Jag är hemma igen. Hemma från öjn. Hemma-hemma. Kom hem för ett par timmar sedan och sedan dess har jag mest känt mig väldigt nedslagen och försökt städa. Just nu trivs jag mest med hur sjukt mycket bättre allt kändes bara jag fick plockat av soffbordet och torkat av det. Dammsög lite också, det bidrar. Det ser plötsligt inte fullt lika hopplöst ut här hemma, liksom?

Blommorna på bilden är en vägrensbukett jag gav mommo i söndags kväll, efter att jag anlänt. Själva anländningen (anländan?) i sig var ju väldigt dramatisk fast ändå inte. Bestämde mig för att gå från flygplatsen hem till mommo, vilket innebar en timme rakt i solskenet. Gotlandssolen, ni vet. DJÄVLAR vilken soleld jag hade sedan -_-
Kom fram till mommo och ringde på dörren ett par gånger. Inget svar. Ringde på telefonen ett par gånger. Inget svar. Varvade mellan att spamma hennes dörr och hennes telefon om vartannat en stund. Till slut gick jag runt och drog in en av hennes plaststolar i skuggan, lyssnade på en podcast och sydde lite. Sedan ringde jag igen, då hade hon vaknat och kom inte ens ihåg att det var i söndags jag skulle komma. Hon tittade ut genom altandörrsfönstret och fick en smärre chock när hon kunde se mig stå och vinka till henne samtidigt som vi pratade. Sedan var hon jätteledsen för att hon hade missat att det var idag jag skulle komma, och förebrådde mig för att jag inte ringt på hennes telefon och väckt henne. Eh jag gjorde det? Typ tio gånger? Tills telefonen själv lade på pga maxade ut antalet signaler man får ringa..?

Så ja. Det var lite dramatiskt där en stund. Sedan åt vi middag och jag tog en promenad och kom tillbaka med vägrensbuketten här ovan.

I måndags stack jag först ut och sprang lite (jissus vad fint de gjort löpbanan på P18! wow!) och sedan åt vi pizza till lunch och sedan gick jag in till stan och uträttade lite ärenden. När jag kom tillbaka till kaostanten igen hade jag 26k steg på stegräknaren – det slutade på 30k steg innan jag kom i säng i måndags. På kvällen åt jag middag med pappa och Prescilla och fick en väldigt fin gotlandsring som minne efter farmor.

”Det blev tyvärr inget restaurangbesök” menade pappa och jag ba SKOJAR DU jag tar banne mig hellre pappas hemmalagade över restaurangkäk vilken dag som helst i veckan. Att det sedan var gotländsk oxfilé vi åt gjorde ju knappast saken värre??? :D ♥

På tisdagen… Jag stack ut och sprang på morgonen igen. Sedan ringde Ricard och ville ta en promenad, men jag var mitt ute på P18 och svettades och skulle fortfarande hinna duscha och klä på mig och hela faderuttan innan begravningen. När jag kom tillbaka till mommo och eftersvettades och snackade lite skit ringde det på dörren – Zzucken! Sedan hängde han hos mommo (och mig) tills pappa hämtade oss runt kvart i tolv.

Vi hämtade upp Fredrik och körde sedan ner till kyrkogården. Det reflekterades över att det nog är någonstans runt 12-15 år sedan vi alla tre syskon satt i samma bil sist. Är det inte konstigt?

Vi mötte upp med resten av släkten på kyrkogården och socialiserade lite utanför kyrkan tills det var dags att gå in. Jag hade sådan ångest över att det var samma plats vi hade ceremonin för Anna, men nu var det ju farmor jag skulle fokusera på. Det var tungt i kyrkan. Alla grät, alla sörjde. Det var jobbigt, så djävla jobbigt. Och sedan var det över, och vi åkte vidare till Frimis där vi skulle äta buffé och tårta.

Och stämningen lättade. Precis som med Anna. Kyrkan är den fruktansvärda, förtvivlade biten. Fikan efteråt är lättnad, glädje, kärlek och roliga minnen om tokiga upptåg. Det är då man helar.

Jag och Ricard tog en promenad i stan efter fikan. Fångade lite pokemanz, pratade lite, drack en öl på hamnen och myste i solen. Hade jag fått tillbringa mer tid med både pappa och Ricard än jag gör idag så hade jag varit så himla lycklig, faktiskt. Nu tar jag tillvara på varenda liten sekund jag har ihop med dem. Älskade familj.

…älskade ö.

På kvällen igår satt jag hos mommo och tittade på TV. Först såg vi på Allsång på Skansen, vilket resulterade i detta inlägg på Facebook:

Hon är så himla rolig, den där kaostanten :D Vilka miner och grimaser hon gjorde när hon ifrågasatte mitt kunnande om Allsång och whatnot och konstiga artister och vetefan alltså :D Älskade kaostanten! Efter Allsång blev det Morden i Midsomer och det är ju aldrig fel. Vi fortsatte att retas och pika varandra, och sedan var MiM slut och det var dags att sova.

Idag gick jag upp åtta och åt frukost, sedan packade jag och sedan umgåsade jag med mommo tills Thomas och pappa kom utanför staketet och skulle ha med mig till flygplatsen. Fick det stora privilegiet att få hänga med min far och hans fru på flygplatsen en halvtimme innan deras flyg gick (20 minuter före mitt, och Visby flygplats har ju bara en vänthall :))))) och sedan kändes det så fruktansvärt djävla skitjobbigt att behöva säga hejdå och jag klarar fan aldrig av det utan att börja gråta. Jag hatar att han bor så långt bort. Jag är så glad att han är lycklig och trivs där han är, men fyfan vad jag önskar att han var närmre.

Landade tio minuter senare än enligt schema, så missade bussen jag hade tänkt ta in till stan. Den hade jag missat ändå – min väska kom en kvart efter alla andra hade fått sina väskor. Var på bristningsgränsen där, jag har redan varit tvungen att säga hejdå till (farmor), mommo och pappa idag och nu skulle jag alltså inte ens få hem min väska utan strul? Sedan kom den. LÄTTNADEN. Åt en halvsunkig burgare på flygplatsen och åkte sedan hem. Och sedan dess har jag alltså pillat i hemmet och försökt få ordning på saker. Saker är någorlunda bättre ordning på nu, det känns bra. Bättre. Det känns okej.

Jag sörjer, ändå. Jag skulle nog bara behöva få sätta mig och gråta ut en stund. Bara släppa ut alla känslor av sorg, kärlek, otillräcklighet, frustration och saknad. Jag kanske gör det idag. Eller inte. Vi får se.

Men ja. Jag är hemma nu, i alla fall. Om två veckor åker jag till Gotland igen. Utöver det tänker jag fan bara sitta i min lägenhet och vara HEMMA en stund, faktiskt. Martin kommer i helgen och då skall jag ta med honom till Köpenhamn på bilshow och det blir bra. Nu skall jag andas och diska och städa mer och ta en promenad, typ. Jag har ingen aning hur det blir med träning resten av veckan. Jag skall springa på söndag, i alla fall. Idag och imorgon skall jag städa. Utöver det har jag ingen aning. Springa imorgon bitti? Orkar jag ens det? …springa efter jobb? Vi får se.

Ge mig lite rutiner igen. Jag vill inte ha mer överraskningar just nu.