Spiderbaby returns

Ha-HA! Det var ju ett hemligt firande av Gimp på hans fyrtioårsdag i lördags, och vi var där! Burgare och drinkar och skitsnack, mycket bra. Efteråt tog jag med mig Elvira och for hem och Johan stannade kvar en liten stund till. En fin kväll. Under dagen var vi på Reningsborg där vi alla tre hittade något att ta med hem, och sedan for vi inom Botaniska Trädgården och flanerade en stund i solen. Noll klag på denna helg!

Johan for ner och jagade igår, så jag tog hans tvättpass och passade även på att plocka med lite disk och sopor osv. Sådant där som behövs göras, liksom :)

Har ägnat all surftid under dagen åt att kryssa bort varenda annons jag får upp i flödet och mina algoritmer är just nu så sjukt förvirrade över vad de skall visa mig. Jag hade också en period imorse, efter att jag sprungit färdigt, då jag inte fick upp fler annonser efter att ha klickat bort tillräckligt många. Vad udda det var, att få scrolla Facebook utan reklam var tredje inlägg? Och ja, det var var tredje inlägg. Herregud vad vi bara går med på detta? men vad skall man göra, det enda är ju i så fall att sluta med socmed och det vill jag inte heller? Skitvärld. Skitreklam.

Har täckning i receptionen så var inom bibblan en snabbis i samband med lite ärenden jag hade, och lämnade tillbaka ett par böcker. Lånade lite snabbt två nya; den jag köar för är ju inte klar än, liksom. Antar jag. Tillbaka på jobbet: DING. Mail. ”Din reserverade bok finns att hämta nu!” så ehhh. Gissa vad jag gör på lunchen. :P

Nu har jag snart tre stora djävla böcker att läsa på tre veckor och hade detta varit i gymnasiet hade jag varit klar med dem på fredag men jag har inte samma tid att lägga på läsning numera. Har och har, men prioriteringarna är annorlunda. Det förvånar nog ingen att man lägger sin tid lite annorlunda när man är 40 istället för 18? :P

Jag kommer att ventilera lite kring pengar nu. Jag tänker att jag förvarnar, för det kan vara en sådan där som folk blir irriterade eller stressade av, så om ni inte vill hänga med på den biten så säger vi hejdå här, så får ni ha en fin dag <3


Jag försöker ju spara pengar. Jag har de senaste månaderna lyckats komma till en punkt där det finns pengar kvar på mina konton när lönen kommer, till skillnad från tidigare då jag en dag eller två före lön låg på noll på alla småkonton och fortfarande behövde köpa en del grejer på kredit. Eller ja, behövde och behövde, det var inte livsviktiga saker, men ni fattar vad jag menar tänker jag. Det känns jättebra att ha lyckats strypa köpandet såpass att jag kan ha pengar kvar i slutet av månaden, men nu har ju en ny stress uppstått där jag känner att jag skall spara mer och mer för varje månad och ehhh det känns inte heller särskilt hälsosamt? Jag vill tillägga att jag alltså utöver mina små spenderkonton som jag talar om här ovan har ett mer långsiktigt sparkonto som växer med ett par tusenlappar varje månad + ett sparande i Dreams som är en app jag använder för mer specifikt sparande, t.ex. Johans fyrtioårspresent och en framtida resa till Filippinerna. Så trots att dessa två konton växer varje månad har jag börjat hounda mig själv att VERKLIGEN INTE RÖRA de pengar som ligger i de konton som alltså är avsedda för att ANVÄNDAS VARJE MÅNAD. Jag måste få lov att använda de pengarna om jag vill, jag måste bara lista ut hur jag skall få mig själv att förstå det?

Just nu är det väl också en bidragande faktor att vi har en del ganska stora utgifter fram till nästa lön; vi skall till Söderköping i helgen och bo två nätter på hotell + skall äta där + vill shoppa på marknaden (tyg!), min far kommer hit och då skall vi bland annat till Ullared en dag + äta ute på kvällen och jag håller på att snacka lite med en smed om en kniv jag vill ha som jag nödvändigtvis inte behöver just NU men ja, jo. Och så julklappar, snart. Där försöker jag som sagt göra en plan i förväg, och kommer liksom förra året att justera hur mycket jag sätter på sparkontot/Dreams under ett par månader för att istället använda de pengarna till julklappar för att kunna köpa allt ”kontant” (dvs inte på faktura osv, fuck Klarna)

Förstår ni mina tankar kring detta? Hur gör jag för att bli normal i huvudet?
Jag vill spara, men jag vill också inte få ångest av att jag spenderar ….minsta lilla.

Aight.

ha en fin dag ni som läste detta också! <3

Plötsligt: META

Här är en bild på mig från när jag var 20 typ? Because varför inte. Hej! Fredag!

Jag sitter i Majorna och lyssnar på regnet mot rutorna. Det var jättekonstigt att bara vara en timme på Östra idag, men jag rengjorde kaffemaskinen, rapporterade gårdagens handledarkurs och tog ut soporna och sedan tog jag vagnen hit. Udda. Dock trevligt! Fint att vara här och träffa resten av mitt gäng <3

Sedan sticker jag till Varberg för planeringsmöte med mamma! Nu djävlar skall här planeras fyrtioårsfest (herregud) (när slutade jag vara 20-något??) Vet ni vad det sjuka är? Även om vi bortser från pauser osv så har jag ju alltså bloggat sedan jag var …hm… 21? Det är alltså 19 år av mitt liv som finns som pladdriga dagboksanteckningar här på bloggen. Allt mörker. Allt det ljusa. Allt det fina, allt det dåliga. Alla känslor utåt. Ibland väldigt tydliga känslor, ibland mellan raderna. Allt det finns här. Är det inte jättekonstigt, egentligen? Hela mitt liv på en hemsida. Hej, här är mitt hjärta, min hjärna, min själ.

Det blir inget långt inlägg idag, jag ville mest bara hålla igång skrivandet den här veckan också. Jag borde skriva mer ingående, längre, mer detaljerat, men livet är annorlunda nu mot när jag skrev för 10, 15, 20 år sedan. Jag har ett jobb där jag inte kan pladdra en massa detaljer och whatnot, för jag jobbar ju med människor. Jag kan absolut prata om vad jag gör på dagarna rent generellt, saker som stressar mig, grejer jag får ångest över och saker jag är stolt över, fint lagda scheman och sådana saker. Jag vill inte posta för mycket om min relation; det är en sådan där grej som bara fungerar så sjukt fint och bra och jag har inte samma behov av att hävda den grejen nu som när jag tidigare varit i skadade relationer där jag dels mest försökte övertala mig själv att allt var bra och dels VILLE posta om allt som hände på ett annat sätt. (men där finns också tusen saker som aldrig skrevs utan bara bodde i mitt huvud, på gott och ont. mest ont) Jag vill inte posta bilder på mina genomgulliga brorsbarn för de har sin integritet och har inte bett om att få vara med på min blogg, oavsett ifall det är 0 eller 99 personer som läser. Så det blir mer generella grejer, lite mindre personligt på något vis.

Vad meta detta blev :D

Jag tänker att jag ändå är ganska personlig? Att jag fortfarande delar känslor. Att man på ord och ton och skiljetecken kan se ifall jag är glad eller ledsen, om jag har sovit eller legat vaken i tre dagar, vad jag har ångest över och hur jag hanterar det och så vidare, och så vidare. Ni vet.

Men ja. Eh. Hej. Nu skall jag avsluta här och sedan jobba vidare lite till innan jag sticker till mamma och Janne och Varberg :) Ha en fin helg, hörni!

Hon har blommor i sitt hår

En bild från november 2017, Inside Hamlet. För att jag vill! :P

Men ja, hej, fredag! Här sitter jag med nyfärgat hår (yessss jag gjorde det igår!) och har en lista med grejer att beta av under dagen innan jag går hem och springer + gör mig schnygg inför kvällens spelning! ^^

Trött djävla take, men jag tycker att det är taskigt mot kvinnor/folk som bär kvinnokodade kläder att det numera skall vara väskförbud på spelningar osv för alltså tjejkläder görs antingen helt utan eller med väldigt små fickor för att meningen är att vi skall behöva köpa svindyra väskor för att kunna bära runt på grejer. Så var skall jag göra av min mobil, plånbok, hemmanycklar — och då nämner jag bara de viktigaste grejerna. Man vill ju även kunna köpa bandmerch, ha med sig tamponger och fylla på sminket. Men ja. Nej. Så får man inte göra numera. Det hade ju varit rimligare att i så fall sätta en maxstorlek — likt hur man på flyg bara får ha med si och så stora behållare med vätskor? Suck. Jag har ju ikväll med mig Johan så han får väl ha alla mina grejer i sina fickor, men det är ju inte optimalt liksom. :<

Johan var i Varberg och slaktade vildsvin igår kväll, så jag färgade håret, gjorde kvällsmat, tittade lite på the Office och diskade innan jag lade mig vid halv tio. Det blev ju såklart att lägga sig med fuktigt hår, men det får det väl vara värt att jag numera inte har en massa sand i hårbotten (dvs färgen sand, pga fulblond) utan ser lite snyggare ut. Bra bra. Jag tjatar en del om det här med snygghet osv men jag står någonstans mellan bryr mig för mycket och bryr mig inte alls och det är märkligt. Det kommer med åldern? Jag hade en period då jag bara kände att jag blev snyggare och snyggare, men nu när jag snart kliver över på 40 (i mars dvs) så känner jag att det verkar ha stannat upp och går nu åt andra hållet, lol. Det tar lite tid att vänja sig vid att huden hänger mer, att kroppen får lite annan form, att man inte alls ser ut som en perky twenty-something längre. Lyckligtvis har jag ju sedan en tid tillbaka helt slutat bry mig om mitt värde som Attraktiv för Män, så det spelar ju egentligen inte roll så, mest bara konstigt när man byter utseende.

Idag fyller Luna 4 år! Skall försöka komma ihåg att ringa henne sedan och gratta. Jag träffar ju henne och det andra smågruset imorgon, men man skall gratulera på rätt dag tycker jag ändå. Jag skall bara försöka lista ut ifall jag skall springa före eller efter jag ringer henne — det handlar väl mest om hur hungrig jag är när jag kommer hem och hur lång tid det tar att få mat i magen i så fall :)

Mm. Inget postande här över helgen, såklart. Skall försöka komma vidare och posta på måndag igen, och hålla igång detta eftersom det ändå är kul att titta tillbaka på, men inga löften :3

Ha en fin helg! Det tänker jag ha ^^

Äldre

Vi tar en gammal lajvbild idag när jag sitter i receptionen och tittar på solen men FRYSER pga svinkallt här inne, alltså. Jag sitter ändå med ett värmeelement på högsta styrka precis intill? Suck. Konstaterade på lunchen att det är sista dagen jag sitter med tischa på jobbet innan det börjar bli varmt igen, så nu blir det långärmat som gäller för hela slanten.

Igår sprang jag 6,3 kilometer och sedan blev det en liten promenad innan jag tog en dusch och tittade på the Office. Ikväll blir det bara promenad (och the Office, eftersom jag tydligen bingar just nu) och eventuellt bygger jag lite på brynjan så länge.

Imorgon är det handledarkurs så jag håller just på att lista vad jag behöver handla inför morgondagen, och skall strax smsa alla deltagare och påminna om kursen. Det känns som en tisdag och en onsdag och en torsdag och jag är väl mest ganska förvirrad i dagarna, igen. I vanlig ordning, det vill säga. Men tiden går så himla snabbt? Dagarna hinner ju knappt börja innan jag plötsligt står på tåget hem igen. Förvisso skönt, på sätt och vis, men det får en ju också att känna att livet liksom …rinner ut. Jag vet inte. Det är ganska många saker som tillsammans får mig att känna mig typ DÖENDE just nu. Yeah, jag fattar att jag är 35 och har minst 35 år kvar innan jag dör, men …det är bara lite mycket, emellanåt. Det är jobbigt när vi lever i ett samhälle där man skall vara ung och fast och smidig och man märker hur ens hud blir slappare och gråare och rynkigare, liksom. Jag trodde inte att det skulle vara SÅ jobbigt att börja bli äldre, ändå.

Annars är det bra. Jag försöker hålla hjärnspökena på avstånd och tuffar på i min egen lilla takt. Jag har helgerna mer eller mindre planerade månaden ut, och sedan är det december och då är det julfester åt höger och vänster och sedan är det ju JUL. Jag har börjat lyssna lite på den där julpodden jag hittade förra året och som nu legat i dvala sedan liksom december, för nu är det ju läge igen. Kan/vill inte lyssna på sådant mitt i juli, om vi säger så :P

Vad djup jag blev. Jag som mest sitter här med mina stela fingrar och lyssnar på REM, liksom.

Ha en fin dag hörni! Solen skiner och jag trivs i kylan, trots allt. Man får bara klä sig bättre, ’s all.

En garderob, två garderöb

Hej, det är jag igen. Jag gav mig själv ångest och behöver distraheras så här är mitt kollage och här kommer min sjukt ointressanta lilla iakttagelse vad gäller en skillnad på verklig garderob och lajvgarderob. Öh.

I verkligheten har jag en djävligt spridd garderob med allt från femtiotalspinupklänningar, öl-teeshirts, tröjor med skräckmotiv, tentakelleggings, Baphometleggings, skelettröjor och liksom en fucking Frölunda-teeshirt. Oavsett vad jag har på mig så vet folk som vet vem jag är att det är jag. Liksom, folk tittar och säger ”Ah, där är Carina” och så är det over with.

MEN. På lajv alltså. På något vänster syr jag (och jag gissar nu att det även gäller de flesta andra men jag har kanske FEL) kläder i liknande snitt och i en sammanhållande färgskala för att det skall synas att alla kläder tillhör samma karaktär. Det känns fel och offigt att ha en mörkröd sammetsklänning enda stunden och en lappad grön linneklänning dagen efter, för det känns inte alls som att det är samma person, trots att jag själv kan festa i guldklänning och gloria en kväll och sedan gå på stan med Turtles-tischa dagen efter (hahahha inte med den bakfyllan, men poängen kvarstår)

Jag antar att det har lite att göra med att man spelar en karaktär och att det är viktigt att vara tydlig med sin karaktär, och i en värld där man på pappret kan dö och sedan återkomma med en ny roll så kan det ju skapa förvirring om man går från att se ut på ett sätt och sedan gör fullständig vändning till en rak motsatt outfit, men det är ändå konstigt. Fan, jag spelar numera mest mig själv på lajv? Den största skillnaden är att jag är lite extra onykter och kanske lite mer självsäker pga känner mig så hemma i skogen änna.

Det finns verkligen noll av substans och inget av detta är viktigt, det är bara en grej jag reflekterat över nu när jag kikar på lite nya plagg till min garderob inför eventuellt kommande lajv nästa sommar. Allt är högt och lågt, det går i toner från gul och orange till röd och blå, och det är inte alls så enhetligt som man eventuellt skulle kunna få för sig bara av att jag randomdroppar lite kulörer här, haha.

Men ja. Nu skall jag klappa om min ångest och fortsätta titta på min inspirationsbild för underklänningen jag skall sy. Det slår mig just att den klänningen även kommer att vara jättesnygg till min skinnöverklänning, woo! Då fungerar den extra fint på medeltidsveckan nästa år :D Yay!

Okej. Hejdå, nu kommer jag inte att posta mer idag :D

En födelsedag: 40

Igår var en sådan himla bergochdalbana, ändå. Dagen började ju som sagt med att jag bröt ihop i hallen, fick spel på en sko som jag inte fick på ordentligt och som jag till slut hivade iväg medan jag grät och surade. Det var ingen bra start på dagen, men det var så sjukt mycket känslor som bara svämmade över där och då. Det blir så ibland. Väldigt sällan, men det händer.

På väg till jobbet bestämde jag mig för att lyssna på en ny podd jag snubblat över; Rollspelsklubben — svenska komiker spelar rollspel ihop. Tyckte upplägget lät en aning cringe men tog hem de avsnitt där de börjar spela Kult och ALLTSÅ HÖRNI detta är något av det bästa jag har hört? Det var så idiotdumt och knasigt och korkat och rollspel och IGENKÄNNINGSFAKTOR och jag gråtskrattade väl hela vägen till jobbet. Hela vägen hem också, för den delen. Bra grej!

Vi hade väldigt kul på Facebook också. En väldigt märklig trådstart i en grupp ledde till stora garv i en annan grupp och det lyfte humöret avsevärt, det med. Sådana där saker som andra dagar knappt gör någon skillnad alls var igår precis vad jag behövde. Glad över det.

Efter att jag hängt tvätten igår kväll stack jag ut och sprang. Det blev strax över 6 kilometer och helt okej tid på det, trots huvudvärk. När jag sprungit färdigt blev det en promenad, så att jag fick lyssna färdigt på de fyra avsnitt som handlade om första Kult-äventyret. Så himla bra.

(jag har ändrat mitt löpmål i Runkeeper — jag kommer inte att nå 500 km, så jag har sänkt det till 350 km. plötsligt är det doable OM jag faktiskt håller igång! mer morot såhär, än att försöka jaga ett mål som ställer alldeles för höga krav på mig just nu) (har även uppnått mitt stegmål på 2000 km nu i dagarna så lade till ett nytt mål på 1000 km till innan nyår — ligger bra till där också :))

Somnade gott efter en dusch, sov helt okej i nättras. Drömde något konstigt lajvrelaterat jag inte ens minns något av, vaknade lätt förvirrad och VÄLDIGT trött. Det blev 29k steg igår, jag borde kanske ha tagit lite sovmorgon idag. Men jag ville få min vanliga promenad på en timme, så jag gick upp när klockan ringde ändå.

Avslutade dagens promenad på kyrkogården där jag tände ett ljus för Anna. Älskade Anna, 40 år idag alltså. En stunds sörjande på kyrkogården och sedan gick jag till jobbet. Kollegorna är fina, de förstår. Jag har berättat att idag kan vara en lite svår dag för mig, och de är väldigt hänsynsfulla och snälla här. Jag tycker så bra om de här människorna jag jobbar med, faktiskt <3

Ikväll blir det en liten promenad hem och sedan har jag lite projekt att rota i. Det är nog bra, tänker jag. Göra något för att uppehålla hjärnan lite, inte fastna allt för mycket i datum och år och vem när var och hur. Kanske. Tända lite ljus hemma också, kanske ta ett glas vin. Det är torsdag så jag får inte glömma torsdagsölen dock! :)

Jag mår bra. Jag mår bättre idag än jag gjorde igår, men det är klart att jag är ledsen. Det är klart att jag sörjer och smärtar och saknar, det kommer ju aldrig att gå över. Jag önskar att jag kunde skicka ett idiotiskt meme till Anna och garva och önska henne grattis på sin stora dag liksom …på riktigt. Men det kan jag inte. Det brinner ett ljus för henne i minneslunden på kyrkogården här, och det är vad jag kan göra. Det får räcka, med andra ord.

Ha en fin dag, hörni. Krama om de ni älskar, tacka ja till något spännande, drick en god öl och lyssna på en rolig podd.

Grått

Jag vill vara peppig och glad och glättig idag – liksom alla andra dagar – men det sticker och svider i hjärtat och jag vet inte. Det är så djävla orimligt hur man liksom förväntas kunna hantera döden? Jag fattar inte. Hur gör alla andra? Varför verkar ALLA ANDRA klara det här så mycket bättre än vad jag gör? Vad är det för fel på mig? Varför står jag i hallen tio minuter före tåget skall gå nu på morgonen och gråter och kastar skor i väggen?

Det har ju liksom gått an, den här veckan. Jag har hela tiden haft blicken mot imorgon — hennes födelsedag — men det har inte …känts av, liksom. Det har mest varit ett fakta; ”Anna skulle ha fyllt 40 på torsdag” men imorse brast det väl. Jag är så oerhört trött just nu, så fullständigt drainad på all form av energi och jag skall ju springa ikväll och jag vet inte om jag skall försöka tro att jag kan springa imorgon? Bara skita i att springa, kanske? Ta hand om tvätten och sedan bara ligga i mörkret och lyssna på musik och andas och få slippa vara människa en stund. Det kanske vore något.

Eller så springer jag. Jag vet inte. Det kanske är precis vad som behövs? Att få flyga genom den kalla kvällsluften en stund och slippa behöva KÄNNA saker?

Jag mår bra, annars. Allt detta låter väl mer dramatiskt än det är, egentligen. Jag är bara ledsen och bär alla känslor utanpå kroppen idag. Det blir så ibland. Det blir säkert så imorgon också, så liksom förvänta er inte världens roligaste bloggande just nu. På fredag skall jag dricka öl på kvällen så då lär jag vara på bättre humör.

Jag bara går sönder lite för jag saknar henne så förbannat. Det är inte okej någonstans att jag inte längre har en syster. Det är faktiskt inte det.