Get thee behind me Devil

IMAG1004_1

I vanlig ordning en kass bild, men hur snygga är inte mina nya leggings, eh?? :D Svar: Jättesnygga. De är jättesnygga. Tack, jag vet. Also: ”Hata alla tjejer som använder leggings som byxor!!1” yeah, fuck you. Jag trivs i leggings. kthxbai.

Anyway. Nattens drömmar har varit inte allt för uppseendeväckande. Jag hade fragment kvar när klockan ringde, men sedan bestämde jag mig för att slentriansnooza lite och sedan mindes jag inget alls. Så kan det gå!

I fitbittävlingen ligger jag som vanligt efter. Snubben som ligger före mig är tydligen maratonlöpare – hur skall jag kunna röra mig mer än honom? Tro mig, jag försöker, men det finns inte tid. Jag kan ju inte spendera hela kvällarna åt att promenera/jogga när jag samtidigt skall fixa julklappar, äta kvällsmat och sova. Det går inte. Så ja. Jag vet inte. Jag fortsätter sikta på mitt dagliga mål och sedan får det bli vad det blir av det. Överväger att sluta kolla på tävlingssidan och få det i ansiktet hela tiden. Jag veeeet att det bara är en töntig tävling och att resultatet ärligt talat inte gör någon skillnad ALLS, men jag har svårt att inte bli överhetsig när det kommer till tävlingar. Det är bland annat därför jag gärna undviker tävlingar – jag blir hetsig, stressad och är en dålig förlorare. Huzzah för självinsikt!

Nåväl. Idag har jag lite spel jag skall testa och försöka göra något vettigt av. Förhoppningsvis har jag en lugn och smidig arbetsdag framför mig – gårdagen var sisådär och den fruktansvärda stol jag har på kontoret var en del av vad som gjorde dagen sämre. Skall dock ta mig i kragen och ta mig till Ergonomihuset nu en dag och prova ut en ny stol – jag har velat ha en vettig stol sedan jag började för snart 1,5 år sedan och bollen ligger på min planhalva, så det handlar bara om att jag har skjutit på det, skjutit mer på det och sedan glömt av det. Ack.

Vi hörs senare!

Alkoholiserade robotar och plastpärlor

snögubbe

Färdig med Alex och Olofs julklappar, nu skall de bara slås in! (julklapparna alltså)

Jag har även hämtat två paket på posten, varav det ena var till Yvonne (Martins moster) och det andra var till …mig! Det var leggingsen jag köpte i OKTOBER som äntligen dykt upp, fuck yes! Får se ifall jag har dem på mig imorgon, det blir ni varse imorgon bitti isf ;)

Annars har jag mest slötittat på Futurama och pysslat. Lägenheten är en enda oreda så jag får ägna lite tid imorgon åt att försöka få ordning på saker här hemma. Jag åker ju till Göteborg på fredag så det hade varit fint att komma hem till en någorlunda städad lägenhet på söndag kväll ;) Jag blir ju så glad när det är städat och fint hemma. Just nu är det dock pysselverkstad överallt, känns det som. Antalet pärlor jag har spillt på mig själv/soffan/golvet ikväll är okänt, men det var mycket vill jag lova!

Nåväl. Jag har kommit på rätt köl igen efter min tidigare djupdykning, och det är bra. Det innebär inte att jag INTE saknas sönder efter Anna – det innebär bara att jag fungerar som en vanlig människa igen. Hon är ständigt närvarande, och ibland blir det mer verkligt än annars. Jag hoppas att jag inte skrämmer bort någon när jag hamnar i det svarta djupet, men jag måste få spilla ur mig sådant där ibland. Jag misstänker dock att ni har förståelse, och jag älskar er för all kärlek ni skickat ♥

Nu skall jag krypa i säng och läsa lite. Får se hur drömmarna tar sig inatt; kommer jag att gifta mig, kommer jag att få tentakelmonster kastade på mig, kommer köksporslinet att börja tillbe stenänglar – vem vet! Jag vet, men först imorgon. Så ja, dags att påskynda morgondagen lite med andra ord.

Godnatt o/

Ett inlägg om känslor utan ände

anna_carina

När jag skulle somna igår så gled jag först genom ett stadie av outhärdlig längtan och tomhet. Ville bara lyfta telefonen och ringa henne. Skvallra, få råd, snacka skit och bara …vara. Få prata med någon som jag inbillar mig förstår mig BÄST. Som vet precis var jag kommer ifrån, som sitter på rätt ord och som kan relatera till allt jag har i huvudet. Som jag älskar, villkorslöst. Och som jag saknar så att det skär i mig.

Det var tungt. Jag tog mig igenom det, som vanligt. Det finns ju inget annat sätt. Jag kan bara gå vidare, det är den enda vägen som finns. Jag hade kunnat byta allt i världen mot att den andra vägen hade funnits kvar. Möjligheten för telefonsamtal. För kontakt. För att kunna åka till henne och krama på henne och få vara hennes lillasyster igen. Inte denna tystnad, denna svärta jag ibland tror att jag skall drunkna i.

Vi pratar så sällan om henne. Det kanske gör för ont, jag vet inte. Sist jag försökte berätta något sådant där slentrianminne av saker vi gjort och sagt och varit så började jag gråta, förtvivlat. Det har gått så lång tid och jag har börjat glömma bort hennes skratt, hennes röst, henne. Och samtidigt så är hon ständigt närvarande, ständigt saknad, ständigt älskad. Och jag lever mitt liv i fruktan för att jag skall förlora en till. En bror, en förälder, en vän. Jag tror inte att jag skulle klara av det. Jag tror att jag skulle gå under på riktigt då.

Men ja. Det är snart jul, och jag har pyntat mitt gran och tänkt på henne. Hängt upp älgen på en av grenarna, mitt på framtill, så att den syns. Och jag förbannar mig själv för att jag förlorat hennes ängel. Vi hade varsin, båda är borta och jag vet inte var de tagit vägen. Det spelar väl egentligen ingen roll och det gör ju ingen skillnad, men jag hade velat ha hennes ängel i granen. Den är ett fint minne från svunna tider då vi tillsammans med bröderna pyntade ständiga julgranar hos moffa, mommo, hemma. Från tider då vi satt tillsammans i soffan och tittade på Kalle Ankas jul och alla andra töntiga TV-program som visas över jul.

Det gör ont. Det gör så förtvivlat djävla ont och jag kan inte skriva mer nu, för det bränner i ögonen på mig och jag vill inte gråta just nu. Det sparar vi till senare, tills jag är ensam och kan få fulgråta utan att skrämma kollegorna.

Jag behövde bara få skriva av mig lite. Ibland tror jag att det hjälper. Ibland tror jag att det gör allt så mycket svårare för mig. Jag vet inte ens. Jag vet bara att jag aldrig slutar älska, sakna, sörja.

Fan också.

Den som ser ut som en jättebebis; inte fågelversionen

IMAG0993_1

Dagens färg är kycklinggult! Nä, jag bara skojar. Det är svart, ifall ni inte ser det. Skjorta, jeans, stövlar. Och så lite revben i öronen. Dagens Zombie, gott folk. Väldigt oinspirerat, men vem bryr sig? :)

Kan se ut såhär också ifall det känns mer uppiggande:

Screen Shot 2013-12-10 at 07.18.20

Squeee~

Okej, jag sov klart bättre i nättras, men jag drömde ändå en massa konstigheter. Jag får nog bara vänja mig vid att det skall vara såhär aktivt i mitt huvud på nätterna. Gnåh. Typ njuta av de nätter då jag drömmer bra saker eller inget alls, och slipper vakna och fundera på ifall jag faktiskt gifte mig med Dr Who (??? kollar inte ens på serien ???) eller inte. Eh.

Det är tisdag, jag är inte lika stel i kroppen som jag trodde att jag skulle vara, jag lyssnar på Summoning och efter jobb idag skall jag gå till Panduro och köpa lite småsaker jag behöver till Olofs och Alex julklappar :) När jag kommer hem skall jag förmodligen se på film medan jag pysslar, men det kan bli någon TV-serie också. Får se vad jag kan hitta på att jag vill se, en idé hade ju varit att kolla på de där, eh, två säsongerna av South Park som jag ligger efter..?

Men men. Här blir inga barn gjorda! Nu skall jag jobba osv så vi hörs väl senare :) Tjipp och wog och ha en bra dag :)

<3 <3 <3

Great balls of fire – på riktigt alltså :)

Trix uppträdande under Corvus Corax konsert i somras

Trix uppträdande under Corvus Corax konsert i somras

Godkväll! Som ni ser så bjuder jag på en bild på en vältränad man utan skjorta och ett eldklot. Schyrre-Zombie va?! Exakt. Now you know.

Innebandyträningen gick bra, men vi insåg med förtvivlan (nåja) att det är årets sista träning?? Vi skall dock förmodligen kolla upp ifall vi kan boka en strötid i den andra hallen nästa vecka, så håll alla tummar ni har för jag blir ledzen hezt om jag måste ha uppehåll från innebandy fram till 2014 :(

Träningen gick bra, bortsett från att jag råkade krocka med Perka och for iväg rakt in i väggen, haha. Jag kommer att vara stel samt ha ett gäng spännande blåmärken imorgon (typ på rumpan?!) men utöver det så är det inga konstigheter. Fattar ni hur hardcore jag är numera efter ett års innebandyträning? Saker som tidigare fått mig att ynka är nu mest ”äh, ytterligare ett blåmärke” och sådär.

Sedan jag kom hem och duschade har jag spenderat kvällen på soffan, med att kolla på de tre senaste avsnitten av South Park pga GoT-parodi (på perkas rekommendation) och fixat med en julklapp jag bygger åt Olof. Skall göra färdigt den imorgon, samt fixa en liknande åt Alex. Fick ju sådan snilleblixt förut på typ bästa presenten – billig, rolig att fixa och personlig och BRA. Hoppas att de blir nöjda med sina julklappar :) (bilder kommer så fort det är klart! :))

Nu skall jag kräla till sängs och läsa tills jag somnar. Jag hoppas på en natt utan mardrömmar, jag är lite trött på att vakna och vara rädd om jag skall vara ärlig… Nåväl. Godnatt mina vänner :)

Redhead bedhead

IMAG0984_1

Leopardkjol, nya boots och så har jag en pizzaslice om halsen. Det där som knappt syns som jag har på fötterna är ett par snygga boots min mamma gav mig i tidig julklapp, så att jag slipper ta mig genom vintern i gympapjuck :)

Inte direkt mycket piggare nu än när jag vaknade i morse, men jag har i alla fall lyckats sluta oroa mig för att det skall komma ringformade tentakelmonster krälandes. Det tog i ärlighetens namn säkert 10 minuter innan jag lyckades man up och ta mig ur sängen imorse, när minnet av drömmen låg alldeles för färskt och bubblade i hjärnan min. Usch. Nu har jag haft två väldigt tydliga mardrömmar på väldigt kort tid, kan det få räcka nu kanske? Tack.

Mitt hår är superrufsigt på bilden, för min hårborste var kvarglömd på kontoret i fredags och jag har inte kunnat reda ut det efter min dusch imorse. Nu har det snart torkat och då kommer det att lägga sig lite, och än så länge är jag i stort sett helt ensam på kontoret så det är ju ingen här som behöver ta del av mitt oerhört rufsiga hår. Huzzah!

Innebandy i eftermiddag, sedan får vi se vad jag hittar på. Jag lyckades ju på något vis undvika att göra ett par av de där sakerna jag hade tänkt utnyttja min långa, lediga dag åt igår? Bra där. Däremot lyckades jag sticka en bra bit på halsduken samt kolla säsong 1 av Parks & Recreation, en serie som har lovordats på internet men som jag fram tills igår inte sett något av. Verdict efter första säsongen: Jag gillar! Det är kul, och det är inte en massa onödigheter. De är pinsamma och fåniga och seriösa och beter sig ändå som människor och inte som slapstick-robots. Det är viktigt. Det är upplagt som en dokumentär typ, så det är inga onödiga pålagda skratt eller annat skit. Och det gillas!

Nåväl. Dags att jobba lite, och förhoppningsvis är tentakelspektaklet helt borta från mitt minne sedan. Ugh. Alltid en bra start på veckan det där… :P

Nattlig skräck

boken

Jag lade mig, jag läste, jag somnade. Och sedan drömde jag. Och från mina drömmar vaknade jag av att jag skrek utan ljud. Härligt. Verkligen. Love it.

Det hände så mycket i min dröm, jag kan inte ens minnas en bråkdel av det, men jag minns havsmonstret som någon plötsligt drog ut från ett skåp bredvid där jag satt, och visade upp och berättade om det. Monstret var inte jättestort, men det var fruktansvärt äckligt. Det bestod typ av ringformade tentakler med taggar på, och man kunde se giftkörtlarna pulsera och göra sig redo. Den skiftade i lila och grön till färgen, och giftet den spillde ut var vitt, och den var alldeles, alldeles för nära mig. Och jag bad dem snällt, Ta bort den. Ta bort den. Ta bort den, snälla. Och när de inte lyssnade utan lät den ligga kvar så började jag till slut skrika åt dem. TA BORT DEN TA BORT DEN, men den togs aldrig bort. Jag vaknade här, som sagt var, och låg och stirrade upp i taket och försökte komma till ro. Jag tror att jag somnade om, men klockan ringde strax därefter.

Så nu är jag nyvaken, halvt skräckslagen och alldeles för trött. Skall hoppa in i duschen och sedan packa mina träningskläder och gå till jobb. Utanför fönstret har snön smält bort igen. Hej vinter, kul att du tittade förbi…