Jag har verkligen ingen koll på vad det är för dag längre. Ja, det är fredag. Det känns inte som en fredag. Allt är så himla uppochner. Jag hade möte med min chef igår och han sade ”Du låter inte alls bra, du borde nog gå hem igen” och jag tog jobbdatorn med mig och gick hem. Planen var att jobba hemifrån. Istället låg jag bara och hostade resten av dagen. Lade mig i tid i nättras för att gå upp i tid idag men väckte mig själv vid 04 genom att hosta så att jag blev tokig. Lyckades somna om. Vaknade vid larm, död. Snooze. Vaknade vid larm, död. Snooze. Vaknade en stund senare. Död. Gick upp. Snor i ögonen. Snyter jag mig är pappret rosa. VAD GLADA NI ÄR NÄR NI FÅTT VETA DET ELLER HUR! Jag skall gå ner till Apoteket vid nio. Se ifall det finns NÅGOT annat receptfritt utöver Bisolvon som skulle kunna fungera. Går jag till läkare säger de bara Cocillana och jag blir sjuk(are) av den. Hosta är tillräckligt jobbigt, jag har inte lust att ligga ner för att hela världen snurrar också.

Jag vet inte om det blir något jobbat idag. Förmodligen inte? Jag vet inte. Jag VILL jobba men jag orkar inte. Jag är så trött. Jag får inte sova. Jag bara hostar. Och jag har panik inför att jag skall sitta med den här hostan på ett flygplan om ett par dagar. Tänk om de inte släpper mig ombord på planet? Smittrisk! Jag smittar inte ens längre. Det gör man väl bara de första dagarna? Detta började för en vecka sedan. Jag smittar inte längre. Låt mig få åka till solen och bli frisk, snälla.

Fast jag blir alltid sjuk hos pappa. Har varit där tre gånger, blivit sjuk varenda gång. Så jag antar att när den här hostan äntligen börjar ge med sig så kommer det en ny omgång. När jag och Martin varit hos pappa första gången så gick jag ju på två mediciner när jag kom hem. Den ena var skakmedicinen! Den var kul. Bricanyl. ”Man kan få en del skakningar” sade läkaren och sedan satt jag som en partykanin hela veckan. Fingrarna skakade iväg från tangentbordet. Kunde knappt få i mig medicinen för att jag skakade :D Men den hjälpte ju. Den vidgar andningsrören och det hjälpte. Den andra medicinen var Cocillana men den tog jag en gång och sedan ba ”JUST JA” och så slutade jag. Fuck morfin.

Jag skall jobba imorgon. Jag SKALL jobba imorgon. Imorgon och på söndag. På kontoret. Det kommer bara att vara jag där. Lugnt och tyst och ingen som störs av att jag hostar. Jag skall få saker gjort. Jag vill få MÅNGA saker gjort. Jag vill rädda min arbetsvecka! Det är fullt doable också, men jag inser ju att jag inte skall sätta för stor press på mig själv heller. Jag kan inte rå för sjukdom och vad skall de göra, säga upp mig för att jag fick influensa? Nah.

Jag skall ta en dusch, sminka mig lite, ta på rena kläder. Gå ner till Apoteket för medicin (förhoppningsvis) och sedan in på ICA för lite mat. Jag har en yoghurt i kylen, den är frukost. Behöver något mer idag. Protein av något slag. Igår åt jag nudlar. Mitt liv känns så djävla sorgligt just nu?? Men 4 dagar kvar till semester, jag står ut. Det ÄR bättre än det låter, jag lovar. Jag är bara så sjukt över den här djävla förkylningen.