2,5km utan avbrott igår och det var ju inte för att det var lätt och bekvämt utan för att jag VÄGRADE låta mig stanna. Jag hade satt ett mål och Nike+ upplyste mig hela tiden hur långt jag hade kvar till målet på 2,5km så det var bara att pusha vidare. Jag kan ju dock erkänna att jag efter mina 2,55km höll på att kräkas och fick lägga mig ner på marken (i solen på gräset, så det var inte helt otrevligt :)) och dricka vatten och försöka återhämta mig.

Jag är nöjd med tiden. Jag är nöjd med att jag satte nytt rekord på fastest mile. Jag är nöjd med att jag kom ut och såg till att få detta gjort. Jag är inte nöjd med att jag inte klarar mer än 2,5km och att jag fortfarande jämför mig med hur långt jag klarade av att springa för 1,5 år sedan när jag aktivt tränade löpning 3 dagar i veckan i nästan tre månaders tid. Kan jag SNÄLLA sluta tro att jag är på den nivån idag, just nu? Om jag håller igång med träningen även efter nästa helg och det fruktade Loppet™ så KOMMER jag utan problem att kunna springa Midnattsloppet i höst och förhoppningsvis då även springa milen snabbare än på 64 minuter. Det handlar om att inte ge upp, att fortsätta pusha och att se till att man kommer någonvart med detta. Jag gillar ju ändå att springa. Eller, nej, lögn. Jag HATAR att springa, men jag gillar hur jag mår efteråt och hur djälva underbart det är när man är dödstrött men känner sig accomplished för att man lyckades springa så långt/snabbt/stadigt/uppförsbackar/i regnet/whatever.

Det blev dock inget städat hemma igår. Jag kollade på RPDR så fort jag kom hem efter min tur till Bulltofta och sedan kröp jag i säng ganska strax efter det. IDAG däremot. Inga undanflykter, bara STÄDA. Jag tänkte ge mig på sovrummet – jag inbillar mig att jag kanske sover bättre ifall jag kan få ordning på cluttret där inne, för just nu så vaknar jag till flera gånger varje natt och det börjar ta ut sin rätt om dagarna. LÅT MIG SOVA. Herregud. Däremot så brukar jag sova mycket bättre när Martin är med så jag längtar ju tills fredag – och då inte bara för sömnens skull ;)

Men ja. Städa idag, tvätta + städa färdigt imorgon, och någonstans skall jag lyckas hinna ta mina steg också. Tanken är ju att så fort jag har fått ordning på sovrummet idag så kan jag ta en promenad – jag hinner ta resten av lägenheten imorgon, det är sovrummet som är den stora tidsfällan. Så ja. Håll fokus på att städa och ta en kvällspromenad sedan. Det blir nog bra! :)

För övrigt fyller världens bästaste lilla Bobby två år idag! Skall se till att köpa en fin present till honom (hans pappa påstår att han vill ha en hink men jag misstänker att det är ett internskämt eftersom Fredrik gick med på att få stygn sydda i fingret han klämt som barn ifall pappa köpte en hi-hi-hink till honom efteråt) och även försöka fixa en nallebjörn till tvåan som snart  borde dyka upp. Bobby blir ju som sagt var storebror nu när som helst :)

Det är så djävla skönt att det ÄNTLIGEN är vår på riktigt! Hela världen luktar blomdoft och solsken och solvarm hud och det blåser svala vindar men någonstans då och då så blir det plötsligt intensiv värme i några sekunder innan man huttrar till igen. LOVE IT.

Nu är min dator därhemma up-and-running igen och det känns skitbra. Den är snabb som sjutton och vilken djävla skillnad det blir när man byter ut 95% av all hårdvara hörni ;D …och vad skönt det är att kunna köra Spotify på en dator med riktiga högtalare och inte den där skramliga skiten som var min laptop. Enda anledningen att jag inte hivat den laptopen åt helvete är väl mer eller mindre att det är så djävla bra tangentbord på den, så jag gillar att skriva på den. Kanske borde jag ominstallera den och ta den med mig till Filippinerna till vintern och ge den till mitt fadderbarn… Där hade den ju kommit till nytta. Samtidigt så vet jag ju att den riskerar att rasa totalt relativt snart eftersom den ändå är 8 år gammal nu. Alltså kanske inte schysstaste grejen att ge bort, liksom.

Igår blev det långpromenad hem från jobbet och plötsligt var himlen täckt av tjock, svart rök som bolmade från hamnområdet. Det visade sig vara en stor brand i ett hus och i en lastbil ute i hamnen, men det verkar som att de fick ordning på det till slut och jag har inte hittat något om att någon hade kommit till skada så jag hoppas att ingen har drabbats illa av det. Men helt sjukt att se den röken driva in över Malmö, den var så onaturligt svart. Illabådande.

Ikväll tänkte jag att jag skall dra på mig träningskläder och sticka ut till Bulltofta typ direkt efter jobb, alternativt efter att jag har ätit något. Jag siktar på att försöka få sprungit 2,5-kmslingan utan avbrott, men vi får se vad det blir av det. Sedan har jag fortfarande skitmycket att stå i hemma och jag bör verkligen ta tag i det ikväll så att jag INTE skjuter upp det till torsdag vilket jag är bäst i världen på att göra. Då står man där och försöker i ren panik få ordning och reda och förbannar sig själv för att man inte tog det tidigare i veckan när man ändå har haft TID till det. Man är ju idiot, liksom.

Så ja. Springa, städa. Pepp pepp! :)

Dessa Fitbittävlingar är väldigt motiverande. I alla fall så länge man har en chans att hålla sig på topp. Om alla jag tävlar mot hade gått fruktansvärt mycket mer än mig hade jag surnat och tröttnat och struntat i det. Klart man vill tävla, men jag är en dålig förlorare (testa att växa upp med två småbröder som har tävlingsskallar och INTE är särskilgt graciösa vinnare :P) och jag ogillar att inte känna mig tillräcklig. Vi får se hur långt jag lyckas ta mig den här veckan – jag har lite saker att styra upp hemma + Martin kommer på fredag, så jag måste försöka ta alla mina fredagssteg på väg till jobbet/under dagen. Jag funderar på ifall jag skall ta långpromenadvägen till jobb på fredagen, men då gäller det att det är okej väder och att jag får sova klokt på torsdagsnatten. Det löser sig. Om jag hinner gå tillräckligt mycket under resten av veckan kan jag nog komma undan med typ 15k steg på fredag :)

Min semester är godkänd och inbokad, och för tillfället så lutar det åt att jag kommer att få åka iväg under en vecka för att lära mig koda i sommar! Jag har intresseanmält mig, så jag tycker att vi alla håller våra tummar och tår för att det blir av och för att det blir konstruktivt.

Solen skiner, jag tog en liten promenad ner till Hemköp på lunchen för att köpa youghurt och fick sedan spendera nästan 20 minuter i kö. Hur man inte lyckas få undan 10 kunder på mindre än 20 minuter förstår jag inte – nästan alla framför mig hade väldigt få varor att köpa så jag vetefan varför det gick så slött. Pro-tip är ju också att ringa in en extra kassa när lunchrushen drar in… liksom. Jag har jobbat i kassa tidigare och jag förstår mig verkligen inte på hur vissa kassörskor/kassörer fungerar nuförtiden. Varför är det plötsligt så lite fokus på liksom att hjälpa kunden? Gudars skymning.

MEN MEN. Nu har jag ätit lunch och jag har saker att försöka få någon form av ordning och reda på – vi får se hur det går med det, som man säger. Hepp!

Det har varit en fin helg. I fredags blev det soffhäng och Supernatural-gluttande. I lördags tog jag mig upp tidigt och stack ut på Bulltofta, där jag först försökte springa 2,5-kmslingan (lyckades igen bara springa 2km) och sedan promenerade samma slinga ett varv. Sedan gick jag hem, chillade på soffan, gluttade på mer Supernatural och vilade lite innan det var dags att göra sig schnygg och tralla över till Lotta för lite förhäng inför kvällens VanGuardia. VanGuardia var i vanlig ordning inte jättespännande – det må vara gratis, men lokalen är under all kritik och det rådde en viss brist på uppskattning över DJ:ns förmåga att göra smidiga övergångar mellan låtar. Jag köpte ett glas vitt i baren, drack mindre än halva och övergav det sedan pga verkligen inte gott vin.

På söndagen tänkte jag få klokt med sömn eftersom jag kom i säng halv tre på lördagnatten, men jag vaknade strax efter åtta och var dödspigg så till slut tog jag mig upp ur sängen, stack ner på Hemköp och handlade frukost och sedan var det ut på Bulltofta igen – den här gången för promenad och mysande i solskenet. Allt luktade blommor, luften var varm och behaglig och inberäknat lördagsnattens dansande så hade jag 27k steg på Fitbiten när jag somnade igår natt. Då hade jag ändå spenderat 4 timmar åt Supernatural och 3 timmar åt att slagga på soffan :P

Jag är fortfarande stressad över faktumet att jag inte kommer att klara av att springa 10,5k utan stopp om1,5 vecka, men igen så är jag väldigt upphängd på att jag har klarat det FÖRUT utan att ta hänsyn till var jag står idag. Sist jag klarade av att springa 10k så tränade jag löpning tre gånger i veckan 8 veckor i sträck – det är liksom inte logiskt att tro att jag skall utan problem skall klara samma sak igen när jag inte ens har i närheten av samma förutsättningar. Jag skall försöka fokusera på att helt enkelt göra det bästa jag kan av det och vara nöjd med resultatet vad det än blir. Jag menar, klarar jag av att springa mer än 2k så har jag ju redan där slagit var jag står just nu ;)

Idag väger jag mellan att ta den långa vägen hem eller att ta den korta vägen hem, dra på mig träningskläder och sticka ut på Bulltofta. Jag tror dock att promenadsträckan är bättre – mina ben är fortfarande lite trötta så jag tror att det är bättre att istället köra löpträning imorgon och låta benen vila idag också. Jag vill ju inte slita ut kroppen, liksom.

Vi får se vad det blir av det hela. Tjipp!