Jag har jobbat i serviceyrken i sisådär 8 år. Jag har varit butiksbiträde, kassörska, allt-i-allo i bowlinghallen (med 100% kundkontakt) och sedan telefonsupport i tre år. Bortsett från min tid på callcenter så har jag tyckt att det har varit jättekul, men det förhindrar inte att jag ibland har haft en riktigt dålig dag och verkligen inte alls velat ha med andra människor/kunder att göra. Vet ni vad man gör då? Man andas in och ut ett par djupa andetag, tar sig i skinnet och håller god min och genomför sin arbetsdag. Om man försöker vara lika glad och trevlig mot folk som vanligt så kommer det där sura att släppa lite, och även om man inte kan se tillbaka på dagen och säga ”Idag har jag varit mitt allra trevligaste!” så kan man åtminstone känna sig stolt över att man INTE skällt på kunder, varit otrevlig eller snappat på kollegor.

På callcenter tar man ut ilskan mellan samtalen. Majoriteten av kunder som ringer in är faktiskt trevliga – men säg 20% av samtalen som kommer in är folk som är sura, arga eller alldeles för stressade för att vilja vara medhjälpliga. Såvida kunden inte går till verbalt angrepp så finns dock ingen orsak att vara otrevlig mot kunden – det hjälper ju varken mig eller kunden ifråga.

Så VARFÖR finns det så många som jobbar med serviceyrken som verkligen inte kan kosta på sig att le, säga ”hej” eller ens försöka hjälpa en när man behöver det? Jag kräver inte att alla skall vara skittrevliga ALLTID eller att de måste berätta hela sitt livs historia för mig, men jag tycker inte att det är för mycket begärt att kassörskan åtminstone skall säga ”Hej” till mig när jag redan lett och hälsat mot hen. Är jag tokig som tycker detta?

Jag har som sagt förståelse för dåliga dagar – de händer även den bästa! Jag kräver inte att folk skall vara übermensch och kunna damma av sig minsta lilla oförrätt och alltid vara superglada supertrevliga superbäst. Men samtidigt känns det lite avtändande när folk som har ett yrke som ÄR såpass kundcentrerat som t.ex. kassörska eller servicekontakt på större företag inte kan bete sig trevligt eller åtminstone artigt.

Med det ur vägen vill jag säga att samtalet jag idag var tvungen att ringa till ett av de större paketleveransföretagen var rent smärtsamt vad gäller otrevligt kundbemötande. Att hen jag talade med hade en vass röst kan hen inte rå för, men att tala nedlåtande till mig och vara både dryg och otrevlig har jag väldigt svårt att finna godkända skäl till. Du kan väl åtminstone FÖRSÖKA vara trevlig så länge jag är det? Jag är ledsen att du har en dålig dag/ett jobb du uppenbarligen vantrivs med, men det är inte mitt fel. Alls. Du har ingen rätt att låta DIN dåliga dag gå ut över mig när jag ringer in med en fullständigt oförargerlig fråga. Varför inte bara berätta för mig hur det ligger till och försöka vara lite tillmötesgående istället för att få mig att bli på dåligt humör för att du inte ens kan låtsas att det är trevligt att hjälpa kunder?

Argh.

Nu har jag dock ätit lunch och känner mig mycket gladare igen. Jag får inte låta folk som uppenbarligen är fel person på fel plats förstöra min dag.

Props till alla i kundserviceyrken som faktiskt bemöter kunder på ett trevligt sätt oavsett ifall de har en bra eller dålig dag.