Jag har ätit årets första semla. Kanske också årets sista; den var god men jag insåg halvvägs igenom att jag egentligen inte ville ha den. Åt den ändå. Det blir så ibland.

Jag rensar och fixar och är mest egentligen bara ledsen. Jag är så ensam på dagarna – jag är van vid att ha människor att prata med, men de jag vill prata med är på jobbet allihop. Istället står jag ensam i min lägenhet och sorterar böcker och känner mig mest väldigt liten. Det är så många beslut som skall tas hela tiden och jag önskar att jag hade någon att bolla idéer med. Jag önskar väldigt mycket att min mamma var här. Eller Martin.

Jag hade fått ett kort från mamma på posten idag. Ett vykort hon själv målat med en text att hon ser fram emot att jag flyttar till Göteborg. Började gråta lite, av okänd anledning. Det är väl bara all ledsamhet och ensamhet och plötsligt något så trevligt som ett kort som bara fick allt att brista.

Jag mår ju bra, egentligen. Jag är bara trött i flyttandet. Jag har fortfarande saker jag måste lösa inför flytten om liksom två veckor, och emellanåt är det bara överväldigande. Imorgon blir jag av med vad som känns som hälften av mina möbler haha. Redan nu står alla mina saker (böcker) staplade på högar på golvet. Jag vill inte packa ner allt. Jag vill inte ha INGEN tillgång till detta förrän om typ ett halvår nästa gång. Jag visste inte att mina saker var så viktiga för mig, men det är de tydligen. Materialist, javisst!

Jag behöver 9k steg till idag och jag är mest bara frusen och trött. Inte jättesugen på en promenad just NU, jag tror att jag skall packa ner mina affischer i röret jag just var och köpte först.

Det är bara inget kul, just nu. Jag vill att allt skall vara färdigt och överstökat och att jag skall få sitta på Martins (vår!) soffa och bara andas ut. Jag saknar Martin. Jag hatar att vara isär från honom såhär länge, i synnerhet när vi båda behöver stöd på våra respektive fronter.

Jag skall inte klaga, egentligen. Plötsligt kommer tiden att gå fortare än jag hinner med att packa, och plötsligt är det flyttkaos. Jag borde njuta av lugnet just nu. Jag är bara så trött på att vara ensam, ’s all.

Man är väl inte dummare än man gör sig, men jag var tydligen dum nog att inte inse hur högt ångestpåslag man får de sista dagarna på jobbet innan man blir arbetslös. Jag gör listor, bockar av, försöker hålla ångesten och stressen i styr, men samtidigt känns det så konstigt att veta att jag snart för sista gången går genom korridorerna på kontoret. Att jag snart inte TILLHÖR. Det är nog där det skaver som mest, att sluta tillhöra. Att hamna utanför. Att kanske få en sista kram av kollegorna och så fort dörren stängs har de glömt bort en, liksom.

Jag fick ordning på det mesta av diskkaoset igår. Tar det sista ikväll. Ångestdämpande, ändå. I min kalender har jag en lista över folk jag måste ringa, och jag vill inte. Jag SKALL, och jag vet ju att det känns bättre så fort jag ringt, men… jag vill ju alltså inte. Jag hatar att prata i telefon. Men jag skall göra det. Lajva vuxen, få det gjort.

Sov i nättras som jag gjort hela veckan; ryckigt med hetsiga drömmar. Två nätter till, sedan får jag börja idka sovmorgon. Mitt schema från och med nästa vecka: Vakna, ät frukost, ta en promenad, packa/sortera/släng, ta en promenad, sova. Jag har gott om tid. Jag är bara så stressad ändå. Och alla frågar mig hela tiden! ”Är du färdigpackad snart?” alltså nej? Jag flyttar om mer än två veckor, och jag måste ha kläder, tallrikar, böcker och min dator fram tills dess. Jag börjar packa på måndag. Eller tisdag, jag skall eventuellt till kontoret på måndag.

Kollegor som börjat beklaga att jag slutar. Kluvet; jag är glad att de är ledsna att jag försvinner (eh, ni fattar) men det gör mig också stressad, för jag vill ju inte. Samtidigt VILL jag, ni får absolut inte missta min ångest och stress för att jag inte skulle vilja flytta till Martin: det är ALLT jag vill. Men det är ändå jobbigt att behöva hantera andra människor i detta. Kluvet, som sagt.

Så eh… det var dagens ångestblogg! Är ni inte glada att ni klickade er in här? Eh he he. Eh. Hrm. Hej. Kram?

Det regnade igår. Sådant som händer, inga konstigheter. Som fotgängare försökte jag hela tiden hålla mig så långt från stora vattenpölar på gatan som möjligt, och det gick ju finfint. Fram tills jag var fem minuter hemifrån och random bilförare bestämmer sig för att racea så fort han kan genom en stor vattenpöl som såklart stänker ner HELA trottoaren – inklusive mig. Jag svängde direkt runt och gav honom fingret – sådant jag aldrig gör, men vafan! Det hade varit så enkelt att undvika om han liksom HÅLLIT FARTBEGRÄNSNINGEN, t.ex. Djävla idiot.

Kom hem, packade ihop min tvättkorg, åt kvällsmat och stack sedan huvudet utför dörren för att gå ner till tvättstugan. Vad är denna lapp på hissen..? VAD I HELV-
Hissen avstängd för underhållsarbete. Efter en timmes väntan (stressad väntan, jag hade ju en stor korg fylld med tvätt jag behöver åtgärda) ringde jag numret på lappen, ”När beräknas hissen vara i bruk igen?” INGEN VET. Jag var ute en gång i kvarten och tryckte på hissen i hopp om att den skulle vara igång, utan framgång. Imorse var hissen fortfarande avstängd, 13 timmar senare. Jag kan inte för mitt LIV förstå hur fan Stena kan behöva stänga av hissen cirka varannan månad såhär? VI HAR INGEN TRAPPA. Det är det första folk säger när jag klagar på hissen, ”Ta trappen då?” Alltså. ALLTSÅ. Jag är fan den sista som är rädd för trappor! Jag tar alltid trappan om trappa finns! Jag tar trappan upp till kontoret varje morgon – enda undantagen är fredagar när jag skall till Göteborg och har tung väska med mig. Jag gymmar och springer. Jag är INTE rädd för fysisk ansträngning – hade det funnits en trapp hade jag inte ens klagat på hissfan.
”Men hur kommer ni ut om det brinner då?” Det finns en brandtrappa. Den är en tight djävla spiraltrappa man kan komma ut från men inte in i. Just nu är den olåst pga vi måste få komma in, men annars är den låst utifrån. Jag har ingen nyckel till den. Mina grannar med barnvagn och mina grannar med rullator kan för övrigt inte riktigt ge sig i kast med brandtrappan varje gång hissen stängs av utan förvarning. Det är inte gångbart.

Jag är sjukt trött på detta. Jag är trött på att emellanåt när jag går hem från jobbet ha ångest över att hissen eventuellt inte skall fungera.

Så. Istället för att tvätta städade jag hemma. Nu har jag ett golv i sovrummet, och en väldigt bra grund för att få färdigt det helt och hållet nästa vecka – och få upp julpynt! Det ser jag fram emot.

Ikväll är Martin hos mig! …om han nu kan komma in. Jag menar, det finns ju ingen hiss. Det här 22 kilo tunga paketet vi skall få ut ur lägenheten och in i hans bil blir plötsligt en spännande utmaning, host. DET LÖSER SIG, men det är irriterande. Jag skall inte behöva vara orolig över detta, faktiskt.

Som jag nämnde igår; boendesituationen är jobbig. Jag vill verkligen flytta härifrån, och jag hatar mitt hem som ger mig så mycket ångest mellan varven.

Bokade ny tvättid imorse – efter att jag tagit brandtrappan ner och sedan gått ett varv runt huset för att komma åt källaren, det vill säga. Får jobba hemifrån på tisdag och tvätta då, för jag MÅSTE HA RENA KLÄDER. Djävla skit-Stena, rent ut sagt.

Raaaah!

Ok ok. Torsdag, Martin, imorgon fredag och Göteborg. Morgonhimlen utanför mitt fönster har varit riktigt vacker idag. Jag ser fram emot ikväll, jag ser fram emot imorgon och jag ser fram emot lördag. Söndag – not as much, men det är en okej dag det också. Vi kommer nu på allvar in i perioden ”Alla helger är JÄTTEBRA” pga har så fina planer framöver. Förra helgen var också bra! Det var den första helgen i superhelg-schemat :))

Ni får ha en bra dag! Jag hoppas att era lägenheter fungerar som de skall <3 Ingen förtjänar fan att ha det såhär. Ilandsproblem? Förmodligen. Fortfarande väldigt störigt.

Hämtade ut lite paket på vägen hem; en öl (som skall testas strax!), lite julklappar och lite hårprodukter – och så ovanstående ögonskugga från Kat von D. TRODDE JAG. I paketet låg nämligen en följesedel som deklarerade att ögonskuggan blivit packad, men varan som låg däri var en foundation. Vafaaaan. Jag har ju UNNAT mig den här och LÄNGTAT i ett par veckor efter att den skall komma :< Nu blir det en massa strul där jag kommer att behöva skicka tillbaka foundationen och sedan vänta ett par veckor TILL på att min ögonskugga skall komma -_-

Den här kostar nästan dubbelt så mycket som ögonskuggan, för övrigt. Den var också i fel färg, så kan inte ens behålla för att använda skiten :P OM det visar sig att de inte vill att jag skickar tillbaka denna (fat chance) så ger jag bort den till vem som än har rätt färg för den, aight? (fast jag kommer att testa på mig själv först, för säkerhets skull :P)

Ytterligare en suck: Ena tvättmaskinen är trasig, så jag tvättar i halvtakt. Tur att jag bara hade en korg tvätt, då :) Det satt även en ”Trasig!”-lapp på torktumlaren men den fungerar som den skall. TUR DET, annars hade jag kört ner en foundation i halsen på någon…

Annars är allt bra! Jag slår in jöl och lyssnar på julmusik och skuttar runt här hemma och försöker göra tusen saker samtidigt.