Eftersom jag jobbar hemifrån idag sitter jag för tillfället i pyjamas och chillar. Tänkte få på mig lite kläder och trava iväg till Hemköp om en liten stund, jag fick sådant där ärkesug efter scones till frukost och eftersom jag har ett kök och en ugn sex meter bakom mig så är det ju faktiskt väldigt genomförbart! Hurra!

En ny jättetyfon är på väg in över Filippinerna och skall tydligen gå rakt över där pappa bor.  Fan. Kommer att känna mig orolig fram tills det har gått över och de har hört av sig och sagt att allt har gått bra. Fruktansvärt maktlös här, och jag blir alltid alldeles för orolig över sådana här saker. När vi var på Filippinerna förra året och typhoon Bopha drabbade oss så var inte oron att jag själv var uppe i den, utan att pappa och Prescilla skulle åka till andra sidan ön för en begravning och vi därmed var isär. Det var aldrig ”oj tänk om något händer mig” utan hela tiden ”fan, tänk om något händer DEM”. Jag är helt förstörd på den fronten ända sedan Anna dog – jag går direkt in i en enorm oro när min familj är utsatta för eventuella risker. Jag förstår att det inte är särskilt konstruktivt för mig, och jag försöker att inte oroa mig för mycket, men det är svårt. Jag är bara så förbannat orolig att jag skall bli av med en familjemedlem till. Det är en reell skräck för mig.

För den delen så har ju alla de värsta mardrömmarna från redan när jag var barn handlat om att jag antingen blir övergiven eller att någon i min familj dör/försvinner/skadas. Det ligger djupt rotat.

Nåväl. Skall inte gräva för mycket i det nu. Istället skickar jag all min kärlek och håller tummarna att pappa och Prescilla tar sig oskadda genom stormen. ♥

Jag uppdaterar kanske med en dagens outfit-bild™ senare, annars får ni låtsas att jag ser ut som på bilden där ovanför, fast utan blond peruk och med lite smalare ansikte typ?

21/5-02

Jag orkade inte skriva igår. Hade allt för mycket ångest för det. Detta är vad som hänt: Jag hade fått ett mail på Tjelvar från A, han som I stöter på. Minns inte exakt vad det stod, men det gick ut på att han läst beskrivningen på mitt pojkideal och menade att han kunde lika så gärna anmäla sitt intresse. HALLÅ! I då? Så jag kände mig helt sjuk. Is ragg raggar på mig, och jag vill ju helst ragga på hans kompis (P) och nu känns allt fel. Jag känner mig elak mot I för att jag fick det mailet, trots att det inte var mitt fel, jag känner mig elak mot A för att jag var tvungen att säga nej och kanske göra honom ledsen (han avslutade mailet ”*ler osäkert*”, det säger en hel del!) och det känns fel att stöta på P när hans polare försöker stöta på mig. Försökte få S att ringa mig eftersom jag verkligen behövde prata av mig ångesten, men han ringde inte trots att han sade att han skulle göra det.
Jag behöver fortfarande prata med någon, någon som är opartisk och som jag helt kan öppna mig för. Trodde att S skulle vara rätt person för det, men han brydde sig tydligen inte tillräckligt för det.
Så nu är jag deprimerad och har ångest. Samt känner mig nedstämd och ovärdig allt och allt.
Vill fortfarande prata med S, men hur skall det gå till? Sms:a och säga ”hej, jag är deprimerad och du brydde dig inte om att ringa” eller något. Nej, fiska kan jag göra någon annanstans.
Jag vill bara sova och livnära mig på drömmar tills allt är bra.
Varför förstår sig ingen sig på mig? Är jag så hopplös?
Livet är helt plötsligt inte så bra längre.

Jag läser min gamla dagbok i väntant på att MWO-servrarna skall komma upp. Vill panga på saker. Pew pew. Har skallen full av henna som skall duschas ur inom en halvtimme, så det lär väl dock inte bli något spelande ikväll. Får nog krypa till sängs och läsa istället. Fast då tänker jag läsa vidare i A Storm of Swords och inte min tonårsdagbok. Det är en del lustiga saker jag har skrivit i den, men mest är det tonårsångest. Och angående noteringen här ovanför så var ju jag och P ett  par 2 månader efter att jag ångestfyllt plitat ner detta.

Jag saknar ibland möjligheten att fylla sida efter sida med ord som är så hemliga att bara jag får se dem. Det kanske vore en idé att införskaffa en analog dagbok där jag kan få skriva av mig av alla saker jag inte kan dela med er här? Ibland vill jag bara få ur mig orden, ibland behöver de inte ens bli hörda av någon.

P & Jag

Idag förbannar jag avståndet mellan Malmö och Göteborg. Jag skulle så oerhört gärna vilja få krypa ihop i Martins famn och hållas om. Jag vill kunna sträcka ut armen och lägga fingrarna om hans nacke. Jag vill pussa honom på axeln innan jag somnar och vakna av att han kittlar mig fast jag skriker ”naje!” till honom. Men det är tisdag och inte förrän på fredag kväll får jag träffa honom igen. Helvetiska distans.

Kan ingen hojta till ifall de hittar en fungerande portal gun någonstans? Jag kan gärna investera i aktier i Aperture Science ifall det underlättar!

Jatack

♥