Jag håller på att somna. Jag sov nog några minuter, med min bok tryckt mot min soffa och med en spik i munnen. Kunde kanske sluta illa, det där.

Jag vet inte, jag. Det är alldeles för mycket som skall pluggas in, och egentligen borde jag väl ge upp pluggandet till fördel för städning, grammatikplugg och diskning, men jag vill ju försöka. Jag vill give it my best och det stör mig att my best inte kommer att räcka ens halvvägs, för det är alldeles för mycket som måste fastna tillräckligt och det är för mycket som måste läsas och jag kommer inte ens att hinna göra anteckningar. Hej och hå.

Det är ju mitt eget fel. Hade jag gjort bättre ifrån mig på tentan i Struktur II hade jag kunnat plugga Variation och Utveckling hela veckan istället för att börja sista dagen innan det är dags. Och hade jag låtit bli att spela WoW så hade det också varit en fördel. Å andra sidan hade jag fortfarande haft lika mycket som skulle fastna, så jag vet inte. Men mitt fel är det i vilket fall som helst.

Måste kolla upp när omtentan är. Den lär ju krocka med alla andra tentor den också.

FAN. Jag vet inte hur jag skall göra. Det känns dumt att läsa hundratals sidor när jag inte kommer att klara det, men det känns lika dumt att låta bli. Och jag har andra saker att göra, så är det slöseri med tid eller inte? Jag kommer ju att gå dit imorgon och skriva tentan ändå, men ändå. ÄNDÅ ÄNDÅ ÄNDÅ.

Undercity är kallt som i graven, jag åkte hem efter två timmars frysande och försök till värme. Hemma kan jag reglera värmen bäst jag vill genom att tända ljus, klä på mig, klä av mig, duscha, och andra saker jag inte kan i Undercity.

Igår när jag gick på stan stod en gammal man bland en massa duvor. Han höll i en skylt och såg sur ut. Det stod: ”SLUTA MÖRDA OSS!” och bredvid honom stod en gammal kvinna och matade duvorna. Jag blev förbryllad: Trodde han kanske att han var en duva? Var det hela en uppmaning till att mata duvorna? Kanske sluta slänga tuggummi på gatorna så att de stackars små pippifåglarna inte skulle kvävas av den tjocka massan? Jag frågade aldrig. Galenskap smittar ju, och jag hade ingen lust att bli galen igår.

Så jag gick vidare. Och fick strax därpå syn på en kille som satt och eldade sugrör. Det var också galet, så jag sneddade snabbt in på H&M.

Det var historien om igår.

Idag gick jag in på Pressbyrån, köpt en tv-spelstidning och ett filmmagasin och gled sedan självsäkert bort till spår sex, och jag TÄNKTE faktiskt: ”Man vet att tåget alltid går från spår 6. Det skall jag säga till mamma när hon kommer på besök. Stå alltid vid spår sex, för därifrån går tåget.” Så jag ställde mig vid spår sex. Och helt plötsligt tömdes perrongen efter ett meddelande jag inte orkat ta bort mina hörlurar för att lyssna på. Jag gick till en monitor, och av någon ytterst bisarr anledning skulle tåget idag gå ifrån spår 1 istället. Omvärlden hånade min självsäkerhet!

Det regnade på mig när jag gick mot spåret. Det är dimmigt här idag, men min jacka är så härligt blå att jag inte behöver solsken för att ha vårkänslor i magen. Faktiskt. Man skall inte hänga upp sig så mycket på yttre omständigheter, det räcker att man har sol inom sig så kan det regna på en bäst fan det vill.

Jag har läst 237 av de 460 sidor jag skall ha läst till imorgon. Nu skall jag läsa några hundra sidor till, och sedan de sista sidorna. Och sedan är det tänkt att jag skall läsa allt en gång till. 400+ sidor kommer att ta mig fyra-fem timmar, beroende på hur mycket anteckningar jag måste ta. Då blir jag klar med allt läsande vid typ… nio ikväll. Måste ju äta lite också… Imorgon måste jag ta tåget som går ett, så att jag kan köpa tentagodis innan jag går till tentan. Då räcker det att jag går upp elva, och då kan jag vara vaken till två-tre inatt. Och plugga. Men jag kommer nog inte att klara tentan ändå :P (man SKALL vara positiv, men det är ibland bara väldigt dumt att lura sig själv. jag blir ju gladare om jag räknar med UK men får G, än om jag tror på G och får UK, ne?)

Vaknade självmant för tio minuter sedan. Det var lite spännande, innebär det att jag har lyckats vända mitt dygn till en mer normal rytm än gå-upp-vid-elva-somna-vid-fyra? Kanske är bäst så. Fast inte om det innebär att jag är trött på lördagkväll, eep. Då vill jag vara pigg och dansa, dansa, dansa!

Drömde om en person jag saknar. Folk måste sluta ta avstånd från mig helt utan anledning. Jag behöver ju mina vänner, that’s what they are for. Vem skall jag annars få krama mig trött på? Nåväl. Det var en mass tvättrum och tvättkläder och hav med i drömmen också, och djur. Jättefula kattungar, verkligen ASFULA. Jag menar, jag älskar kattungar, men de här var jättefula.
Stod i ett tvätteri, en av mina klasskamrater var där och Lena var där och vi pratade …väskor, film? Jag minns inte riktigt. Klasskamraten ville i alla fall låna en väska, jag tänkte på han jag saknar som låg hemma hos sig och såg på film – jag bodde också hemma hos honom nu, ett tag, hos honom och hans jättefula gråa kattunge med uppnäsa och stor haka. (hrm, somna direkt efter Jay Leno kanske inte är helt smidigt?)

Tåget klockan tio skall jag ta. Och sedan skall jag plugga, plugga, plugga. Hela dagen. Tentan börjar 14:00 imorgon så jag behöver inte ens komma i säng i tid ikväll. Fast jag vill ju spela WoW också, jag vill levla den där sista lilla biten till 32. Fast tentan går före. Det skall den alltid göra.

Sedan lite paus, under helgen, inget mer plugg just då. Och på måndag drar det igång igen, för då blir det dödsmördarplugg inför fredagens omtenta i grammatik. I’ve done this twice, det borde ju bara vara att friska upp minnet – jag menar, hela kursen jag tentade klart igår (hoppasjag) har ju varit baserad på de kunskaper vi fick i grammatikkursen, så jag har ju praktiskt fått använda mig av det hela ju. Faktiskt.
G i grammatik hade verkligen gjort min dag…

Så, dags att sluta ranta här, leta rätt på lite kläder, borsta tänderna, packa skolväskan och sedan åka till Lund och dö lite grann i mina skolböcker. Fast jag har fortfarande huvudvärk.

(det är så satans stökigt här hemma, jag hade velat sitta hemma och plugga men det går inte för det ser så djävligt ut här, fan fan fan, jag måste hinna städa också)

Dubbelavsnitt av Scrubs om 40 minuter. Skall läsa lite i Dita-boken tills dess, se Scrubs och sedan sova. Jag har huvudvärk och morgondagen skall spenderas med tre böcker på Undercity. Skall glida förbi Coop på väg till Lund och köpa matsäck, så att jag står mig ett tag. Kanske äta lunch på Café Undercity också…

Jag är dum som tänker plugga ALLT imorgon. Jag har ju lyssnat på lektionerna, samt läst halva Språksociologiboken, men ändå. Det är inte helt stabilt, och tror jag att jag skall få slippa omtenta på det här bör jag tänka om illa kvickt.

Mensvärk. Hur skall en kvinna kunna tänka? Min hjärna går fortfarande på halvfart. Då och då får den besök av små små odjur som springer och tisslar och tasslar och skvallrar om den enorma smärtan mitt ryggslut får tampas med. Som om hjärnan bryr sig! Hon har fullt upp med att försöka komma på en bra plan inför fredagens kvällstenta, hon! Nog struntar hon i ryggens smärtor och besvär då.
Min kropp är en saga. På ett dåligt sätt.

Åter en gång skall jag hämnas på ryggdemonerna genom att lägga mig på dem! Förslagsvis med ett stort glas kallt vatten, för att döda huvudvärken som ansätter min stackars hjärna.
Man måste ju vara rädd om sin hjärna, det vet vi ju. Vad annars skall man leva på på sin ålders höst? Ni vet, när man inte orkar gå till affären för att handla mat och man måste börja äta upp sina kroppsdelar för att överleva? Hjärnan är en stor muskel, lär vara riktigt fin och mör då. Med lite marinad.

Eh… Dita, Scrubs, sova, var det ja…

Jag tycker om ögon. Ögon är vackra. Jag tycker till och med om mina egna ögon, jag har alltid varit glad i min gröna färg. Så varför envisas jag med att ha så svårt för ögonkontakt?

Det känns som att man blir invaderad. I en värld av seende är ögonen det som knyter samman folk. Hade alla varit blinda eller ögonlösa hade jag förmodligen haft svårt för beröring. Det är så intimt, som att man bjuder in någon i sin hjärna. Jag vet inte riktigt…

The Brain that wouldn’t Die sade en gång att han hade svårt med ögonkontakt, därför att han kände det som att han hotade folk när han såg på dem, som att han intog maktpositionen. Jag har det motsatta problemet: Jag känner mig i underläge, liten och svag av att ha någons blick låst i min.

Jag vill gärna klara av att se folk i ögonen. Det ger folk en helt annan syn på en (no pun intended). Man framstår som trevligare och mer öppen, istället för flyktig och avvisande. Och det vet jag, jag vet det jag vet det. Och ändå blir jag nervös, skakis och vill inte alls. När jag fikar beställer jag in något att äta, för då kan jag uppehålla blicken vid vad jag äter. När jag går på stan hittar jag saker att se på, så att jag inte behöver söka så mycket ögonkontakt. Och när jag går till och från skolan är jag alltid väldigt intresserad av var jag sätter fötterna. Jag gör allt jag kan. Och egentligen vill jag inte alls att det skall vara såhär; jag vill ju kunna sitta mitt emot något, ha normal ögonkontakt och var som en normal människa.

Eftersom jag vet att jag är dålig på det, hyperkorrigerar jag (för att använda mig av en av mina universitetstermer :P) Alltså: Jag stirrar på folk. Jag vet inte vad normen för ögonkontakt är, så antingen undviker jag blickar totalt, eller så låser jag min blick och stirrar. Hur hittar man mellanläget? Jag undrar jag.

Snart tjugotre år gammal, fortfarande inte vuxen.

C: Men du skall se på Top Model sedan? Då kan vi ringas efteråt och skvallra.
M: Ja! Och skicka sms under tiden! Auau!
C: I reklamen och så… eller, vad?
M: Auau!
C: Vad säger du?
M: Jag sms:ar a-u-a-u, det är mongoljud.
C: Om de är dumma?
M: Mm.

/…/

C: Okej, men vi hörs sedan då!
M: Ja, kram, au au!