inb4 vacaycay

Räkningar är betalda, väskorna är på kontoret, kontanter ligger i väskan, bussbiljett är fixad och klar – då var det bara 2,5 timme tills jag går på semester dårå! :D

Det kommer ju alltså att vara stendött här på bloggen tills jag är hemma igen. Jag KANSKE postar något från Filippinerna, men jag skulle verkligen inte räkna med det om jag var ni. Det får komma som en trevlig överraskning, i så fall :P

Hostan har givit med sig nästan helt – Cocillanan hjälper. Eftersom jag tar den precis innan jag somnar så slipper jag illamåendet också.

Just nu är peppen HÖG! Jag skall bara hinna med allt som skall hinnas med innan jag går idag; doxxa + kort möte med HR angående ett möte jag missade i onsdags pga sjukdom. Jag har tidsrapporterat och fixat allt annat sådant, så jag kommer snaaaart att vara helt ledig :D SER FRAM EMOT DET HÖRNI!!

voodoobunny på instagram, ifall ni vi följa. Det lär hamna ett par bilder där, i alla fall. Jag har ju vanligtvis kameran i högsta hugg och det här stället vi skall fira pappas 60-årsdag verkar jättehäftigt så det BORDE ju snart finnas nya roliga bilder att kika på :D

OKEJ VI HÖRS :D

Söndag: torsdag

Idag har jag till och med glasögonen på mig på jobb! Jag glömde dem hemma igår. Det var dumt. Jag fick ont i huvudet och hade svårt att se vad det stod på skärmen. Jag tog dem ju med mig hem i torsdags när jag packade ner datorn och gick hem igen. De lades då på det smartaste och smidigaste stället: I min kameraväska! Så när jag igår tog datorväskan med mig och gick till kontoret låg ju de dumma brillorna kvar hemma. Såklart.

Det är söndag-fast-också-torsdag (fredag/måndag imorgon!) och jag är tillbaka på kontoret sedan ett par timmar tillbaka. Det är tråkigare väder idag. Tror jag? Jag kan inte minnas vad det var för väder igår. Idag är det grått. Det KÄNNS tråkigare, om inte annat. Det duggregnade på mig när jag gick hit förut. Söndagsmorgnar klockan halv sju är det väldigt, väldigt lite folk ute. Ett par bilar. Såg inga fotgängare. Eller jo, jag såg en grupp glada japaner som gick runt och tog kort på saker i gryningsregnet. Det är inte första gången. Jag vet inte VARFÖR de är ute så tidigt, men å andra sidan ger det dem fria tyglar att röra sig hur de vill i staden utan att bli påsprungna av malmöborna.

Efter jobb skall allt packas i min trasiga väska, som jag sedan tänkte ta med till kontoret redan ikväll – så slipper jag släpa den imorgon + får dagens steg. Det var bra med en promenad igår kväll. Jag saknar att röra på mig, och nu börjar jag få tillbaka min energi också. Hostan är …okej. Jag försökte luras lite igår genom att ta min medicin PRECIS innan jag släckte och lade mig tillrätta under täcket. Det verkar ha fungerat – till skillnad från i förrgår kunde jag somna ganska snabbt och i stort sett utan att hosta alls. Imorse gick jag runt och skrikhostade dock, så hostan är ju liksom inte ÖVER. Frågan är om jag skall ta medicin före flyget avgår på tisdag? Är det bra eller dåligt? Om det triggar samma idiothosta jag hade i fredags så är det lite opeppt, som man säger.

ARGH två dagar kvar! På alla bra och dåliga sätt! Sista kvällen hemma ikväll på 3,5 vecka. Det är lite stressande. Det är JÄTTESTÖKIGT hemma. Jag ägnade två helger åt att städa och fixa och plocka i ordning, och sedan blev jag sjuk och då blev allt kaos. Suck. Jag får städa när jag kommer hem igen, då har jag en sådan där ensam helg igen. DET BLIR BRA. Jag hade bara väldigt gärna velat komma hem till en städad lägenhet, men det hinns inte med att fixas. Jag har ju varit sängliggande större delen av veckan och nu är tiden slut.

iiiiiiiiiiiiih \o/

Vad är det ens för dag idag!?

Lördag! Jag har varit på jobb sedan 06:50 imorse och jobbar på i riktigt bra takt. Jag har hittills räddat veckan :D Får se vad jag kan åstadkomma nu under resten av arbetsdagen (strax över två timmar kvar) och morgondagen, men hittills är jag väldigt nöjd :)

Läkarbesök igår och jag fick Cocillana utskrivet. Såklart. Väntade tills jag skulle lägga mig igår och tog sedan dosen medan jag såg färdigt en film om the Stanford Experiment. Rummet laggade lite och jag kände av viss yrsel och illamående, men inte så illa som befarat. Bra!

Kröp till sängs, insåg att jag kände mig hostig men att jag pga Cocillanan inte kunde hosta. Right. Läste lite, släckte i god tid pga arbetsdag idag, och sedan, eh… kom hostan. Tyvärr. Låg i två timmar (tror jag? kollade aldrig klockan men herregud vad det kändes som två timmar) och hostade tills jag trodde att jag skulle bli tokig. Det var en sådan där ”jag kommer att skrika rakt ut om det inte slutar snart”-grej. Det slutade till sist, eller så tuppade jag helt enkelt bara av i ren utmattning. Hostar idag. Har medicinen med mig. Har inte vågat ta något än – läkaren sade ”hosta på dagen så att du får upp slemmet, ta medicin så att du kan få sova på natten” men eh… jag fick ju inte direkt sova på natten ändå :< Den skall dock hjälpa! Jag är mindre slemmig idag, om inte annat? Inte helt positivt trots allt, det gör det svårare för mig att hosta. Jag låter som en kastrull som någon bankar på med en slev.

Fattar ni att jag och Martin ÅKER OM TRE DAGAR!? Jag är kombinationen JÄTTEGLAD och VÄLDIGT STRESSAD. Skall packa + färga håret när jag kommer hem ikväll. Lördagkväll, vad är det? För mig är det onsdag. Men onsdagar är bra! :)

Det är väldigt skönt att jobba på en lördag. Det är så tyst! Tyst och lugnt, bara jag här. Jag har satt en lapp på dörren IFALL någon skulle snubbla inom kontoret för att hämta något och undrar varför det inte är larmat. Jag är här! Larma inte!
Underhållande hur folk tror att det är negativt för arbetsflödet att jobba hemifrån/ensam. Det hjälper! Jag är aldrig så produktiv som när jag jobbar hemifrån/från Martin, t.ex. Det folk inte inser är att när man sitter helt ”obevakad” tillkommer ett djävlar anamma och ett ”KOLLA VAD JAG KAN DÅ”, en vilja att bevisa att man inte fuskar bara för att man sitter själv typ. Jag skulle kunna rada upp lite siffror och visa här hur jag ofta producerar 2-3 gånger MER de veckor jag har 1-2 dagar /afk jämfört med de veckor jag är på kontoret 5 dagar. Det går inte ens ut på att jag inte sköter mig när det är regelbundet arbete, det är inte vad jag säger. Jag säger bara att när jag känner att jag måste bevisa något (”bara för att jag är hos Martin betyder det inte att jag struntar i mitt arbete”) så producerar jag oftast MER, för att jag inte vill att det någonsin skall vara ett problem att jag jobbar afk. Däremot orkar jag inte upprätthålla det tempot över hela veckor i rad. MAX 1-2 dagar, sedan falnar man ju. Jag har inte oändligt med energi eller förberett arbete. Ibland behöver man ett par timmar för att hitta nästa grej att fixa.

Haha djävla predikan!? Ville mest säga att jag gillar att sitta ensam på kontoret, och jag ser fram emot morgondagen. Sedan jobbar jag till 14:30 på måndag och sedan är det SEMESTER i tre veckor! Heja det! :D

Ha en fortsatt fin lördag <3 Jag har som sagt att roa mig. Hår och väskor. Vojne vojne.

(PS: Det blir seriöst ingen mer träning före semestern. Jag är fortfarande för hostig och trött, så det får vara. Skall dock försöka få mina steg idag!)

Nedräkning: 4

Jag har verkligen ingen koll på vad det är för dag längre. Ja, det är fredag. Det känns inte som en fredag. Allt är så himla uppochner. Jag hade möte med min chef igår och han sade ”Du låter inte alls bra, du borde nog gå hem igen” och jag tog jobbdatorn med mig och gick hem. Planen var att jobba hemifrån. Istället låg jag bara och hostade resten av dagen. Lade mig i tid i nättras för att gå upp i tid idag men väckte mig själv vid 04 genom att hosta så att jag blev tokig. Lyckades somna om. Vaknade vid larm, död. Snooze. Vaknade vid larm, död. Snooze. Vaknade en stund senare. Död. Gick upp. Snor i ögonen. Snyter jag mig är pappret rosa. VAD GLADA NI ÄR NÄR NI FÅTT VETA DET ELLER HUR! Jag skall gå ner till Apoteket vid nio. Se ifall det finns NÅGOT annat receptfritt utöver Bisolvon som skulle kunna fungera. Går jag till läkare säger de bara Cocillana och jag blir sjuk(are) av den. Hosta är tillräckligt jobbigt, jag har inte lust att ligga ner för att hela världen snurrar också.

Jag vet inte om det blir något jobbat idag. Förmodligen inte? Jag vet inte. Jag VILL jobba men jag orkar inte. Jag är så trött. Jag får inte sova. Jag bara hostar. Och jag har panik inför att jag skall sitta med den här hostan på ett flygplan om ett par dagar. Tänk om de inte släpper mig ombord på planet? Smittrisk! Jag smittar inte ens längre. Det gör man väl bara de första dagarna? Detta började för en vecka sedan. Jag smittar inte längre. Låt mig få åka till solen och bli frisk, snälla.

Fast jag blir alltid sjuk hos pappa. Har varit där tre gånger, blivit sjuk varenda gång. Så jag antar att när den här hostan äntligen börjar ge med sig så kommer det en ny omgång. När jag och Martin varit hos pappa första gången så gick jag ju på två mediciner när jag kom hem. Den ena var skakmedicinen! Den var kul. Bricanyl. ”Man kan få en del skakningar” sade läkaren och sedan satt jag som en partykanin hela veckan. Fingrarna skakade iväg från tangentbordet. Kunde knappt få i mig medicinen för att jag skakade :D Men den hjälpte ju. Den vidgar andningsrören och det hjälpte. Den andra medicinen var Cocillana men den tog jag en gång och sedan ba ”JUST JA” och så slutade jag. Fuck morfin.

Jag skall jobba imorgon. Jag SKALL jobba imorgon. Imorgon och på söndag. På kontoret. Det kommer bara att vara jag där. Lugnt och tyst och ingen som störs av att jag hostar. Jag skall få saker gjort. Jag vill få MÅNGA saker gjort. Jag vill rädda min arbetsvecka! Det är fullt doable också, men jag inser ju att jag inte skall sätta för stor press på mig själv heller. Jag kan inte rå för sjukdom och vad skall de göra, säga upp mig för att jag fick influensa? Nah.

Jag skall ta en dusch, sminka mig lite, ta på rena kläder. Gå ner till Apoteket för medicin (förhoppningsvis) och sedan in på ICA för lite mat. Jag har en yoghurt i kylen, den är frukost. Behöver något mer idag. Protein av något slag. Igår åt jag nudlar. Mitt liv känns så djävla sorgligt just nu?? Men 4 dagar kvar till semester, jag står ut. Det ÄR bättre än det låter, jag lovar. Jag är bara så sjukt över den här djävla förkylningen.

Medalj

VI SKITER I ATT JAG HOSTAR SÅ ATT JAG KRÄKS JUST NU och kikar på min fina medalj istället! Fokusera på lite bättre saker, liksom! Tog dessa bilder på väg till jobbet imorse. Tydligen är det min grej att stoppa medaljer bland blommor och växter och ta kort. Men det är ju lögn att påstå att medaljer INTE gör sig bra mot blommor och blad så jag gjorde ju rätt :)

Hade morgonmöte med min chef vid 8 och han föreslog väldigt snällt att jag nog borde gå hem igen. Jag hostar, kraxar och väser och han var orolig att det a) skulle förvärras för mig och b) smittas till andra. Jag förstår det. Tog jobbdatorn med mig och knallade hem igen. Skall göra vad jag förmår hemifrån idag, men just nu är jag lite matt efter promenad fram och tillbaka till jobb.

(jag är så sjukt djävla trött på denna förkylning) (jag vet jag vet jag skulle ju inte nämna den mer nu) (VOLDEMORT)

Det slutgiltiga beskedet kom igår kväll och jag fick inte tjänsten. Vid det här laget hade jag ju redan insett det själv, men det var skönt att få ett avslut på det. Kunna stänga den dörren och gå vidare till nästa, istället. Det var inte meningen att jag skulle ha det jobbet, men det är ju klart att det ändå känns surt när man hunnit odla så mycket hopp och tankar kring det. Jag kan i alla fall gå ut från den här parentesen jag befunnit mig i i en månads tid nu och fokusera på ANNAT. Jag behöver INTE hetspacka min lägenhet och flytta en vecka efter att vi kommer hem från Filippinerna, t.ex. :)

(men jag ville så gärna få slippa att bo isär under en jul TILL jag är så trött på att åka fucking buss med alla julklappar fram och tillbaka. jag vill vara HEMMA när jag är hos Martin herregud)

Jag tror att jag skall ta även idag som en sjukdag. Jag vet inte. Jag har en ticket jag skulle kunna fixa väldigt enkelt, så kanske jag kan vila sedan? Vi får se. Det blir vad det blir.

Ha en fin dag, hörni :)

Notis från sjukdomsministeriet

Varning: Jag tänker prata om min förkylning nu. Det innebär äckliga detaljer. Om ni inte vill läsa om sådant så sluta läsa helt eller hoppa vidare ner till där jag säger till!

Slemhostan är ett faktum. Min hals gör så ont när jag sväljer och jag vaknade mitt i natten och kunde inte sluta hosta. Hostade upp klumpar (MYS) så jag fick till sist sätta en spyhink vid sängen eftersom jag var rädd att jag skulle börja kräkas av hostandet. Jag vet inte HUR men till sist somnade jag om igen. Idag är jag trött, så djävla trött. Hostar fortfarande grönt slem. Googlar en hel del, men alla sidor säger att jag 1) har varit sjuk i normalt antal dagar, 2) slemmet har rätt färg och 3) det är en vanlig förkylning. Så jag fortsätter att ta Bisolvon mot slemhostan, dricka vatten hela dagarna och knarka halstabletter. Imorgon SKALL jag till jobbet, fuck’s sake!

Här är det okej att läsa igen:
Jag är bara så sjuuuukt trött på att vara trött hela tiden. Kroppen värker. Jag RASAR i vikt. Jag har gått ner åtminstone ett kilo av att bara ligga på soffan och dricka nyponsoppa. Jag vill bara frisk, pigg och stark. Jag vill ut och SPRINGA! Vem fan vill ligga på soffan och ha ont hela dagarna? Djävla skitförkylning!

Jag är trött på drömmarna. Jag är trött på mardrömmar och obehag och att vakna och inte veta vad som var dröm eller verklighet för att jag ligger och halvsover. Tydligen LYCKADES jag med något i nättras. Jag vet inte VAD, jag vet bara att jag var jättenöjd över detta. Jag *tror* inte att jag har åstadkommit något, men jag är också väldigt övertygad om att jag HAR det och man kan ju bli galen för mindre.

Jag skall se ifall jag kan lyckas ta en liten promenad senare idag. Jag tror att frisk luft och väldigt lätt motion skulle vara en bra grej idag. Jag har legat i min lägenhet sedan i söndags och börjar bli lite lätt tokig på att ha samma djävla väggar om mig hela tiden.

Ikväll har jag en tvättid jag får kämpa mig igenom – jag tror inte att jag kan få en annan tid innan jag åker iväg på måndag, så det är bara att gilla läget och försiktigt ta sig igenom tvätthögen. Det blir bra.

Men ja. Det är gnällbloggande på hög nivå just nu. Ni får ta det, eller så får ni sluta läsa tills jag någonstans hintat att jag är frisk och skriver om roliga saker igen :P

(jag har ju smittat Martin också, så han ligger hemma hos sig och mår preciiiis lika bra som jag :P men om 6 dagar är vi båda friska och på väg till Filippinerna!)

En födelsedag: 38

Det är så kort tid mellan dödsdagen och födelsedagen, så man hinner inte riktigt komma till nya insikter. Det finns inte så mycket jag kan tillägga just nu känner jag.

Idag hade varit din 38-årsdag. Jag önskar att du hade varit här och firat den med oss. Jag önskar att vi hade ätit tårta och snackat skit och garvat åt dina dåliga skämt och haft en riktigt bra dag ihop. Det hade varit fint.

Du är oändligt saknad. Mitt hjärta spiller fortfarande över av kärlek till dig. Du är och har alltid varit en förebild, min älskade syster, vår stolta pionjär och en av de få som någonsin skulle kunna förstå mig fullt ut. Jag tänder ett ljus för dig idag, och tänker på dig. Som vanligt undviker jag att läsa dina brev, för sistgång jag försökte bröt jag ihop fullständigt. Det är lättare att stå ut med saknaden när jag inte har din röst i huvudet.

Älskade Anna. Grattis på födelsedagen