Mord i mina tankar

tumblr_nt9wp1X7541swv52fo1_1280

En springtur före lunchen igår, i värmen och motvinden och Pildammsparken. Jag lärde mig efter min förra runda att jag inte skall bli för besviken när det känns motigt och som att det går dåligt för att jag blir trött eftersom det KAN innebära att jag helt enkelt springer lite snabbare och därmed tar ut mig fortare. Detta stämde även denna gång, så jag får fortsätta att fokusera på att inte oroa mig över att det ibland känns väldigt, väldigt tungt. Ibland har man en dålig dag – ibland springer man helt enkelt snabbare än man tror och blir därför trött snabbare. Inga konstigheter, om man tänker på det :)

Idag blir det grillfest med kollegorna och deras +1 efter jobbet. Min +1 kommer av förklariga skäl inte; Det är ju inte direkt smidigt för honom att köra bil i tre timmar för att vara med och grilla och sedan åka tre timmar bil igen pga arbetsdag imorgon. Jag hoppas att jag har någon att hänga med som inte är helt involverad i att endast prata med sin +1, annars blir det lätt lite ensamt. Jag överväger också att kanske införskaffa en brassestol eftersom jag verkligen inte är särskilt pepp på att sitta på marken – eller att stå.

Speaking of stå, jag ägnade fyra timmar under första halvan av gårdagens arbetspass åt att stå vid min plats (heja höj- och sänkbara skrivbord!) eftersom det är bra grej osv. Nu har jag sjukt ont i ryggen (utöver dödsmördarmensvärk), knäna och låren, så jag tror att idag blir en ”sitta ner”-dag. Jag skall nog inte stå fyra timmar åt gången när jag är ovan vid det, det får nog räcka med två och sedan sitta ner och så kanske man i så fall kan stå två timmar på slutet av dagen också. Eller något. Jag får labba lite med det :)

Jag drömde en massa konstigheter och det var en mardröm men kanske inte? Jag minns en del men inte tillräckligt för att kunna återge något sammanhängande här, men vi spelade fotboll och blev beskjutna och jag kastade mig på marken och lajvade död (it made sense?) men de kom ändå och sköt mig på riktigt. Det var jobbigt.

Annat som är jobbigt: Dödsmördarmensvärk och insikten att mina värktabletter är HEMMA. Alltså idiot?? Nu får jag sitta här och må skit en dag, så djävla ovärt. Jag kan säkert få tag på Alvedon eller Ipren eller Voltaren eller Aspirin eller whatnot från kollegorna men det hjÄLPEr inte. Jag måste ha starka grejer för jag har så ont att jag inte fungerar klokt. För en eller två månader sedan sjukskrev jag mig fan under en dag pga hade så djävla ont att hjärnan inte ens ville vara med längre. Jag har ont och vill gråta och lägga mig under ett varmt täcke och kura ihop mig och se på TV eller något annat hjärndött så att jag inte ens behöver känna mig dum över hur slött mitt huvud agerar idag. Fan också.

Kanske bara skiter i grillfesten och går hem istället. Men jag vill ju dit, så vi får se hur jag mår då. Drabbas jag av en tung våg av dödsmördarmensvärken då går jag nog hem och dör istället. Kanske, kanske.

(och mina knän gör ont. jag orkar inte. jag har haft problem med mina knän sedan jag var nio och de har varit så snälla på sistone så varför i helvete var jag tvungen att provocera fram knäsmärta OCKSÅ, djävla idiot)

Tisdag > Måndag

Klockan halv sex-Carina är en dålig person som bestämde sig för att det var roligare att ligga och halvsova i en timme extra istället för att dra på sig träningskläderna som låg och väntade och sticka ut för att springa lite. Nu ligger istället träningskläderna och väntar i min väska och jag får sticka ut innan lunch istället. Det blåser ju lika mycket oavsett tid på dygnet, så whatevs. (varmare runt lunch än vid sex på morgonen dock) (men jag får skylla mig själv)

Körlektionen igår gick bra. Jag pratade med Mentor om att jag nu inte har så många lektioner kvar innan det är dags att ta ett beslut för hur vi skall gå vidare och han tyckte att vi efter nästa lektion (dvs nästa onsdag, 26/8) skall boka tid för uppkörning och teori. Eek! Värt att tillägga kan ju dock vara att det alltså inte handlar om att jag kommer att göra proven nästa vecka, det lär ju hamna någon månad framåt i tiden, men har vi ett datum så vet vi vad vi har att arbeta mot osv. Men herrewow, det börjar ju bli allvar detta?

Nervositeten inför gårdagens lektion visade sig vara helt överdriven. Jag satte mig bakom ratten och körde iväg som en kung. Allt fungerade som jag är van vid att det skall göra, och det är väl faktiskt egentligen precis som att lära sig cykla; Så fort man kan så kan man det ju egentligen. Det är bara finslip det handlar om. I mitt fall, samma som alltid: Planera bättre, och ha bättre risktänkande både vid körning i stadstrafik och på landsväg (sakta ner vid in-/utfarter osv) och jag tänker på det varje gång men lyckas fan inte sätta det in action. Argh!

Jag hade huvudvärk i timmar innan lektionen, jag hade huvudvärk fram tills jag somnade efter lektionen. Försökte råda bot på det med hjälp av ett varmt bad och en underbar badbomb som gjorde vattnet lilasvart och fullt av glitter, men bortsett från att jag satt förtrollade och stirrade på kontrasten naken hud mot lila stjärnhimmel en bra stund så gjorde det ju inte riktigt några underverk för huvudet. Jag har en teori om att huvudvärken till viss del beror på min stol på jobbet, så jag skall försöka att stå upp och jobba lite mer idag och se ifall det löser saken.

DSC_0816~2

Idag är ju för övrigt Stora Mensvärksdagen. ÅÅÅÅÅH VAD KUL DET SKALL BLI. Känningar redan nu – skjut mig. I huvudet, helst. Eller i ryggslutet. Allt går bra. (obs skjut mig inte)

Numera är ni ett väldigt begränsat antal som kommer åt att läsa här. Det har kommit en del frågor om varför jag har valt att lösenordsskydda min blogg och i stora drag handlar det om att eftersom jag inte mår superbäst just nu (ångest osv) så känns det bättre att veta att inte vem som helst kommer åt att läsa här. Det finns även en viss önskan om att vissa personer inte alls skall få komma åt att läsa här, så jag hoppas att ni kan respektera min önskan att inte dela ut lösenordet till andra ♥ Bloggen lär väl öppna för allmänheten sooner or later, men tills dess så är det bara folk som faktiskt frågar mig personligen som kan få lösenordet.

Igår fick jag min nya väska (ovan omnämnd som behållare av träningskläder) woop! Det handlar om väskan ”Handbag of Holding” som jag bytte till mig från vår företagsbutik för mina Fitbitpoäng. Jag ”köpte” den i början av sommaren men pga kommunikationsmiss så hade ingen koll på att jag skulle ha den. Petade på HR angående väskan förra veckan och igår fick jag den, woo. Den är awesome! :D Såhär ser den ut:

14b2_handbag_of_holding14b2_handbag_of_holding_int1

Länk :D

PS: jag har ju redan Bag of Holding sedan tidigare. Nöjd nörd har nu BÅDA, mwahaha :D

PS2: idag är hittills en mycket bättre dag än igår (bortsett från mensvärken omfg) :)

Jag har inte ens en snajdig rubrik till detta

Screen Shot 2015-08-17 at 06.56.08

Dagens lilla potpurri: Stress, ångest, depression, apati och utanförskap. Det finns bra saker också, men just nu överskuggas det mesta av ett mindra bra mående. Jag förstår inte varför det blev såhär. Helgen har varit BRA, jag och Martin har haft ett bra treårsfirande och jag har verkligen inget att klaga på. Han tyckte om sina presenter, och restaurangbesöket var good enough, så varför avslutas helgen med ett dyk ner på den mörka sidan av poolen igen? Det är så knäppt. Jag fattar ju att sådana här saker inte kan styras, men någon måtta får det ju vara. Jag antar att en stor del av måendet kan bero på att jag har körlektion idag och att jag är väldigt mycket nerver inför det. Det börjar dra ihop sig. Jag har snart slut (igen) på förbetalda lektioner och då kommer vi plötsligt till det där superviktiga beslutet som skall tas (uppkörning!!) och jag vet inte alls om jag klarar detta. Det kanske jag gör. Det borde jag göra. Jag bara känner mig så djävla osäker på ifall jag faktiskt är ofarlig i trafiken på egen hand. Jag vet att jag inte BORDE vara osäker på det, men jag vet ju också att jag inte borde vara deprimerad så vad spelar det för roll.

Jag är bara trött på att ha mig själv som ett djävla monster i mitt eget huvud hela tiden.

Jag loggade in på Facebook en sväng och bläddrade runt lite och det känns mest bara konstigt. Det känns inte som att jag kan relatera till någon av personerna som skriver, även fast de är mina vänner. Det är där tidigare nämnda utanförskap kommer in; jag sitter mest och undrar vad det tjänar något till. Jag vet ju att om jag skriver till dem så kommer de att bli glada och prata med mig, men jag saknar ork och motivation. Någonstans är det kanske lättare att bara låta det vara och fortsätta gömma mig offline.

Och jag är så förbannat djävla trött på att behöva säga hejdå till Martin en gång i veckan för att sedan få sova ensam. Jag kan inte ge honom stöd och han kan inte ge mig stöd. Istället sitter vi som två idioter på varsitt håll och försöker klara oss utan den där viktigaste delen av ens hejaklack. Är det inte dumt? Ibland önskar jag verkligen att jag aldrig fick det här jobbet, så att jag bara kunde up and move och flytta ihop med honom. Och missförstå mig för guds skull inte här nu; problemet är alltså ATT jag trivs för bra på jobbet för att vilja sluta. Jag vill inte. Jag vill ha kakan kvar. Jag vill inte säga upp mig bara sådär, så det är inte riktigt ett alternativ. Hade jag varit kvar där jag jobbade tidigare så hade jag sagt upp mig i samma sekund som jag och Martin konstaterade att vi var kära och ville vara ihop. Det finns inget alls som skulle hålla mig kvar på det stället, vilda hästar kunde inte få mig att stanna. Det är värre här. Och med värre så menar jag bättre men ni fattar ju vad jag vill ha sagt. Jag är bara så djävla kluven. Martin ÄR viktigare än allt, men jag vill inte behöva byta jobb. Suck. Drömmen är ju att kunna flytta ihop med honom och få behålla jobbet här och så lever vi lyckliga i alla våra dagar.

Men ja. Det löser sig. På något sätt löser sig allt i slutändan – jag har tagit mig ur värre situationer förut, som att jag pga ekonomiska skäl tvingades bo ihop med mitt ex i en halv livstid innan jag äntligen kunde komma därifrån. DÄR kan vi snacka depression och ångest, hepp!

Djävla solskenshistoria detta inlägg blev då. Positiva saker:

  • Martin är bäst i världen ♥
  • Det börjar bli höst! Detta firades igår med min höstplaylist som matchade vindarna som ven utanför fönstret
  • Min bror kommer och hälsar på ett par dagar i september wooo
  • Grillfest på onsdag! :)
  • Det börjar närma sig jul ♥
  • Jag har hittat en jättefin höst/vinterrock jag vill ha. Den kostar dock 3k, såatteh.
  • LIVET BLIR BÄTTRE.

En skopa ur min hjärna

Screen Shot 2015-08-14 at 07.20.35

Godmorgon!

Det är fredag, solen skiner, jag har med mig träningskläder och skall springa före lunch och i eftermiddag får jag äntligen krama på Martin igen! Jag lyckades dra tummen ur ganska rejält igår och nu är mitt hem mycket renare och finare. Kan vi snacka om STENEN som bara lyfte direkt när det började bli ordning? Att jag har sovit natten igenom utan att vakna till sjuhundrafemtio gånger..? Det är så bra. Så, liksom ALLA ANDRA GÅNGER jag har nystädat: Jag skall försöka hålla det såhär nu. Jag har saker jag vill och skall göra efter jobb nästa vecka (tvätta, grillfesta med kollegorna, simma..?) och då vill jag inte känna mig stressad över bombnedslaget hemmavid. Försök försök försök.

Allright, idag skall jag alltså springa w1r3. Appen jag kör heter ”Running for fat loss” och förhoppningsvis skall jag lyckas forma upp kroppen med den lite. Jag vill inflika att det är skillnad på att vilja bli av med fett och att vilja gå ner i vikt – jag har lite för mycket fluff på kroppen men det innebär inte att jag tycker att jag är överviktig på något sätt, jag vill bara få fram musklerna lite till och forma upp kroppen en smula. Kroppsångesten jag skrev om igår har inte med fettprocentalen att göra, så oroa er inte över det ok? Hur som haver, appen i sig lägger upp ett intervallschema åt en och intervaller är ju nice. Just nu vill den bara att man springer tre minuter åt gången, men ett par veckor framåt så skall man springa längre sträckor och jag vet ju av tidigare erfarenhet att det är så jag lär mig att springa utan avbrott. Det är ju tack vare Zombies, Run! 5k som jag tog mig från 0-10k på 8 veckor osv :D (av misstag!)

I kylen hemma ligger ett par flaskor öl och väntar, två av Martins presenter har dykt upp och är inslagna och jag är sådär nervös över det. Det är inga superseriösa grejer, mest något jag tyckte var gulligt och lite kul och jag oroar mig lite över att han inte skall gilla det. Vilket är löjligt, för han KOMMER att gilla det, men ja. Jag är ett nervknippe cirka alltid och oroar mig över det mesta, men det har ni säkert märkt.

Höst i luften. Det var lite snåla vindar om cykeln när jag tog mig hit förut. Kan vi snacka om det här med hur man kanske inte gör av med särskilt mycket kalorier när man cyklar till kontoret vs. går (60 vs 150 kcal) men herredjÄVLAR vad det känns i låren? :D OCH det får igång flåset vilket innebär att lungorna får sin motion också. Det behövs; att springa, för att hoppa tillbaka en sväng igen, är just nu inte ett problem för BENEN utan för hjärna och lungor. Jag ger upp för att jag får svårt att andas och för att hjärnan envist säger att jag inte orkar. Benen har egentligen kraft att fortsätta, men resten av kroppen säger NAHAJDU VALDEMAR och då får man stanna till lite. Det handlar också om en viss brist på coremuskler och det behöver jag börja träna igen. Det roliga är ju att göra, säg, en minuts planka om dagen TAR verkligen bara en minut, så varför är man så djävla svår på det för? Plankan kanske inte är världens bästa träning bara sådär, men den hjälper faktiskt till i viss mån att stärka coremuskulaturen så varför inte? Planka och lite situps och plötsligt skulle jag förmodligen klara av att springa liiite längre pga bättre hållning och enklare att andas.

Man behöver kombinera träningsformer. Jag tror att man lyfter bättre om man har kört en del cardio för att få igång andningen, och jag tror att man springer bättre om man tränar sina muskelgrupper så att kroppen får bättre hållning och mer styrka. Makes perfect sense, eller hur?

Så fort jag har lyckats med Midnattsloppet så är planen att försöka få till ett vettigt träningsschema att följa. Jag har ju nu under två år tränat till och från och testat olika saker, så jag vet ju vad jag gillar och vad som ger mig något. Det jag vill göra just nu är att skaffa ett tiogångerskort på Hylliebadet och åka dit en dag i veckan efter jobb för att simma. Jag tänker att det är värt att börja med tio gånger, och om man lyckas hålla igång så kan man skaffa ett halvårs- eller helårskort efter det. Det är dock dumt att börja med att lägga ut en massa pengar på det och sedan faila på att åka dit, osv. Så det jag vill få in på en träningsvecka är styrka, löpning och simning. Får se hur man kan lägga upp det så att det även finns tid för fritid och umgänge. Simning måste tas efter jobb, men styrka och löpning kan man lägga som morgonpass och plötsligt har man eftermiddagarna lediga.

Okej, det börjar bli svammel av detta nu. Nu skall jag sätta mig i labbet och pilla på en massa spel jag skall testa idag. Jag har en lång djävla lista liggande bredvid mig och jag har nog typ 50-60 titlar skrivna på den, så vi får se vad jag kan lyckas åstadkomma idag :) Jag KANSKE skriver något efter min springtur sedan, vi får se. Det beror på hur mycket jag sitter med händerna fulla under dagen :)

Ni får ha en bra helg så hörs vi väl på måndag :))

Wääh wääh

585_3909935546240_233249286_n

En tidig torsdagsmorgon. Jag började jobba en timme tidigare för att kunna gå en timme tidigare eftersom jag har en del städning att få ordning på hemma ikväll. Initiellt hade jag planerat att springa den här morgonen, men jag skjuter på det tills imorgon. Det går lika bra att springa då som nu, och jag slipper förhoppningsvis känna mig lika stressad.

Det är mycket stress nu. Stress och ångest och en övervägande känsla av depression. Det märks på min sömn, mitt humör, min ork och på cirka allt. En del av det är kroppsrelaterat, eller jag skall väl snarare säga att det eskaleras en del pga kroppsångest. Jag vill inte riktigt prata om det nu eller här, dock, så jag låter det vara så. Punkt.

Spotify alltså. Är det bara jag som har problem med det? Varför betalar jag egentligen för en tjänst som ballar ur så djävligt hela tiden..? Häromdagen när jag var ute och sprang så bestämde sig Spotify helt random för att gå mellan TVÅ av de 80+ låtar jag har i den playlisten. 2 LÅTAR OM OCH OM IGEN. Det är liksom knäppt..? Sedan fick den plötsligt för sig att hela playlisten var slut, vilket innebar att jag snabbt som fan under ett av ”gångpassen” i min intervallträning fick slita upp mobilen ur armfickan (som är för tight) och få igång playlisten på nytt. Det är sjukt irriterande. Idag startade jag Spotify på datorn och satte min playlist på nästan 5k låtar på shuffle. Vad gör Spotify? Köar de senaste femtio låtarna jag lagt in/lyssnat på. Tack, vilken bra tjänst hörru! ;( Spotify–, vilket djävla skit det är faktiskt. Synd bara att det inte finns något som erbjuder samma bibliotek och utbud. Jag har kikat lite på Grooveshark och på Soundcloud och det finns mycket musik, men jag orkar inte försöka bygga om alla mina playlists för att KANSKE få liknande upplevelse osv. Så yeah, grattis Spotify, jag stannar som kund pga för lat. Det gör mig dock inte mindre irriterad – jag betalar faktiskt för ert dyraste abonnemang och borde kunna känna mig nöjd med er tjänst för de pengar jag hittills har betalat er under fem år. Hepp.

EN av de tre presenter jag beställt till Martin har dykt upp. Lite stressad/besviken över det också, jag ville ju ge dem alla tre tillsammans. Klart att det fungerar att ge honom resten typ nästa helg (då det förhoppningsvis dykt upp!) men det är ändå lite störande. Den saken som dykt upp är den mittersta jag beställde; den första beställdes typ två veckor tidigare och har alltså inte landat i min brevlåda än. Den sista skickades från USA i måndags så där får jag nog bara ge mig till tåls och sluta tro att den kommer att hinna hit idag eller imorgon – postgången i all ära men SÅ snabbt går det nog inte.

Men ja. Mentalt är det inte alltid jättebra. Jag går i perioder och just nu är jag alltså på den lite jobbigare delen av kurvan. Det kommer att gå över, om inte annat räknar jag med att min krabba kommer att få mig att skratta och må bra hela helgen som han brukar. OBS jag lägger inget ansvar för mitt mående på HONOM, jag vet bara att livet alltid känns enklare och bättre när han är med. Att vi inte har setts på två veckor nu bidrar ju också till att jag känner mig dyster och ledsen.

Så ja. Det blir lite Facebookpausande igen. Det hjälpte sist jag var irriterad och mådde dåligt, så jag hoppas att det skall underlätta den här gången också. Om folk ens läser här så vet ni ju iaf varför jag är tyst (igen). Jag kommer att gå in någongång under dagen typ dagligen för att flytta länkar och ha koll på min träningsgrupp, men räkna inte med någon spännande aktivitet från mig på ett tag, ok?

Ha det bra, osv.

Tre år and counting <3

Jag hade en massa idéer om vad jag ville skriva här idag, om mig och om honom och om oss. Just nu står det ganska still dock, jag vet inte ens var jag skall börja eller hur jag skall formulera mig. Låt oss bara kortfattat och inledningsvis säga att jag älskar den här mannen något så galet. Han får mig att må bra och jag är så sjukt lycklig att han är en del av mitt liv.

Det är oerhört jobbigt att vi fortfarande inte bor tillsammans. Att det kostar stora mängder pengar och en djävla massa tid varje vecka för att vi skall hinna ses i två dagar innan det är dags för den ena att åka hem igen. Det sliter och förtär och det får oss båda två att må mindre bra, för även fast vi kanske har det bättre än många andra som har LDR och bor ÄNNU längre ifrån varandra så gör det ju det inte enklare för oss. Jag är ju inte mindre frusen för att någon frusit till döds på en bergstopp, osv.

Är det värt det? All tid, alla pengar, alla tårar och all frustration? Ja. Utan en sekunds djävla tvekan, det är värt allt och lite till att få älska honom och bli älskad av honom. Hade vi spolat tillbaka tiden och jag hade haft möjligheten att välja en annan riktning i det här hade jag fortfarande valt samma.

Han är en så vacker människa. Han får mig att skratta. Han får mig att skratta även fast han inte ens är där, jag kan inte ens räkna antalet gånger jag har kommit att tänka på något han sagt eller gjort som får mig att dra på smilbanden så att jag ler som en idiot. Och ibland saknar jag så att allt bara stormar och förtvivlar och sliter, men han är ju egentligen aldrig längre bort än ett telefonsamtal.

Jag älskar honom något så fruktansvärt, och jag hoppas att jag kommer att få anledning till att fortsätta skriva de här en-gång-om-året-inläggen under resten av mitt liv. Om oss. Om vårt och våra och vad vi gör.

Tre år tillsammans. Jag älskar dig, Martin ♥♥♥

And it’s hard to hold a candle in the cold November rain

tumblr_nswidweKbH1swv52fo1_1280

Det är den elfte augusti, men utanför fönstret öser novemberregnet ner med ett smattrande. Jag… öh. Jaha. Alltså. Jag gick upp halv sex och stack ut och sprang en stund. Kör intervaller efter anvisningar från en app jag tog hem för ett par dagar sedan, så jag tog mig 6k men det är alltså blandat spring/gång. Under denna springtur konstaterade jag först att väderleksrapporten som förutspått regn och åska idag förmodligen har fel, eftersom det förvisso var kvavt men annars väldigt vackert väder ute. Jag njöt även av den enorma, apelsinröda solen som plötsligt tittade fram över horisonten, och övervägde att slita upp mobilen för att ta ett kort på det vackra spektakel som var himlen, men struntade i det pga försökte fokusera på att springa. Sedan gick jag hem, tog en dusch och klädde på mig och när jag gick ut igen var det HELT annat väder än jag redan varit ute i. Sådär …skymningsgrått. Gult. Hotfullt. Uppenbart regn på gång. Jag slängde mig på cykeln och jonnade för allt vad jag var värd i förhoppning om att ta mig till kontoret innan himlen släppte, och jag kom näääästan hela vägen fram innan det började bli blött. Woop!

Nu har jag ätit frukost, stirrat på regnet en stund och bestämt mig för att det var läge för min höstplaylist (för tillfället: Twin Peaks-temat) och det är ju all good antar jag. Ikväll har jag tvättid, på torsdag springer jag nästa gång och idag skall jag dels ringa och boka en läkartid och dels ringa och boka bord på restaurangen jag skall ta med Martin till på lördag :) Imorgon firar vi som bekant tre år så jag kan väl förvarna redan nu för att morgondagens inlägg förmodligen kommer att bli väldigt kärleksfyllt och sötsliskigt osv så har ni problem med sådant så får ni skylla er själva ifall ni klickar er in här imorgon ok? ;)

OKEJ HA EN BRA DAG ♥