Tempus fugit

Irriterande! Klockan ringde, jag missade att snooza och istället för att gå upp så låg jag kvar en liten stund. Vaknade nyss, och har fortfarande gott om tid på mig att göra mig klar men är också av med en halvtimme. Fasen! Kommer att vara i obalans större delen av dagen nu, för att jag får stressa på morgonkvisten.

Annars då?
Igår såg jag de två sista avsnitten i Hell’s Kitchen och kände mig faktiskt nöjd över utgången. Det är inte så ofta den jag föredrar faktiskt vinner, så det kändes helt OK :)

Pratade lite med mommo också, det var också bra. Behöver försöka komma ihåg att ringa henne oftare, det gör ju henne så glad när man hör av sig.

Får se hur arbetsdagen ser ut idag, jag fick jobba över tjugo minuter igår och var mer eller mindre överstaplad med arbete från det jag började tills jag gick därifrån. Tog till och med med mig lite jobb hem, för jag hann inte med att göra det under arbetstid igår. Dock hade jag inte ett ordbehandlingsprogram som fungerade här hemma så det får fixas idag trots allt. Det är väl max en halvtimmes jobb, så det borde gå att klämma in tror jag.

Kul också att ventilationen är avstängd på jobb just nu, och att någon av mina kollegor luktar som att de sprungit ett marathonlopp. I förrgår. Och varken duschat eller bytt kläder efteråt. …hurra.

Fick en extra vägg till min cubicle igår, så nu har jag tre väggar runtom och tycker minsann att det blev lite mysigt att ha så mycket väggar. Also; Fatta vad saker jag kan sätta upp på väggen nu! Wooo!

Ohwell. Måste klä på mig, skall ju gå strax :/

Zombie vs. Zzucken

Fast det kändes ju ändå helt OK att vara tillbaka på jobb igår. Jag är fullständigt inställd på att det är höst nu, och det ÄR det även fast folk tycker att det räknas som sommar Augusti ut. Srsly u guys, detta är förhösten. Den är ljummen, solig, regnig och djävligt fin. I likes ^^

Satt och smidde onda planer och roade mig med att börja bygga en playlist för lite fin och passande höstmusik :)

Efter jobb kom min bror över och chillade. Vi tog en promenad, körde Singstar och spelade Might and Magic VI tillsammans, och var allmänt nostalgiska. Vi spelade det tillsammans när vi bodde på Vikingagatan, så det är länge sedan sist. Som sagt, tror att jag var typ sjutton när vår dator ominstallerades och alla våra saves försvann. Jag surnade ju till och ville inte spela mer då, hade ju lagt så sjukt mycket tid och kraft på att komma någonvart. Urgh.

Skall se ifall jag kan få upp lite av mina Visbybilder i galleriet jag byggde ikväll, måste bara lista ut vad det är som blockerar uppladdningen och haxXa lite. HAXX.

Saker jag trivs med och saker jag inte trivs med

En bild på mig från i lördags, tagen av Sara.

Drömde så tokiga saker. Jag minns inte klokt, men det var Visby/Skåne och en massa platser man kunde ta sig till via garderober och liknande. Vi försökte täcka en burvägg med fiskenät för att minska insynen till vår lilla koja men det kom in två barn och satte sig där för tydligen så var det en stor öppning in dit från gatan. Mitt emot låg en skinnbutik som ett marknadsstånd där jag tittade på skinnstuvar för att se ifall jag skulle kunna sy mina egna skor, men jag hittade istället en mantel i samma utförande som min skinnklänning som jag tydligen själv hade sytt, så jag tog den.

Vaknade även upp och kände att det idag skulle vara första dagen efter semestern. Det tog mig ungefär tio minuter att komma på att nej, jag jobbade faktiskt hela förra veckan – det är längre än så sedan jag hade semester. lol.

Nathaniel började spela Alice: Madness Returns igår. Jag satt bredvid och såg på och var väldigt nöjd med situationen. Det regnade utomhus och trots att klockan bara var nio var det kolsvart ute. Höst <3
Idag är det mulet och gråkallt, så jag tror faktiskt att hösten är här på allvar nu :D Yay!

Soundtracket till nya Alice är bra, men inte i närheten av lika bra som till första Alice. Just saying.

Men ja. Jag har ingen lust att skriva om lördagens fest, de som var där vet (most likely) vad som hände och det är inget jag vill hänga ut på min blogg. Vissa beslut har tagits av mig på grund av detta, så vi får se vad som blir av det hela i framtiden.

Avslutade i alla fall lördagen med att titta på en dokumentär om ormar. Berättade detta för Nathaniel igår under tiden han var snäll och masserade min ömma rygg:
”Jag såg en dokumentär om ormar igår”
”AV ormar eller OM ormar?”
”…/facepalm”

Over and out.

Näpp!

Jag känner inte för att skriva något idag. Jag spelar lite datorspel istället.

Frågor på det?

Kvällshimmel

Jag försöker så gott det går att få vettiga bilder på kvällshimlarna här, men det vill sig inte alltid. Det var i alla fall en galet vacker himmel igår, med kolsvarta moln och lysande oranga solstrålar.

I likes :)

WM3 är äntligen fria!

Så underbara nyheter! De har släppt the West Memphis Three! <3 Jag är så galet glad över detta, även fast jag önskar att det skulle ha skett för länge sedan.

Länkar:

 

You make hell feel like home
You kept me waiting for so long
Til everything is dead and gone
Stripped of flesh, and left with bone
You left me here with no way home
You left me here with no way home

”Wormwood”, text: Damien Echols

När jag väl kom i kontakt med det hela och såg på den första dokumentären var jag tvungen att stänga av efter halva, för att fortsätta titta senare. Jag var så arg och frusterad att jag grät, och jag kände verkligen hur jag tappade allt hopp för mänskligheten. I stort sett så åkte de här tre pojkarna (för de var bara tonåringar vid den tiden) dit för att de lyssnade på musik som Metallica och för att samhället ville ha bort dem. Det har gjorts en massa misstag i bevisningen, bevis verkar peka åt andra håll hela tiden, men ändå åkte två av dem in på livstid och den tredje hamnade på death row.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste känna för dem att äntligen få komma ut, och att få komma ut i ett samhälle som fortfarande ser dem som skyldiga. Var tar de vägen nu?

Nåväl. Idag skall jag vara lycklig, för oavsett vad så sitter de inte längre inne för ett brott som ingen tror att de har begått. <3

Alla oklarheter gjorde att fallet granskats på nytt och 2007 pekade DNA-tester mot helt andra personer, ett av offrens styvfar och en vän till honom. Sedan dess har de tre männen försökt få till stånd en ny rättegång vilket skulle ske 2012.

Men för att slippa det har Memphis domare utnyttjat en speciell möjlighet i den amerikanska rättsväsendet. I stället för att de tre frias, erkänner de sig, trots sin oskuld, skyldiga inför rätten som då upphäver dödsstraffet och livstidsdomarna och i stället dömer dem till 18 års fängelse – ett straff som de redan hunnit avtjäna.

– Det enda staten gör för oss är att säga: Vi låter er gå, men bara om ni erkänner. Det är inte rättvisa, hur man än ser på det, sade en av de frisläppta männen.

– De försöker inte hitta dem som verkligen mördade de här pojkarna.

Källa: Aftonbladet