Det här med att jag ändå är ganska söt i uniform faktiskt

Ibland poserar jag bredvid heta kvinnor (Lena) på synthklubb (Vogon Variety) på lördagar
Foto: Simon Lundquist

Idag är en djävligt bra dag! Jag har visserligen lite huvudvärk på gång (inget nytt på nordfronten alltså) och är väl egentligen ganska uttråkad när jag försöker städa och fixa här hemma (det där med att fokusera går, så att säga, inte jättebra).

MEN! Jag vann en tävling hos Cosette OCH mina nya skor kom idag! Så ja. Vem är jag att klaga på att huvudet bråkar med mig när så mycket annat är så bra idag ^_^

Är väl egentligen sugen på att ta en öl (eller två) ikväll, men saknar sällskap och utöver det även kontanta medel, så det är nog bäst såhär. Blir väl av att man spelar eller ser på en film istället… Eller så går jag till sängs tidigt och läser tills jag somnar. Helger gör mig så sömnig, jag vet inte om det är för att man slipper vara så koncentrerad hela tiden?

Livet är bra ♥
(och mellan varven stannar jag till framför spegeln och beundrar mig själv lite, för jag är inne i en sådan period igen där jag inser att jag kanske inte alls är jätteful och dum, faktiskt. och så undrar jag vem som ljuger för mig: spegeln eller kameran?)

Grönt och blått är ju snyggt tillsammans i *en del* sammanhang

Började ta magnesiumtillskott på Stefans inrådan, och jag inbillar mig att jag faktiskt har fått sova bättre de senaste två nätterna. Började ta dem i lördags så antar att det är för tidigt för en märkbar effekt, men jag uppskattar i alla fall placeboeffekten :)

Idag är det en torsdag som är en måndag som är en torsdag. Förhoppningsvis kommer lite paket jag väntar på på Posten (böcker+klänningar+KANSKE skor?) och då hade jag blivit en ytterst nöjd liten zombie.

Vill ni veta något som gör mig väldigt glad? Detta: Om en månad får jag träffa min far! ♥ Har inte sett honom sedan vi var där på besök i höstas, och det är alldeles för länge sedan. Så jag byter jobb om tre veckor och får träffa pappa om fyra. Livet är fan ganska fint ändå, inte sant? \o/

Igår var det 12 år sedan jag fick mens för första gången; 9 år sedan jag tog studenten och 6 år sedan jag gav min bäste vän Eric en fläskläpp med mitt bröst. Det ni! Jag antar att det börjar bli dags för mig att betrakta mig själv som ”vuxen” snart, men vad fan. Min mentala ålder är fortfarande runt 12 år, jag tycker det är ganska lagom att vara där. Ibland blir jag fem. Ni vet, hela den här ”KAN SJÄLV!!”-biten av mig. Lilla femåringszombien. Måste man alltid vara så himla vuxen då? Jag betalar mina räkningar och sköter mitt jobb. Då får jag väl ändå lov att vara barn när jag kommer hem från jobb? Jag bestämmer att det är så. SÅ DET SÅ. Säger du emot får du inte komma på mitt kalas!! ;)

Another day, another wardrobe malfunction. Borde fan göra som Göthberg gjorde för sin förra karaktär i CoC (den italienske mafioson med öga för mode) och göra en t20-tabell att slå fram dagens klädval från. ”Let’s see… Rosa tröja, blå kjol och grön kofta..? LET’S DO THIS!” (OBS! Det blir inte det idag. Eller någonsin. Det var ett exempel på hur dåligt det skulle kunna bli. Slut på OBS.)

JAMENDÅSÅ. In i garderoben, antingen hittar jag kläder eller så rymmer jag med en faun. Eller ja. De är djävligt håriga. Så vi får se. …kläderna alltså. Bazzinga. I kid, I kid.

…jag är nog ganska trött trots allt…

Zombie goes huldra, men huldran är galen (fortitude save!!)

Foto: Monica Hansson
Redigering: Carina Hellberg

Det här med att börja morgonen med en dusch är liiite skönare när det inte är typ minus hundrafemtio grader utanför fönstret som har stått öppet hela natten. Stämningen i datorrummet är lite ”kylig” idag, så att säga. Som att jag och datorn hade haft på oss samma outfit – lila morgonrock, samt svart handduk i håret. Oops. KONSTIG STÄMNING.

Men ja. Här sitter jag ändå och ignorerar hur awkward saker och ting blev och funderar istället på hur jag skall rädda läget genom att få på mig lite kläder istället. Dagens outfit har dokumenterats på Facebook i ett par månader nu, och jag känner mig som en *riktig* fashionista-bloggare. Ja, bortsett från att jag faktiskt inte bloggar om det då. Eh. Lite felkalkylering där kanske…

Funderar på att for the lulz göra en lista över mina preferenser i män för att visa er hur djävla galen och selektiv jag är. Å andra sidan skulle det väl bara skrämma bort potentiella ragg som skulle kunna få för sig att läsa min blogg, så blir väl nog inget med det faktiskt. Men ni får gärna fråga, jag kan säkert spotta ur mig något som liknar en kontaktannons om någon faktiskt skulle vara intresserad :P JAG ÄR ZOMBIE JAG BOR MED MITT EX LOL. Går skitbra det där. Hepp!

Såatteh… Annars då? Läget kompis bra? (fan vad jag saknar bowlinghallen ibland, och ni förstår inte ens min skumma internhumor som är baserad på en arbetsplats jag hade för 6 år sedan vafan)

Eh ja. Vi sätter punkt där och låtsas som att denna lilla galenskap aldrig tog sig upp till ytan och gjorde sig uppmärksammad, istället går vi upp till bilden däruppe igen och så tycker jag att vi skall vara lite nöjda över hur snygg den där peruken är. SKITBRA. Puss på er :3

PS: Rollspel ikväll. Baronessan skall roama lite på hemmaplan nu, vi anlände ju precis till hamnen i England när vi sist slutade spela. Glorious! Ho ho ho!

Can’t sleep, the clowns will eat me

Zombie 18 år

När jag var runt nio år gammal så sov jag över hos min mommo en kväll. I fråga om vad vi skulle se på TV den kvällen så deklamerade jag glatt för mommo att vi skulle se en ny TV-serie som började den kvällen – en filmatisering av Stephen Kings IT. Mommo såg tvivlande på mig efter att ha kollat upp detta i tidningen och frågade mig om det verkligen var något jag borde se, och jag ljög och sade att det var OK för mamma att jag såg detta. (jag ljuger fruktansvärt sällan, i det här fallet så var det ett sådant där ”en del straffar gud med detsamma”-tillfälle vilket jag strax kommer att komma till).

Snabb intermission här: När jag var ännu yngre, kanske fem-sex så var det ett par olika tillfällen då min storasyster visade mig ett par olika skräckfilmer på TV. En gång såg vi filmen ”Djävulens dotter” och jag tyckte att det var jätteläskigt. Det tillfälle jag minns bäst är den kvällen mamma och pappa hade främmandes och Anna lurade ner mig i gillestugan i källaren och berättade att hon hade något att visa mig om jag lovade dyrt och heligt att inte berätta för mamma och pappa (jag var ju känd som skvallerbyttan i familjen). Jag lovade storögt och satte mig tillrätta i soffan, och sedan kom det. Gremlins. ALLA DE LÄSKIGA SCENERNA. Gremlins som går runt med stora köksknivar, Gremlins som blir instoppade i micron där de exploderar, Gremlins som sjunger julsånger för en stackars gammal tant som inte kan fly när hon får syn på monstren eftersom hon är rullstolsbunden och sitter fast i trapphissen. Jag skojar inte. Min kära syster snabbspolade fram till alla de här scenerna, och jag var livrädd. Jag hade problem att sova i flera år efteråt, jag kunde se silhuetter av gremlins komma gående i hallen.

Den kvällen låg jag sedan där i min säng och såg monstren komma. Jag sov alltid med dörren öppen för jag tyckte det kändes tryggast. I storrummet klirrade glasen och mamma och pappa hade trevligt med sina gäster; i min säng låg jag och skakade och visste inte var jag skulle ta vägen för varje gång jag stängde ögonen så såg jag dem komma, morrandes, med knivar dragna och alla huggtänderna blottade. Det dröjde inte särskilt länge innan jag sprang in i storrummet och grät och berättade vad som hänt. (sade ju det, skvallerbyttan ;))
Men ja. Ett par år senare slutade jag se Gremlins på väggen utanför mitt rum.

Anyhooo. Man skulle ju kunna tro att denna upplevelse skulle ha givit mig ett visst sämre förtroende för Annas TV-tips, men icke. Anna hade ju såklart tidigare på dagen berättat för mig om IT och att hon skulle se det, och jag såg ju upp till min balla syster och ville ju också se den här coola serien.

Ni vet den där scenen precis i början, när Pennywise sitter i kloakerna och försöker locka ner Georgie att komma ner och hämta sin båt och en ballong (”We all float down here”), och han tvärvänder från ”charmig” clown till monsterclown med röda ögon och käften full av huggtänder på en millisekund? Det är precis då som jag bestämde mig för att det tryggaste stället för mig att sitta var på golvet bakom mommos fåtölj. Där satt jag tills det var slut, och tittade ibland ut på TV:n för att se ifall monstren var borta.

Jag tvingade mig själv att se sista avsnittet också. Det var ju fyra avsnitt allt som allt. Jag var TVUNGEN att se att det blev ett happy ending så att jag kunde sluta tro att jag skulle bli uppäten av en clown. (jag var även livrädd för varulvar och vampyrer – så till den grad att jag hade vitlök bredvid sängen ett tag).

Idag är IT min absoluta favoritbok. Jag fick den i födelsedagspresent av Annie när jag fyllde 11 och min hardcover är nu så sönderläst att inte ens tejp hjälper. Köpte den engelska pocketutgåvan nyligen och kommer att ta tag i att läsa den på originalspråk nu. Underbara vackra berättelse. (på nationella provet i Svenska i trean skulle vi skriva en uppsats på ämnet Kärlek; jag valde att skriva om DET.) Jag vet inte hur många gånger jag har läst den. Jag vill citera en rad ur ”Nona” (Stephen King; ”Den förskräckliga apan”) här: ”Älskar du?” ”Ja, och sann kärlek dör aldrig”. (”Den förskräckliga apan” är även den galet sönderläst).

Jag skulle kunna fortsätta skriva på det här inlägget länge till, men jag tror vi stoppar där och återkommer till detta senare. Jag har massor av saker jag vill berätta om Stephen King, min syster, min kärlek till skräck och min uppväxt i böckernas värld. Men här sätter vi punkt för dagen•

♥ Eric, Leo, Simon, Amanda & Jag ♥

Ni underbara vackra, ni ljuva finaste, ni högst älskade och bittert saknade. Varför är ni alla så långt borta just nu?

En AWESOME kväll någongång för hundra år sedan (bilderna är sparade på skivan 2006, så förmodligen däromkring) så satt vi i vanlig ordning hemma hos Eric och segade. Jag gissar att vi hade tittat på MST3k eller anime. Fina Simon var på besök från Skåne. Och så fick vi en sådan där finfin idé att vi skulle åka ut och photoshoota! Jag stack hemom mig och hämtade goth loli-outfiten, Amanda och Leo stack hem till sig och bytte om och Simon och Eric svidade om hos Eric, och sedan stack vi till det underjordiska Åhlénsgaraget och lekte.

Vilken kväll. Så jag saknar. Vill tillbaka :)
Här är ett par av bilderna, och jag är lycklig för jag hittade dem just! Ominstallerar datorn idag och hittade skivan på måfå när jag letade runt efter mina OS-skivor ♥

Amanda och jag:

Simon och jag:

Eric, jag och Leo:

Amanda, Leo, jag, Eric, Simon:
Jag älskar er med hela mitt lilla ruttna zombiehjärta ♥

I mörkret är alla zombies gråa

Hemma igen efter en trevlig kväll med min mor! Vi testade den nya puben, Pitcher’s, och är båda väldigt nöjda över kvaliteten och servicen. Jag åt en väldigt god hamburgare (”Happy Gilmore”) och mamma åt en väldigt mumsig ceasarsallad (jag måste erkänna: jag var lite avundsjuk!). Till detta dracks det Hof (mamma) och äppelöl (jag). Om nom nom ^_^ Inte samma matkoma som efter den indiska maten igår, men helt okej! Väldigt mysig atmosfär där också. Kan rekommenderas! :)

Arbetsdagen har löpit väl. Jag känner väl mer och mer hur jag dag för dag börjar räkna sekunderna tills jag slutar (på samma sätt som man räknade ner arbetsdagen i kvartar när jag jobbad i affären) men jag trivs ju ändå bra med mina kollegor. Men har nu blivit *lovad* att det skall filmas och läggas upp på Youtube från arbetsdagarna när jag har slutat ;) Inte helt seriöst kanske, haha. Däremot får jag väl försöka komma ifrån och hälsa på vid tillfälle :) Det är ju ändå för kollegorna man har stannat i över 3,5 år…

Nåväl. Snart skall jag kräla i säng och läsa vidare i ”Full dark, No stars” (Stephen King) och se ifall nästa novell är lika zombieglädjande som 1922 var ^_^
Först skall jag och mamma kika på lite kläder vi kanske skall beställa dock. Squeee köpa nya kläder! \o/ (jag är så djävla flickig ibland…)

Squeee!

På mitt köksbord just nu: Ett färdigpåskrivet kontrakt för mitt nya jobb. Ohgodsohgodsohgods nu är det på riktigt! Så jag känner mig sådär kluven mellan OMGWTFSQUEEE och OHGODSWHERETOHIDE. Och så lyssnar jag på musik i stil med detta och inser att världen är en ganska mysig plats idag. Jag är lycklig och vettskrämd. Men då är det väl som det skall vara när man byter från ett jobb man känner sig allt mer kvävd av till ett jobb som verkar helt magiskt bra? :3

Nu kom i alla fall min mamma, så nu skall vi gå iväg och äta och chilla innan vi skall på bio. Wheee! ♥