Igång igen :)

En sådan JÄTTEBUKETT jag fick igår alltså?!

Jag gick ju som bekant hem i tid för att kunna ta emot ett blombud klockan fyra. SJÄLVKLART kom blombudet tjugo i fem. Mutter mutter, jag hade kunnat strunta i att flexa för att komma hem tidigare… NÅVÄL. Fick en enorm kvast i handen och visste fortfarande inte vem det var ifrån. Upp i lägenheten och leta efter vas och öppna för att se vad det var och det var en så himla stor och fin bukett?! Från Rigmor och Yvonne! :D De hurrade över att jag sprungit Göteborgsvarvet.

Alltså… får man såhär fina blommor måste jag ju uppenbarligen springa Göteborgsvarvet FLER gånger :D Sneglar redan på anmälan till nästa år men tar det på nästa lön istället, med en vecka kvar till Visby så vill jag ha lite pengar kvar på kontot. Mat har en förmåga att alltid bli lite dyrare på öjn när man semestrar :P

EN VECKA TILL VISBY! Det är cirka den bästa tanken i världen? Nu blir det fyrdagarshelg och jag skall bara pula hemma + göra mig snygg inför bröllop, så kommer ju att studsa runt hemma som värsta bumbibjörnen i ren upprymdhet över att jag snart kommer att få sätta fötterna på min ö igen :D KRAMA MOMMO! KRAMA PAPPA! :D :D :D <3 Alla bra saker i världen.

Sprang imorse! Första rundan sedan Göteborgsvarvet. Hade lite svårt att hitta en bra pace att hålla, ville springa snabbare än i lördags men blev för ivrig hela tiden. Kom runt min femkilometare utan besvär dock, och relativt snabbt. Skall springa 2 gånger till den här veckan, och 2 gånger nästa vecka innan Visby. Tänkte även packa med träningskläder IFALL det finns tid för att sticka ut och springa lite. Det beror ju på Martin också, vill inte överge honom haha :D Å andra sidan överlever han 40 minuter hos mommo utan mig. Han får väl uggla på rummet i värsta fall, om han inte klarar av kaostanten :D <3

Men ja. Onsdagsfredag! Imorgon skall jag gå upp vid 06 för att tvätta men det kommer att bli BRA. På 7 timmar lär jag få igenom vartenda lakan och handduk jag äger, utöver vanliga kläder dvs :) Skall passa på att försöka rensa ur lite hemma, kasta saker jag inte längre egentligen använder. Jag BORDE väl rent sådär egentligen börja med skohyllan, men det är helt okej att ha skor som prydnad så meh, jag behåller dem alla! Ha!

Trots att det blir en helg utan Martin känns allt väldigt bra. Jag är nöjd. Idag är det svalt ute, regn i luften. Det duggade lite på mig när jag sprang. Det var 13 grader ute och jag hade långärmad tröja på mig vilket var för varmt. Det är så svårt att anpassa kläder när det pendlar mellan VARMT och varmt ute. Jag är en vinterlöpare, jag kan inte det här med sommar än :D

Ni får ha en bra dag! Det tänker jag ha :))

soon.

Det är bokat och klart nu! 3 veckor på Filippinerna i oktober ♥♥♥

Får ta med träningskläder så får vi se ifall jag kan klara av att springa lite också, haha. Annars blir det mest bara fruktjuice och swimming pool och hundbus och krama på pappsen och bara slappna av under tre veckors tid. Värre kan man ha det! :D

Upp och ner

Godmorgon! Det är tisdagstorsdag och jag utanför fönstret är det 22 grader och mulet. Jag har sovit gott men drömt märkligt. Det är MYCKET märkliga drömmar just nu, och jag minns så lite av dem när jag vaknat så det mest är irriterande. Nåväl.

Jobbar idag + imorgon och sedan mån-ons nästa vecka, och sedan är det semester! Det blir en kort vecka på Gotland, vi har ju ett bröllop att delta i + skall hänga med mommo och pappa :) Behöver ringa mommo nu i veckan och snacka med henne om nästa vecka, men tar nog det på torsdag när jag inte har jobb som tar upp all tid. Eftersom jag är ensam i helgen är det 100% fokus på att förbereda saker inför bröllopet; färga håret, packa, slå in presenter till mina brorsöner… Skall även fixa naglarna på lördag eftermiddag, fick manikyr i födelsedagspresent av Rigmor och Yvonne :) Ingen aning ifall det blir något bra, mina naglar är just nu nerklippta och flisiga, så vetefan vad man kan göra åt saken. Men man kan ju hoppas att jag går därifrån och känner mig fin, iaf :)

Försöker även styra upp biljetter till höstens resa till Filippinerna (när pappa fyller 60!) men Martin saknar aktuellt pass. Eller ja, hans pass går ut i november och det är sällan uppskattat om man reser i oktober då. Det brukar vara gnäll och eventuellt att de inte vill släppa in någon som har ett pass med så kort tid kvar. Hepp. Han skall fixa nytt och sedan har vi förhoppningsvis våra biljetter. Jag vill bara ha detta bokat och klart så att jag kan börja fylla på hålet på mitt sparkonto sedan igen :/

Träningsvärken sedan i lördags är nästan helt borta! Gick 18k steg igår, skall ta en promenad i kväll igen tänkte jag. Stör mig dock på att vågen står helt still. Äter mindre än jag rör mig. Jag borde se skillnad. Istället står den still eller till och med GÅR UPPÅT och det är så sjukt omotiverande. Jag är så trött på denna potatiskropp. Jag vill se ut som jag gjorde för 2 år sedan :< Det ÄR ju doable, jag fattar bara inte varför kroppen inte hänger med. Men jag fortsätter med mina 15k steg om dagen, förr eller senare lossnar det väl. Hoppas jag. Suck.

NÅGON har skickat blommor och jag vet inte vem förrän i eftermiddag! De ringde från florist igår och ville leverera, men jag var ju på jobb. Vi bestämde att jag får ta emot dem idag istället, så skall se till att vara hemma till fyra. Vem vem vem? :D

Ni får ha en bra dag! :)

Veni, vidi, vici

Skall vi snacka lite om det här nu, då? :)

Att springa ett halvmaraton. Jag har redan tjatat mig blå över hur det är en oerhörd grej för mig som kommer från en djävligt kass bakgrund vad gäller att ta hand om min kropp. Jag har pratat gång efter annan om hur jag i skolan inte ens kunde spänna en armmuskel utan att hela jag vibrerade av ansträngning, om hur jag fick flåsa tungt i tio minuter med blixtrande ögon ifall jag sprang 50 meter för att hinna med tåget. Jag har delat med mig av min väg från att börja springa när allt sög och hur jag långsamt blivit bättre, bättre. Lite snabbare. Springa lite längre. Och hur jag sprang en mil av misstag, en tidig sommarsöndag. Hur jag sedan anmälde mig till Midnattsloppet trots att det inte ens funnits på kartan tidigare. Hur jag sedan dess sprungit tre midnattslopp till, varav två var förra året. Och hur jag med hjärtat i halsen anmälde mig till Göteborgsvarvet när anmälan öppnade förra året.

Jag har tränat. Jag har tjatat och tjatat om all träning som begåtts under året. Det är ett under att jag fortfarande har läsare kvar, men jag antar att ni äter de smulor av inlägg som INTE handlar om att jag varit ute och sprungit. Eller så tycker ni faktiskt att det är roligt att hänga med på hur det går för mig med saker, vem vet :)

Och i lördags var det dags. Det har ju inte undgått någon, jag har målat himlen med Göteborgsvarvet i ett år men i synnerhet nu de sista dagarna fram tills loppet. Jag tänker inte ens be om ursäkt, det finns ingen anledning för mig att skämmas eller känna mig dum på min egen blogg över något som är så viktigt för mig :P

Jag såg när eliten sprang förbi 20-kilometerssträcket innan det var dags för mig att gå till startområdet. Det är helt GALET att det finns folk som kan springa 21km på en timme?? Wow. Inte ett UNS fett på deras kroppar. De var muskler och ben och vilja. Jag har efter att ha sett de bilder som togs på mig under loppet insett att jag är fett och irritation, haha. Jag har sådant SJUKT resting bitch face när jag springer, samtidigt som jag är formad som en potatis. Himla spännande. Min kropp ser INTE i närheten ut på kort som den gör i spegeln. Jag vet inte ens vilket jag skall tro på. Hur ser jag ut? Vem vet. Som en potatis med ben, tydligen.

Loppet var …en upplevelse. En resa genom mig, ändå. Man måste hitta krafter man inte tror att man har, leta djupt. Så djävla hippiesnack detta, haha. Men ni vet, när man är på kilometer 12 och man börjat få blåsor under fötterna och ALLA leder värker satan (fotleder, knän, höfter) så är man inte så djävla häftig ändå. På kilometer 16 konstaterade jag att varje steg jag tar nu är nytt rekord, nytt rekord, nytt rekord. Kilometer 17 var bara att bita ihop och fucking DO IT, jag vill ha min medalj. 18, 19, jag minns inte ens. Allt gjorde ont. Jag ville gråta. Jag var så TRÖTT. Så oerhört djävla TRÖTT. Kilometer 20, en kilometer kvar. Jag fick på låten jag ville gå i mål till (byggde en ny playlist och avslutade med målgångslåten x3 to make sure) och allt kändes så överväldigande. Trötthet, smärta, hur oerhört stort det är att jag strax går i mål efter 21 kilometer. Det finns bilder från detta. Från sista kilometern. På mitt ansikte som är döden, men det är för att jag fokuserar MINST lika mycket på att inte börja gråta som på att springa färdigt. Jag SVÄR fan på att sista kilometern var TVÅ kilometer!?

Över mållinjen, börja gå istället. Stappla. Jag har så ONT. Det finns ingen ork kvar i kroppen, jag har sprungit slut på varenda liten energimolekyl jag äger. Får min medalj och en banan. Ställer mig still två sekunder. Kan knappt röra mig efteråt. Stapplar för att möta Martin och Alex, och Martin tvingar mig att äta min banan som jag vägrat röra för jag ORKAR INTE ÄTA. Äter bananen, blir mänsklig igen. Kejrå. Du har väl rätt, mutter mutter.

Firade med pizza och blev sedan matad med mojitos av Martin. Tog en timmes dusch däremellan. Bra dusch. Bra känsla av att få vara REN och VARM.

Bra saker:
Duscharna längs banan. Vädret! Vi hade mulet och lagom varmt, precis perfekt för ett halvmaraton! Att jag tog mig upp för alla backar. Att jag inte GAV UPP trots att världen var smärta och djävelskap. Pizzan efteråt. Svampen man fick vid svampstationen! Att andningen fungerade perfekt fram tills sista kilometern när jag nästan grät och började hulkandas och nästan hyperventilera. Vattenflaskan jag bar med mig de första 10 kilometerna. Min playlist! Målgångslåten. Stödet från Martin <3 Stödet från publiken! Min fina medalj. Att jag trots att jag hatade det älskade det och vill göra det igen nästa år. Att min tid var HELT OKEJ ÄNDÅ (2:45:09) Vattenstationerna. Smaken av vatten när munnen är eld och öken <3 <3 <3 Mojitos.

Jag skall inte tjata mer om Göteborgsvarvet nu på ett tag. Jag kommer eventuellt att skriva ytterligare ett inlägg under dagen, om hur djävla dåligt Nettbuss har blivit och varför jag aldrig mer kommer att åka med dem, trots att deras bussar är bekväma.

Men ja. Det var vad jag hade att säga om att springa 21 kilometer :))

Dan före halvmaraton-dan

Ja, det är ju nu det är Now or Never. Imorgon smäller det, djävlar i mig! Jag är nervös. Jag är självsäker. Jag är orolig. Jag är spänd. Jag är förväntansfull. Jag lovar att sluta tjata om detta snart :D Men ni måste ju också förstå hur stort detta är för mig. Ni som har följt den här bloggen länge vet ju hur jag kämpade i början när jag kom igång med löpningen för fyra år sedan, och hur jag DÅ aldrig ens kunde se mig själv springa fem kilometer. Sedan sprang jag en mil. Och sedan sprang jag en mil ett par gånger till. Och någonstans i det väcktes självförtroendet till liv och jag vågade plötsligt, förra sommaren, anmäla mig till att springa ett halvmaraton. Jag har ingen aning ifall jag KOMMER att klara av att springa 21k imorgon. Värmen oroar mig. Solen oroar mig. Men jag kommer djävlar i mig att FÖRSÖKA! Det är ju det viktigaste. Gör så gott ifrån sig som man kan. Väx som person. Bli en bättre löpare. Fuck yes!

Solen skiner och imorse var det 22º ute när jag gick hemifrån 06:30. Så knasigt varmt det blev? Bara förra veckan hade vi det kyligt och under 10º, haha. Jag gillar det, ändå. Ni vet ju att jag inte är ett fan av FÖR varmt och att max 25º är vad jag tolererar, men det är ändå mysigt med värmen. Vad som INTE är mysigt är hur mycket man svettas, herregud. Det är DÄR största risken är imorgon, att jag får ur mig mer vätska än jag lyckas få i mig. Martin har en plan på en flaska med vätskeersättning jag skall få i mig under första delen av loppet, för att liksom utöka vätskestationernas hjälp. Tydligen kan man räkna med att man förlorar runt 1-2 kilo i VÄTSKA under ett halvmaraton, yikes. Efteråt drömmer jag om kebabpizza och öl. Vi får se. Förmodligen blir det soffläge och ynk, haha :D Det FINNS en flaska rödvin hos Martin men jag tror verkligen inte att jag kommer att röra den. Rödvin lär ju få mig att krascha etter värre på söndag, liksom.

Det blir ju ingen blogg imorgon. Eller på söndag. Det går inte att blogga varje dag i månaden när jag är hemifrån emellanåt och inte har tillgång till en dator. Visst, jag kan säkert låna dator hos Martin, men jag känner att jag prioriterar lite annat när jag träffar honom än just bloggen. Ni får ta det :P JAG får ta det! Jag tror att jag själv är min egen störste läsare, haha. Men det är ju naturligt, också. Jag skriver ju för att jag själv tycker att det är kul att gå tillbaka och se hur jag mår och vad jag gjorde x dagar eller månader eller år sedan. Det är så det är. Så jag själv får väl slita mitt hår om ett år när jag inte kan få läsa något från 20 och 21 maj 2017 :D TOUGH LUCK CARINA!

Ni får ha en bra helg. HEJA på mig imorgon! Håll en tumme i fickan. Eller skriv glada tillrop någonstans, här eller twitter eller på facebook eller smsa eller snapchatta och så vidare. Och hoppas på att jag på måndag kan få skriva ett inlägg om mitt livs häftigaste prestation. Det kan ni göra, tycker jag :)

Kram på er, ha fin fredag <3

Vi tjatar lite till!

Jag har en konstig smak i huvudet som jag inte kan komma på vad det är. Det är något jag BORDE kunna säga ”ah just ja, det är den maträtten jag tänker på!” men det står verkligen helt still. Jag har haft den här smakförnimmelsen i 2-3 dagar nu och kan fortfarande inte placera vad det är jag tänker på. Så som jag minns det så är det något jag äter tillräckligt ofta? Det känns som att jag bara är någon sekund från att komma på vad det är, men jag tappar fokus hela tiden. Och sedan kommer smakminnet igen och försvinner ÅTER igen innan jag kan få grepp om vad fan jag tänker på. Hjärnor! Argh! Man kan bli tokig för mindre.

Jag drömmer tusen saker och vaknar förvirrad. Efter nattens dröm vaknade jag övertygad om att jag är gravid. Jag ÄR inte gravid. Sluta bråka med mig, dumma drömmar. Det är så mycket som händer, och jag vaknar och somnar om och på något sätt gör det lilla studsandet att jag väver ihop dröm med verklighet och det är ju inte konstigt att man blir knäpp ibland egentligen.

Torsdag! Igår sprang jag mitt sista löppass innan Göteborgsvarvet. Det gick så bra som jag ville att det skulle göra. Jag HADE kunnat vara lite snabbare, men det är svårt att balansera när man är trött och det är varmt som fan ute. Jag tog en fyrakilometerspromenad till Bulltofta, sprang 5 kilometers-slingan och gick fyra kilometer hem igen. När jag stannade till efter att jag sprungit (för att dricka, nom nom) så rann svetten om mig på ett sådant där komiskt tecknat sätt, ni vet? Stora droppar som plaskade ner på asfalten. Prova själva att springa fem kilometer i backar när det är gassande solsken och tjugo grader ute.

Prognosen för lördag har förvärrats; sist jag kollade skulle det vara 18 grader :<

Det här kommer att bli jobbigt. Jag menar, visst, att springa 21 kilometer är jobbigt i SIG, men att göra det när det är mellan 27-22 grader ute? Som sagt, sjukt matt efter 20 grader igår kväll. Herregud.

Ni kan ju tro att jag kommer att utnyttja varenda djävla vätskestation jag passerar. Skall komma ihåg att få min keps med mig också, så kanske jag kan rädda huden i ansiktet någorlunda från solens skarpa strålar. Jag skall se ifall jag kan hitta min filippinska solkräm med 100+ i solskyddsfaktor också. Jag använder den inte vanligtvis i svenskt väder, men om jag skall springa 2-3 timmar i solsken så vill jag hellre vara safe than sorry.

SNART kommer jag att sluta posta om Göteborgsvarvet! Jag menar, loppet är om två dagar. Sedan kommer jag att posta lite om det i efterhand och typ berätta hur det gått, antar jag, men efter det så kommer det att bli lite upphåll re: Göteborgsvarvet tills det är dags för nästa års lopp. Ser ni fram emot att få slippa läsa mitt tjat om det här djäkla loppet? :P

NI får ha en bra dag! Solen skiner och efter jobb idag skall jag ta en långpromenad hem så att jag fyller dagens stegkvot.

…är det inte höst snart? :))

Två.

Om TVÅ veckor går jag på semester i en vecka :D Gudars vad tiden flyger?? Ser fram emot att få chilla med mommo, andas lite visbyluft och, ni vet, delta vid min brors bröllop ;)

Jag spontansökte två jobb igår. Det ena fick jag svar på bara någon timme senare vilket jag uppskattar, trots att svaret var ”Vi har inga lediga jobb just nu”. Det känns mycket bättre att få ett tydligt ”Nej” än sex månaders tystnad. Faktiskt. Vi får se ifall jag får svar på det andra. Jag vill så gärna. Jag har försökt i ett år nu, det börjar ta på krafterna lite. Det här andra jag sökte verkade riktigt bra också, så ja. Ni vet. Håll tummarna, pls? <3

Igår var det grått och idag är det grått. Det luktar något så fördjävligt gott ute, dock! Blommor! Nässprayen jag tar mot pollenallergin verkar ha önskad effekt så jag kan ju faktiskt gå omkring ute och lukta på blommorna utan att dö! Yay!

I eftermiddag jobbar jag hemifrån pga tvättid, och efter avslutad tvätt och arbetsdag skall jag sticka ut till Bulltofta för sista träningspasset innan lördag. Eep! Jag lyckades ju dock ådra mig en djäkla vätskeblåsa under foten igår pga idiotiska skor -_- Skall slänga dem i soporna så fort jag kommer hem sedan. Fick stuckit hål på den och plåstrade om, så idag känner jag inte ens av blåsan när jag går. Den satt direkt på trampdynan på höger fot, så hade jag inte stuckit den så HADE den pajat när jag springer ikväll eller på lördag, och det hade bara varit smärtsamt + hög risk för infektion pga smuts osv. Yikes. Jag skall fortsätta att hålla den ren och omplåstrad och hoppas att den håller sig så snäll som den är just nu, för jag vill verkligen inte paja mina chanser att klara Göteborgsvarvet. Bara så djävla dålig timing där, faktiskt.

Alla naglar på höger hand har skivat sig. Förstår inte varför? Jag brukar ha väldigt glada och starka naglar. NÄSTA lördag skall jag på manikyr (yay!) så hade ju varit uppskattat om jag liksom hade naglar som går att fixa då, kanske? :/ Suck. DET LÖSER SIG! :)

Nu skall jag återgå till arbetsdagen. Ha en bra dag! :)