Flykt

Mår lite bättre idag, men kommer att jobba hemifrån idag också.

Drömde obehagliga mardrömmar om en värld där allt var ondska. Jag gömde mig i en lada tillsammans med andra människor (jag kände alla, mer eller mindre) och när en attack skedde i närheten försvann alla utom en, som skulle stanna kvar och hålla mig säker. Jag gömde mig i ett väldigt stort gemak som fungerade som någon form av dusch, trots att ytan i sig var lika stor som en kyrka, och när personen utanför plötsligt började vara vänlig mot monstret som kom så försökte jag gömma mig. Det visade sig dock att den som skulle skydda mig försökte ge bort mig till monstret, och jag försökte be för mitt liv men jag hade ingen röst. Jag försökte skrika men jag hade ingen röst. När jag till slut fick ljud ur mig så vaknade jag. Monstret såg ut som ett blått troll och han log väldigt ondskefullt.

Hatar att ha den sortens mardrömmar där man inte kan göra något alls, och jag hatar att ha den sortens mardrömmar där man som sovande väsen är låst och inte kan ta sig till vaket stadie. Usch.

Nåväl.

bild-17

I all korthet

d9f069c8dc8e11e1a0c81231380ff428_7

 

Jag mår inte så bra idag. Alls. Jobbar hemifrån och hoppas att det skall gå över till morgondagen.

Det blir nog inte alls mycket skrivet här idag. Jag försöker lägga min energi annorstädes. Skall försöka få upp något mer här senare under dagen dock. Just nu får ni nöja er med ett litet ”hej” från en dålig Zombie.

Kram.

Tusen och en tanke

zombiegarage

Söndag. Kväll. Martin åkte hem för snart tio minuter sedan. Det känns redan tomt…

Jag skall uppehålla mig fram tills sängdags med mitt projekt, och samtidigt kolla på någon film. Framtiden är just nu föränderlig och jag har börjat avväga vad jag skall göra och inte göra av de planer jag hade för 2013 när jag tänkte mig året för en månad sedan. Vissa saker börjar kännas lite svårare att hinna med, helt enkelt.

Handledarkursen igår var ju JÄTTESPÄNNANDE. Nej, vänta. Det var inte ordet jag letade efter. Jag menade såklart ”SKITTRÅKIG”. Precis som förväntat, alltså :P Men det är skönt att ha det överstökat, och så fort jag har gjort ett syntest, skickat in våra papper samt betalat så är det bara att vänta på handledarintyg och körkortsbevis för att vi skall få börja övningsköra. ”Räkna med 70 timmar privat övningskörning” sade de på skolan igår. Hepp. Bara att hoppas att min älskling står ut med mig så länge ;)
Personligen känner jag mig allt mer tveksam över huruvida jag faktiskt skall klara av allt detta. Det är tusen saker man skall ha i huvudet samtidigt och min hjärna känns ju stökigare än någonsin. Mycket att tänka på som det är, och nu skall vi alltså mala in ÄNNU mer. Argh!

Grannarna ovanpå har grälat och väsnats idag. Jag skulle kunna starta en ny blogg som kunde heta ”Grannarna ovanpå” och ha nytt stoff att knö in dagligen. Igår hade hon tjejkväll, idag verkar han ha varit bakis (alternativt tvärtom) och hon spelade musik på jättehög volym. Då skrek de på varandra och den ena for utför dörren men kom strax hem igen. Sedan dammsög de och nu har de varit tysta ett tag. …varför har de så dålig musiksmak? :(

Nåväl. Skall komma igång med det jag har att göra nu. Kram på er så länge, och ha en fortsatt trevlig söndag!

Mord

Screen Shot 2013-01-21 at 9.45.41 AM

Lagom trött idag. Ugh. Vanligtvis brukar jag ju inte posta något på helgen, men Martin är i duschen just nu så jag passar på :)

Om en och en halv timme börjar handledarkursen. Tre timmar, med femton minuters fikapaus – jag har en känsla av att vi kommer att vara sega efteråt. Efter den kursen så får jag lov att övningsköra med Martin så fort mitt lämp är fixat. Det ni! Då får ni se upp, på gator och torg, för då kommer det en bindgalen Zombie i full hastighet. Hrm.

Grannen ovanpå har party igen. Måste de envisas med att spela väldigt dålig musik på väldigt hög volym? Jag funderar på att själv spela värre musik på högre volym, men då drabbar det även mina andra grannar och det känns inte OK. Det är ju något jag inte kommer att sakna när jag väl flyttar härifrån; puckona ovanpå. Dumma.

Jag lyckades knäcka till handleden när jag reste mig ur soffan så det gör ont just nu. Därmed orkar jag inte skriva så mycket mer, utan skall istället ta en dusch när Martin kommit ur badrummet.

Puss och hej!

Om konsekvenserna av att inte äta

Så, igår skrev jag att jag gått över till Cola Zero istället för vanlig Coca Cola och att det kändes bra och så vidare. Men jag kom idag fram till att jag blir illamående av att dricka läsk, så jag skall försöka att upphöra med det helt och hållet. Känns onödigt att dricka något som ger mig äckel när jag skulle kunna börja dricka vatten istället. Behöver dock införskaffa en vettig flaska eller liknande att ha vatten i så att jag slipper gå och hämta ett par gånger i timmen, men det löser sig.

Jag känner att jag blir störd av de bisarra ideal jag själv eftersträvar. Inte baserat på vad omgivningen vill (även fast jag självklart påverkas av kommersiella idealbilder) men vad jag själv inbillar mig vore ett bra sätt att se ut samt vara formad på. Inte helt hälsosamt, och jag försöker tvinga tankarna ur huvudet innan de slår rot. Jag är rädd att jag skall försätta mig själv i väldigt ohälsosamma tankegångar där jag till slut börjar svälta mig själv, och det vill jag inte. Jag har redan genomgått en period på 12 år då mina matvanor var allt annat än acceptabla – inte på grund av ideal och skönhetshets utan på grund av att jag inte stod ut med att äta den undermåliga skolmaten. Detta satte sig något så fruktansvärt på min kropp och eskalerade till den grad att jag inte ens klarade av att spänna armen för att flexa mina obefintliga muskler. Det har tagit mig flera år att gå från att knappt kunna spänna min arm till att till och med klara av att spela innebandy, bära tunga saker och gå upp för trappor.

Folk tittar nog gärna på mig och ser mig som patetisk, när jag blir helt dödstrött av att springa tre minuter utan avbrott och sedan flåsar som en idiot. Men det handlar om en kropp som under en väldigt lång tid inte kunde klara av att bygga muskler i samma takt och med samma verkan som hos mina jämnåriga kamrater. Jag försöker så gott jag kan att skapa den kropp jag rent logiskt borde ha, och det går framåt. För mig är det en enorm vinst att veta att jag klarar av att springa i en gympasal i en timme och smälla till bollen med tillräcklig kraft för att den skall gå iväg över planen – och utan att av utmattning tappa klubban. Jag klarar till och med av att gå promenader i rask takt utan att totalt bryta ihop i en flåsande hög. Jag minns hur jag i Kävlinge vid ett par tillfällen tvingades ta långa benet för det korta för att hinna med tåget som redan hunnit in till perrongen – och sedan fick spendera hela tågresan in till Lund med att inte vika mig dubbel i utmattning. Flås flås, pust, stånk. Blixtrar framför ögonen. Hjärtat pickar som besatt, klarar inte av att lugna ner andningen. Detta på grund av att jag fick springa i cirkus 30 sekunder för att hinna på tåget.

Efter en timmes innebandy flåsar jag. Tro inte annat! Men ett par minuter efter avslutat spel så andas jag normalt igen. Förstår ni vilken enorm vinst det är för mig?

Så… ja. Jag vill bli hälsosammare. Jag tänker mer på vad jag äter. Jag försöker att inte tänka på kalorier, för det är för lätt att man börjar låta bli att äta då. Jag försöker äta nyttigt och jag försöker äta varierad mat. Ni tror kanske att jag bara äter kött så fort det dukas fram mat där hemma, men icke. Det är allt möjligt som får agera lunch och middag för mig. Och jag VILL vara nyttig och jag VILL gå ner en sisådär 5-6 kilon, men jag vill inte bli vad jag var för 10 år sedan.
Jag försöker väl så gott att det går att sikta på vettig träning snarare än att reducera mina portioner och vad jag får lov att äta.

Vi får se hur det går med allt.

Undernärd

Undernärd

Längtar

167502_189951534356401_2881730_n

Foto: Martin Idar (2010)

God morgon!

Under natten har jag nog faktiskt bara vaknat till två gånger. Första gången tittade jag på klockan, då var den ett eller något. Andra gången valde jag att bara försöka somna om direkt utan att ta reda på klockslag, och sedan tror jag inte att jag har vaknat till fler gånger. Kanske. Status just nu: (u_u) Zzz

Försöker vakna till liv genom att lyssna på Sharon Needles album på Spotify. Drag-club-disco-musik. Jarrrååååå. ”Dead girls don’t say no!” Finaste Sharon. Hans pojkvän är ju med i senaste säsongen av RuPaul’s Drag Race (äntligen, eh? Han har ju bara sökt in fyra gånger tidigare…) och Alaska är jättesöt, men han är inte min absoluta favorit. För tillfället så är det Lineysha Sparxx som mitt hjärta bultar lite extra för. Herregud vad har de i vattnet i Puerto Rico? Jag har inte sett en enda puertorican på Drag Race som INTE är dödssnygg. Jag gillade inte Kenya Michaels, men det hade väldigt mycket med hans attityd att göra. Rent estetiskt var han fortfarande väldigt snygg. Men liksom… Nina Flowers, Yara Sofia, Jessica Wild (inte heller supersnygg tbh) och Alexis Mateo? Egads. Gief. Kan jag inte få en liten pocketversion av dem att ha hemma i skåpet och plocka fram när jag vill ta fram min Inner Diva och behöver lite sminktips? Jag har sagt det förut och jag säger det igen – hade jag kunnat sminka mig som en drag queen hade varje dag varit ett drag race för mig. Perfektion ♥

Anyway. Gothen i mig har nog en liten crush på Sharon. Girlcrush, då. Han är inte lika snygg när han är pojke ;)

Idag skall jag tvätta och fixa hemma, sedan kommer Martin! Yay! Både denna vecka samt förra har verkligen varit bisarrt utdragna. Men jag antar att det gör mötet så mycket bättre, när man längtat så länge och ÄNTLIGEN får ses och kramas och vara kär igen ♥

För övrigt så har jag återfått kontakten med en gammal vän jag inte har pratat med på säkert sex år. Det känns riktigt bra och just nu försöker vi mest uppdatera varandra på vad som har hänt under dessa sex år. Det är en av mina gamla vänner från tiden jag hängde på Masuimi-forumet, Greg. Ni som läst min blogg sedan början (vilket kanske är en eller två av er..?) känner kanske igen honom? Min bäste irländare :)