månadsarkiv: augusti 2018

Springa i backar

Publicerat av

Se vilka vackra rosor jag fick av Martin på årsdagen! :D <3 Gulle!
Han fick inget alls av mig för jag har inga pengar. Jag är taskig, på det viset.

Idag har jag sovit och tvättat. Sovit!? Ja. Jag sov cirka inget i nättras; igår tog jag en promenad längs halva sjön och tillbaka och det var tillräckligt för att göra mina redan ömmande lår- och vadmuskler SKITSURA på mig, så de har hämnats genom att störtvärka hela natten. Det har spänt och molat och krupit och jag har legat och stirrat i taket och mest av allt velat SKRIKA. När Martin gick imorse bestämde jag mig direkt för att strunta i att springa idag och istället låta benen vila. Jag måste få sova inatt, det här fungerar ju inte.

Ny plan: Spring runt sjön en gång i veckan! Det blir jättebra trailträning, och det kommer att gynna mig som flacklöpare också, även fast det kanske inte bygger avstånd till att börja med.

Imorgon kommer Michaela och Jolt :D ALLT ÄR BRA! Jag ser så mycket fram emot att få träffa dem igen; det är ju ett halvår (!!) sedan sist. Herregud.

Den här veckan är fullbokad med roliga aktiviteter (utöver det vanliga jobbsöket och hemarbetet, det vill säga :)) och det skall bli himla trevligt. Det är viktigt att ha något att se fram emot på dagarna. Bland annat skall jag hänga med min bror och hans familj på torsdag — jag köpte ju ”juveler” till Bobbys skattsamling när jag var på Gotland, så jag hoppas att han skall bli glad för dem :)

All in all: Allt är väl. Jag önskar bara att mina ben slutar vara arga på mig :)

6 år

Publicerat av

Tiden går fort när man har roligt. Plötsligt har vi varit sambos i sex månader; plötsligt har vi varit tillsammans i sex år! Det är ju en hel evighet! :D

Jag brukar försöka skriva gulliga saker när våra årsdagar inträffar, men det viktiga är ju det som händer när jag inte sitter vid datorn och plitar. En trygg arm om min midja när jag sover. Hur vi himlar med ögonen mot varandra när folk beter sig som idioter. Hur jag kan börja asgarva bara jag kommer att tänka på något kul eller dumt han sagt. Att komma hem efter att jag varit på utflykt med till exempel mamma och bli mött i dörren med ett leende och ett nyp i magen. Tiden han lägger på att planera (och tillaga!) världens godaste mat åt oss. Att han står med båda fötterna på jorden. Hur våra framtidsdrömmar går i samma riktning, och hur de inkluderar varandra.

Det finns inget jag inte älskar hos den här mannen, faktiskt. I vått och torrt står han där, och jag behöver inte ens fundera över huruvida jag får stöd hos honom eller ej; det bara finns där. Trots tryggheten hos varandra tar vi aldrig den andra för givet, och det är också viktigt.

Jag är glad att det är du och jag. Jag ser fram emot resten av livet tillsammans med dig. Älskade Martin <3

(bild från vår första resa till Filippinerna i december för 6 år sedan) (ACK DEN UNGDOMEN)

Ny medalj i samlingen!

Publicerat av

Haha vilken djävla dag detta blev :D

Vi var så duktiga igår kväll: ”Vad är planen för imorgon?”
Martin satte larmet på 09:30, så skulle vi ha en timme på oss att i lugn och ro äta frukost, duscha och göra oss i ordning på respektive vis innan det var dags att åka till Jennylund vid 10:30, eftersom jag skulle starta 11:30. So far, so good, eller hur?

Jag somnade gott och sov natten igenom. Vaknade till vid 6-7 imorse och gick på toa, och kände ”Jag behöver sova MER” och var glad över att det liksom inte var dags att gå upp förrän 09:30. JÄTTELÄNGE tills dess ju! Somnade nöjt om.

…väcktes av en febrilt ruskande Martin som sade ”Vakna, vakna, vi har försovit oss!” YIKES! Vad är klockan..? 10:39?! WHAT!

Han kastade sig i duschen, jag slängde på mig löparkläder med vindens hastighet och vi fucking SLUKADE varsin macka innan vi slängde oss ut till bilen och iväg. Grädde på moset var att himlen just då var ÖPPEN; det var vatten och åska och blixtar överallt. OKEJ. KUL.

Kom till Jennylund strax runt 11:10, fick min nummerlapp (jag hade #2! Väldigt random. Måste ha varit näst snabbast att anmäla mig I guess? var för övrigt den ENDA som angivit ”attending” i Facebookeventet för detta lopp lol) och hann gå på toa innan jag deltog i uppvärmningen (HAHA jag är sämst vad gäller hand/fot-koordination när man skall härma någon. jag kan dansa på krogen, men det är mest höfter. koordinerade danssteg? sug mig) och sedan snabbt som fan till mållinjen.

Mitt mål detta år var att vara snabbare än förra året, och det var jag! 54 minuter förra året, 48 i år. Mission accomplished! Hann även reflektera över att jag alltså har bott i världens plattaste Malmö under hela min karriär som löpare, så jag har ju inget att sätta emot folk som är uppvuxna och tränade här vid Vättlefjäll. Det är bara dumt att jämföra sig med dem :)

Kom för övrigt allra sist :D Från start var jag sist. Under ett par kilometer låg jag före tjejen bakom mig, men när jag började tröttna på alla backar sprang hon om mig — och peppade samtidigt på mig att springa vidare. Gulle! ”Kom igen nu, vi är snart i mål!” KEJRÅ. Sprang i mål, tappade min banan, drack lite energidryck och fick en jätteful medalj. Ha :D

Hem, duscha, äta hamburgare. Nu är Martin hos Olof och jag fick DILLE och började storstäda här hemma. Just nu har vi en sjukt fin hall, jag skall försöka få ordning på kök och sovrum innan Martin är tillbaka hemma :) Jag gissar på att jag har 2 timmar till innan han är hemma..? Vi får se.

Jag dricker mojitos och lyssnar på världens peppigaste städplaylist (den heter smidigt nog ”Städplaylist”; varför göra det besvärligt för sig? :)) och är väldigt uppe i varv.

Nöjd med dagen trots all bergochdalbana :D

Hepp!

Kort

Publicerat av

Väldigt avtrubbad dag. Det har stormat ute hela dagen så jag har mest gömt mig vid datorn och försökt göra saker. Hade tvättid förut också, så skall strax ta en dusch och sedan bädda i rena sängkläder innan jag kryper till sängs.

Lyckades i alla fall komma ut på en kortare promenad nu under kvällen, så det får väl räcka för idag.

Imorgon blir det 6,3 kilometer i terräng! Jag skall springa 11:30, skall försöka ta mig tid till att uppdatera här efteråt men i nuläget är det oklart HUR jag och Martin kommer att fira vår förestående sexårsdag (söndag, men firar imorgon) så jag lovar verkligen inget innan jag vet att det faktiskt finns tid till att blogga :P

S E X Å R! Jag får skriva klokt om det på söndag när vår faktiska årsdag inträffar, men ja. Wow. Vilken grej, alltså <3 Vi har ju som nu cirka alla känner till även varit sambos i sex månader! Himla fint. Jag är nöjd :))

Men det var väl öh cirka allt jag hade att säga idag. Ha en fin fredagkväll! :)

Borta bra…

Publicerat av

…men hemma bäst. Hej Surte, jag är tillbaka nu.

Det var tråkigt att lämna mommo (som förväntat) men det är väldigt skönt att vara hemma hos min älskade Krabba igen. Han överraskade mig genom att plötsligt dyka upp i trapphuset och ta min väska när jag var på väg upp! Han borde inte vara hemma förrän åtminstone en timme senare än så, men hade jobbat in lunchen och fått gå hem tidigare. Yay! Han lagade korv stroganoff åt oss och sedan tittade vi på Morgan och Ola-Conny och garvade. Nu är han iväg och tar ett par öl och jag njuter av TYSTNAD.

Jag saknar mommo. Jag kommer att åka tillbaka så fort jag har råd och tid igen. Men jag är just nu väldigt tacksam över att inte ha tusen hysteriska frågor att försöka svara och lugna på. Det är skönt.

Jag är inte helt förtjust i att jag inte har tränat något på hela veckan. Hade tänkt ta en långpromenad nu ikväll men jag är trött och tar hellre en vilodag — det har blivit en väldigt bra mängd steg nu under veckan, så det är okej att ta det lugnt ibland också. Igår kväll tog jag en kvällspromenad vilket var oerhört skönt. Vad jag saknar att kunna gå ut sena kvällar i Visby och promenera! Luften, atmosfären, HEMMA. Det är konstigt att vara gotländska bosatt någon annanstans. Det gör mig skiljd från var jag vill vara, samtidigt som jag är där jag BORDE vara. Jag har sagt det förr och det stämmer än; Gotland nu är inte det Gotland jag växte upp på, på gott och ont. Öjn har utvecklats i sin riktning medan jag gått min egen väg. Det är inte en dålig sak. Det är bara inte JAG längre.

Jag skall ringa mommo igen imorgon (ringde självfallet nu under kvällen och berättade att jag kommit hem i ett stycke) och kolla läget — vid elvatiden imorgon kommer dottern till en av mommos äldsta väninnor som nyss avlidit och pratar med henne, och jag vill kolla läget att allt är okej med henne efteråt.

Det skall storma imorgon, men beroende på vad det innebär för Surte sticker jag kanske ut och springer. Det hade varit skönt att ha ett PAR kilometer i ryggen innan jag skall ”tävla” på lördag. Det är officiellt en tävling, men jag tävlar ju bara mot mig själv. Jag har ingen chans över huvud taget att ta en bra placering haha, det är inte det viktiga här.

Ha en fin kväll, och ni som är kvar på ön: Njuuuut lite för mig med! <3

Say my name

Publicerat av

Gårdagens look + Snapchat förvandlade mig till barnkejsarinnan från Never-ending Story. Det får väl vara okej :)

Det har varit en intensiv dag. Jag kommer att vara ärlig här och nu, men jag vill att ni skall förstå och ha med er att mommo är och har alltid varit en av de allra viktigaste människorna i mitt liv. Hon är min släkt, min bästa vän och någon jag aldrig vill skall utsättas för minsta onda. Men hon är besvärlig. Hennes åldersdepression är besvärlig, är väl mer korrekt. Jag håller på att rusa i väggen pga försöker hantera henne när 90% av hennes interaktion just nu är panikattacker. Gudarna skall veta att jag vet hur det är att lida av panikattacker och ångest, men gudarna skall också veta att det tar alla mina krafter att hela tiden försöka trösta. Jag VILL, men jag har inte orken själv. För folk som snackar skedar så finns just nu bara sneda gafflar i min låda. Jag är slut.

Vanligtvis är hon mer glad än ledsen när jag är här. I min själviskhet så är det roligare för mig. Jag FÖRSÖKER verkligen trösta och få henne att känna sig trygg nu också, men hon rebootar snabbare och snabbare och blir allt mer upprörd varje gång hon är tillbaka på ett problem vi alltså JUST har löst. Hon är rädd. Det gör mig ledsen och jag (själviskt, igen) känner mig så otillräcklig. Jag vill kunna ta ifrån henne allt som oroar, skrämmer och upprör henne. Jag kan inte det. Även när jag gör rätt blir det fel och det gnager mig hela tiden.

Jag är egoistisk. Men jag vill samtidigt bara att hon skall må bra. Jag känner mig som den sämsta människan i världen som ens har mage att klaga på detta, men jag måste få ventilera för jag går sönder här. Jag kan inte laga henne utan att helt förstöra mig själv. Vad gör man ens?

I övriga nyheter har jag haft cirka världens bästa fika idag. Bara två timmar men vad mycket som hanns med, så mycket vi hann säga. Älskade vän ❤️

Imorgon åker jag hem. Det innebär två saker:

  • Mommo kommer att få en fullständig panikattack när jag åker
  • Jag kan få kramas och gråta när jag kommer hem

Jag ser inte fram emot det första.

Jag är glad att jag åkte hit, men jag är också väldigt redo att åka hem. Igen: självisk. Det får vara så.

Kram på er.

Öjn

Publicerat av

Tisdag. Vad snabbt dagarna går? Jag har en och en halv (~ish) dagar kvar — åker hem torsdag klockan 14. Mommo är såklart redan stressad över det, och det är väl jag också i ärlighetens namn.

Planen för ikväll var att gå ut med vänner, men mommo har varit så himla stressad och idag eskalerade det när hon tyckte att det kom för många från hemtjänsten och städade. Jag var inom marknaden en sväng och beslutade mig sedan för att stanna hemma ikväll — hon har inget emot att jag går ut, men jag vill ge henne lite stabilitet.

Imorgon verkar det som att det blir en fika med Amanda, och sedan köper jag med mig en smörgåstårta hem till mig och mommo. Hemmakväll imorgon igen; jag känner mig lite utanför som inte går in på stan och umgås, men jag vet av erfarenhet att om jag lämnar henne när det inte känns helt hundra så mår jag dåligt av det. Jag är okej med att sitta hemma och se på tv med henne, jag bara önskar lite att jag hade en klon i sådana här lägen.

Jag köpte juveler till Bobbys skatt idag. Kollade på ett gäng skattkistor men de var för små eller för dyra. Hittade en väldigt vacker brosch och en oerhört fin sten jag ville ha åt mig själv, men min budget är så himla begränsad att det får jag klara mig utan. Stenen kostade 180:-, broschen vet jag inte men gissar på 300:-. En annan gång, osv.

Jag saknar Martin, men jag är ju snart hemma igen. Imorgon kommer att gå snabbt.

Jag har inte sprungit något alls den här veckan, det är för varmt. Jag är lite orolig inför lördagens lopp men det löser sig. Vem bryr sig ens ifall jag får pendla mellan gång och jogg? Bara jag.

Jag mår bra här. Det blir jobbigt att lämna mommo på torsdag, men jag kommer ju tillbaka. Så länge hon är kvar kommer jag alltid tillbaka. Älskade kaostant.

Godnatt!