Ding!

DSC_0790

DSC_0111

DSC_0264

DSC_0202

DSC_0479

För ett år sedan var jag och Martin i Tokyo. Det var nog den häftigaste resan jag har gjort hittills, och det var så oerhört ballt och fint att få fira sin trettioårsdag i Tokyo tillsammans med någon man älskar. …niorätters Kobemiddag gjorde ju inte dagen sämre, precis ;)

I år fyller jag ju 31, och hittills har jag ägnat mig åt någorlunda sovmorgon (vaknade död efter gårdagens springpass, haha) och stillsam promenad till kontoret. Det värker i kroppen men jag tycker nog banne mig att det ändå är en helt okej sak – träningsvärk är uppskattad och den är ett sjudjäkla kvitto på hur jag har styrt upp ett relativt dåligt levande till något som gör mig starkare, snabbare, skarpare och snyggare (Ssss!) På bänken utanför mitt rum står saffranskladdkakan jag lämpade av här igår kväll, och vid halv två bjuder jag kollegorna på fika.

Mamma ringde imorse och sjöng för mig, och hemma på mattan inför dörren igår låg två fina gratulationskort, från mommo och från Yvonné. Fina människor ♥

Grattishälsningarna regnar in på Facebook och kanske är det inte så dåligt att fylla år, trots allt? Jag vågar dock inte ropa hej än – dagen har bara pågått i tre timmar och det är en lång dags resa kvar till kvällningen, så. :)

Jag längtar efter att få komma fram till Martin ikväll. Jag har haft ett par gråa dagar och jag behöver få skratta lite tillsammans med den där fjanten jag är ihop med. Han är ju ändå bra på det – att få mig att skratta, alltså ♥♥♥

Ni får ha en bra dag hörni :)

(för level 31 så väljer jag att sätta ytterligare duttar i Appearance, Wisdom och Agiltiy)

Lösningen™

När jag var barn tyckte jag att det var jätteawkward när min familj kom in och väckte mig på födelsedagen med sång och paket. Det här var något som alltså gjorde födelsedagar till en lite småjobbig händelse – fram tills jag kom på Lösningen™: När jag hörde att de kom gående i hallen (för vilket barn sover faktiskt när familjen kommer in??) så drog jag täcket över huvudet, för då kunde jag ”vakna” under täcket och dra det från ansiktet när jag var redo att möta världen. Så bra lösning. HETT TIPS, liksom.

Eller ja. Nu är det ju ingen som sjunger för mig på morgnarna längre. Min mamma kommer att ringa imorgon och kanske sjunga en strof eller två, men that’s pretty much it.

När jag fyllde …hm… kanske 15? så fick jag ett VHS-band av Jessica och Malena där de hade gått runt och fått folk över hela skolan att säga grattis till mig – vilket inkluderade killen jag var störtkär i på den tiden. Jessica hade till och med passat på att smygfilma honom ett tag när han inte såg, haha. Så fin present <3 Till och med vår onda hemkunskapslärare som såg ut som en hatisk tomtemor var med och sade grattis, även fast hon inte riktigt verkade fatta vad som pågick på bandet. Jag tror att jag har kvar det VHS-bandet någonstans – jag HOPPAS att jag har det! Det hade varit kul att titta på om tusen år – ifall man kommer åt en videobandspelare, det vill säga ;) ”Grattis grattis” – det bandet såg jag MÅNGA gånger, haha ♥ Cirka en av de finaste presenterna, det var så mycket tanke och kärlek och engagemang bakom det. Liksom var tvungen att låna en filmkamera och så vidare? :)

Och när jag fyllde 16 fick jag senaste skivan av Red Hot Chilipeppers och en dubbelskiva av DLK och jag lyssnade lite på morgonen och ville sedan hem snabbt från skolan för att lyssna mer men när jag hoppade upp på min cykel så fastnade min långa kjol i kedjan och jag försökte slita loss den men till slut fick jag helt enkelt ta av den. Och av bisarr anledning hade jag alltså TVÅ kjolar på mig den här dagen så det gick ju bra ändå, bortsett från att det nu satt fast tyg i kedjan på min cykel som jag inte fick loss. Jag minns inte hur jag löste det, det kanske kom någon och hjälpte mig. Men ja.

I nättras drömde jag att jag klippte undercut igen men sedan ångrade mig, för jag ville egentligen inte ha undercut. Jag och Martin grälade om detta och jag var sur för det var ju liksom inget jag gjorde på impuls utan något jag hade tänkt på och planerat länge, grejen var bara den att jag ångrade mig. Och det måste man ju få göra oavsett om det är en impulshandling eller ett redan tidigare taget beslut.

IMG_0605

NÅVÄL.

Idag efter jobb skall jag baka en kaka att bjuda kollegorna på imorgon. De är mer benägna att gratulera en på födelsedagen ifall de får ut något av det, liksom.

Imorgon fyller jag år, sedan slipper ni mitt tjatande och födelsedagar och ångest och whatnot i typ ett år framåt, eller så. Eller ja, jag kanske har något att berätta efter den här födelsedagen, vem vet. Det kanske blir jättebra, allting. Eller så blir det bara en vanlig dag, som vanligt.

Tjipp och hej!

Musik från förr

Lyssnar på Täss’on nainen av Hedningarna och plötsligt är jag 16 år gammal och sitter hemma i solskenet i köket med en skiva jag lånat på skolbiblioteket (eftersom de lånade ut både cd-skivor och böcker) och lyssnar på TRÄ-skivan för första gången. Inte visste jag då att det skulle vara en sådan där kärlek vid första ögonkastet-grej.

Och apropå musik från förr så skall tydligen Inkubus Sukkubus spela i Malmö om tre veckor och jag är lite ledsen för Martin fyller år den helgen och det finns ju inte en chans att jag struntar i hans födelsedag eller vårt påskfirande för att få se Inkubus Sukkubus, men fan vad jag önskar att de skulle ha lagt sin spelning veckan efter istället… Jag har lyssnat på Inkubus Sukkubus i 16 år nu och är fortfarande sådär barnsligt förtjust i dem. Dålig timing, helt enkelt. Jag hoppas sannerligen att det kommer fler chanser att få se Inkubus Sukkubus live.

_1

En artonårig Carina, iklädd Idas blåa korsett. Jag hade ju en likadan, men min var svart :)

 

Idag har jag sjuk träningsvärk i rumpan eftersom jag gav mig på att springa i djävligt branta uppförsbackar igår. Bra träning dock. Gör jag detta lite oftare så kommer jag ju att ha snygg rumpa på nolltid ;)

Nu skall jag duscha och chilla på soffan, sedan blir det nog en promenad och/eller lite film.

Ensamhelger = tråkiga helger.

I AM DEATH, NOT TAXES. I TURN UP ONLY ONCE.

tumblr_nl44qySKC81swv52fo1_1280

Sir Terry Pratchett dog idag.

Mannen som introducerade mig till fantasy. Jag vann ”I lagens namn” (aka ”Guards, Guards!”) som förstapris i en novelltävling när jag var 15 år gammal. Jag minns inte när jag började läsa honom på engelska istället, men det var så djävla mycket bättre.

Jag har skrattat så att jag kiknat åt hans böcker. Jag har tusen hundöron på sidor som har något sådär alldeles särdeles extrakul eller finurligt eller filosofiskt på dem (jag hundörar mina böcker bäst jag vill, shut up). Jag läser om flera av hans böcker varje år. Jag tittar på de underbara filmatiseringarna som gjorts på en del av hans verk (Hogfather, Going Postal, The Colour of Magic) och jag älskar det.

Och nu, 66 år gammal, så har han somnat in.

_81605423_5b9ae1aa-1705-401f-91eb-f62078987da5

Det är sorgligt. Det gör mig ledsen. Det kommer inte att komma några fler böcker av Terry Pratchett. Det blev verkligen ”The End” här.

Jag är bara väldigt glad över att ha levt halva mitt liv med hans böcker.

Tack för skratten och för att vi fick ta del av din värld, Terry ♥

7 dagar före dopparedagen

Screen Shot 2013-01-16 at 6.07.58 AM

(vi har ingen snö ännu, gammal bild)

Igår efter jobbet så möttes jag och Martin upp på stan där jag köpte julklapp till mig själv från mommo + julklapp till Zzucken. Passade även på att glida införbi Systembolaget för att stasha lite öl som just nu står på balkongen och hålls kall – bra grej när det är lika kallt utomhus som i kylskåpet :)

Vi spelade sedan lite Warthunder ihop och det är ju precis som Mechwarrior Online fast med mindre flashiga fordon. Eller ja, typ inte alls, men styrmekaniken är densamma pga tank/robottank, så det var inte så mycket inlärning som krävdes innan man förstod hur det gick till (typ cirka inget alls, jag rullade direkt in och hamnade väl någonstans mittpå listorna och faktiskt inte alls i slutet av dem så det var ju inte så svårt som man skulle kunna befara :))

Idag har jag gjort en vuxen grej (kontaktat ett ställe jag behöver ha kontakt med) och det känns ju bra. Apropå vuxna saker så bokade jag ju häromdagen mina två första körlektioner som då alltså kommer att hållas torsdagen 8/1 omg omg omg? *vuxna tjejen*

Onsdagen går mot sitt slut och det är sedan bara en torsdag och en fredag kvar innan jag går på julledighet. Jag lyssnar på svensk julmusik (jul jul strålande jul) och drömmer mig bort till snötäckta landskap och pulkabackar och varm choklad hållen i en hand iklädd fuktiga vantar. Jag försöker så väldigt mycket att hålla fast vid hur magisk julen och vintern var som barn, men ibland är det motigt. Nu är man vuxen och plötsligt har man ett gigantiskt Tetris att försöka få ordning på – man skall fixa julklappar och baka och städa och utöver det hinna jobba och planera hos vem man skall fira julen och hur man skall ta sig dit. Det är plötsligt så många måsten att man glömmer av glädjen att gå ut mitt i natten och dansa i snöfallet bara för att man KAN (för jag måste ju försöka somna innan klockan XX om jag skall orka jobba dagen efter) och det är synd. Jag vill ha fram mer av barn-carina, inte skrämma bort henne med allt detta dystra ANSVAR och RÄKNINGAR. Får jobba lite på det där. Göra mer spontana töntiga saker, typ.

Vår plan~ish för kvällen är att testspela Arkham Horror-expansionen Innsmouth Horror (deep ones! ia ia!), göra en testsats av skumtomtefudge och krossa Alex i Warthunder. Och finns det tid över: Tomten är far till alla barnen. Annars kommer jag att tvinga oss att titta på den på fredag – jag har ju inte hunnit titta på en enda julfilm i år! SKANDAL!

Livet är bra men kan bli bättre. Vi jobbar på det. Sikta mot stjärnorna osv.

En önskelista

julpepp6

Alla bilder länkar till respektive produkt.

Screen Shot 2014-11-11 at 12.35.28

Screen Shot 2014-11-11 at 12.36.45

$T2eC16JHJFsFFRtf10,FBSU1cT2!Fw~~60_57

Screen Shot 2014-11-11 at 12.38.46En bra start på en önskelista, i alla fall :)
Önskar mig även en soffa, Lucifer-album och annat smått och gott :D

Edit: På request; Jag skall mest troligt ha motsvarande storlek 38 i Jeffrey Campbells skor (stövlarna/skorna) om jag tror rätt. Detta innebär 7.5 eller 8 i amerikanska storlekar, och 5 i engelska.

Min helg i bilder & ord

DSC_0048

Visby. Underbara vackra stad. Trots mina misstankar om dåligt väder så överraskades jag med solsken i dagarna två – kyligt, men soligt! Här kommer lite bilder jag passade på att ta igår när jag och Eric promenerade runt i Visby och tittade i gränder, köpte lite grejer och fikade på S:t Hans Café :)

DSC_0052DSC_0051

 

 

S:t Hans Café har genomgått en totalrenovering och är numera cirka hur fint och mysigt som helst – och med vettiga priser?!?!?! AWESOMENICE. Vi åt kladdkaka och drack världens godaste äppelmust. Nom nom :3 Lite bilder från caféet här nedan: DSC_0068DSC_0067

DSC_0080

DSC_0072

Ni ser ju själva hur mysigt de har fått det :D Kanske lite väl hipster, men jämfört med hur det såg ut tidigare? OMG YES.

 

Mer Visby:

DSC_0088DSC_0062

DSC_0096DSC_0101

Och lite rosor som solade sig mot en vägg i det avtagande solljuset.

Så DJÄVLA fin helg. Så DJÄVLA tungt att säga hejdå till mommo nu i eftermiddags. Jag avskyr verkligen att ta avsked av henne – jag är så djävla rädd att det är sista gången. Hon också. Och vi döljer våra tårar för varandra och låtsas som att allt är bra fast vi båda darrar på rösten och liksom i smyg snabbt torkar bort eventuella tårar från kinderna när den ena av oss vänder sig bort lite.

Flygresan ner till Gotland i fredags – vi for över HELA staden. Jag har aldrig någonsin sett min stad uppefrån förut. Jag satt som klistrad mot rutan med cirka världens löjligaste leende, men det var så djäkla fint. Lilla dockstad. Älsk.

…och jag insåg med en växande förtvivlan att jag har glömt hur min syster låter. Jag tappar allt fler delar av henne allt eftersom tiden går. Bit för bit förvandlas hon till fotografiet jag har av henne på min hylla här hemma, hon börjar tappa sin tredimensionella realism och blir allt mer bara något platt och avlägset. Jag saknar henne så fruktansvärt. Satte blommor och ljus på hennes grav i fredags när jag kom. Rensade bort löv. Försökte desperat att hitta hennes röst i virrvarret som är min hjärna, men utan framgång. Blir gråtfärdig bara av att tänka på det. Jag förlorar henne.