månadsarkiv: augusti 2012

…och plötsligt var det fredag, nu kör vi!

Publicerat av

Foto: Monica Hansson (2011)

Då var man utcheckad från hotellet och på plats på kontoret för veckans sista träning. Vi börjar inte förrän om 35 minuter, jag var till skillnad från resten av veckan väldigt snabb med allt i morse – och då gick jag bara upp 10 minuter tidigare för att packa. Det har varit en trevlig vecka och det har varit jättekul att få ansikte på lite fler namn från IRC, men hjälp vad skönt det är nu när veckan (snart) är över!

I eftermiddag kommer Martin och hämtar mig, vi skall byta bil med hans chef (chefens bil har dragkrok) och sedan skall vi äta middag hos min bror (Fredrik ♥) och hans fästmö (Frida ^^) innan vi åker hem till Martin och förmodligen däckar på soffan. Imorgon hämtar vi släpet, packar i mina saker som står hos Martin (TV + dammsugare) och åker sedan till mamma och hämtar möbler (köksbord, kristallkrona, soffa, soffbord). Sedan åker vi ner till Helsingborg, dumpar av allt i lägenheten, lämnar släpet på macken och sedan däckar vi förmodligen på soffan. På söndag skall vi hämta lastbil klockan åtta och sedan FLYTTAR JAG. Härligt! Men hjälp vad trött jag kommer att vara efter denna helg, haha! Jag har dock tagit ledigt från jobb måndag+tisdag för att kunna varva ner samt packa upp. Iochmed allt som ligger i och runt denna flytt rent känslomässigt finns en risk att jag kommer att bryta ihop ett tag när allt är klart, och då är det skönt att inte ha en arbetsdag direkt efter ;)

Also – någonstans på lördagen skall w1r3 hinnas med! Förmodligen i Helsingborg, på kvällen där någonstans. Hrm. Vi får se – jag vet ju med mig att jag är den sortens person som lätt tappar sugen ifall det kommer pauser mitt i ett förbestämt schema liksom.

Mest troligt kommer bloggen att vara död i helgen, men jag skall försöka hinna posta något – här eller på twitter är oklart. Vi får se hur det går med det :P

W1R2

Publicerat av

Foto: Monica Hansson (2011)

Jag är ändå imponerad av mig själv. Jag kom nyss inför dörren efter att ha kört w1r2 (week 1, run 2) i min c25k-träning. Det var ungefär lika tungt som förra gången, ingen större skillnad faktiskt. Sist spöregnade det på mig, och idag hade jag träningsvärk. Jag ville ju inte egentligen, men jag satt vid datorn efter att jag ätit kvällsmat (en halv subwaymacka) och var så satans sötsugen att jag var tvungen att visa för mig själv att jag KAN stå emot sötsuget och att jag KAN trotsa träningsdjävulen. Lördag blir w1r3 enligt schema och jag vet faktiskt ärligt talat inte om jag kommer att klara det. Jag kommer då att ha TVÅ dagars träningsvärk i bagaget (när under träningsperioden slutar man ha träningsvärk??)

Men jag försöker. Jag tar det ett steg i taget och snart kanske jag mår bra i mig själv igen.

I can has c0mputer gam3s?

Publicerat av

Random gammal bild med nörd-tema.

Så. Guild Wars 2 har just släppts och jag är nyfiken på det – funderar på att införskaffa en kopia och se ifall det är något för mig. Jag är ju sådan som köper och testar (och för det mesta förkastar) nya MMO eftersom jag ständigt är på jakt efter något som kan tillfredsställa mitt spellynne på samma sätt som WoW gjorde under vissa delar av TBC och vissa delar av WotLK. Ja, jag är sådan där dålig WoW-spelare som faktiskt inte fortfarande har våta drömmar om vanilla – mest för att mitt spelande under den första tiden var väldigt limiterat och jag aldrig kom längre än lvl 40 (trots att jag köpte det sista exemplaret som såldes på Gotland första batchen som släpptes).

Eh. Ja. Anyway. Så jag slutade spela WoW av olika anledningar, började spela igen i ett par månader och sedan sade jag hejdå. Förmodligen kommer jag inte att spela det igen – jag vet dock att jag ibland av nyfikenhet kan känna ett litet behov av att gå in i Azeroth igen och se ifall de kanske har fixat det och gjort allt bra igen. Men jag vet också att det är stor risk för besvikelse där – WoW är VERKLIGEN inte vad det en gång var. Det är för lätt nu. Free epax much?

Jag köpte Collectors Edition av WAR när det släpptes. Spelade spelet i kanske …en månad? Slutade.
Jag spelade open beta av RIFT och köpte sedan spelet när det släpptes. Spelade spelet i kanske …en månad? Slutade.

Det bådar ju inte jättegott, liksom. Jag struntade fullständigt i SWTOR, jag kunde inte bry mig mindre om The Secret World. Men ja. Eh. Guild Wars 2 alltså. Det verkar ändå lite kul. Vi får se.

För övrigt så är det snack om ett MMO i Elder Scrolls-världen. Kollade på lite screenshots och det verkar riktigt snyggt. Om spelet kan hålla bra nivå också så finns det nog hopp för ett snyggt och bra spel där. Vi håller tummarna.

Jag vill spela Skyrim också. Testade vid ett tillfälle men kom ingenvart, blev dock sugen på mer. I used to play WoW like you but then I took an arrow to the knee.

Vi får se hur det går med det.

Ay, caramba

Publicerat av

Nyvaken och liiite baktung sedan gårdagskvällen – men det är det värt, vilken väldigt trevlig kväll vi hade! Den mexikanska maten var god, jag drack sangria och vi pratade i ett par timmar och hade det väldigt awesome :) Men oj vad trött jag var när jag kom tillbaka till hotellet – jag lyckades dock läsa igenom ett och ett halvt kapitel i boken jag för tillfället läser (The Konrad Saga – en bok i Warhammer-universat) men sedan somnade jag like there’s no tomorrow.

Jag vet dock inte varför jag envisas med att sova med fönstret öppet (för att jag vill ha frisk luft, that’s why…) för jag väcks varje morgon av att sopåkarna utanför tömmer soptunnorna. Av skum anledning har ju sisådär …hm… kanske 30-40 lägenheter sina fönster åt bakgården till (mig inräknad) och måste ju även de störas av oväsendet som börjar halv sex varje morgon? Det är lite tråkigt när man vill ha sovmorgon men inte kan sova klokt för att de krossar glasflaskor och piper med lastbilar. Morr.

Annars är hotellrummet okej. Det är lite mörkt och jag har inte direkt något att göra, men det är bara inatt kvar och sedan sover jag tillsammans med Martin hela fyra nätter i rad ♥ – varav två nätter blir i min SPRILLANS NYA SÄNG som jag skall köpa på söndag. Hur nice ^_^

Nu skall jag sminka mig så att jag ser lite mänsklig ut och sedan skall jag kräla ner och äta frukost innan det är dags att promenera bort till kontoret igen. Idag är det regntunga skyar ute, för se hur blöt jag blir på morgonpromenaden idag. Jag har blivit erbjuden skjuts tidigare men tycker att det känns onödigt att åka en sträcka som tar mig max tjugo minuter att gå. Det är ju bara trevligt att få frisk luft och röra sig lite :)

Apropå röra sig lite, ser INTE fram emot kvällen då jag skall ut och springa igen. Min kropp gör oooont. ;(

Stelheten

Publicerat av

Men ja, självklart. Träningsvärken har börjat komma smygande och jag börjar bli väldigt stel i ben + nacke och axlar. Jag kan väl inte påstå att jag faktiskt trodde att jag skulle få slippa undan, men jag hoppades. Ohwell. Det skall väl kännas att man har rört på sig också :P

Jag är bara livrädd att jag skall tappa motivationen. Jag vet att det är bra för mig att röra på mig – jag kommer att bli smidigare, ha bättre flås och må allmänt bättre. Förmodligen förbättras sömnen också. Så det finns ju bara pros i detta, jag ser inga cons. Men ändå är det ju så djäkla svårt att hålla sig pepp och att genomföra något. Nio veckor, tre dagar i veckan. Det är schemat. Om nio veckor skall alltså jag (JAG!!) klara av att springa fem kilometer på en halvtimme utan att stanna en enda gång. Är det verkligen möjligt? Igår bylsade jag fram som en säck potatis och ville mest av allt bara slänga mig ner på marken och kura ihop mig i fosterställning. Jag svor åt datorrösten som berättade hur mycket jag hade kvar och jag orkade till slut knappt lyfta fötterna. Men jag tog mig igenom det. Jag klarade det. Ett litet steg för Zombie, men kanske ett väldigt väldigt stort steg för Zombie ändå. Eh ja.

Snart har halva onsdagen gått. Jag trivs ju såklart på träningen här, det är kul att lära sig något nytt och det är intressant att få sitta och pilla på hårdvaran vi säljer och faktiskt förstå vad den används till och HUR den används och konfigureras. Möjligheterna. Men samtidigt kan jag inte säga att jag inte sitter och längtar till fredag eftermiddag när vi börjar dra igång allting inför flytten. Det kommer att bli så bra det här. Och efter att flytten är färdig och jag har installerat mig i Malmö och lärt mig mina nya omgivningar så kommer vi att börja spela bandy på jobb en timme i veckan. Det, kombinerat med C25kt-träningen, kommer att hjälpa mycket. Och så ser vi till att äta nyttigare också. Kanske inte direkt ändra matvanor helt, men i alla fall sluta få i mig så djävla mycket socker. Jag var så stolt förra veckan när jag inte druckit cola på hela veckan, och sedan sitter man här i Varberg med en burk cola bredvid sig på utbildningen. Idag står det ett glas vatten bredvid mig istället. Igår kväll köpte jag en halvliter cola och två 2 kilo godis – efter att jag kom hem från träningen lade jag båda i papperskorgen. Kändes helt rätt. Det får, bör och SKALL bli vatten som dricks istället för cola nu. Jag tycker ju inte ens att det är gott!? Det fungerar ihop med vissa maträtter, absolut. Men egentligen är vatten godare till typ …allt. Så vi peppar där också. Bort med allt socker, röra på sig, sova bättre, MÅ BÄTTRE. Pepp pepp.

Men jag skall försöka att inte göra en träningsblogg av detta. Jag skall försöka att inte tjata om allt som har med att springa och hälsa att göra, för det finns det bättre ställen att läsa om på. Men samtidigt så är detta en blogg som reflekterar vad jag gör, tycker och tänker. Om jag är igång och tränar så KOMMER det att hamna här, är jag rädd.

Men nästa vecka kommer i alla fall lite nya roliga bilder att dyka upp :) Så fort uppackningen är färdig och jag har fått chans att sätta mig ner en stund och andas så skall jag lägga upp resten av bilderna från photoshooten med Hans, samt en massa roliga bilder från photoshooten med Monica :)

Och som vanligt, om det är något särskilt ni vill ha min input på och vill att jag skall skriva om – säg till. Så länge det är något jag faktiskt har koll på vad det är så har jag inga problem att skriva vad jag tycker och tänker. Det vet ni väl?

Kan vi få slippa rigor mortis idag, pretty please?

Publicerat av

Jag vågar nästan vara hoppfull inför dagen, för hittills har jag inte känt av någon större träningsvärk. KANSKE jag slipper vara som en gammal tant i kroppen och få plågor varje gång jag ens snuddar vid att röra en muskel? Jag är ju lite stel, såklart. Men det är ju bara att vänta sig. Men slipper jag träningsvärken? Pretty please, say that I do.

Just nu känner jag också att jag kommer att kunna köra runda två imorgon, as scheduled. Hade inte det varit fint, så säg? :)

Jag drömde i nättras att jag var ute på Gotland (eller någon version av Gotland, at least) med Simon och åkte runt i båtar i något som var en kombination av Fårö, S:t Olofsholm och en massa konstiga stränder jag aldrig sett. Båtarna var grunda och havet var djupt, jag var rädd att ramla i för vi körde så fort (motorbåtar, fast de saknade motor..?) och vi åkte både med mamma och sedan med Fredrik. Det var läskigt, jag minns att jag var rädd för mer än att ramla i. Sedan vaknade jag men jag har fortfarande minnesbilden av de djupa, mörka vattnen och risken att ramla över den låga båtkanten inpräntad i skallen.

Onsdag. Veckan går ändå snabbt framåt. Tre dagar kvar och snart mindre än så. Ikväll är jag och Martin bjudna på grillfest med mexikanskt tema hos en amerikansk kollega som ser ut som Harry Potter. Det blir trevligt :)

(och när jag skriver detta så känner jag att vänstra knäet och låret börjar strama och ömma. fan. låt bli låt bli låt bli)

Det är fan dags att göra något åt detta nu

Publicerat av

Jo, jag tänkte ju vänta med att börja med detta tills flytten var klar. För att kunna börja i lugn och ro och utan att det krockar med andra saker. Men vad fan hörni, när det har gått så långt att man mår illa när man ser sig själv i spegeln utan kläder och man inser att man börjar fundera på att svälta sig själv för att få bort allt överflödigt kroppsfett som sitter på så fel ställe och gäckar mig så kom jag fram till att nej, jag börjar NU. Innan det är för sent. Innan jag initierar självskadebeteende (svält) eller andra dumma idiotsaker.

Så jag sprang. Jag kom nyss inför dörren, jag har just stretchat lite och fått av mig blöta träningskläder – i retrospekt kanske inte den bästa tiden att börja träna, när det spöregnar ute? Vet ni hur mycket mer något så lätt som tunna djävla träningsbyxor blir av spöregn? Eller hur mycket svårare det är att lyfta fötterna när skorna väger ett halvkilo mer?

Jag tänker inte ljuga. Det var tungt som fan, det gjorde ont att andas och just nu känner jag att jag inte ens är svettig om pannan för det går upp i ångor direkt. Det droppar vatten från håret dock, så ryggen är just nu blöt. Och ja, det kommer att vara svårt som FAN att motivera mig själv till att göra detta en gång till på torsdag. Jag kanske till och med struntar i det. Inte för att jag vill vara tjock, utan för att jag är en dålig djävla latmask som hellre sitter inne och surar över hur tjock jag är istället för att orka göra något åt det. Men jag tänker ge allt jag har för att faktiskt hålla schemat på detta nu, och faktiskt komma ut på torsdag. Om jag så bara orkar springa hälften av rundorna (allt som allt 8 x 1 minut som skall springas just nu) så får det vara bra nog. Jag tänkte ge upp ikväll, när mobilen glatt deklarerar att ”du har sprungit runda två av åtta och har sex rundor kvar!” och jag redan var så trött att jag ville spy. Jag kommer inte att kunna röra mig imorgon – trots att jag har stretchat så kommer varenda muskel i kroppen att gråta.

Men vet ni vad. Jag tänker FÖRSÖKA. Jag vill inte titta på mig själv i en spegel och känna mig äcklad och förakta det jag ser. Jag vill kunna se på mig själv utan kläder och tänka att det ser helt okej ut.

Och kom inte och påstå att jag är smal eller whatever. Jag HAR gått upp i vikt igen, och jag tror (utan att våga ta reda på det på riktigt) att jag väger mer än någonsin. Visst, det är fortfarande ingen totalt ohälsosam vikt, men det sitter på fel ställe. Jag har inget emot att få lite bredare höfter och lite mer rumpa, men när allt sätter sig på magen på mig så kan INGEN påstå att det ser vackert och bra ut. Fuck that.

Jag bestämmer.

Nu kör vi, för helvete. Och jag tänker också säga såhär: Alla glada påhejningar och uppmuntringar HJÄLPER. Peppa mig, håll mig motiverad, hjälp mig ta mig igenom detta. Ensam är stark men om jag har er som knuffar mig framåt så kommer det att hjälpa. Faktiskt. ♥

____________________________
Edit: Länk till appen jag använder. Den är pedagogisk och lägger sig över t.ex. Spotify, vilket gör att man kan lyssna på musik samtidigt man springer och följer anvisningar. So far, so good :)