28 är för gammal, så ni som sitter på 27+ behöver inte blåsa upp er i indignation här :P)

Men ja. Det löser sig väl.

  • Note to self: Skriv ett brev till mommo!

Ingen fisk i detta nät

Publicerat av

Ja, det har ju tyvärr inte blivit så mycket skrivet här i helgen. Monica är på besök och vi har haft fullt upp med att fotografera, modella och se på film, typ. Kommer att försöka få in lite mer här under kvällen, men just nu får ni nöja er med lite bilder på dagg och bokeh :)

Den översta är tagen idag; den understa är tagen igår :)

Jag hade använt kameran som ett vapen och kastat på den djäveln om den gjort ett utfall

Publicerat av

Ibland får man syn på ett spindelnät där det sitter en spindel och chillar. Och då är det ju klart att man vill ta kort på den. Med makroobjektiv. Fast man har extrem spindelfobi. Och nu, två timmar senare, känner jag fortfarande hur det kittlar och kryper över hela kroppen på mig, även fast jag vet att den djäveln satt kvar precis där han satt från början när jag gick därifrån. Hu! Men bilderna blev ju bra i alla fall :) Ovan ser ni mitt bidrag till fototavling.nu’s senaste tävling, tema Djur.