Lyckades få ett enormt och väldigt ömmande blåmärke på höften igår efter att jag varit ute och sprungit på lunchen och på vägen upp till kontoret sprang rakt in i ett trappräcke. Härligt. Det är nu väldigt blått, rött och lila på min höft, och om man försiktigt drar med fingret över så kan man verkligen känna hurpass blåmärket står ut? wat even.
I vanlig ordning efter en längre tids bloggpausande (denna gång pga jul osv) så är det svårt att hitta in i skrivandet igen. Det gör väl ingen större skillnad för er, men jag vill ju gärna dels dokumentera mina dagar och dels hålla igång vad gäller att skriva. Inte för att jag någonsin kommer att få jobb som skribent, men ja. Nej. Ni vet. Jag tycker ändå om att skriva.
Idag jobbar vi halvdag så jag har i skrivande stund tre timmar kvar av min arbetsdag, och sedan bär det av hemåt. Utanför fönstret är det -6.5 grader och det var -7 när jag gick hemifrån. Vintern drabbade …plötsligt. Ingen snö, dock. Det är barmark och isfläckar och kallt och faktiskt mest ganska bra, faktiskt. Jag gillar den rena luften. Tog en promenad igår kväll (kallt!) och reflekterade över hur högt vattnet står i kanalen just nu, men idag på väg till jobbet var vattnet tillbaka på sin normala höjd, vilket är kanske en halvmeter lägre. Var tog en halvmeter vatten vägen under natten? Det känns som väldigt kort tid för vattnet att rinna undan, men jag skojar alltså inte att vattnet var en halvmeter högre vid sjutiden igår kväll? :o
Idag väntar jag samtal från en audionom jag igår tog kontakt med för bokning av tid för undersökning. Sådant där som aldrig framgår av bloggande osv är ju att jag alltså har relativt dålig hörsel och att jag ofta kryddar konversationer med ett stort antal ”va?” eftersom jag alltså inte HÖR allt folk säger till mig. En av mina stora hatgrejer i livet har alltid varit när någon skämtar om mig och alla skrattar och jag alltså inte HÖR vad de säger, och man ber dem upprepa sig pga HÖRDE INTE och de ba ”haha nä” och så fick jag aldrig veta varför folk skrattade åt mig. Det låter som en petitess, jag vet, men jag känner mig bara så utanför när jag aldrig får vara med i skämtet liksom. Martin pratade med mig om mina hörselproblem i helgen och well, det var väl dags att ta tummen ur och faktiskt KOLLA UPP HÖRSELN, liksom. Sist jag kollade hörseln var när jag jobbade i bowlinghallen för typ 12 år sedan och vi då fick göra ett piptest där jag mest gissade när pipen hördes och därför klarade testet utan anmärkningar. ”Man skall ju bara trycka när man faktiskt HÖR, inte gissa!” sade Martin och han har väl rätt i det. Jag vill bara inte få dåliga resultat, liksom? På den tiden kändes inte hörseln som ett problem, men den är nog det.
Vi får se när jag får tid. Jag har bett om en på tisdag förmiddag, men de kommer som sagt var att ringa för att boka tid med mig när det fungerar för mig och för dem. Också det lustiga i att en mottagning som alltså jobbar med folk som är hörselnedsatta vill RINGA istället för att maila, haha :D
I alla fall. Torsdag! Solen är på väg upp utanför fönstret, det är fortfarande -6.5 grader och snart är arbetsdagen över. Imorgon helledig och i helgen ensam, så det skall till att städas och fixas och pulas hemma. Det blir bra. Nästa helg kommer Martin <3
Ha en bra dag, hörni :)
