Min resa för ett år sedan vs. Min resa nu

Jag har ju gjort detta förut. Förändrat min kropp, alltså:

Screen Shot 2013-04-19 at 8.31.13 AM

 

Hela inlägget finns att läsa här.

Vad skiljer min förra förändring mot den jag genomgår just nu, kan man undra? Det som inte framgår av bilden i sig är att jag gick ner enormt mycket i vikt när jag var sängliggande i influensa och lunginflammation hela februari. Det må vara ett år mellan den vänstra och högra versionen av mig, men viktnedgången skedde nästan till fullo under just sjukdomsperioden.

De mått jag har och strävar mot just nu är ett resultat av motion och bättre kost. Det gör att de känns mer äkta, för mig i alla fall. Jag pendlar ett par hekto hit och dit varje dag men det kryper långsamt neråt. I ärlighetens namn känner jag mig dock lite kluven inför min glädje att tappa lite i vikt – det känns hycklande eftersom jag å ena sidan egentligen skiter fullständigt i vad jag väger så länge jag mår bra och ser bra ut, å andra sidan så är jag alldeles för upphängd i att nå någon form av idealvikt. Jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till det hela utan att känna mig falsk och vikthetsande. För mig är det mest midjemåttet och att min mage blir mindre som gör störst skillnad just nu.

Jag VET att det inte är något fel på min kropp, jag VET att jag inte är/har varit överviktig och att det finns viktigare saker i livet än hur kroppen ser ut. Men …jag vet inte. Jag vill ju uppnå det ideal jag har satt för mig själv, och det innebär en lägre och stabil normalvikt och en smalare midja, om jag skall lägga korten på bordet.

Äh… Förstår ni hur jag tänker här? Jag vill inte vikthetsa, men jag vill ju egentligen gärna gå ner lite i vikt för det är så inpräntat i en hur man definieras utefter vikt och utseende. Det ideal jag har är självklart påverkat av omgivningen, det är svårt att undvika.

Men ja. Låt säga att jag faktiskt har ett viktmål jag vill nå. Tar ni illa vid er av att läsa om min strävan mot ett eventuellt mål, eller är det okej och något ni räknar med i en träningsblogg?

 

 

tumblr_mkwijyKCmj1rwx9wzo1_500

Dålig start på dagen

Ingen vidare bra morgon idag. Oavsett allt annat så är det guld värt att vakna upp tätt intill knipsar och få mysa lite, men allt runtomkring var dåligt. Jag vaknade halv två i nättras av en fruktansvärd mardröm, varefter jag blev liggande i sängen i säkert fem minuter innan jag vågade sätta ner fötterna på golvet så att jag kunde gå på toa. Tog med mobilen för att slippa sitta ensam, och när jag kröp ner i sängen igen så var jag fortfarande väldigt illa till mods. Jag minns inte så mycket av vad som hände, men jag var omringad av människor som blev monster när de såg varandra genom ett fönster, och jag hade ingenstans att fly. De var helt blålila i ansiktet. Det låter förmodligen löjligt, men ni vet ju själva hur det är när man drömt något som gör en rädd och förtvivlad.

Samtidigt som jag vaknade ur min mardröm så insåg jag att jag legat helt fel med benen på något vänster, så att mina knän var helt stela och väldigt ömma. Foten gjorde ont också. Fan då. Det gör den fortfarande; när väckarklockan ringde var jag väldigt stel, väldigt trött och väldigt öm. Dumma kropp.

Lyssnar nu på Dropkick Murphy’s och har just knött ett par mackor till frukost. Det är grått utanför fönstret men jag tänkte ta en liten promenad senare. Jag har en hel del jobb att pilla med och förhoppningsvis vaknar jag till på riktigt snart.

Jag och mamma stannade ju inom Fredrik och Fridas en sväng igår kväll och blev bjudna på middag. Passade på att klappa på Fridas (enorma!) mage innan vi gick därifrån också. Tisdag är BF och jag är så nyfiken på vad det är för liten filur de har på väg där! :D Bli faster är en helt ny erfarenhet för mig och jag längtar – jag kan bara tänka mig hur mycket Fredrik och Frida längtar efter sitt lilla barn! :)

Nåväl. Jag skall försöka få upp lite fredagsfavoriter här senare idag – det blev ju inga förra veckan pga Stockholm, så det får banne mig vara dags idag. Hepp!

Foto: Monica Hansson (2012)

Foto: Monica Hansson (2012)

Vad är det som går och går och faktiskt märker resultat?

Min fot gör fortfarande ont idag. Jag kan dock gå med den utan större problem, den är inte svullen och den har inte bytt färg. Bra! Nu hoppas jag bara att den slutar värka snart, jag vill ju springa. Kan slå vad om att mina nya löparskor dyker upp nu när jag är ”handikappad” bara för det :P

Jag mätte midjan i morse igen, for the lulz. Två centimeters skillnad från igår – mindre! Men jag har valt att hålla måttagningen till onsdagskvällar, så det är de måtten som gäller. Men ja. God morgon, 72 centimeters midja :)

Det fick mig att fundera lite. Under min tid med ”ätstörningar” (jag vet inte vad jag skall kalla det) så kände jag mig ändå relativt smal. Jag hade ju som sagt var inga muskler att tala om, för jag åt knappt något. På den tiden hade jag runt 75 centimeters midja och tyckte att det var bra.

NUMERA så äter jag klok frukost varje morgon, jag äter mer mat överlag och jag motionerar, och plötsligt är jag smalare än min artonåriga idealbild av mig själv. DET, mina vänner, känns bra! Jag väger 4 kilo mer men är smalare. Det känns som att det är muskler som väger där då, och inget annat :D Hur härligt?! o/

Så ja. Keep on walking.

tumblr_mik04yZd9q1rx7gjso1_500

Morgonstund med glädje i mund

20130108-211759.jpg

 

Jag lyckades ju skada foten på innebandyn igår. Väldigt ouppskattat. Fick stå och se på under sista kvarten – jag kan GÅ med foten men jag tänker absolut inte springa. När jag började vakna till imorse så kände jag att foten fortfarande gjorde ont, så nu sitter jag här med hela fotryggen kletig med tigerbalsam och surar över att jag inte kan springa som jag vill. Dumma fot. Lyckades ju med konststycket att snubbla på mig själv på något vänster, trampa snett och sedan landa på foten så att den knakade till rejält. Var först orolig att jag på riktigt förstört fotleden, men den är okej. Det gör bara lite ont, typ.

En jämförelse mot för en vecka sedan så har jag blivit nästan 4 centimeter smalare om midjan. Det var dock med ett mått jag tog vid uppstigning i morse – i går kväll var det ”bara” två centimeter mindre än för en vecka sedan. Utöver det så väger jag ett kilo mindre (fast typ fem kilo mindre än för tre veckor sedan :3) och jag mår BRA. Mer om det i träningsbloggen dock, off you go! (ps: Gick 31 000 steg igår Heja mig!)

Idag åker jag med mamma upp till Göteborg. Vi skall äta middag hos Fredrik och Frida, vilket innebär spana in hennes nu gigantiska mage – jag har för mig att de har BF nu i helgen? Så spännande! Vem är den lilla som gömmer sig där inne? :D Efter middagen släpper mamma av mig hos Martin, så jobbar jag därifrån imorgon. Underbart att man kan få skjuts upp – jag slipper tågresa OCH jag får en extra natt med hjärtat. Yay ^_^ *klAd ZåmBi*

Jag är enormt glad över att våren äntligen kikat fram! Det är underbart att promenera i solskenet i Pildammsparken, känna doften av violer och höra ljudet av småfågelkvitter <3 Och sedan när man kommer inomhus så luktar huden solsken och jag smälter lite inombords <3 <3 <3

Ja… om ni inte märkt det så mår jag enormt bra nuförtiden :D
Livet äger, mitt jobb äger, min pojkvän äger, JAG ÄGER. Yesssss!

Jag tänker även till viss del att det kan bero på en rensning jag gjorde i mitt liv för ett par veckor sedan, där jag tog bort energitjuvar från alla ställen jag är medlem på; Facebook, Twitter, Instagram… Och bara en sådan enkelt lite sak som att slippa ha dem i mitt flöde, slippa behöva BRY MIG – det gör skillnad. Man borde göra den sortens rensningar oftare. Det handlar ju faktiskt inte om ”flest Facebookvänner när hen dör vinner”, det har det aldrig gjort. Kvalitet över kvantitet! Jag har cirkus 300 vänner på Facebook, men väldigt många av dem är folk jag har valt att jag vill ha i mitt kontaktnät av olika anledningar. Folk som delar mina hobbies, t.ex. Lajvare. :) Jag har dock lite svårt att förstå folk som strävar efter att ha 5000 vänner när de knappast känner alla. Vari ligger statusen i det? Folk som kommenterar ”Please add me!” på en massa randombilder på diverse Facebooksidor, i förhoppning om att få så många ”vänner” som möjligt? Äh. Jag är väl bara gammal, men jag fattar inte det. Jag håller mitt kontaktnät till folk jag TRÄFFAT och VET vilka de är – främlingar som addar mig skrattar jag bara åt. Jag må ha 300 ”vänner”, men som sagt – jag har en anledning till alla på min vänlista så :)

Ohwell. Nu skall jag fixa typ tusen pcaps! Woop woop! Hej så länge :)

Onsdag: Andra veckan (v. 16)

Dagens mått:
Midja – 74 cm (-2 cm från föregående vecka)
Lår – 55 cm (+1 cm från föregående vecka)
Vikt – 61,8 kg (-0,8 kg från föregående vecka)

Image

Ser sur ut. Är inte sur. :)

Lyckades ju med konststycket att skada mig vid två tillfällen idag på innebandyträningen. Eller ja, första tillfället var inte riktigt en skada – jag sprang rakt in i en vägg och fick min egen armbåge rakt i magen så jag fick gå av en stund och återhämta mig. När jag gick på igen så lyckades jag trampa snett något så in i helvete och landade på min fot som lite vackert lät ”knak!”. Fsck. Kände att jag inte alls skulle springa mer idag så jag gick av och såg på när de andra spelade färdigt den sista kvarten istället. Besviken, ville spela mer. Fick i alla fall 4,5k steg under de 45 minuter jag klarade av att spela, och är redan uppe i 23k idag – vilket också innebär att jag har kommit upp över 300k steg sammanlagt under 17 dagar! Heja mig!

Jag är inte allt för upphängd på måtten ovan – det är ju en klar förbättring från förra onsdagen såklart, men om jag blir för uppspelt över resultaten och det tills nästa vecka går plus igen så blir det tråkigare då.

tumblr_mfvezsOR8d1s217d5o1_500

Skillnaden på svenska och engelska bröst

Screen Shot 2013-04-17 at 7.29.22 AMGod morgon! Här sitter jag och gäspar och försöker med våld hålla ögonen öppna. Solen skiner rakt på min skärm, jag har en parfym som luktar godis (??) på mig och i eftermiddag blir det innebandy. Igår åt vi hemmalagad tacopaj (om nom nom) och körde Singstar, och efter att min bror och Camilla hade åkt hem så tittade jag och mamma först på senaste avsnittet av RuPaul’s Drag Race (vilket innebär att jag hade ett vittne till mitt skrikande den här veckan :P) och sedan blev det en djäkla massa random videos på Youtube. Plötsligt var klockan halv elva och jag rusade i säng – efter att jag först provat en klänning jag fått på Posten (satt perfekt!) och en BH jag hade beställt (satt inte alls, en G-kupa i Sverige är INTE detsamma som en G-kupa i England, tydligen…) som jag förmodligen skulle kunna sjösätta en mindre familj i. Eh. WHAT. Den var gigantisk! Jag antar att jag skall ha typ …E-kupa i engelska storlekar då? Eller. Jag vet inte. Anyhoooo. Fuck. Den var så djäkla söt den BH:n, jag var ju så glad att jag lyckades hitta något som skulle passa mig och som INTE såg ut som en pensionärs-BH som större storlekar annars har en tendens att göra.

Jag har tydligen lämnat mina glasögon hemma idag. *SmaRt CheY* Gnåååh. Jag har ett par liggande på kontoret men jag är ganska övertygad om att de är för starka pga fick huvudvärk sist jag använde dem. Får se hur jag löser detta. Jag är ju inte precis blind utan glasögon, men det gör mig inte helt lycklig i ögonen att sitta och stirra på en skärm en hel dag utan hjälpmedel.

Glasögonnörden

Glasögonnörden

Njutning

Foto: Monica Hansson (2011)

Foto: Monica Hansson (2011)

Dagen har blivit avsevärt mycket bättre! Solen skiner, det är varmt, världen luktar gott (solsken, blommor och värme) och jag har ett paket att hämta på posten när jag slutar idag. Bra musik gör ju inte saken värre heller ;)

Känner att jag jobbar på bra idag också! Härligt :)

Dagens outfit består av lila sammetsbyxor i stuprörsmodell, en svart tröja i krossad sammet med djup ringning i ryggen och ett halsband i form av en fladdermus som håller i en står amethyst. Lite såhär:

Screen Shot 2013-04-16 at 1.26.09 PM

 

Till det har jag min vårjacka (svart sammetskavaj) och en stor svart halsduk. Det är dock liiite för varmt för halsduk på dagarna har jag märkt. Härligt!