Kategoriarkiv: Personligt

…och jag är hemma, igen

Publicerat av

P1070876

Jag är hemma igen. Hemma från öjn. Hemma-hemma. Kom hem för ett par timmar sedan och sedan dess har jag mest känt mig väldigt nedslagen och försökt städa. Just nu trivs jag mest med hur sjukt mycket bättre allt kändes bara jag fick plockat av soffbordet och torkat av det. Dammsög lite också, det bidrar. Det ser plötsligt inte fullt lika hopplöst ut här hemma, liksom?

Blommorna på bilden är en vägrensbukett jag gav mommo i söndags kväll, efter att jag anlänt. Själva anländningen (anländan?) i sig var ju väldigt dramatisk fast ändå inte. Bestämde mig för att gå från flygplatsen hem till mommo, vilket innebar en timme rakt i solskenet. Gotlandssolen, ni vet. DJÄVLAR vilken soleld jag hade sedan -_-
Kom fram till mommo och ringde på dörren ett par gånger. Inget svar. Ringde på telefonen ett par gånger. Inget svar. Varvade mellan att spamma hennes dörr och hennes telefon om vartannat en stund. Till slut gick jag runt och drog in en av hennes plaststolar i skuggan, lyssnade på en podcast och sydde lite. Sedan ringde jag igen, då hade hon vaknat och kom inte ens ihåg att det var i söndags jag skulle komma. Hon tittade ut genom altandörrsfönstret och fick en smärre chock när hon kunde se mig stå och vinka till henne samtidigt som vi pratade. Sedan var hon jätteledsen för att hon hade missat att det var idag jag skulle komma, och förebrådde mig för att jag inte ringt på hennes telefon och väckt henne. Eh jag gjorde det? Typ tio gånger? Tills telefonen själv lade på pga maxade ut antalet signaler man får ringa..?

Så ja. Det var lite dramatiskt där en stund. Sedan åt vi middag och jag tog en promenad och kom tillbaka med vägrensbuketten här ovan.

I måndags stack jag först ut och sprang lite (jissus vad fint de gjort löpbanan på P18! wow!) och sedan åt vi pizza till lunch och sedan gick jag in till stan och uträttade lite ärenden. När jag kom tillbaka till kaostanten igen hade jag 26k steg på stegräknaren – det slutade på 30k steg innan jag kom i säng i måndags. På kvällen åt jag middag med pappa och Prescilla och fick en väldigt fin gotlandsring som minne efter farmor.

P1070916

”Det blev tyvärr inget restaurangbesök” menade pappa och jag ba SKOJAR DU jag tar banne mig hellre pappas hemmalagade över restaurangkäk vilken dag som helst i veckan. Att det sedan var gotländsk oxfilé vi åt gjorde ju knappast saken värre??? :D ♥

På tisdagen… Jag stack ut och sprang på morgonen igen. Sedan ringde Ricard och ville ta en promenad, men jag var mitt ute på P18 och svettades och skulle fortfarande hinna duscha och klä på mig och hela faderuttan innan begravningen. När jag kom tillbaka till mommo och eftersvettades och snackade lite skit ringde det på dörren – Zzucken! Sedan hängde han hos mommo (och mig) tills pappa hämtade oss runt kvart i tolv.

Vi hämtade upp Fredrik och körde sedan ner till kyrkogården. Det reflekterades över att det nog är någonstans runt 12-15 år sedan vi alla tre syskon satt i samma bil sist. Är det inte konstigt?

Vi mötte upp med resten av släkten på kyrkogården och socialiserade lite utanför kyrkan tills det var dags att gå in. Jag hade sådan ångest över att det var samma plats vi hade ceremonin för Anna, men nu var det ju farmor jag skulle fokusera på. Det var tungt i kyrkan. Alla grät, alla sörjde. Det var jobbigt, så djävla jobbigt. Och sedan var det över, och vi åkte vidare till Frimis där vi skulle äta buffé och tårta.

Och stämningen lättade. Precis som med Anna. Kyrkan är den fruktansvärda, förtvivlade biten. Fikan efteråt är lättnad, glädje, kärlek och roliga minnen om tokiga upptåg. Det är då man helar.

P1070926

Jag och Ricard tog en promenad i stan efter fikan. Fångade lite pokemanz, pratade lite, drack en öl på hamnen och myste i solen. Hade jag fått tillbringa mer tid med både pappa och Ricard än jag gör idag så hade jag varit så himla lycklig, faktiskt. Nu tar jag tillvara på varenda liten sekund jag har ihop med dem. Älskade familj.

P1070913

…älskade ö.

På kvällen igår satt jag hos mommo och tittade på TV. Först såg vi på Allsång på Skansen, vilket resulterade i detta inlägg på Facebook:

Skärmklipp

Hon är så himla rolig, den där kaostanten :D Vilka miner och grimaser hon gjorde när hon ifrågasatte mitt kunnande om Allsång och whatnot och konstiga artister och vetefan alltså :D Älskade kaostanten! Efter Allsång blev det Morden i Midsomer och det är ju aldrig fel. Vi fortsatte att retas och pika varandra, och sedan var MiM slut och det var dags att sova.

Idag gick jag upp åtta och åt frukost, sedan packade jag och sedan umgåsade jag med mommo tills Thomas och pappa kom utanför staketet och skulle ha med mig till flygplatsen. Fick det stora privilegiet att få hänga med min far och hans fru på flygplatsen en halvtimme innan deras flyg gick (20 minuter före mitt, och Visby flygplats har ju bara en vänthall :))))) och sedan kändes det så fruktansvärt djävla skitjobbigt att behöva säga hejdå och jag klarar fan aldrig av det utan att börja gråta. Jag hatar att han bor så långt bort. Jag är så glad att han är lycklig och trivs där han är, men fyfan vad jag önskar att han var närmre.

Landade tio minuter senare än enligt schema, så missade bussen jag hade tänkt ta in till stan. Den hade jag missat ändå – min väska kom en kvart efter alla andra hade fått sina väskor. Var på bristningsgränsen där, jag har redan varit tvungen att säga hejdå till (farmor), mommo och pappa idag och nu skulle jag alltså inte ens få hem min väska utan strul? Sedan kom den. LÄTTNADEN. Åt en halvsunkig burgare på flygplatsen och åkte sedan hem. Och sedan dess har jag alltså pillat i hemmet och försökt få ordning på saker. Saker är någorlunda bättre ordning på nu, det känns bra. Bättre. Det känns okej.

Jag sörjer, ändå. Jag skulle nog bara behöva få sätta mig och gråta ut en stund. Bara släppa ut alla känslor av sorg, kärlek, otillräcklighet, frustration och saknad. Jag kanske gör det idag. Eller inte. Vi får se.

Men ja. Jag är hemma nu, i alla fall. Om två veckor åker jag till Gotland igen. Utöver det tänker jag fan bara sitta i min lägenhet och vara HEMMA en stund, faktiskt. Martin kommer i helgen och då skall jag ta med honom till Köpenhamn på bilshow och det blir bra. Nu skall jag andas och diska och städa mer och ta en promenad, typ. Jag har ingen aning hur det blir med träning resten av veckan. Jag skall springa på söndag, i alla fall. Idag och imorgon skall jag städa. Utöver det har jag ingen aning. Springa imorgon bitti? Orkar jag ens det? …springa efter jobb? Vi får se.

Ge mig lite rutiner igen. Jag vill inte ha mer överraskningar just nu.

Gotland – igen

Publicerat av

P1030781

Mindre än en vecka sedan jag kom hem så är jag på väg tillbaka till Gotland. Begravning av farmor. Jag önskar att jag åkte dit av roligare skäl, men vissa saker är viktiga och man bör vara där. Iochmed flygtider osv så var det enklare att åka ner redan idag än imorgon, så jag får en extra dag på ön tillsammans med mommo, Pokémon GO och Midnattsloppetträning. Jag har även med mig mina knektbyxor som jag försöker renovera inför Medeltidsveckan.

Kameran åker med, i vanlig ordning. Planen för idag och/eller imorgon är att göra Visby runt med kamera och Pokémon GO (because why not) och se vad som duger för instagram sedan.

Hela den här veckan har varit så konstig. I tisdags gick farmor bort, i onsdags var jag på jobb och var helt avdomnad och förstod inte ens vad som hänt (precis som när Anna dog, dvs) och i torsdags när pappa sms:ade om begravningen brast allt och jag fick till slut ge upp alla försök till att jobba och gå hem. I torsdags var det en vecka sedan jag och Martin träffade farmor på sjukhuset. Tiden är ur led, mina vänner. Allt är konstigt och jag försöker hantera all ångest kring detta med döden men jag är lika dålig på det som vanligt.

Jag försöker att fokusera på de bra sakerna: Få mer tid med pappa. Mer tid med mommo. Mer tid på öjn. Det är sommar. Världen är en vacker plats. Farmor mådde så fruktansvärt dåligt på slutet så hon har det uppenbarligen bättre nu. (och samtidigt så är jag så livrädd inför när jag måste gå igenom detta NÄSTA gång. kan inte folk bara sluta gå bort? snälla?)

Men ja. Juni som bloggmånad har varit en besvikelse och även fast det till störst del har haft positiv bakgrund så är saker upp och ner och jag mår inte jättebra för tillfället. Vi får se ifall augusti kan bli roligare.

För övrigt: Flygbussarna går varannan timme. Det innebär att jag antingen åker nu vid 9:15 och är på plats 2,5 timme innan flyget går. ELLER så tar jag bussen som är framme 15 minuter före incheck stänger och 30 minuter före flyget går. Jag ville ta den senare bussen, men jag har knappt sovit i nättras pga har varit stressad över VAD HÄNDER IFALL BUSSEN ÄR SEN när det är så tighta marginaler. Så med en jättebok (LGTG) nerpackad så tar jag bussen som går om en timme. Jag får äta en tidig lunch och läsa och filosofera över livet fram tills flyget går. Kanske fånga lite pokemanz, vem vet.

Men ja. Livet. Jag förstår ingenting egentligen. Ni får ha en bra dag, jag är tillbaka igen på onsdag och kanske bloggar då, eller så får ni vänta på mig tills på torsdag. (herregud all denna ((förståeliga!)) frånvaro på jobb just nu -_- ångesten, jag orkar inte)

11 år

Publicerat av

P1070826

Det kommer ett inlägg – förmodligen senare idag – som berättar om min vecka på Gotland. Det här inlägget handlar inte om min vecka på Gotland. Det här inlägget handlar om det där som hände idag för 11 år sedan, som fortfarande gör ont och som fortfarande känns så sjukt djävla overkligt.

Gotlandsvistelsen i år slutade igen på kyrkogården. Den gör den oftast, för det är ju då och där jag har chans att få prata lite med henne. Inte för att jag på något religiöst sätt tror att det är där hon kan höra mig eller så, utan mest för att det är där hon faktiskt rent fysiskt ligger. I askform. Min syster.

Jag hade en del saker att berätta för henne i år. Inget jag kan skriva om här än, men liksom ändå. Saker som är på gång. BRA saker. Saker jag hade kunnat mörda för att få kvittra med henne om i telefon, liksom. Den sorten. Jag pratar om sådant som gör mig glad och sådant som gör mig ledsen och sådant som gör mig arg, och egentligen bara precis sådant som jag tror hade haft någon betydelse för henne – om så inte annat för att det har betydelse för MIG, och det var viktigt för henne.

Hon hade ju många dåliga sidor, men jag tror ändå att de alla vägdes upp av hennes goda sidor. Hon var is och eld, dag och natt, svart och vit. Det hon var mest av allt var kärlek. Och jag saknar henne. Hon var ur balans och vild och galen och något man som lillasyster både såg upp till och samtidigt förfasade sig över. Hon var rebellen, pionjären, den ytterst viljestarka som gick i täten för syskonskaran och tog varenda strid för oss innan vi ens visste att det behövdes. Hon retades och skrattade och hånade och kom med elaka små kommentarer och hon älskade oss alla minst lika högt som vi älskade henne.

Jag vet inte ens vad jag kan säga. Jag saknar henne och jag tänker fortfarande, 11 år senare, på henne varje dag. Du saknas mig så oerhört illa, Anna. Jag önskar att du var kvar hos oss och delade det här livet med oss, all glädje och sorg och kärlek och förtvivlan. Att det var du och jag mot världen igen. Att dina dåluga djäkla skämt och dina luriga hyss var något man fortfarande såg fram emot/önskade att man slapp.

Vi tänker på dig idag. Och alla andra dagar. Och jag älskar dig. Jag hoppas att du visste det.

♥

Det blev visst en rant :o

Publicerat av

tumblr_o794ocMsjs1swv52fo1_1280

Den här veckan inleddes som den inledes bör; Med ett gympass! Woo!

Jag verkar ha knixat till en nerv i ryggen under mitt gympass dock, så jag har ont på höger sida när jag rör mig. Eller ja, alltså, jag har ont där HELA TIDEN just nu. Får se ifall det släpper under dagen, annars hoppas jag att W1R2 skall avhjälpa det hela senare.

Det är kyligt ute idag. Kallt, even. Det blåste och hade sig när jag gick till gymmet imorse. Första morgonen på länge då jag har känt mer HÖST än VÅR ute. Det skall vara lite halvdant väder hela veckan, afaik. Det är väl skönt det också, men det har inte varit varmt tillräckligt länge för att man skall ha hunnit tröttna på att INTE frysa när man är ute ;)

Jag har lyckats hålla mina 15k steg om dagen sedan i onsdags! Helt klart värt :D Jag kommer att fortsätta att sikta på 15k steg om dagen denna vecka, men låta lördag vara ett undantag eftersom Martin är här då. Istället får lördags mål vara 10k steg, det skall vara doable så länge vi inte sitter inne på soffan och häckar hela dagen :P

Min Fitbit vill dock inte riktigt synkronisera med vare sig mobilen eller datorn just nu. Eller så är det programvaran som är kajko. Det är i alla fall väldigt irriterande när den visar felaktig data när jag är nyfiken på t.ex. hur många kcal jag brände igår. ”Igår gick du 557 steg” eh nä? Strax över 15k wtf?? Jag vet ju vad som är Korrekt Rätt, och det dyker upp rätt siffror förr eller senare. Ändå irriterande. Jag gillar min data. Jag har dock fortfarande inte vägt mig! #noweighmay osv. Får se hur detta ändrar mitt förhållande till vågen. Kanske kan jag lyckas hålla mig till en gång i veckan istället för en gång om dagen när jag är tillbaka på vågen igen? VI FÅR SE. Kanske skiter i att väga mig alls. Kanske fortsätter hetsa på vågen. Tiden får visa det.

Jag inser att jag har en ganska dålig relation till min kropp just nu. Det är mycket tankar på vad som duger och inte. Hur den bör se ut. Vad den borde orka. Missnöje över att jag inte är där ÄN. Vissa dagar otrolig pepp, andra dagar vill man mest bara dra en säck över huvudet och gömma sig i ett skåp. Hur balanserar man att vilja förbättra sin kropp utan att det tar över och gör en besatt av kalorier och vätskeintag och hur mycket man bränner varje dag? Förr eller senare kommer detta att riskera att bli ohälsosamt, liksom. Vissa dagar önskar jag att jag skulle kunna käka en bunke glass med grädde och chokladsås och maränger och sedan godis och sedan chips och en pizza och ba VARA NÖJD. Men jag vet ju också att jag faktiskt mår dåligt av det. Inte ens psykiskt, men fysiskt. Psykiskt är jag helt okej med att äta saker som inte är särskilt nyttiga. Jag köper storpack choklad på ÖB och äter varje dag. Jag är inte rädd för det onyttiga, jag är bara väldigt medveten om hur min kropp KAN kännas efteråt. Sluggish. Seg. Oglad. Är det en psykisk grej? Jag tänker nej. Psyket blir ju glatt av socker, och jag tror inte alls att jag vill bestraffa mig för att jag ätit sockerbomb genom att inbilla mig att kroppen lider av det. Jag tror att jag är riktig i att det faktiskt är en fysisk bieffekt. Men det är en djävla djungel, det här.

Träning är bra och gör mig glad. Äta bra är bra och gör mig glad. Det är en viktig grej. Jag svälter mig inte – tvärtemot har jag sedan en månad tillbaka ökat mitt kaloriintag med ~500 kcal om dagen. Det är alltså ETT MÅL MAT extra, more or less. Jag använder mest dessa kalorier för ett par mellanmål under dagen, eller för att kunna äta något större och godare utan att det skall häva mitt dagliga mål åt helvete. Att räkna kalorier kan vara ett ätstört beteende, men jag äter ju. Jag åt pizza i fredags (nomnom). Jag äter pasta nästan varje dag. Jag käkar chips när jag är sugen, jag dricker vin trots att det är en kaloribomb som heter duga. Jag förnekar mig inget, jag försöker liksom bara att INTE gå överstyr med hur mycket jag stoppar i mig?

Skriver jag ens detta för att övertala mig själv eller er som läser? Jag vet inte. Jag tänker att jag har bra kontroll över läget. Jag är ju också den som faktiskt sitter i den här kroppen och känner och tänker, så jag HAR ju bättre koll än någon annan på vad som faktiskt händer. Jag vet precis vad jag stoppar i mig varje dag. Jag önskar att min kropp såg annorlunda ut, men jag vet att tålamod kommer att ta mig dit. Jag SKULLE kunna få den kroppen mycket snabbare om jag skulle ge mig på ett väldigt självdestruktivt beteende där jag verkligen depriverar kroppen genom att inte äta särskilt mycket. Vill jag det? Nä. Det får ta den tid det tar. Jag har inte bråttom. Det finns inget mål jag måste uppnå innan ett visst datum på grund av något skäl. Jag vill kunna springa i höst, men det har inte ens med vikten att göra.

Ohwell. Jag skall sluta ranta nu :D Ju mer jag skriver om det desto mer oroar jag mig att ni skall tolka allt detta som att jag har ätstört beteende och mår dåligt egentligen. Jag lovar er att jag mår bra. Jag mår bättre än jag gjort på länge, och det beror på att jag rör mig, äter bra mat och sover ordentligt på nätterna. Herregud sömnen i sig har liksom blivit tusen gånger bättre? Jag studsar knappt ens längre! Och sedan jag började gå upp senast 9 på söndagar (istället för halv tolv…) så kan jag somna utan besvär på söndagar. Det är så fint.

Ni får ha en bra dag! :)

Födelsedagspåsk

Publicerat av

Påsken kom och gick och nu är jag 32 år gammal, sedan två dagar tillbaka. Jag skulle kunna skriva något intelligent och djupt om hur ålder bara är en siffra yada-yada och hur åldersnojan släppt, och det är väl så? Jag visste ju att det skulle kännas bättre efter att födelsedagen passerat. Jag tycker inte om födelsedagar I SIG, men åldern är ju verkligen bara en siffra. Jag är samma Carina idag som för en vecka sedan, inget har förändrats. Mitt hår kanske är en millimeter längre pga det växer ju, men ja. Alltså. Carina 31 är samma som Carina 32. Carina 16 var en helt annan person, men det är en halv livstid sedan.

Martin har skämt bort mig sedan jag kom till honom i torsdags. Jag fick först och främst öppna mina födelsedagspresenter direkt; Jag fick en xbox One med The Division till, och ett seriealbum jag dreglade över i London som han smygköpte medan jag var på toa. Lurige djävel ♥

P1040141

Han hade även förberett allt möjligt i matväg, köpt hem snacks och gjorde störtgod frukost till mig varje dag tills jag åkte hem. Jag förstår fortfarande inte hur jag kan förjtäna en så genomfin människa som älskar mig, men jag tänker banne mig inte klaga över varför den här mannen är min. Han är bäst på alla sätt och vis <3 <3 <3

P1040143

I lördags var vi på påskmiddag hos Rigmor ihop med Yvonne. Vi åt kalasgod mat och sedan fick jag paket! Presentkort på sf-bokhandeln + Sephora = WIN! Fick även ett par jättefina ljuslyktor som nu står hemma på mitt sängbord och passar in :D

P1040145

P1040155På lördagkvällen kom Alex och Olof över och Martin överraskade mig med en smörgåstårta, omg! :D P1040156Han känner mig så väl ♥

På söndagen satt vi hemma på soffan och chillade hela dagen. Söndagen var ju min faktiska födelsedag, och vad jag ville var bara att ta det lugnt och få en söndag ihop med Martin. Vi åt oxfilé och potatisgratäng till middag och sedan spelade han Division med grabbarna grus och jag drack öl och läste min Pratchett-bok och var nöjd med livet.

Igår var det mest slött och vi snackade träning och mysade i solskenet och tittade på naturprogram, och sedan åkte jag hem. Tågresan hem var lika seg som alltid, och vi fick stå still en timme och vänta pga någon idiot hade trasslat in en drake i tågspåret -_- Väl hemma pillade jag lite på min dator och tog fram träningskläder tills idag och lade mig tidigt. ALLT VAR BRA PLAN fram tills jag vaknade strax före midnatt av en djävligt dålig mardröm. Jag minns inte allt från drömmen, men jag hade vänner som bodde hos mig? Två par; det var två män och två kvinnor. De var ihop och sexade och hade sig men just då, nu, så sov de i sina respektive sovrum och sängar och jag gick runt och upptäckte att de alla hade blivit djävligt blodigt mördade och jag fick panik och sprang ut i köket (vikingagatanköket) och ringde 112 och jag skrek i luren att det har hänt mord på Vikingatan 16 och innan jag hinner säga mer svarar pappa (som tydligen jobbade för 112???) ”621 40!?” (vilket är fel, för övrigt, det skall vara 621 55) och jag fattar först då att det är min pappa och jag gråter och ber ”Pappa kom hem” men där vaknar jag och det slutar med att jag får tända lampan i fönstret och sätta igång lite Loreena för att jag till slut skall kunna somna om.

Tji fick drömmen för jag gick fan och morgongymmade ÄNDÅ.

P1040195

Kort gympass där jag testade lite nya övningar efter rådgörning med Martin igår (allt gick bra! jag är nöjd!) samt spanade på mina begynnande muskler i spegeln.

Idag är det en tisdag som är en måndag och jag jobbar tre dagar den här veckan pga ledig på fredag för jag skall ju till Köpenhamn med vänner och se RuPaul BOTS :D :D :D

Men ja. Ni får ha en bra dag, hörni <3

Kettlebelle and the Beastmode

Publicerat av

12888627_1142420292442849_9088304990631459716_o

Lite morgongymmande idag. Because why not? :D

Jag gick hem tidigare i måndags. Mådde verkligen inte bra alls. Halsen värkte och jag var febrig. Kröp ner i sängen och sov i tre timmar, sedan var jag lite bättre. Hade jobbdatorn med mig hem och jobbade hemifrån igår. Mådde bättre, bortsett från att jag var väldigt seg och lite lätt yr. Imorse kändes allt 100% bra igen. Ingen aning vad det där handlade om? Jag snorar och nyser och har mig, men bortsett från det så har jag inga problem. Eh ok. MEN bra grej att jag kunde komma iväg och träna lite, i alla fall :D

Dagens träningskompis var kettlebell, som jag blivit mer och mer förtjust i. Om någon skulle ge mig en sådan här på 8kg så hade jag inte alls blivit ledsen:

Skullbell_xlg

Det finns så många bra grejer man kan köra <3 Jag kör för tillfället relativt kortfattade och explosiva övningar där hela kroppen engageras, och en hel del fokus på biceps och triceps. Sistnämnda körs dock inte med kettlebell men med vanliga dumbbells, men ja. Min lilla morgonhörna på gymmet, det är vad jag gillar <3

Ikväll blir det syjunta! Skall påbörja klippande av tyg, tänkte jag. Får se hur långt jag kommer… Har även plockat fram ett par plagg som behöver lagas, så kan eventuell bli som så att jag fokuserar på att laga dem istället för att påbörja nytt idag ;) Imorgon är jag ledig och skall mest träna + städa och chilla hemma innan jag hoppar på tåget till Göteborg vid 16. Jag är fortfarande sjukt opepp på att fylla år på söndag och blir mest bara ledsen av att tänka på det, men jag antar att det känns bättre efteråt, när dagen har passerat och det inte längre går att påverka den. Jag har ju liksom ändå kallat mig 32 sedan nyår, så? ”Jag är ju ändå 32 år gammal” ”Fast du är 31?” ”Jo men ändå”

Okej, vi sätter upp lite mål. MÅL FÖR ÅRET 32-33:

  • Skaffa nytt jobb; gärna Drömjobbet2k
  • Flytta ihop med Martin
  • Hålla igång med träningen; så länge inget yttre påverkar (sjukdom, bortrest) så skall jag försöka gymma 2-3 dagar i veckan, samt komma igång med löpningen igen
  • Bli bättre på att ringa mommo

OKEJ doable grejer. Något att jobba på tills jag levlar upp nästa gång.

För övrigt är dagens soundtrack Inkubus Sukkubus och annan häxig musik. Det är ju påsk! Blåkulla imorgon osv! Jag tänkte köra på med pentagram runt halsen och hela grejen men tyckte inte att det halsbandet matchade mina skelettleggings, så det fick vara. Jag är istället en skeletthäxa! Blessed be, osv.

Men ja. Ni får ha en bra dag. Det är ljust men mulet och grått ute. Kanske blir regn? Vi får se. Jag har med mig torsk och broccoli till lunch och i eftermiddag skall vi äta cupcakes jag skall lyckas snickra ihop under dagen. Kram på er!

Det är dags

Publicerat av

Screen Shot 2015-08-10 at 09.24.16

Det är den tiden i månaden igen. Eller på året. Eller bara den tiden, punkt. Gotlandssuget börjar bli för stort för att stå emot. Jag sitter och tänker på det hela tiden. Hur jag behöver Gotland och Visby och min mommo och mitt hav och min Ö. Jag måste ta mig dit snart. Uppleva lite vår i Visby. Krama på mommo. Springa på P18. Vandra runt i stan och ta kort och bara älska och uppleva och VARA.

Jag hyr cykel denna gång. Så mycket billigare än bil, och billigare än taxi. Och frihet. Kunna röra sig. Kunna ta sig in till stan och handla och kolla och promenera och turista och ändå kunna ta sig hem igen med lagom hastighet. Och vad tar det att cykla till mommo från flygplatsen? En halvtimme? Bra träning, då.

Jag får snacka med Martin och se vilken helg jag kan ta för att åka dit. Vill inte krocka våra planer. Vill till Gotland *snart*. Funderar på nästa helg eller helgen efter. Behöver. Det växer i mig, behovet. Det blir liksom inte mindre.

I ALLA FALL. Idag vaknade jag och var trött. Jag är så himla trött cirka hela tiden? Dåligt. Snart blir det ljust ute på allvar i alla fall, och då blir man ju avsevärt mycket piggare. Och om en månad åker vi till London! Inte för att det har med vare sig tröttman eller vädret att göra, men öh jag fick syn på datumet på min kalender så det fick väl vara relevant ändå :D

Idag skall jag städa + fixa lunchlådor. Imorgon skall jag städa färdigt och vila, typ. Vi får se. Imorgon skall jag springa också! Idag är sista återhämtningsdagen, har jag bestämt. Springer imorgon + på söndag efter att Martin åkt hem. Nu kör vi igång igen! Förhoppningsvis låter kroppen bli att dra på sig mer sjuk nu. DET RÄCKER, liksom.

Men åh. Gotland ♥ Mommo ♥ Hemma ♥