Läppar röda som blod, hy vit som snö…

Det hade ju såklart varit ett rent brott mot naturlagarna ifall jag för en gångs skulle hade gått runt och känt mig fullständigt tillfreds, inte sant? Därmed har jag alltså fått ångest. Över en riktigt korkad grej, därtill, men det förminskar ju dessvärre inte känslan över att saker är FEL.

Varför har jag ångest nu, undrar ni kanske?
– Jag har fått färg på ryggen.

Min tidigare så kritvita rygg blev svedd av solen, jag fick värre soleld än jag räknat med och just nu ser det nästan ut som en vanlig solbränna? BORT MED DET! Jag gillar att vara självlysande i mörker; har jag lyckats hålla mig såhär jämnblek över hela kroppen i 13 år vill jag gärna fortsätta med det också. Hu. :(

Jag hoppas att det bleknar bort och försvinner dirrmode, för detta är inget jag är glad över ALLS.

Som sagt. Skitgreja. Men tillräckligt för att jag skall känna mig som en suboptimal människa och helt plötsligt sjönk självförtroendet ytterligare en bit. BLÄH.

Detta är hur en Zombierygg bör se ut:
(vilket för övrigt är en av bilderna ur min favoritserie med bilder; Zombie goes Huldra! Har planer på att göra om denna photoshoot så fort jag a) får tillräckligt långt hår igen eller b) införskaffar en bra peruk!) Foto taget av Ida, 2003-09-02 :)

Morgonstund har ångest i mund

Det känns ju rakt av upplagt för en underbar dag idag. Ohwait. SARCASM.

Jag tror jag somnade någongång runt halv två. Gick upp fem timmar senare. Ingen aning ifall jag sovit hela tiden, men jag tror att jag vaknade till vid åtminstone ett tillfälle. Hela ansiktet känns svullet idag, och ögonen är inte riktigt sugna på att hålla sig uppe. Fan också. Får hoppas att det blir en bra dag på jobb idag, I guess.

Är just nu sjukt uppstressad över hela lajvgrejen. Känner mest att jag vill krypa in och gömma mig under en sten, men det fixar sig. Bara jag kommer iväg så blir allt bra, tror jag. Jag har i stort sett inget kvar att sy, utan det är mest bara lite små detaljer som skall fixas.

Äh… allt var så mycket enklare på den tiden när jag fick åka med Eric och Leo. Men jag tror faktiskt att jag har en chans att växa lite som människa ifall jag klarar av att göra detta ensam, om jag skall vara ärlig. …jag önskar bara att jag hade lite mer förtroende för den tanken :P

Behöver göra mig klar nu, för att jag skall hinna göra en snabb lista över vad jag har packat och inte så slipper jag kanske lite av all denna ångest på lördagmorgon också?
Yes. Vi hoppas på det.

Respektslös idioti

Jag hatar när jag lyckas rulla över på mage i sömnen, och inte rullar tillbaka igen. Får så sjudjäkla ont i svanken av det :/

Har ena skjortärmen kvar att fixa, sedan är skjortan dugligt färdig. Skulle kunna hitta på femtio småsaker att ändra/lägga till på den, men det får vara till medeltidsveckan/nästa års lajv. Istället skall jag försöka börja bygga ärmar till jacklivet så fort jag är klar med skjortan, håhå. Aja, det blir säkert bra :) Jag har ju en hel del tyg över så jag har ju liiite felmarginalsmöjlighet i alla fall.

Annars är vädret idag bättre än vädret igår när man sitter inne och pysslar; mulet och inte allt för varmt. Det är inte helt härligt att sitta under lager för lager av tyg och svettas i solvärmen tbh.

Behöver också fixa min karaktärsbeskrivning idag! Jag är så ur fas med allt just nu så det är helt galet… Usch, hatar att ha såhär dålig planering :/

Also: Vad i HELVETE sysslade studenterna med igår!? Halv tolv drog de ut en förstärkare och ställde på vändplanen precis nedanför min balkong, och satte på musik på sjukt hög volym. Tilläggas kan göras att jag satt och kollade på film på ganska låg volym och ändå oroade mig att grannarna skulle bli störda. Jo tjena, de hade nog hellre haft min film som ett tyst brus i bakgrunden än det spektakel studenterna ställde till med. Orkade inte ringa polisen och anmäla störning, jag var för trott och meh för det. Gick och lade mig och somnade, men Nath kom hem halv ett och då spelade de fortfarande. Idioter.

Utåt sett ler jag, men inombords skriker jag

Sjukt trött. Osäker på hur mycket jag har sovit inatt, men jag tror att jag fick sova hela natten? Vill just nu dock mest peta ur ögonen på mig med en trubbig gaffel. Orka.

Känner också att stressen över lajvet börjar ta över. Jag har ingen aning hur jag skall ta mig till och från lajvet! Planen är att ta bussen eftersom den kostar mindre än tåget, men hur kommer jag från bussen på lördagen och till bussen (i tid, därtill?) på söndagen?
Jag tror inte att jag kommer att få för mig att åka på fler lajv där jag inte har någon att åka med fler gånger tbh, för det är alldeles för mycket utanför min comfort zone. Mitt enorma kontrollbehov står och skriker hysteriskt i ett hörn just nu, för jag har ingen kontroll ALLS.

Apart from that så är det onsdag. Det rör sig snabbt framåt nu. Både mot helg och mot lajv :P Det känns fortfarande som att jag har tusen saker kvar att göra, just nu känner jag mest för att bara skit i att sy och typ städa istället för det ser så djävligt ut här hemma, men jag måste ju bli klar… argh. Angst.

Har ni förresten sett att det är med en Ventrue-vampyr i Hell’s Kitchen? Annars får ni titta efter. I synnerhet om ni har sett Kindred – the Embraced, för då är han extra obvious.

Aja. På med kläder och smink och ett happy face så får jag väl fortsätta med ångestrycken när jag kommer hem.

Solsken och saknad

Sjuk ros, men saker kan vara vackra även om de är sjuka :)

Sitter här och tittar på ett gammalt avsnitt av RuPaul’s Drag Race S3 och chillar. Borde komma igång att sy, men orkar inte just nu. För tillfället är jag så galet dödstrött på att sy att jag bara vill skrika, så jag tror att en liten paus kan vara välbehövlig.

Jag och min bror diskuterade gamla sommarminnen igår när vi tog busssen hem från Väla. Mitt starkaste sommarkänsleminne just nu är när man kommit hem från stranden, har sand mellan tårna och precis sprungit runt hörnet hemma i trädgården. Pappa sitter vid grillen och förbereder, solen ligger rakt in i trädgården och det är varmt och mysigt. Ibland lade man sig på solsängen och myste, ibland sparkade vi boll, ibland hoppade man rakt i poolen innan maten var klar.
Och sommarkvällarna! Efter vi ätit och vi sprang runt i ”skogen” ovanför huset alla vi ungar. Plockade blommor och skrattade och lekte. Eller att gå upp på galgberget i solnedgången och mysa runt… Ja. Det var tider det :)

Det gör mig lite ledsen att ingen av mina föräldrar bor kvar på ön. Det är ändå något särskilt i att åka hem och hälsa på familjen och faktiskt få bo hos familjen. Jag kommer att bo hos mommo när jag åker ner i Augusti, och även om det skall  bli helt underbart att få träffa henne under en längre tid så är det ju ändå inte riktigt samma sak som att bo hos mamma och pappa.

Jag är glad att både mamma och pappa är lyckliga i den situation de är i nu. De har båda funnit varsin ny; Pappa har sin fru Prescilla och mamma har sin sambo Nicklas, och det är bra. Det märks på dem båda att de mår bra och att de är på en bra plats i livet. Men innerst inne sitter en liten, självisk, barnslig Carina och önskar att allt skall vara som vanligt igen. Att mamma och pappa skall vara gifta så att man kan åka hem och hälsa på båda två.

Det är konstigt egentligen. När jag var liten så kunde jag inte komma på ett enda par som var så stabila som mina föräldrar. Jag såg framför mig att när världen gick under och alla slets isär så skulle mina föräldrar fortfarande stå tillsammans som en stadig klippa och erbjuda oss barn sitt skydd och sin kärlek.

Det var väldigt svårt för mig när mamma ringde och berättade att de skulle skilja sig. Det är inte många saker jag kan minnas som fått mig att tappa all form av fattning, men det samtalet var illa. Jag och Nathaniel hade precis blivit tillsammans och vi skulle resa till Gotland tillsammans veckan efter, så allt blev så upp och ner. Jag hade så mycket sett fram emot att få låta honom träffa min fina familj, och att jag skulle få visa upp vilken underbar man jag hittat. Istället kände jag mig skyldig som själv var så lycklig när jag visste att min mamma var så ledsen, och att pappa förmodligen mådde lika dåligt han.

Men man får försöka släppa på det själviska. Jag får jobba på att släppa det där lilla monstret som vill att allt skall bli som förut, för uppenbarligen mådde de inte bra tillsammans. Då hade de ju inte separerat.
Nu när jag själv står i en situation som inte är optimal för mig så får jag försöka hitta stöd i min familj, och jag är väldigt tacksam att min älskade lillebror mår så nära och att jag har en möjlighet att träffa honom när jag behöver det. Min andra underbara lillebror bor i Göteborg, vilket inte är så jättelångt bort heller.

Jag har mycket att vara tacksam för. Jag tror att det är där jag får försöka lägga fokus när jag är låg och vilsen.

…och jag får väl se ifall jag kan jaga bort monstret också.

up up down down left right left right B A Select Start

Mina morgnar består oftast av att jag, i halvt sömndrucket tillstånd, surfar runt på fem olika facebooksidor, kollar alla mina webcomics och ibland börjar läsa nya, fastnar på bloglovin och sedan måste försöka få ihop något att ha på mig på jobbet – vilket det sällan finns mycket tid över till.

Men jag har svårt att bryta mönster. Jag gillar rutiner, jag gillar att följa mina egna påhittade scheman här i livet. Så ja. Jag har ju hittills aldrig varit sen till jobbet på grund av alla femtio saker jag gör innan jag kan gå hemifrån, så so far är det ju ok :)

Idag skall jag se hur det ser ut på biljettfronten till Gotland. Är rädd att det skall bli skitsvårt att hitta resa, vilket känns väldigt troligt eftersom Medeltidsveckan råkar vara den mest välbesökta veckan på hela sommaren, hrm. Ja, vi får se vad vi kan få ihop för resalternativ där. …det faktum att jag har 80:- kvar att leva på resten av månaden gör ju inte riktigt sitt för att hjälpa till heller, heh.

Gådagens fika på jobb :)

Jag har ett kontrollbehov som tär på mig

Seg idag. Eller ja, det är jag ju varje morgon, så inget nytt på den fronten ;)
Kände mig dock ändå pigg igår morse när jag gick upp, men efter bara någon timma på jobb så var jag galet trött. Tog dock med mig min chai till jobbet så fick i alla fall liiiite energi av att dricka det. Synd bara att det är så meckigt att förbereda det :P

Har inte drömt något bra inatt. Det var en återkommande dröm, del två kan vi säga, som anspelar rakt på en av mina stora insecurities. Dåligt shit. Vill inte skriva något om det här dock, så ni får klara er utan större förklaring.

Apropå personliga flaws så såg vi Black Swan igår. Tyckte den var bra, och kände igen mig en hel del i huvudpersonens enorma kontrollbehov – dock inte i hennes psykotiska breakdown. Har funderat en hel del över mitt kontrollbehov på sistone. Dels vad det är som kan orsaka det och dels vilka konsekvenser det har för mig, och jag gillar det inte. Jag vill ju kunna släppa kontrollen, om så bara för en liten stund. Istället för jag ångest varje gång jag inte har full kontroll över en situation. Om ni visste var jag kom ifrån med det här så kanske det hade varit lättare för er att förstå, men på grund av vilka jag vet läser min blogg så vill jag inte skriva det här, för det finns personer som inte skulle må bra av att få veta.
Jag får försöka hålla det i tyglar istället. Låta bli att vara sådär impulsiv jag skulle vilja vara. Och försöka låta bli att få ångest så fort jag inte har fullständig kontroll. Lättare sagt än gjort skulle jag dock påstå :P

Nu blir det det gamla vanliga: Kläder smink jobb.

Näckros utanför Universeum i Göteborg.