Zombielicious

Publicerat 24 juni, 2026 av Zombie

Jag fick någon form av varning från Google häromdagen att mitt cloudkonto börjar bli fullt yada yada vilket resulterade i två saker:

Jag började radera gamla bilder som jag inte behöver ha kvar för att försöka få loss lite mer utrymme, men insåg sedan att prisskillnaden för 200 gig istället för 100 gig i månaden är 10:- så ehh fuck that noise, nu har jag 200 gig utrymme och GOTT om plats kvar
I mitt sökande efter bilder att radera hamnade jag på alla mina träningsbilder från Malmö och fick feeling. Eller vad man nu vill kalla det? Kände mig lite olustig över hur jag ser ut numera och insåg väl att jag ju faktiskt KAN komma igång vettigt med träning och äta bättre osv osv igen och kanske återgå någorlunda till hur jag såg ut då, iunno. Jag har ju andra förutsättningar nu; sämre sådana, om man så vill. Jag är 42 och förklimakterisk vilket faktiskt påverkar ens vikt och möjlighet till att förändra den, jag har ett väldigt bra förhållande där jag vill umgås med min partner istället för att sticka ut och träna hela tiden, et cetera. Vi får se. Jag har bilderna som morot, i alla fall.

Johan går på semester på fredag så jag skall promenera in till stan och äta lunch med honom idag. Imorgon får jag mina sista pengar från min senaste arbetsgivare och de pengarna skall mest få växa på mitt sparkontot (och pensionssparkonto, sådant där man behöver tänka på när man har mindre än 30 år kvar i arbetslivet…) (wow) (deprimerande)

Jag har varit ute och sprungit nu på morgonen. Det var tungt. Jag sprang häromdagen också, tänker försöka komma ut varannan dag eller så så jag vet inte om det bara var en allmän tyngd i kroppen eller ifall det var spår av seghet kvar från i måndags. Hur som haver så lyckades jag med mitt pass, kände mig lite nervös inför nästnästa pass som ju skall vara en eskalering från detta (dvs W3 → W4) men i värsta fall är det ju bara att köra någon omgång till av W3 innan jag byter, så det är ju inget att vara nervös över haha. Så onödiga känslor, ibland?

Jag är gud i min egen värld och kropp, det är jag som sätter reglerna.

Onödiga tossa.

Sommaren har slagit till med all form av värme och det är, i vanlig ordning, vidrigt. Jag tycker inte om det. Men mAn fåR intE kLaGa pÅ VärMEn och allt vad folk nu går runt och bölar över. Det får jag visst. Jag upprepar; gud i min egen värld och kropp. Runt 20 grader kan jag överleva, allt över det? NEJ TACK. Om det ens behövs ett skäl så får jag ont i kroppen när den svullnar av värme, men det skall ju inte ens behövas ett rättfärdigande för att få säga att man ogillar sommarhettan tycker jag. ”Ah men då får du inte klaga när det är kallt sedan!” Det får jag visst. Låt mig vara tvär och frusen haha

Nu blir det frukostsmoothie och sedan en dusch. Därefter skall jag väl se ifall jag hinner plocka lite i sovrummet innan jag promenerar in mot stan.

Ha en fin dag! :)

Publicerat 23 juni, 2026 av Zombie

Vi låtsas inte om att det är över ett år sedan jag postade sist.

Var ute på en löp-/promenadrunda igår morse, passerade en märklig kvinna som stod barfota i ett gathörn och borstade håret. Reflekterade över att hon var märklig just på grund av stod barfota i ett gathörn och borstade håret, men you do you, liksom. Fast forward till igår kväll (SENT) när jag slentrianscrollade lite på Facebook innan jag skulle somna — verkligen som en sistagrej, Johan hade varit inne och sagt godnatt even — och jag får upp i flödet en post från Missing People om just den här kvinnan, och att hon då varit saknad sedan 03:15 natten till igår. Hepp. Jag får väl ringa polisen då. Väntetid, omkoppling, parkerat samtal och ”min kollega som har hand om ärendet ringer tillbaka till dig strax” och efter en halvtimmes väntan satt jag och dåsade på soffan och gick och lade mig istället. Tio över tolv, när jag precis var på väg att drift away, ringde det. Men nu har jag i alla fall bidragit, jag har kunnat uppge en tid och plats jag sett henne och någorlunda bra beskrivning av de kläder hon hade på sig eftersom det inte stämde överens med vad som stod i efterlysningen från Missing People.

Annars då? Jag har inget jobb längre. Kul grej, det där. Satan vad det har hänt saker under det senaste året? Jag vet inte ens vilket av det jag kan skriva om utan att det blir någon form av Problem™ men jag skall försöka ge någon form av kortare sammanfattning — om inte annat så för min egen skull, så att jag själv har koll vad som hände ifall det i framtiden blir någon form av relevant.

Så öh… Long story short:

Före semestern sade jag upp chefsskap över den ena av mina två skolor då jag började må allt sämre och det hela eskalerade i en fullblown panikattack på jobbet där jag satt på golvet och bara skakade. Eva kom och höll mig i handen resten av dagen; jag ringde min chef och sade STOPP MIN KROPP, det här går inte.
Semestern var kort. Eller ja, det var tre veckor varav en vecka var Battle of Wisby på Medeltidsveckan, men jag minns liksom inget av semestern. I efterhand kändes det som att jag haft en långhelg; att jag gick hem en torsdag och var tillbaka tisdag veckan efter. Noll utvilad, mådde inte alls bättre, började inse att jag måste prata med min läkare och se ifall jag kan bli sjukskriven innan det ballar ur på allvar.
En solig arbetsdag när jag inte alls kände mig särskilt stressad skulle jag parkera om en bil vilket jag blev lite stressad över, men parkerade jättefint och allt gick bra. Trodde jag. Därefter hade jag bröstsmärtor/värk i hjärtat i två dygn vilket dels fick mig att återigen besöka akuten och fick min läkartid tidigarelagd med en vecka.
Gick till vårdcentralen, Eva var med och höll mig i handen. Jag visade läkaren den lista över symtom jag hade jobbat med inför detta och han såg bekymrad ut. Blev sjukskriven i tre veckor till att börja med, vilket fick mig att känna mig väldigt stressad för efter semestern framgick ju att tre veckor inte är NÅGONTING för återhämtning. Ringde iaf till min chef och informerade, medan jag satt på en stentrappa utanför vårdcentralen och grät över hur jag kände mig som ett gigantiskt misslyckande. Kul, kul.
Första tiden som sjukskriven gick jag bara utanför dörren de tider jag visste att mina kollegor har rast och därmed inte är ute och kör, för jag ville inte träffa någon. Såg jag på avstånd en bil som liknade de vi kör i gick jag in på gator dit de inte skulle följa. Oerhört paranoid, helt inställd på att alla på jobbet hatar mig och tycker att jag är en svag och vidrig person. Det var först när jag träffade Ingemar för en fika och han hade med sig en vinflaska kollegorna köpt åt mig som det började landa i mig att de ju inte alls hatar mig, det har de aldrig gjort. Det var bara monstret i huvudet som ville få mig att tro detta.
Var sjukskriven hela september och nästan hela oktober innan jag började trappas tillbaka i arbetslivet, 25% i stöten i treveckorsperioder. Det var bestämt att jag efter jul skulle vara tillbaka på heltid och det fanns en plan och stöttning från företaget hur vi skulle få mig att liksom …må bra på jobbet igen. Det fina var att de sista veckorna innan jag började jobba igen så blev jag glad av att se våra bilar, och jag såg fram emot att få träffa mina kollegor igen.
Återgången till jobb upplevdes bra från min sida, jag var inte alls lika stressad som innan och det kändes som att folk stöttade och ville att det skulle bli bra. Hörde inte av min chef alls förrän jag fick ett sms veckan före jul med ett ”vi behöver prata” vilket ehhh ja.
”Ekonomisk effektivisering”, var det vi skulle prata om. ”Det har fungerat så bra med [vikarien] när du var borta, så vi vill att du bara är receptionist framöver. På 50%”. Jag ringde Johan och grät. Jag ringde Eva och var så upprörd och ledsen att jag var på väg att kräkas. Jag ringde mamma och bara bölade. Jag tog två semesterdagar med enormt kort varsel och satt bara hemma och mådde as.
Ett ANTAL förhandlingar med facket (och en hel del bevingade ord, jesus vilka saker folk säger alltså…) senare så tackade jag nej till deras erbjudande om en tjänst på 50% (vilket senare blev ett erbjudande om 60%, wow tack) och blev därmed uppsagd pga arbetsbrist.

Har enormt fin stöttning från Johan, min familj, mina vänner. Har sökt och antagits till studier i höst — två år på yrkeshögskola. Det kommer att bli ett spännande kapitel i mitt liv, ändå. Timingen är bra, jag gick arbetslös från 1/6 och jag börjar plugga 17/8 så jag har sommarlov och passar på att ta promenader (och se försvunna damer, tydligen), fixar hemma, reenactar och syr, kollar på Youtube, pluggar matte inför hösten… Det går ingen nöd på mig. Jag är bitter och ledsen över att en arbetsplats jag på allvar trodde att jag skulle vara kvar på i MÅNGA år till inte ville ha mig kvar, men jag tror att jag kom ur en situation jag inte borde vara kvar i. Det senaste halvåret (uppsägningstid 4 månader) har varit enormt märkligt och jobbigt och jag har verkligen uppskattat att jag helt kan separera mig själv från den där skiten. Om jag slipper svartmögel för resten av mitt liv är det ändå för tidigt, kan jag säga. Jesus.

Men ja. Nu har jag skrivit om det, nu kan jag gå vidare med resten av mitt liv :)
Mina fina kollegor som jag genuint kommer att sakna utav helvete hade köpt en jättefin miniräknare till mig inför höstens studier, så jag kommer att ha dem med mig och tänka på dem varje gång miniräknaren åker fram.

Om jag lyckas posta mer på bloggen framöver så kan det bli lite mer snack om reenactment, vad vi har gjort sedan sist och vad planerna för sommaren är (SLETTEN! ♥)

Hjärtat är såklart fortfarande struligt, det har hållit på i 1,5 år nu. This is my life now, och så vidare.

Hej hopp :)

Publicerat 13 maj, 2025 av Zombie

En gullig bild från imorse MEN det som inte syns här är den stora kråkfågeln som försökte nappa åt sig en unge vilket modern väldigt energiskt försökte avstyra. Kråkfågeln hann aldrig ta en unge medan jag passerade. Man kan inte göra något, heller. Det är ju så naturen fungerar.

Tisdag! Igår var jag helt förlorad i vilken veckodag det var? Men det var också så SJUKT MYCKET ATT GÖRA. Jag hade helt otrolig kassa när jag stängde igår, tänk om varje dag såg ut så? Det ringde hela tiden. Jag hade admin jag var tvungen att fixa. Det kom in folk flera gånger under dagen och ville boka kurser och lektioner och köpa paket. Vilken drömdag! Synd bara att jag hade störtångest under större delen av dagen och inte ens fick i mig min lunch :)))) You win some, you lose some. Antar jag.

Stack ut och sprang igår, som lovat. Jag sprang snabbt, men jag orkade bara 12 minuter innan jag bestämde mig för att avbryta. Jag är nöjd ändå, alla rundor måste inte vara bäst. Det var varmt, jag var trött, jag gick för hårt ut. Man kan lära sig något av det. T.ex. att jag nog bör försöka komma ut imorgon bitti istället för efter jobbet, då jag måste tvätta. Då är det svalare ute, så blir man inte lika tagen av värmen. Jag ger samma pass ett nytt försök; 20 minuter utan stopp. Jag är tillbaka där, igen. Jag är glad så länge jag kan springa, jag har ingen prestige jag måste kämpa för här.

Sov helt okej i nättras, tills Johan kom hem från jakten. Då vaknade jag och kunde inte somna om. Halv fyra lade jag mig på soffan istället och somnade till slut. Sov som en stock fram tills soffan plötsligt skakade när elementet gjorde någon weird vibration? Eller om det var en hallucination, igen. Jag tog melatonin i nättras, det behövdes. Vet inte om det skedde något i rören där eller inte. Vaknade, i alla fall. Pillade lite på telefonen och så ringde Bitte; larmet gick på jobbet. Hepp. Klarvaken. Fick prata med säkerhetsbolaget och uppge en massa koder och bös.

Har löst ett par grejer idag som jag varit störtstressad över sedan igår. Vet inte, jag kanske växte lite på köpet? Lärde mig en del. Lärde mig att inte underskatta andra människor, och att de flesta lyssnar om man förklarar tydligt och är transparent med saker. Det visste jag kanske innan också, men det är ju oftast ångesten som styr här, och den vill mig ju inget väl. Tänker att med de här erfarenheterna i ryggen kanske jag inte har lika tung ångest resten av dagen? Man kan ju hoppas. Det känns bättre, redan. Det får gärna hålla i sig.

Nåväl. Jag skall posta detta innan dagen är slut; det har skrivits på i omgångar under dagen, så ehh. Det är en timme tills jag slutar så kanske läge att skicka ut detta i etern innan det plötsligt är imorgon :P

Publicerat 12 maj, 2025 av Zombie

Helgen har varit lugn, precis som jag ville. Hjärtat har varit mupp, men det är ju vardag numera.

I fredags, då? Min plan att jag skulle hem, tvätta, springa..? Ahh. Det hjälper ju om man har HEMNYCKELN med sig hemifrån på morgonen! Suck. Fick promenera in på stan för att störa Elvira på praon och sno hennes nyckel så att jag kunde komma in; Johan var ute och grävde så han skulle ju inte vara hemma förrän vid typ fyra. Hade inte varit kul att sitta på trappen i fyra timmar och vara hungrig. Jag var hemma en stund efter 13, var då hungrig och trött så jag skippade min tvättid och stack aldrig ut och sprang — fick ändå ganska bra med steg på att promenera in till stan, så.

I lördags åkte vi på loppisrunda och jag köpte en ljusgrå klänning och en vas och en snygg typ kaftan i velour (svart!) och en träningströja. Köpte en blomkruka som mamma ville ha. På kvällen grillade vi för att jag ville ha grillat kött och det var GOTT och TREVLIGT. Igår gick jag till Partille och handlade grejer till måsfesten för jag är ju en sådan där typ som går all-in på ett tema så ehhh ja. Det blir någon form av grekisk måsgudinna? Normalt.

Så. En väldigt lugn och trevlig helg. Ingen alkohol, jag kör vitt en period. Kroppen mår tydligen jättebra av detta? Är inte alls lika plufsig längre. Har researchat lite kring hur mycket kalorier osv det är i alkohol och: Hjälp. Det kommer dock inte att hindra mig från att dricka, man kan alltid ta vita perioder i omgångar för att återställa kroppen. Men man måste ju heller inte dricka som en djävla svamp, så jag tror att det bra att ta avstånd från det och få det ur systemet och även omprogrammera hur man tänker kring det, liksom.

Jag har blivit anlitad av Johan att sy typ 160 knappar till hans två nya cottar, så jag har att roa mig. Tog med mig ena högen till jobbet idag, får se ifall jag har tid över under dagen att sy lite. Om inte annat har jag ju lunchrast om en timme :)

Johan är borta en del i veckan, så jag får se hur mina kvällar blir. Jag skulle väl eventuellt vilja springa ikväll? Jag sprang ju bara 1 gång förra veckan och hade gärna försökt plocka upp spåret igen innan det försvinner helt. Man behöver väl försöka springa kanske 2 gånger i veckan för att hålla igång, tänker jag. Om jag skall springa ikväll kan jag sy knappar på lunchen, för då måste jag inte ut och hetspromenera då. Så …ta ett sådant beslut, kanske? Då måste jag ut ikväll, oavsett om det blir springa eller gå. Vi gör så. Kvälls-Carina får tacka mig sedan :P (eller förbanna mig, vilket som)

Right-oh. Ha en fin dag!

Publicerat 9 maj, 2025 av Zombie

Världen luktar syrener och det kan man inte klaga på. Det är grått och svalt ute, men jag klagar inte på det heller; inte när det gråa, svala luktar syrener.

Helgplaner: Chilla. Jag har grejer på gång alla kommande helger känns det som, så en helg helt utan större planer blir jättebra. Jag skall tvätta + springa idag, imorgon skall vi dra en snabb loppisrunda innan Elvira skall jobba och sedan tänkte jag nog färga håret. Utöver det så skall jag sy och städa, och promenera. Det behöver inte vara mer än så :)

Vi gjorde planer för Midsommar igår och tanken är jag, Johan, ett tält och en sjö. Vi skall fiska, kanske bada (??), grilla kött, äta sill… Det blir jättebra. HELT avhängigt av vettigt väder, men worst case får vi väl göra detta hemma istället, skulle det vara regnigt och djävligt.

Noterade att jag missat att skicka in GANSKA DJÄLVA MÅNGA KVITTON på jobbet så jag har fullt upp med detta på jobbet. Jag har skickat in hälften, skall strax scanna och skicka in resten. Jag får inte lov att låta dem ligga på hög såhär, måste få in rutin på att verkligen skicka in dem direkt. Det är bara att ibland är det så mycket annat man sitter med samtidigt att det hamnar på skyns, och sedan har man plötsligt en hög med 20 kvitton och dåligt samvete. Suck. Jag försöker, det är bara …vissa dagar, you know? Det är ingen ursäkt, det är bara… yeah.

Sov bra i nättras också, vare sig mardrömmar eller hallucinationer (igen) så det uppskattas ju. Hoppas att det håller i sig :)

Började tidigare idag så jag slutar tidigare, därmed. Om två timmar! Så jag hinner fixa mina kvitton och lite andra grejer jag skall få ordning på innan jag går :) Vi har en handledarkurs igång (fredag morgon whaaat, men ja!) så jag skall även rapportera kursen så att de snart kan komma igång med sin körning :D Det blir bra. Och sedan: grått, svalt, syrener och hem.

Ha en fin helg! :)

Publicerat 8 maj, 2025 av Zombie

Knapparna är centrerade, i alla fall.

Jag provade allt med underklänningar och whatnot på igår och kände mig mest som en potatisformad tant så blev ledsen och ville inte pilla mer med detta just nu. Det ser inte ut som jag har föreställt mig att det skall göra. Jag vet inte. Det blir säkert bättre när klänningen är färdigsydd, Johan var positiv. Jag bara …hatar allt. Ugh. Det löser sig väl.

Jag är i Majorna. Solen skiner och det är varmt — jag skall strax bege mig ut och införskaffa någon form av lunch. Lisbeth börjar 12 så då tänkte jag vara färdig och tillgänglig om hon har något hon vill ha hjälp med :) Jag funderar på den nya klassikern: skagenröra från fiskbutiken och små baguetter från ica. Nyttigt? Nä. Men gott!

Vi har ätit lax två gånger den senaste veckan? I söndags och igår. DÅLIGT OCH SORGLIGT fast det är ju jättegott så ha, ett lur!

Äter så mycket fisk att snart är jag en deep one

blub blub

Jag är trött. Jag sov väldigt bra i nättras, drömde en massa konstigt igen men inga mardrömmar och inga hallucinationer så det kan man ju inte klaga på. Så varför sitter jag då här nu och gäspar käken ur led? Ytterst osympatiskt. Men om jag tar mig ut på lunch-quest så piggnar jag kanske till lite. Man kan ju hoppas, i alla fall!

Nu har jag tagit min lilla promenad, köpt mat, ätit mat och hunnit hälsa på Lisbeth. Jag har väl inte så mycket mer att tillägga idag så vi får väl posta detta och vara glada att det blev ett inlägg även idag.

Solen skiner och det är varmt ute. Det är torsdag. Jag skall sy färdigt cotten ikväll~ish och så får vi se ifall jag slutar hata den (och mig själv) sedan. Kanske.

Hepåre!

Publicerat 7 maj, 2025 av Zombie

Man vet att det är på väg att gå utför med bloggandet när det sker allt senare på dagarna, men men. Jag hoppas kunna hålla igång, ändå. Imorgon har jag ett möte vid halv tio~ish, så får se ifall jag lyckas skriva något före dess. Efteråt har jag ganska fullt upp, vi får se.

Sov inte alls bra i nättras. Jag vaknade två timmar efter att jag somnat av att Johan snarkade så jag flyttade ut på soffan och därefter gick det verkligen inte bra. Vaknade med ett ryck av att någon gick emot en kasse i hallen och trodde först att det var Johan men jag hörde att han låg i sovrummet och snarkade så …welll… är det någon här? Låg en bra stund och stirrade ut i mörkret i hallen innan jag vågade försöka somna om. Sedan ägnade jag vad som kändes som ett par timmar åt att hallucinera. Helt övertygad om att Johan var ute och pratade med mig men sedan vaknade jag med ett ryck. Det hände två eller tre gånger? Även annat. Vakendrömmar, ni vet. Sådana där jätteverkliga, i rummet i nutid, allt stämmer förutom 1 grej. Flera gånger om. Otroligt stressande. Sedan somnade jag väl på riktigt och drömde en massa inte riktigt-mardrömmar (bland annat att jag kom två timmar sent till jobbet idag) så ehhh ja. Jag är pigg och så, idag? (nej)

Det är så mycket som stressar mig

Nya uppsättningen knappar är nu på cotten, jag skall bara samla mig lite så skall jag dra den på mig sedan och se hur den sitter och sedan börja pilla på sid-/ryggsömmar för att få den att passa ordentligt och jag ÄR OROLIG för jag vill så gärna att den skall vara bra och …well… track record på den här cotten är shit, hittills.

…har provat. Knapparna hamnar rätt nu. Men jag känner mig så oformlig och bylsig i klänningen. Jag skall prova den hemma sedan, och förhoppningsvis sitter den väl bättre när jag har rätt underklänningar och whatnot, men ugh. Jag vill bara få känna mig fin, är det för mycket begärt? :(

AJA.

Jag hoppas att jag skall kunna sova vettigt inatt, vi får se. Jag vill åtminstone slippa hallucinationer? Jag tog inget melatonin i nättras. Kanske jag fortfarande hade det i kroppen? Eller så är jag bara så här konstig normalt. Ugh.

Right-oh. Ha en bra dag osv! Jag hoppas att jag postar något imorgon.

(obs skall springa ikväll är planen)