Jag har ett fint kök. Bild tagen i september.

Inget WoW. Det var ju ingen online! Jag måste slögrinda i typ sju timmar för att levla, och jag orkar banne mig inte om jag inte får ha meningslösa men värdefulla chatter i guildchatten samtidigt. Vart är världen på väg? Varför har folk plötsligt viktigare saker för sig än att spela WoW med mig? ;P

Bah!

Jag borde glo på någon Ed Wood-rulle istället. Typ …Bride of the Monster.
Vill att internet på laptopen skall fungera >_< Jag vill ligga i sängen med internet på magen, gawddammit!

Nu har jag ätit chips och sett på Top Model. Surar över att nätet i laptopen åter en gång stendött. Det går ju igång förr eller senare, men vad hjälper det mig NU, när jag vill att det skall fungera? Puckodator. Det är andra gången på en vecka som datorn tappar kontakt med nätverkskortet. Morr.

Nu skall jag försöka orka spela lite WoW. Inte helt pepp, men det ordnar sig kanske när jag kommer online igen. Det beror nog helt och hållet på hur pepp folk är i guildchatten; det gör mycket till att ha någon att prata med när man knallar runt och gör tråkiga saker, faktiskt.

Jag gillar min nya design nu när jag vant mig vid den. Däremot har jag haft 20+ besökare sedan jag bytte, och ingen har sagt något. Säg att den är ful eller fin, ffs! Jag tycker att med 70+ besökare om dagen så är det lite skumt att folk återkommer men inte alls vill ta kontakt. Jag vill ha mer kommentarer! Nu är det bara mina bloggvänner och vänner som kommenterar :P Go say something!

En screenshot på how it used to be, så att ni som är nya förstår att det är ändringar som skett ;)
Plus att det alltid är kul att titta tillbaka och minnas lite! Jag är lite ledsen att jag aldrig screenshotade den grönrosa zombiebloggen, den var ju så kewt! <3

Mina Ed Wood-filmer har kommit! Hela fyra rullar av gamle Ed har jag att roa mig med nu, mycket nöjsamt och tacksamt. (dock surar jag över att jag inte har filmen Ed Wood på DVD, jag har den bara i VHS-format :/) Jag gillar dålig film :) Bästa dåliga filmen är dock den man får se i sällskap med Tom Servo, Crow T. Robot, Mike/Joel samt Eric & Leo! Bad movies at their best, Mystery Science Theater 3000 är min kärlek.

Nu skall jag studsa till Coop och införskaffa fläskfilé och chips. Ikväll är det Top Model. Först skall jag käka fläskfilé och typ se klart Battle Royale, och sedan kan jag äta chips när jag ser på Top Model. Sedan kanske jag spelar lite WoW. Jag spelar nog lite innan klockan nio också. Jag vill leeevlaaa.

Det vackra  vårvädret gick och gömde sig.
Fast det är ganska fint när det är mulet och dimmigt också… Jag är inte så petig :)

Erco diskar i lugnan ro. Plötsligt kommer F inspringande, stannar till med andan i halsen och säger sedan:
”Har du tänkt på… har du tänkt på att R inte har något ass?!”
”Uh, vad?”
”Har du tänkt på det? Han har ingen rumpa!”

och så går F iväg igen. Kvar står Erco förvirrad och försöker på något vis få fram något vettigt ur vad F just sagt. Han berättar för mig, jag frustar storligen av skratt och sedan måste jag ju självklart titta efter. R har, i sanning, ingen rumpa.

En som däremot HAR rumpa är Gnällchefen. GC är en väldigt trevlig man som är jättekul att jobba med när han är på bra humör. Annars är han en pest! (jag har tusen historier om honom, jag berättar fler sedan)

GC gör sjuka saker. En gång kom han ut med en kaffekopp i köket när Sega och Erco stod där. Han blängde till på dem och muttrade sedan:
”Den här koppen är HELT *bank* DJÄVLA *bank* TRASIG! *krasch*” samtidigt som han knackade koppen i diskbänken tills den gick sönder. Erco och Sega gjorde sitt yttersta för att inte börja skratta.

En kväll när vi hade extremt många matgäster och GC var otroligt stressad kom han utspringande i köket, och halkade. Plask, rätt på arslet! (det kan förtydligas att GC verkligen har ett gigantiskt arsle, jag och Sega utvecklade snabbt en fobi mot det) Sega stod tillsammans med några mekaniker och extrainsatta servitörer och kockar i köket, och bet sig så hårt han kunde i läppen för att inte börja skratta. Alla andra var jätteallvarliga och frågade försiktigt hur det var med GC, och det slutade med att Sega flydde ur köket och ut till mig i kassan för att kunna skratta av sig lite.

Viktor jobbar sent, så jag behöver inte städa idag. Han kommer på lördag istället, då har jag gott om tid. Får gå runt och småpyssla lite ifall andan faller på, annars blir det nog egentligen bara WoW:ande idag. Hade varit sweet att levla lite till! Frivilligt studiebesök i skolan imorgon, men jag skippar det. Jag hostar fortfarande och har ingen lust att stå och störa med min torrhosta under hela besöket. Plus att det inte verkar så intressant ;) Så… sovmorgon imorgon, alltså. WoW hela natten, om jag så vill :)

Min hals kittlar men jag orkar fanimig inte hosta mer nu. Jag har lite kramp i magen, haha. Hostar för mycket, I guess.
Frågan är om man skall åka in till Lund och köpa hårblekning… Kanske… Äsch. Orka. Jag kan köpa en förpackning på Coop sedan, så kan jag förbleka det idag och bleka det på allvar på fredag typ. Om jag har lust. Jag vet inte än… Jag vill bli blond, men samtidigt oroar jag mig ju över att håret skall bli ledset. Å andra sidan blir det ju faktiskt nästan lika ledset av att jag färgar det svart hela tiden, och då är kvarstående alternativ att låta det växa ur. Eh, ja, för fem centimeter blond utväxt är ju hett som fan ;P
Jag skall boka klipptid också. Jag tror att mitt hår är långt nog för att jag skall kunna få till en page av det. En kort page, förvisso, men ändå.

Jag behöver lyckas gå in mina svartvita hiheels tills nästa månads Vogon. Jag kom på en väldigt trevlig outfit, men det krävs egentligen att jag kan ha de skorna då. Jag har ett par alternativa skor, såklart, men en perfekt outfit bör vara perfekt matchad!

Någon tjej skrev till mig på Lunarstorm (ja, jag hänger där ibland :P) att hon var imponerad av min stil och att jag ”vågar vara [m]ig själv”. Det är inte första gången jag hör det. Inte alls, faktiskt. Första gången någon sade det var när jag var på skolresa i Skottland när jag var sexton. Sedan var det ett flertal av mina klasskamrater som sade det när vi tagit studenten, vilket förvirrade mig storligen då de flesta av dem aldrig kunnat hålla inne med sina snäva åsikter om det hela. Um, ursäkta, har jag förstått dig rätt nu? Du tycker att jag är jättetuff som står för vem jag är, men samtidigt tycker du att jag är dum som är den jag är? Nani?! o_O
Folk borde börja våga vara sig själva. Jag har ingen lust att vara någon annan. Andra folk har skitkass smak, varför skulle jag vilja vara som dem?

Nu skall jag äta lite, och sedan skall jag planera min dag. Jag behöver gå till Preem för att posta mitt betyg och för att hämta ett paket med film jag har liggande där sedan förra veckan. Och så behöver jag väl typ gå till Coop och köpa lite mat samt hårblekning…
Jag funderar på att slå på stort och äta kött ikväll. Fläskfilé med ris och bea. Man får ju passa på när man faktiskt har pengar :)

Fru Grävling knallar fram till mig i bowlinghallen. Fru Grävling tycker inte alls om mig (fast det ändrades så snart hon insåg att jag gillar Elvis, nu är jag värdig) och hon blänger lika ilsket som vanligt på mig och väser fram:

”Vem är kakansvarig på det här stället?”
”Ja, det är Roffe det.”
”Nej! Alltså, DEN DÄR kan jag inte tåla!!”
”Uh, nej, okej… Vad vill du ha hjälp med?”
”Jag är diabetiker, får jag lov att ta med egna kakor hit?”
”Eh, visst, det är okej”

Fru Grävling tycker uppenbarligen ÄNNU SÄMRE om Roffe än om mig, eftersom han reducerats från ett ”honom” till ett ”den där”.

När jag fått hem en liten Elvis-byst på posten och valde att öppna paketet i bowlinghallen innan jag skulle gå på mitt pass gick en av Grävlingens vänner förbi och fick syn på min rara Elvis. Han upplyste mig om att Grävlingen skulle bli jätteglad när hon fick se honom och gick och hämtade henne. Och döm om min stora skräck och förvåning när Grävlingen kommer sättandes i hundranittio knyck så att allt gäddhäng dallrar som ett segel bakom henne, tvärnitar framför mig och riktigt piper ”Iiiiiiih!” Sedan visade hon mig (mot min vilja, kan förtydligas!) något på sin rygg som en gång varit en Elvis-tatuering men numera såg ut som en dålig Europakarta.

Därefter var hon inte alls lika snäsig mot mig längre.
Jag tror att mycket av hennes illvilja mot mig beror på att jag en gång råkade misslyckas med hennes mat. Det var i början av min karriär, och jag serverade kebabkött som det kommit med lite väl mycket stekflott till. Oops.