En tisdag

En kopp eftermiddags-te och jag kikar ut på ett soligt Malmö genom fönstret på kontoret. Dagen är lite sned, jag är inte på världens bästa humör men jag försöker att hålla fokus på bra saker istället för de här grejerna som gör mig lite sur/irriterad/störd. T.ex tänker jag på Martin och hur mycket jag älskar honom, och så bubblar det till sådär fint i magen som det SKALL göra när man tänker på den man är lyckligt kär i, ni vet? <3 Mycket bättre sak att fokusera på än de här grejerna som just nu inte alls vill sig.

Skall handla på hemvägen, är planen. Behöver inte så mycket, jag har det mesta av det jag skall ha till kvällens mat + morgondagens lunch i kylen redan. Sedan skall jag ut och springa! Eftersom det har gått som himla bra för mig de senaste gångerna är jag såklart lite nervös ändå, för någonstans kommer jag ju att platåa igen. Det gör man, förr eller senare. Jag ogillar platåer, men de är ju en naturlig del av all form av träning och friskliv och whatnot. Men jag tänker också såhär: Bättre att springa långsamt än att inte springa alls, amirite? För det är det. Ett är alltid mer än noll, även fast Ett¹ kanske är bättre än Ett.

Så jag skall springa ikväll. Pass 6 av septembers 13. Hittills känns det så himla fint. Någonstans hittade jag tillbaka till löpspåret och bortsett från tre veckors uppehåll medan jag är på Filippinerna så känns det som att jag verkligen är på rätt plats igen. Jag GILLAR att springa! Jag älskar att flyga. Ikväll skall jag inte äta *precis* innan jag sticker ut, och hoppas att det får magen att vara lite gladare på mig. Det magknip jag sprang med i söndags var inte alls kul.

Arbetsveckan är hittills bra, i alla fall. Jag ligger långt före mitt veckomål vilket känns bra, och jag har fortfarande massor av kul grejer att fixa. Det är ju så det skall vara: Balans och rätsida på saker. Jag ser nervöst fram emot fredagen och hoppas så innerligt att jag får det besked jag vill ha, men en mer realistisk och pessimistiskt lagd Carina inser att det är faktiskt bara 50% chans att jag kommer att höra det jag vill. Jag försöker verkligen att inte gå överstyr i känslor och förhoppningar, men det är knivigt när det handlar om något man så gärna VILL och beslutet ligger någon annanstans och baseras på variabler jag inte kan kontrollera eller påverka. Jag har gjort min del, bollen ligger inte längre hos mig. Det blir vad det blir, men ja. Jag håller ändå tummarna. Jag VILL.

Dags att återgå till mitt te och arbetsuppgift. Vi får se hur rundan går ikväll, jag lär väl posta något om det antingen ikväll eller imorgon bitti.

Hepp!

Skrivkramp

Igår när jag låg och skulle somna så hade jag tusen tankar på saker jag ville skriva på bloggen idag; idéer och reflektioner. Idag minns jag inget av det. Det är inte ovanligt; precis samma har skett säkert tusen gånger förut. Allt är upphöjt i tusen!

Mitt quest igår gick bra! Jag hade 13,5k steg när jag kom inför dörren hemma och tog en kvällspromenad efter att jag ätit. Hade 18k steg när jag väl kom i säng efter att jag färgat håret :) Inget regn, heller! Istället blev det smällvarmt när solen låg rakt på, så det var väl skönt antar jag. Hellre sol än regn, men egentligen helst mulet och torrt :)

Det är tisdag vilket innebär EXAKT TVÅ VECKOR kvar tills semester! Woo!  Jag är lite orolig över hur mycket jag kommer att gå upp i vikt igen under semestern, men det är ett framtida problem. Jag vet ju hur jag går tillväga för att komma tillrätta med det igen när vi är hemma, så jag skall inte låta det störa min semester faktiskt. Jag ser fram emot att ligga i poolen och plaska med en öl i näven och en hoper av min favoritmänniskor omkring mig. Pappa + Ricard + Martin = bästa upplägget <3

Jag försöker bena ut i vilken ordning allt som skall fixas före avresan skall göras, och har ett någorlunda hum om det. Om ni tycker att jag tjatar om saker jag måste göra innan jag åker så är det för att jag skriver om detta hela tiden för att lugna ett väldigt strikt kontrollbehov som inte alls gillar resande. Jag är väldigt bra på att planera och fixa saker INFÖR resa, men väl ute på vägarna blir jag väldigt lätt ur balans om något inte går enligt planen. Där är ju jag och Martin en perfekt yin och yang; han är störtbra på att lösa problem när de uppstår; jag är duktig på att försöka förhindra att de uppstår. Vi kompletterar varandra bra, där.

(han är för himla bra, faktiskt, min Martin <3)

Idag skall jag springa, och det är väl cirka det som är planen. Jag skall också gå igenom vad jag skall ha med till Göteborg i helgen, för jag kommer att ta väskan till kontoret redan på torsdag så att jag kan ta en långpromenad hit på fredag för att få mina steg INNAN jag skall till Martin! *smart tjej*

Ha en fin dag! :)

Extrainsatt blogginlägg: Det är ju jul snart!

En effektiv dag på jobbet och om 40 minuter har jag ett litet quest att utföra på hemvägen vilket innebär en ganska rejäl promenad. Eller ja, trams egentligen – jag kommer att ha typ 11-12k steg på Fitbiten när jag kommer hem vilket innebär att jag behöver ta en promenad ikväll också, men det är ändå en bra bit på vägen :)

Det är grått idag. Det regnade en stund förut men just nu är det bara grått och torrt. Jag kan dock nästan slå vad om att det kommer att börja spöregna när jag är ute på mitt quest sedan?? Det är lite så jag rullar, tydligen. Jag har inget emot regn – det är bara vatten. Men det är irriterande att komma hem med dyblöta byxor och behöva byta till pyjamas (pga bekvämast så) och sedan byta om IGEN för att ta kvällspromenaden. Dagens i-landsproblem, much?

Bläddrar i gamla blogginlägg igen. December-bloggande. Inser hur mycket jag ser fram emot julen, som vanligt. Inser hur mycket jag längtar efter Musikhjälpsveckan <3 Har ingen ANING vad jag skall ge folk i julklapp i år, dock. Har ett hum om vad jag vill ge min ena brorson, men det är typ tio pers till som skall ha julklappar utöver det. Jag får sätta mig efter semestern och gnugga geniknölarna lite. I år blir det inga jätte-extravaganta julklappar eftersom ett 40-årsfirande (well, snart två), ett 60-årsfirande och ett bröllop har påverkat min budget ganska rejält. Jag har en idé om att fokusera på lite mer handgjorda gåvor i år, får se vad jag kan hitta på. Det skall finnas tid också.

Jag har ju redan smygstartat liiiite vad gäller julmusik. Eller är det att smygstarta om man lyssnat på typ en-två låtar i månaden sedan december tog slut..? Det kanske bara är ett försiktigt mellanläge innan man går 100% in för det igen? :D Jullåtar har samma effekt på mig som alltid: Glädje, och lugn. Ni som läst bloggen mer än en december måste ju vid det här laget veta hur TOKIG jag är i att få fira jul :D Så det förvånar väl ingen, tänker jag.

Och vad är detta, tre inlägg på en dag!? Jag blev visst lite tokig/inspirerad av att redigera de gamla blogginläggen från 2007. Men det kanske är okej? Ni som läser läser väl ändå för att ni tycker att det är kul att hänga med i vad som händer i min skalle, tänker jag? Och ni som hatläser får säkert ut något av det ni också. Antar jag? :)

Jag skall börja runda av min arbetsdag och göra mig redo för en lite längre promenad hem för dagen. Har redan bestämt vilken podd som gör mig sällskap dit jag skall för att utföra mitt quest ;) (och jag hemlar med det för att det som skall fixas är en present till någon jag träffar i helgen och som EVENTUELLT ibland läser min blogg, så ;))

Ha en fortsatt fin dag!
/tjatmoster

(WAIT! just nu skiner solen!!)

Podlove

Jag har just nu 12 poddar i mitt bibliotek, så jag tänkte berätta lite om dem för er! Emellanåt ser jag folk leta efter nya poddar att följa, så varför inte dela med mig av vilka det är jag föredrar? :)

  1. All Killa No Filla – Rachel Fairburn och Kiri Pritchard-McLean snackar om seriemördare på ett mindre allvarligt sätt. Det är mycket humor, och lite mer ”filla” än vad namnet antyder ;) I de flesta fall är dock Filla-bitarna sjukt underhållande, så de är förlåtna! :D Deras 3-parter om Fred & Rose West är av många ansett vara deras bästa arbete so far, men man kan lika gärna börja från början och lyssna på vad de har att säga om Jack the Ripper :) Avsnitten är ~30-60 minuter långa.
  2. Casefile – en australiensisk True Crime-podd om ALLT inom brottets bana, pretty much. Mycket fokus på australiensiska brott och personer, vilket är bra. ALLA ANDRA snackar om amerikaner, och det har hänt en hel del djävligt vilda grejer i Australien som man liksom aldrig annars hört talas om. Narratorn är anonym men väldigt behaglig att lyssna på, även fast man emellanåt blir lite förvirrad över australiensiskan. Avsnitten är ~20-120 minuter långa.
  3. Ear Hustle – något jag snubblade över bara förra veckan! Ear Hustle är en podd som drivs inifrån San Quentin Prison, och tar upp olika ämnen som berör hur livet ser ut på insidan av ett fängelse. Jag som gillar Locked up på Netflix fastnade direkt – det är väldigt pedagogiskt och lättlyssnat samtidigt som de tar upp allvarliga ämnen (mord och sådant) Avsnitten är ~30 minuter långa.
  4. In Sight – Jag har ärligt talat knappt lyssnat på denna, så den ligger mest och väntar på att jag skall få tummen ur och komma igång. Tror att jag har snubblat över den när jag har letat efter specifika mördaravsnitt..?
  5. My Dad Wrote a Porno – INTE True Crime! :D Detta är den roligaste podcasten som finns, cirka. Jag skulle vilja säga att om du inte har hört talas om den har du legat under en sten de senaste två åren. Jamie Nortons far, ”Rocky Flinstone” (pseudonym, duh) bestämde sig en vacker dag för att skriva ett par sexiga böcker. Att det inte riktigt är läsbart och att det inte är det minsta sexigt var inget som bekymrade honom. Varje avsnitt är högläsning av kapitel för kapitel av Jamie inför vännerna Alice Levine och James Cooper. Tänk er MST3k vad gäller kommentarer ;) Säsong tre har JUST avslutats (sista episoden kom förra måndagen) så nu är det ett bra tags väntan på nästa säsong – så det är ganska bra läge att börja lyssna NU så är du ikapp tills nästa säsong kommer under 2018! :D #pornoday Avsnitten är ~30-45 minuter långa.
  6. True Crime Guys Premium Episodes: …för att jag är Patreon-supporter. Vi kikar mer på True Crime Guys på plats 10! :)
  7. The Generation Why – Aaron och Justin snackar true crime, har sina egna teorier och går igenom vad som hänt steg för steg. Det är en bra podd, den har bara just nu hamnat lite i skymundan bland resten av alla poddar jag lyssnar på. Avsnitten är ~35-60 minuter långa.
  8. The Magnus Archives – en fiktiv skräckpoddcast med mysterievibbar. Head Archivist Jonathan Simms på the Magnus Institute spelar in rapporter som lämnats av folk som varit med om övernaturliga händelser. Spöken, häxor, monster och insekter. Det kommer att komma allt som allt fem säsonger – de är just nu på säsong 2. Det är väldigt duktiga voice actors, både enskilda avsnitt som den övergripande historien är väldigt spännande och man börjar snart upptäcka en hel del återkommande mönster och personligheter i de olika berättelserna. Det finns både wiki och en subreddit om man vill få lite bättre översikt och läsa vad folk har för teorier. Podden har mycket vibbar av modern Lovecraft = awesome! Den här binge-lyssnade jag på under ett par snabba veckor! Skitbra när man åker buss! Avsnitten är ~30 minuter långa. BÖRJA FRÅN BÖRJAN om du skall börja lyssna! Tar du inte denna i kronologisk ordning kommer saker att bli väldigt förvirrande.
  9. True Crime Garage – Nic & The Captain dricker öl och snackar True Crime. JA, jag lyssnar mycket på True Crime-poddar. Ja, det kommer två till efter denna :P Snubbarna är sympatiska och har bra koll både på öl och true crime :D De framför fakta och diskuterar sina egna teorier kring saker.
  10. True Crime Guys – Loren och Michael diskuterar True Crime. Skräll :D De är väldigt pålästa – de lägger mycket tid på research inför varje avsnitt, och både läser böcker (well, ljudböcker) och ser på dokumentärer för att bilda sig en uppfattning om ämnet de skall snacka om. Jag hittade dem när jag letade efter poddar om Richard Ramirez – deras 2-parter om Ramirez är väldigt bra och uttömmande, och efter part 1 (och alltså det första avsnitt jag hört av denna podd) signade jag upp mig på deras Patreon. De är väldigt sympatiska, drar en del paralleller till sina egna liv (båda är fäder, så de reflekterar ofta över hur de hade reagerat om det handlat om deras barn – både som mördare och offer) och har ett väldigt easy-going upplägg på sin podd. De har fått kritik av vissa som tycker att Michael fnissar lite för ofta, men det är inget som stör mig. De gör en del väldigt konstiga New York-accenter mellanåt (men kommer från Las Vegas) Avsnitten är ~45-90 minuter långa.
  11. Welcome to Night Vale – också en fiktiv skräckpodd med mysterievibbar. Är uppe i fem säsonger! WTNV utspelar sig som en radiosändning, där värden Cecil diskuterar senaste nytt i Night Vale. Det krävs inte mycket innan man förstår att Night Vale är DJÄVLIGT fucked up. Man blir snabbt investerad i både staden och människorna, och det finns ett väldigt stort community av fans kring denna podd. De kör liveshower och har varit i Sverige ett par gånger, men jag har inte fått tummen ur och gått än – till stor del pga de kör i Stockholm och vem orkar åka dit :< Avsnitten är ~30 minuter långa. Börja från början! Kör även denna i kronologisk ordning!
  12. Wine & Crime – …True Crime, igen ;) Amanda, Kenyon och Lucy är tre (barndoms?)vänner som sitter på varsitt håll, hinkar vin och diskuterar olika ämnen. Jag har bara lyssnat på tre avsnitt hittills men gillar det än så länge! De tre första avsnitten behandlar nekrofili, mordbrand och mindre kända kulter. Amanda jobbar på restaurang och pairar varje ämne med ett passande vin :D Hur kan man INTE gilla?! So far, so good! Avsnitten är ~60-120 minuter långa.

 

Poddar jag INTE följer och INTE kan rekommendera:

My Favorite Murder – Allas favoritpoddcast, verkar det som. Jag har lyssnat på ~18 avsnitt och KLARAR INTE AV DET. De har jobbiga röster (den ena, iaf), de är väldigt dåligt pålästa, de skryter om hur många fans de har och de lägger SJUKT stor vikt vid att det är extra synd om offer ifall de var vackra och duktiga. Orka!
Sword & Scale – En annan väldigt populär. Lyssnade även här på ~15-20 avsnitt men tröttnade. Lägger också ENORMT fokus på hur offren såg ut och ifall de var snälla och duktiga. Jag har sjuuuuukt svårt för folk som får det att låta som att fula och taskiga människor förtjänar att mördas. Ja, jag vet att det inte är vad de vill få fram, men när man lägger sådan djävla vikt vid ”Hon var jättevacker, väldigt duktig i skolan och gjorde volontärarbete på ett ålderdomshem på eftermiddagarna” som ett argument för varför det är så hemskt att hon dog så är jag bara trött på det.

Båda dessa poddar är väldigt amerikanska. Jag klarar inte av det. I stort sett alla poddar jag listat härovan är amerikanska (där My Dad Wrote a Porno, the Magnus Archives och Casefile är de som sticker ut pga brittiska + australiensisk) men de sköter sig djävligt bra och går absolut att lyssna på utan att man börjar irritera sig över hur de pratar om saker (det är väl främst Casefile som är relevant i frågan då de andra två inte är true crime-poddar)

My Favorite Murder var den första True Crime-podden jag lyssnade på, så de skall ju ha cred för att ha fått in mig på ämnet, men så fort jag hittade All Killa No Filla så sade jag BYE BYE Karen och Georgia.

Bubbelkatt, tydligen

Måndag! Solsken! Himlen stod i lågor när jag gick till jobbet förut, det var himla fint faktiskt. I slutet av den här veckan händer en massa spännande och bra saker, så jag hoppas att den här veckan går snabbt! Och efter det så är vi plötsligt nere i ental var gäller nedräkningen till Filippinernaaaaaa :D Awesome!

Jag drömde mardrömmar men jag minns inte riktigt vad. Jag minns någon form av äckliga maskar på en vägg? Klockan var ett så jag somnade om igen. Jag tror att jag har studsat en del under natten, men verkar i övrigt ha sovit ganska bra när jag väl HAR sovit så det får vara okej.

Jag sprang igår kväll, näääästan lika snabbt som i fredags. Det är helt okej för mig att det inte var snabbare än så; halvvägs genom passet fick jag sjukt ont i magen och ville mest kräkas för det verkar som att kroppen inte alls var glad över att jag kört en sallad i magen på den precis innan jag stack ut och sprang. Note to self: Vänta lite längre nästa gång. Lyckades ändå ta mig de 5 kilometrarna, men sprang en ganska lång stund med en hand på magen för att försöka lugna och trösta. I vanliga fall blir man omedveten om att man springer efter att man har kommit in i det, men igår var jag DJÄVLAR i mig sjukt medveten om varje steg. Trots att rundan började så bra så var det inte alls bra där på slutet. Ugh. Det blir bättre imorgon – nu är jag ju vis i vetskapen om vila mellan mat och träning, så jag hoppas att det skall gå att undvika då :)

Men hittills har jag lyckats springa alla jämna datum i september – precis som jag planerat! Det är 8 pass kvar tills jag åker. Tiden går snabbare när man bara räknar varannan dag, haha.

Överlag är det mesta väldigt bra just nu. Höstmys. Snart Martinhäng. Snart semester! Träningen går bra. Snart dags för snygga höstkappan. Lopp på lördag! Goda vänner. Bra musik. Jag har inte mycket att klaga på, faktiskt. Och det är städat hemma! Man blir glad av att komma inför dörren! :))

Ha en fin måndag! :)

Ett visst mått av ”meh”

Det är ändå tröttsamt med två ensamma helger i rad. Första helgen är det ganska chill, man passar på att göra saker man behöver fixa hemma osv och kan göra det med gott samvete. Andra helgen… meh. Jag antar att en stor del av min opepp på ALLT den här helgen är en dipp eftersom jag inte har fått träffa Martin på länge nu. Jag hatar detta särboende. Ugh.

Men jag städar, och plockar, och slänger saker. Får ordning i livet, antar jag. Har tvättid 13-17 och efter det skall jag ut och springa. Fram tills dess fortsätter jag att pilla här hemma. Skall strax fixa lunch och tänkte ta en kort promenad efter det – om jag orkar klä på mig, that is. Just nu är jag Hemma och städar-chic i babyblåa pyjamasbyxor och en bekväm t-shirt. Och utan smink. Så det krävs ju en viss ansträngning om jag skall gå utför dörren ;) VI LÖSER DET.

Nästa helg blir det MYCKET. Först springa på lördag förmiddag (wooo lera!) och sedan middag på kvällen, och så skall vi fira Yvonne på söndagen innan jag skall åka hem. Helgen efter det är vi isär igen – jag skall jobba för att spara in ett par semesterdagar, är planen. Skulle jag få ett positivt besked re: jobbet nu i veckan så skall den helgen ägnas åt att packa, så det finns utrymme för flexibilitet där.

Jag tror väl inte att jag får det här jobbet, men jag HOPPAS ju. Det kan man alltid göra! Det lät som ett bra jobb och jag hade väldigt gärna velat arbeta för dem. Vi får se vad som händer på den fronten, worst case så står jag kvar där jag är – best case så har jag väldigt mycket att göra när jag kommer hem från Filippinerna :P

Snart bara två veckor tills vi åker! HERRE vad tiden går fort nu?? Nästnästa vecka lär ju spenderas i ren kaos haaa. Jag har dock börjat lägga fram vad som skall packas, så jag har liksom ändå påbörjat det. Hade behövt köpa en ny resväska pga den jag har är trasig, men vet inte om jag skall göra det här i Svea eller ifall jag skall ta det när jag kommer fram? Det vore väl på alla sätt och vis enklast att ta det här, men det kan vara lite billigare om jag tar det där. Då måste jag dock först lyckas ta mig till flyget med en trasig väska så… Vi får se. Jag skall inte packa *idag* så det finns ju tid att lösa det :) De har vettiga väskor på ÖB bland annat så det går att fixa.

NU SKALL JAG FIXA LUNCH för nu säger magen att äpplet jag åt för en stund sedan inte var tillräckligt för att dämpa hungern. Till frukost igår åt jag ovanstående avbildad kvarg; imorse åt jag jordgubbsyoughurt med färska jordgubbar. Frukost kan jag åtminstone lösa även när jag är ensam och opepp! :)

Ha en fortsatt bra söndag <3

Pepp, opepp

Det här med hur genomgående opepp jag är på att springa på kvällarna är ett av de starkare skälen till varför jag egentligen helst springer på morgnarna. Just nu är dock kvällspass grejen, så jag får bara woman up och få det gjort. Som igår, t.ex. SÅ OPEPP. Men det finns alltid tanken ”om jag gör det NU så är jag ju klar sedan och slipper tänka mer på det”, lustigt nog. Don’t get me wrong, jag älskar ju att springa, men jag hatar det också. Jag är så glad att jag KAN springa, men det är inte roligt while at it ;) Om man inte studsar upp i runner’s high och spenderar passet i sjunde himlen, haha. (vilka är de sex andra himlarna..?)

På med kläder och utför dörren. Det spöregnade cirka fram tills jag stack ut, då sprack himlen upp och solen var nääästan framme. Det blåste däremot. Seg och opepp sprang jag iväg och det kändes väl mest som att jag sprang i gröt. Jag tänkte ”Det är okej att inte vara lika bra idag som i onsdags, det är tillräckligt bra bara att du är ute och springer!” och det ÄR det men man vill ju så gärna göra bra ifrån sig också. Jag älskar ju extra mycket när jag kan se att jag blivit lite bättre, liksom.

Kom hem, stoppade trackingen och blev helt whaaat? 20 sek snabbare per kilometer! Haha hur fan gick det till?? Det är ju en minut snabbare på 5k lol :D Wooo! Inte lika opepp efter det ;)

Idag vill jag springa, men jag skall springa imorgon så idag får det vara. Jag skall springa varannan dag, det är upplägget. Inte rucka på det, inte när jag inte måste. Vi får se vad jag springer för runda imorgon; antingen samma som jag kör nu på kvällarna med en förhoppning att göra *tillräckligt* bra ifrån mig, eller så tar jag något nytt. Lite miljöombyte, osv.

I nättras drömde jag att mommo dog och vaknade av att jag grät. Somnade om och drömde bättre saker. Väcktes av larmet halv nio, ville somna om men gick upp tio minuter senare. Skall ägna helgen åt att städa och fixa saker men jag är igen ganska opepp på det mesta. Inte ens pepp på att kura ihop mig under en filt på soffan och se på film istället, så jag glider mest runt och försöker få saker gjort utan att riktigt ha hjärta i det. Det löser sig, jag skall strax sticka ut och lösa ett par ärenden på stan och sedan är jag säkert lite piggare.

Vi skall se ifall jag postar något mer senare under dagen. Annars får ni ha en fin lördag! <3