Nyvaken. Känner mig lite vemodig idag, men det går över. Just nu är jag nog mest bara trött. Drömde en massa märkliga saker, men jag minns inte riktigt vad. Jag gillar inte när drömmar flyr undan från mig.

Jag har en massa drömmar nedtecknade i min dagbok på helgon, borde nästan flytta över dem hit istället, så får ni alla läsa och roas av vad som händer i min skalle när jag sover.
Nåväl, en vacker dag skall jag i alla fall skriva ner den av min mardrömmar som jag fortfarande minns glasklart, även fast det var fem år sedan jag drömde den. Jag tänker ganska mycket på den, mest för att när jag försökte ta mitt liv i drömmen så vaknade jag sedan med en oerhörd smärta på det stället jag rände i kniven.
Det var konstigt.

Idag har jag inga planer. Jag borde diska, men det gör jag senare. Jag har inga läxor som behöver direkt tillsyn, så… jag har helt enkelt en väldigt skön, ledig dag. Får se vad jag hittar på, tröttnar jag på datorn myser jag nog upp mig i sängen med lite böcker och en kopp té!

Skall komma ihåg att betala räkningar idag.

Story goes as:

Jag är en väldigt liten människa. Jag har små händer. Jag har en smal hals. Jag har smala handleder. Jag har små öron och en liten näsa. Jag har små läppar och en väldigt liten käft (käkparti och allt, kan inte alls gapa särskilt stort)
Däremot så har jag -håll i er nu!- bröst, som inte är så djävla små. Jag har också höfter, en sak som hör till hela Jag Är Kvinna-grejen.
Så här är det. När jag går på stan och hittar en söt skjorta, så kan jag sällan köpa den för jag har för stora bröst jämfört med min midja = den glipar över brösten, eller måste sitta jättelöst över magen. Och klänning? Det är det inte ens tal om! Inte om det är en modell som sitter åt över höfterna, för gissa vad? Jag måste köpa fucking klänningar som är för stora i midjan för att få plats med byst och höfter! Det är ju inte utan att man blir lite sur. Seriöst, jag är knappast någon Monroe, jag ser ut som vem som helst. Men enligt klädaffärernas snitt skall man uppenbarligen vara cylinderformad – alltså lika bred över hela kroppen, för att kläderna skall sitta okej.

En annan sak jag surar över är det faktum att råkar man ha 70DD i bh-storlek kan man drömma om att hitta bh:ar som inte får en att känna sig som en tant. Jag vill ha rosa, blåa, gula, röda, spetsar, rosetter, genomskinligt! Och vad får jag nöja mig med? Svart, vitt, naturfärgat, utan några effekter alls.
Screw you!

Nu skall jag andas ut, nu har jag fått avreagera mig lite.

Här kommer det! Det utlovade inlägget om alla mina stalkers!

1) Pinnen.
Pinnen blev döpt till Pinnen av förklariga skäl: Han är smalare än synden. Pinnen började ragga lite smått på min vän Ida, men bytte helt plötsligt spår och fick för sig att JAG var den perfekta flickvänsdrömmen. Så… I en chatt med Ida (jag satt bredvid datorn och pratade med henne samtidigt) framgick följande:
Pinnen: Jag gillar carinan-pajer
Ida: carinan-pajer?
Pinnen: Carina är en hallonpaj med veniljsås [sic]
[…]
Pinnen: Jag är hungrig.
Ida och Carina: OMG WTF STFU n00b!?

2) Beam me up, Scotty (kort: Scotty)
Scotty var killen som skulle med oss på lajv, men som bytte grupp i sista sekund. Bra! Han hade fått mitt mobilnummer för att vi skulle kunna planera lajvet, och när jag kom hem från lajvet dumpade jag min dåvarande pojkvän och mådde dåligt på samma forum som Scotty hänger på. Varpå han började skicka snälla tröst-sms. Som sedan …utvecklades. ”Det är inte svårt att tro på änglar när man träffat sådana som dig” och tio resor värre. Plötsligt började han skriva till mig på helgon.net, då under persona sin lajvkaraktär! Och så började han och hans karaktär slåss om mig!
När jag fick ett sms där det stod att han var på väg att storma båten till gotland (”Så se upp!”) fick jag total panik, grät ut hos Elenaria som genast skällde ut honom i hans gästbok. Bra.

3) Fotokinesen.
Det var en vanlig kväll på jobbet, jag sprang runt med pizzafat, plockade ölglas och höll koll efter banfel. Jag reagerade på att jag hela tiden råkade springa ivägen för en kille som tog kort med sin kamera, så nästa gång jag sprang förbi honom och han hade kameran uppe väntade jag snällt på sidan så att jag inte skulle störa. Varpå han VÄNDER SIG MOT MIG OCH TAR KORT! Jag hade inte varit i vägen, det var MIG han tog kort på!
Jag fick panik och sprang ut i köket och gnällde för Pablo, som sade åt ungfan (han är typ 17-18?) att sluta ta kort på mig. Det gjorde han inte. Han lurpassade utanför köket/kassan, så till slut vägrade jag gå ut dit.

4) ATG-muppen/Taxichaffisen/Creepet (kärt barn har många namn…)
En dag när jag stod och bakade pizza kom det en man i 45-årsåldern och började prata med mig. Jag är väldig social när jag jobbar, så jag pratade ju tillbaka. Då kom dråpslaget:
Creepet: Det är väldigt ovanligt med kvinnliga pizzabagare. Du är den sexigaste pizzabagare jag sett.
Carina (baffled, vem fan tar DET som en komplimang?!): Eh, tack.
Creepet: Du är jättesnygg, faktiskt. Ja, du är nog faktiskt den sexigaste och snyggaste pizzabagare jag sett!
Carina: Eh, okej… *går iväg*

Det var strike ett.
Scenbyte, någon vecka senare. Jag står i kassan den här kvällen, och Creepet dyker upp igen. Han stirrar lite skälmskt på mina bröst.
Creepet: Ett paket [yatta yatta] cigaretter, tack.
Carina: Det blir 38,50.
Creepet: Säljer du kärlek också?
Carina (övertygad om att jag hört fel): Um… Vad?
Creepet: Säljer du kärlek också?
Carina: Eh, nej. *går iväg*

Sedan dess började han prata med mig VARJE gång han såg mig, och han var i bowlinghallen ofta! Alltid i samma kläder, alltid med samma otvättade hår, alltid lika creepy.
Varje gång han inte varit där på länge gladdes jag åt tanken på att han kanske var död.
Det värsta var att mina dåvarande arbetskamrater tyckte att det var JÄTTEKUL och tvingade mig servera hans pizzor samt ta kassan när han kom. Kommentarer i stil med ”Du, han atg-snubben beställde en pizza, han bad att du skulle vara ingrediens på den, hehehehehehe” var vanligt. Dumdjävlar.

5) Dennis.
Dennis är en man, modell ÄLDRE (gissar på …60?) som fattat tycke för mig. Jättemycket. Att få prata med mig är typ det bästa som hänt honom. Och han babblar. Och babblar. Och babblar. Och RAGGAR.
Jag och Leif snackade lite jargong med varandra, och det avslutades med att jag sade: ”Skall du verkligen ragga på mig? Är inte du för gammal för mig? …eller, jag menar, är inte jag för ung för dig?” och så garvade vi och så. Den repliken var en pik i Dennis riktning, men det KOPPLADE inte han.
Någon timme senare kom han till pizzaluckan.
Dennis: ”Hehehe, jag tyckte det var så roligt som du sade förut. Det där ”är inte jag för ung för dig” till Leif, hehehehe. Raggar han mycket på dig, heheheh?”
Carina: ”Eh, nej, vi skämtade bara.”
Dennis: ”Jaha, hehe. Jag kan ju tro att det är många som raggar på dig.”

Och the story continues. Dennis blir man inte av med. Jag och min bror kom fram till ett läskigt men väldigt troligt skräckscenario. Tänk dig att du kommer hem från jobbet en kväll, du är trött och sätter dig direkt framför datorn. Efter några minuter får du en sådan där aning att något är fel, det känns som att någon är i rummet… så du vänder dig om. Och i soffan sitter Dennis och flinar och vinkar lite förläget. ”Ja, eh, hej, jag tänkte bara komma och hälsa på! Jag har bakat en kaka, den står i kylskåpet!”
Dennis är en snäll man, men han är skitjobbig och jag orkar inte med honom. Han har även försökt få mig att gå med på att gifta mig med honom. FECK DARNIT!

Nu kommer jag inte på fler stalkers just nu… Jag har fler, men de får jag väl ta någon annan gång.
För tillfället är jag stalkerfree! Yay!

Det hade lika gärna kunnat vara juni just nu. Solen skiner, och det är väldigt behaglig sval värme ute.

Jag känner mig tillfreds. Det blev visserligen inte så mycket sömn i nättras (råkade fastna i Preacher) så jag är väl i tröttaste laget, men med fin musik i högtalarna och en hel dag framför mig känner jag mig fri och nöjd.
Det är bra märkligt, ändå. För bara en vecka sedan kände jag mig fast i ångest, och det märks inte alls av nu. Jag undrar vad som hände, som fick mig att känna värde för mig själv. I vilket fall som så är det bra, åh så bra. Jag orkar le, jag orkar göra annat än att bara sitta och tycka synd om mig själv.

Funderar på att plugga in mitt Sega… Eller kanske ta och läsa lite. Jag sitter nog här ett tag till, i vilket fall.
The Bronx Casket är precis lagom musik för mig idag. Lite rockigt, lite ihåligt, och en del värme. Bra.

Jag tror att jag har hittat mig själv igen.
Jag börjar känna mig trygg. Jag börjar passa in. Jag börjar återfå min gamla humor och mitt gamla sätt att se saker.

Guld värt. <3

Jag vill bli kär igen. Det gör inget att det blir olycklig kärlek, men jag känner mig alltid så mycket mer pepp på saker och ting när jag är kär. Visserligen blir jag sjukt olycklig av det också, men det skulle nog ändå rycka upp mig lite.

Kär är bra. Fjärilar i magen och sådana där saker. Mjiff.

Without you everything falls apart.

Jag undrar var morgonkylan kommer ifrån? Det ligger som en kall dimma över mitt rum när jag vaknar. Solen skiner ute, men det är inte varmare än femton grader än så länge. Jag behöver ju värme när jag vaknar, denna dumma kyla (och nattens dumma drömmar!) gör mig bara slö och trögstartad. Det blir tidiga morgnar hela veckan… Börjar tio idag och imorgon, och åtta torsdag och fredag. (eller vilka dagar det nu var jag hade föreläsningar den här veckan…)

Planen för idag är att snoka rätt på CSN och ansöka om studiebidrag. Skall också se ifall det finns någon bra bok i kompendiet som rör grammatik som jag i så fall kan tänka mig att skaffa…
Dagens stora förhoppning är att alla de böcker jag beställde i min lilla spree förra veckan skall dyka upp redan idag. Håll tummarna för mig, aight?
Skall leka med Simon ikväll. Skall be honom hjälpa mig med att hämta mitt Sega Megadrive då. Har bara en kontroll till det dock, så vi kan nog inte spela.

Dagens låt är helt klart Kom Änglar. Kyla :p
Får mig att tänka på Fio, eftersom det var hon som skickade mig den. För …eh… ett år sedan, kanske?
Jag undrar om jag minns ”ursprunget” till alla låtar i min playlist… Musik är minnen. (Winnerbäck får mig att minnas Kastaria också. Vi lyssnade på honom i bilen när vi åkte för att duscha mitt i natten efter att ha byggt kyrktaket. Oh, those were the days… Det var faktiskt riktigt skoj att kunna vara till hjälp istället för stjälp!)

Nej, nu skall jag strax leta rätt på en passande jacka – blir nog kavajjacka idag – och knalla mot tåget.