oktober | 2015 | Zombielicious

Publicerat 30 oktober, 2015 av Zombie

Gårdagens bästa var ju dock att hitta det lilla videoklippet Alaska har spelat in där han imiterar Laganja. ”In nature”. Typ verkligen bara kul om man känner till Alaska och Laganja, så… öh… Enjoy? :D

Alaska är ju för övrigt djävligt kul, IRL också. Alaska var ju med när vi var och såg Rupaul BOTS i våras, så djävla nöjd med den kvällen (bortsett från hysterisk huvudvärk + skitont i fötterna + mamma som svimmade men ja) (annars var det bra)

Jag drömde att jag körde bil i Visby men det var i Japan fast någon helt annanstans egentligen. Och om nakenkatter. Jag minns verkligen inget mer, annat än att jag skulle köra hem till ett par japaner men fastnade med deras katter i knät och ville ju inte flytta katter för det GÖR MAN JU INTE. Vaknade igen innan klockan ringde, jag hoppas på lite sovmorgon imorgon istället.

Idag blir det Buttericks + H&M efter jobb, och sedan hem och krama på Martin. Måste även gå inom affären och handla hem mat, så får se vad vi hittar på att äta. Macka, antar jag.

Jag snubblade över en grej på Etsy igår som jag verkligen inte kunde hålla mig från att köpa. Ni minns kanske hur jag har en massa kulor i min gran som symboliserar olika saker? En älg för Anna, fåglar för mommo osv? …jag hittade en krabb-kula. Ett julornament i form av en krabba, alltså :D Jag skall visa bild när den har kommit och när jag har satt den i min gran, men jag var ju tvungen att ha något som bättre symboliserar min Knipsmeister än den robot jag just nu låter stå för honom :D KRABBKULA. Jag är nöjd :D Säljaren skickade ett mail och ville dubbelkolla min adress och skrev ”I knew it would sell fast!” och jag höll på att svara ”I call my boyfriend ’crab’ so I needed it!” för crabs är ju en STD så det kändes som att det kunde bli missförstånd. Jag svarade bara att krabban var jättesöt och att jag såg fram emot att få hänga den i min gran.

Nu är det snart November. Var tar tiden vägen? Varför flyger livet förbi så snabbt?

November ser ut såhär:

7/11 – Fira Rigmor (som fyller år 2/11!)
13-15/11 – Åka till Gotland för mommohäng :))
27/11 – Julfest på jobbet
29/11 – FÖRSTA ADVENT

Jag kommer ju alltså att julpynta min lägenhet ALLRA senast adventshelgen. Eftersom vi åker iväg i mitten av December så kommer jag ju att få njuta av julstämning och pynt och glöggmys mycket kortare än alla andra, så jag kommer att kompensera för detta i November. Spelar ingen roll för någon annan än mig, det är ju mitt hem och ingen av er kommer att behöva stå ut med mina julplaylists och julgranskulor och kaneldoftande ljus ändå ;) Men räkna med bilder på bloggen så fort pyntet åker upp! :D *längtar*

C’MON BRIGHT BLUE SKYYYYYY

På söndag skall jag förresten baka saffranskladdkakecupcakes att ge trafikskolan. Jag behöver även fixa ett tackkort. Inte för att man måste, men för att jag vill. Jag är glad och tacksam och de har varit underbara att ha att göra med. Väldigt tillmötesgående och pedagogiska, trevliga och lätta att ha att göra med. Hur kan man inte vilja ge något tillbaka då? :)

Nu skall jag återgå till fredagslunket. Jag är inte superpepp på att gå på Buttericks, men jag är pepp på vad jag kommer att ha med mig därifrån liksom. Har jag tur är det inte knökat med folk och att jag får plats därinne. Ugh.

HA DET BRA osv

Publicerat 29 oktober, 2015 av Zombie

Dagen har väl ändå varit bra men någonstans mitt i allt fick jag ångest och jag känner mig fortfarande låg och jobbig och har mest velat krypa ihop i soffan och gråta sedan jag kom hem. Någonstans känner jag att jag faktiskt bara borde göra precis det. Inga ursäkter, ingen skam, bara få gråta tills jag tröttnar och somnar och vaknar och mår bättre. Jag skall dock strax gå till sängs och jag lyckades vara lite produktiv när jag kom hem, så jag har en lunchlåda i kylen tills imorgon och fyra i frysen till nästa vecka. Skall göra fler lunchlådor på söndag efter att Martin har åkt hem och jag har sprungit mitt virtual race. Lunchlådor är typ räddningen på de flesta av mina problem just nu. Problemen är ”onyttigt ätande” och ”spenderar för mycket pengar”, så ni fattar ju att nyttiga och billiga lunchlådor är från himlen sänt osv osv.

Vad vi har velat om den här festen på lördag! Först visar det sig att jag har inbillat mig att vi bestämt oss för att gå och han för att vi inte skall gå. Då säger jag att vi kan strunta i att gå varpå han säger att det är klart vi går. Sedan sparkar vi över bollen till varandra under typ en timme innan vi bestämmer oss för att JA, klart vi skall klä upp oss och göra oss läskiga och gå på fest på lördag. Så nu har jag tagit fram min Umbrella-uniform och börjat skvätta ner den med fejkblod och imorgon efter jobb skall jag ge mig i kast med Buttericks och att införskaffa de sista grejerna som behövs till detta. Jag inser att det kommer att vara kAoZ på Buttericks en fredag, dagen före Halloween efter klockan 16:00. Det får vara så. Jag behöver fejkblod och latex och lite stuff till Martin och det är bara att ta ett djupt andetag och göra. BA GÖR. BA KÖR. Jag kan ju.

Så det blir inga bilder idag, som jag tidigare nämnde. Jag testade en oöppnad ögonskugga jag köpt från My Pretty Zombie och tyckte att den var jättefint. Metallic-grön. Kanske har den imorgon? Vi får se. Jag har en handfull ögonskuggor från My Pretty Zombie och de är alltså BEYOND awesome. Färgerna är allt jag har drömt om, och trots att burkarna är små så räcker de fan till dödsdagar. På lördag sminkar jag både mig själv och Martin med dem (+ med ett par skuggor från Sugarpill Cosmetics, fungerar också väldigt bra om man vill skapa blåmärkeseffekter och liknande!)

Men ja. Jag skall kräla i säng och jobba bort ångesten nu. Läsa lite Stephen King, kanske ta lite sovmorgon imorgon och försöka återfå balansen igen. Jag var så glad igår, det stör mig fruktansvärt mycket att jag just nu är låg och angstig. Kan jag inte få fortsätta rida på glädjevågen ett tag till?

(jag vågar inte tro på att jag faktiskt HAR körkort innan jag håller det fysiska kortet i min hand) (tänk om jag hörde fel?) (tänk om jag missförstod??) (om jag måste ta tillbaka att jag har fått körkort och göra om provet och säga till alla att jag inte alls har körkort så kommer jag fan att skämmas ihjäl) (jag borde inte tänka såhär, det är så dumt)

Jag säger godnatt.
Notera för övrigt att den här månaden plötsligt är den första på flera år som har såhär pass många inlägg. Är det bra eller dåligt? Skriver jag för mycket?

Publicerat 29 oktober, 2015 av Zombie

JAG ÄR SÖMNIG. Vi gick till Taproom igår där jag drack två öl och åt en hamburgare, och sedan gick jag hemåt vid sjusnåret medan de andra satt kvar och drack ett par öl till. Kom hem, pillade lite på datorn och gick sedan och lade mig. Vid nio sade jag godnatt till Martin, vid tio sov jag som en stock och vid fem vaknade jag och kunde verkligen inte somna om. Kul. Så, jag har varit på kontoret sedan klockan sex vilket innebär att jag kan smita lite tidigare idag, så there’s that liksom. Jag drömde att jag skulle hålla tal inför kollegor och vänner och jag hade inte förberett något men skulle vara tvungen att prata i runt 20 minuter så jag pratade om min syster och grät. Det var väldigt märkligt, ändå.

Det känns helt vilt att jag faktiskt har körkort nu! Överväger på fullt allvar att hyra en liten bil när jag är på Gotland och hälsar på mommo i November. Jag skulle kunna köra till körrgårn och jag skulle kunna åka ut på landet med kameran eller ta med mommo in till stan på lördagkvällen och äta gott tillsammans på restaurang. Jag känner att jag inte riktigt vågar köra ensam i Malmö eller Göteborg än, men att köra i Visby är ju inga problem alls. Det är MIN stad och där känner jag mig trygg. …det är ju inte min stad längre, egentligen. De har byggt om för mycket. Mentaliteten har ändrats. Mycket är väldigt annorlunda. Jag ser inte att jag någonsin skulle kunna flytta dit igen, om det inte vore som typ pensionär för att bo i en stuga vid kusten i en långväga framtid. Just nu? Aldrig i livet. Malmö fungerar bra, Göteborg är ett starkt alternativ. Men att köra bil där känns rent tankemässigt väldigt bra, så vi får se. Det skulle kosta mig tusen spänn = 700 mer än om jag tar taxi till/från flyget. …och jag skulle få köra bil, själv :D I Visby! :D ALLT ÄR BRA.

Jag känner, trots allt bra, att jag har en tendens att kunna vara lite lättretad idag. Det kryper redan en hel del irritation under huden på mig, och fast jag inte har lust att vara sur och jobbig så finns det en risk att det blir så. Efter jobb skall jag städa och jag skulle också vilja leka med smink och zombiefiera mig lite kanske. Det beror på huruvida vi kommer iväg på Halloweenfest på lördag eller ej – skall vi INTE gå ut så vill jag leka med smink idag och ta bilder, skall vi iväg så tar jag det på lördag istället. Får se ifall jag kan få något svar ur Martin re: det idag, så att jag vet vad som gäller. Det hade varit kul att komma ut och festa lite, men jag har alltså verkligen inga problem med att sitta hemma och mysa med honom istället. Vi skulle kunna kolla på skräckfilm och tända ljus och bara chilla. Jag gillar sådant :)

Det är torsdag, veckan är snart slut och jag försöker mest fatta att jag liksom INTE kommer att behöva lägga en massa tid och pengar på körlektioner i fortsättningen? Hittills har ju hela livet roterat kring att jag måste köra vissa dagar, nu fick jag plötsligt tillbaka alla vardagar och behöver inte längre leta tider och boka av andra saker osv? Wow. Jag tror att jag skall fira det genom att hänga gardiner hemma, haha. Och dammsuga! :D

Jag glömde ju att nämna det igår iochmed all villervalla kring körkort, men jag fick pengarna tillbaka från vivamondo; ni minns kanske att jag skrev om det i måndags och surade över att de snott 41 dollar av mig utan att faktiskt skicka mig den produkt jag givit dem dessa 41 dollar för? Allt är bra nu! Jag skall dock fortfarande ge dem dåligt betyg på Prisjakt, för jag inser ju att enda anledningen till att det gick bra var för att jag blandade in Paypal och gjorde det väldigt jobbigt för dem. Hade jag betalat på något annat sätt hade jag kanske inte haft samma tur, så.

Solen skiner idag också. Vi har haft så väldigt många milda och soliga dagar i rad nu, det är helt underbart! Jag älskar höstregn men herredjävlars vad vackert allt är när det är gult och eldrött och orange och solen lyser på och förstärker alla färger. Som sagt; Det gör en enorm skillnad på mitt mående. Höstdeppen är plötsligt inte lika påträngande. Halleluja!

Leker jag med smink och blod och whatnot senare så får ni säkert en bild här sedan. I övrigt får ni ha en bra dag! Kram på er <3

Publicerat 28 oktober, 2015 av Zombie

JAG HAR TAGIT KÖRKORT!

Herregud vilken grej.

Jag körde nervöst under uppvärmningslektionen. Det gjorde mig mer nervös. Om jag inte kan köra stabilare än såhär när jag kör med någon jag by now litar på och känner mig bekväm med, hur fan skall det då gå när jag skall köra med en total främling om 20 minuter?

Jag försökte slappna av. Andas. Tänka positivt. Vi körde in till körskolan och ställde oss i oktobersolen och väntade. Mentor sade åt mig att slappna av, lugna ner mig, sluta vara så nervös. Jag gjorde vad jag kunde, men det kändes ändå jobbigt.

Inspektören jag skulle köra med – inte samma som förra gången! – kommer fram och säger hej. Jag kände mig lättad av att det inte var samma inspektör som förra gången; hon var trevlig men nu är hon ångesttaintad pga relaterad till mitt misslyckande. Hjärnan fungerar så, är jag rädd.

Jag är nervöst beredd på att utföra säkerhetskontroll och blir väldigt förvånad när han instruerar mig att sätta mig bakom ratten och köra iväg. Mentor berättade efteråt att det inte behövdes göra en säkerhetskontroll eftersom jag blev godkänd på den biten förra gången. JAHA. Hade jag vetat det hade jag ju varit klart mindre nervös – jag sade ju till och med till honom innan att jag var orolig över den biten. OH WELL.

Jag kör iväg, och det känns ändå bra. Vi kör en sträcka jag är van vid, så jag vet var jag skall kolla extra och hur jag skall ligga på vägbanan osv. Jag höll på att göra bort mig när jag tänkte svänga fel och in på enkelriktat, men det hann lösa sig och det låg mig tydligen inte i fatet (yay). Vi kör runt på motorväg och landsväg en stund och sedan in i stan och han vill att jag skall visa att jag kan parkera. Sure enkelt, jag har tränat extra mycket på att parkera nu med Mentor och Martin så varför inte. ”Backa in mellan den vita och svarta bilen där borta”. BACKA IN. Ok what?? Jag har aldrig backat in på en parkeringsplats (bortsett från fickparkering, men det är ju en annan manöver). Jag har backat UT men inte IN. Herregud. Stresspåslaget. Ångesten. PANIKEN. Jag höll masken och gjorde vad jag trodde var rätt, och se på fan – en perfekt parkering! Jag har nog aldrig fått till en så bra parkering tidigare, haha. Stängde av bilen och försökte att inte allt för uppenbart ha ett lättat flin på ansiktet men han märkte nog inte det. Kör iväg igen, okej. Mot stan. Mot Centrum. Vidare mot centrum. Sväng vänster här. Tillbaka vid Trafikverket. …det är typ 25 minuter kvar av avsatt tid? Antingen gjorde jag ju bra ifrån mig eller riktigt dåligt. Det KÄNDES bra.

Jag parkerar och stänger av bilen. Han tittar på mig och säger ”Ja, det är godkänd körning detta”. Han tillägger att han har velat lite fram och tillbaka, men att det känns rätt att ge mig godkänt. Jag säger ”FÅR JAG GODKÄNT” och börjar typ gråta (???) (dat stress release) och sedan pratar han med mig ett tag om saker han vill att jag skall tänka lite extra på och träna lite mer på. Jag nickar allvarligt, och försöker fortfarande processa att JAG ÄR KLAR NU. Mentor hoppar in i baksätet och vet inte vad han skall säga, för stämningen i bilen är lågmäld och inspektören pratar fortfarande om vad han vill att jag skall tänka på. Så fort vi är klara och hoppar ur bilen gör jag tummen upp mot Mentor som ser skitglad ut. Jag tackar inspektören och säger hej, och sedan kör Mentor oss tillbaka till skolan. (”Du får köra, jag skakar för mycket just nu”) och vi pratade lite om vår tid tillsammans (”Du har varit en dyr kompis, nu får du vara en gratis kompis istället” sade jag till honom, han tyckte det lät bra) och sedan tackade jag och sade hej och kramade på Suzana och gick till bussen samtidigt som jag ringde Martin och var gråtglad och sedan till Rigmor och sms till mamma (som jobbar, kan inte ringa henne då) och Olof och Alex och Sega. Och så på Facebook, för att visa alla att jag KAN.

Vilken djävla resa, hörni. 52 körlektioner på skola, två uppkörningar, 3 av fyra teorilektioner utförda, träning både under vinter och vår och sommar och höst. Jag kan det här nu. Nu skall jag stå på egna ben i trafiken och behöver inte längre någon som sitter med dubbelkommando och stoppar när det blir fel.

Wow.

Det har gått två timmar och jag skakar fortfarande en del, haha :D Det är som när jag blev erbjuden jobbet på Procera; Jag skakar och hjärtat dansar och allt är bara ren djävla glädje.

Stort tack till Entré Trafikskola som har stått ut med mig sedan i Januari. Ni är kick-ass <3
Stort tack till MIG SJÄLV för att jag slutade tvivla och BA GJORDE. För att jag kan.

Nu skall vi snart gå ut och dricka öl och fira. Det ni :)

Publicerat 28 oktober, 2015 av Zombie

Jag lyckades åstadkomma något i drömmen, men jag minns inte vad. Jag vet bara att jag vaknade två minuter innan klockan ringde och kände mig helnöjd, så något bra var det väl, antar jag. Kan jag nu lyckas åstadkomma något bra idag också så hade det ju varit underbart. Jag är ett litet knippe skakiga nerver och jag vet att jag måste lyckas lugna ner mig tills det är dags för min körlektion. Så fort jag sätter mig bakom ratten idag så måste allt detta vara överstökat och bortblåst. Det skall vara confidence, styrka och en tro på att jag faktiskt klarar detta som gäller. JAG KAN KÖRA. Mantra för dagens uppkörning är att ta det lugnt, inte stressa, inte hetsa, planera i god tid och så det lilla uttryckte vi myntade häromdagen: ”Bry dig inte om alla andra, men bry dig om alla andra” (stressa inte upp dig över vad alla andra gör och tycker, men ha koll på vad alla andra gör så att du kan anpassa dig därefter)

Idag säger jag inget på Facebook ifall det inte avslutas med ett positivt besked. Om jag misslyckas behöver de inget veta, om jag lyckas – då djävlar. Jag försöker att ha ett positivt mindset, och att inte alls ge alla ”om” någon uppmärksamhet. De kan få skrika bäst de vill efteråt, men just nu skall det inte vara ”om jag misslyckas” utan ”när jag lyckas” som gäller (haha det lustiga i att detta stycke alltså började med ett ”om jag misslyckas” bra där carina) Om man tänker positivt så går det bättre. JAG KAN KÖRA. Jag kommer att klara detta. Vi skall ha AW i eftermiddag för att fira mitt körkort. JAG KAN KÖRA. Andas, andas, lugna ner sig.

När jag går hemåt ikväll skall jag hämta ut paket på posten. Jag tror att det är min selfiepinne. Japp! Nu har jag snart en sådan, jag också. Skratta ni, men varför inte liksom? Jag tar ju kort på mig själv när jag tränar – skratta åt det också, ifall ni vill. Mig hjälper det, så tycker ni att det är lustigt så är det ju upp till er – och där kan det ju bli skitkul att ha pinnen och kunna ta helkroppsbilder (??) istället för en bild på mitt svettiga ansikte och inget mer.

Mitt ben gör fortfarande ont. Buss idag också. Buss imorgon. Buss på fredag. Lugnt i helgen. Förhoppningsvis möjlighet att springa på söndag – ni vet, sista dagen man har på sig att tävla i Zombies, Run! Virtual 5k race. Suck. BRA ATT VI GÖR DET I SISTA SEKUNDEN, men om det är vad som behövs för att mitt ben skall sluta göra ont så får det bli så. Jag funderade på att kleta in benet med tigerbalsam idag, men jag gjorde inte det. Jag kanske borde, men samtidigt kan jag inte sitta och lukta tigerbalsam hela dagen. Det är så sött och kvalmigt. (note to self: köp mer tigerbalsam på Filippinerna)

56 dagar till jul – det innebär 46 dagar tills vi åker. Yay! DET ser jag fram emot :) Innan dess blir det ju dock en liten helg på Gotland med mommo också. Just nu är hon inte hemma – hon åkte till Eskilstuna för att hälsa på sina systrar igår och det är så djävla bra. Jag blir så glad av att höra att hon tagit sig av öjn för en gångs skull – hon är ju tyvärr bäst i världen på att sitta hemma i sin lägenhet och uggla och inget annat göra.

Ohwell. Håll era tummar för mig idag, ok? JAG KAN KÖRA, jag måste bara lyckas bevisa det för inspektören också.

Publicerat 27 oktober, 2015 av Zombie

Jag försöker att låta bli, men jag är nervös inför morgondagen. Jag vill så djävla gärna klara detta! Min plånbok lider för varje extra lektion jag behöver boka. Jag har ont i magen för att jag har fått lägga så mycket pengar på detta, och det stressar mig ju ytterligare. Jag inser att det är jättedumt att stressa över detta nu, för om jag stressar över att jag MÅSTE klara det så kommer det att bli väldigt mycket svårare imorgon. Giv mig styrka, liksom. Låt mig klara detta. Jag kommer inte att vara en fullärd förare ifall jag klarar provet imorgon, men träningen börjar ju på allvar när jag har kortet i hand.

I övrigt lyssnar jag på min höstplaylist och inser lite förvånat att jag skapade den 2011. What! Jag trodde på allvar att det var en lista jag byggde för ETT år sedan..? ok tiden vi säger så. what.

Annars gör mitt ben fortfarande ont. Det kommer det nog att göra i ett par dagar nu. Det stressar mig också. Jag har börjat väga mig igen. Jag skall sluta med det. Jag kan inte bli nervös över varje hekto jag pendlar upp eller ner. Det är så mycket som spelar in i det så det är så djävla dumt att stirra sig blind på siffrorna. Men ja. Som ni ser, jag är i en sådan spiral igen. Stress-spiral. Just nu känns det mesta som ett problem.

Ikväll skall jag tvätta. Egentligen vill jag inte, men jag tänker att jag sorterar ut det viktigaste att tvätta och sedan får resten vara tills jag har tid nästa gång. Ikväll vill jag sitta på soffan och ta det lugnt. Andas. Samla mig. Bli självsäker och redo inför morgondagen. Anamma gårdagens Zombie som körde bil som en kung. JAG KAN JU KÖRA. Jag vet det. Jag fick till och med beröm över hur bra jag är på att krypköra. Man får inte beröm om man är dålig, så kan jag liksom sluta tro att jag är dålig?

Andas. Andas. Andas. Jag kan klara detta. Bara en liten boost av självförtroende, det är allt jag måste uppamma just nu.

Publicerat 27 oktober, 2015 av Zombie

Läge att införskaffa en sådan här, tänker jag. Det är mörkt på morgnarna, i synnerhet när man är iklädd mörka träningskläder och vill kunna jogga utan att bli påkörd. Och när jag säger ”vill kunna jogga” menar jag också ”kunna jogga utan att hela vänsterbenet flippar ur och gör skitont för att jag tydligen överansträngde det förra veckan vafan”. Ugh.

Jag gick upp tidigt imorse för att jag tänkte påbörja Zombies, Run! 5k-träningen igen. Eller ja, i rätt ordning tar vi det:

Förra veckan gick jag minst 15k steg om dagen för att jag vill, och för att jag tävlade mot andra på Fitbit. Jag vann på 89k steg över 5 dagar, gött mos osv. Under fredagen när jag går från jobb och uträttar mina ärenden börjar jag känna av smärta ”på” vänster smalben, dvs fotryggen och uppåt mot knät. Jag går långsammare och det känns bättre. Sedan lugnade detta ner sig – jag märkte inte av det vare sig under lördagen (12k steg) eller söndagen (3k steg) eller större delen av måndagen. Gött, det har redan givit med sig! Jag tog en promenad på en timme igår, och när jag var såpass långt iväg att jag hade lika långt hem som jag hade gått så började det göra ont igen. Jag försökte att ”gå bort” det, men det enda detta resulterade i var att det började göra ÄNNU mer ont. Feck… Jag haltade hela vägen hem och sedan tog jag det lugnt resten av kvällen. Somnade tidigt, med siktet instället på w1r1 idag. Gick upp, benet kändes ok. Klädde på mig, stack ut – och mitt under ”10 minutes warmup by walking” började det göra ont. Fan. Testade att springa lite och det kändes bättre en stund (man sätter ju ner kroppsvikten och trampar annorlunda när man springer jämfört med när man går) men sedan gjorde det ont igen. Helveteeeee.

Så ja. Haltade hem, resignade från veckans stegtävling på Fitbit, tog en dusch och tog sedan bussen till jobbet. Skall ta bussen hem också. Jag är inte alls nöjd, jag ville ju gå. Jag vet att om jag bara låter det lugna sig ett par dagar så läker det och sedan kan jag träna med benet igen utan problem, men det gör mig inte mindre irriterad/frustrerad NU. Jag har ju en 5k att springa den här veckan också, men får ta det på söndag då och vila fram tills dess. SUCK.

Annars är det bra. Solen har skinit flera dagar i rad nu och jag märker verkligen skillnad i energi och mående. Att det är städat hemma gör ju sitt för att underlätta, också.

Gårdagens körlektion gick bra – väldigt bra! Om jag nu bara kan visa inspektören imorgon att det är så bra jag faktiskt kan köra så kommer jag att ha körkort imorgon utan tvekan. Jag måste bara lyckas hålla nerverna under kontroll, liksom. Det gör mig nervös att köra med en helt ny människa i bilen – jag är så van vid att köra med Mentor och det fungerar väldigt bra. Jag har ju haft lite knaskörningar när jag har testat med Jörgen och Lasse också, liksom. Det är något precis i början som gör det lite awkward. Men jag skall göra allt jag kan för att klara detta imorgon! KVINNOR KAN osv.

Okej, ha en bra dag. Jag skall tvätta och friska upp minnet vad gäller inre och yttre kontroll av bilen så att jag klarar säkerhetskontrollen imorgon. Allt är lite spännande/nervöst liksom.

Zombielicious

Devouring brains since 1984

månadsarkiv: oktober 2015