2,5km utan avbrott igår och det var ju inte för att det var lätt och bekvämt utan för att jag VÄGRADE låta mig stanna. Jag hade satt ett mål och Nike+ upplyste mig hela tiden hur långt jag hade kvar till målet på 2,5km så det var bara att pusha vidare. Jag kan ju dock erkänna att jag efter mina 2,55km höll på att kräkas och fick lägga mig ner på marken (i solen på gräset, så det var inte helt otrevligt :)) och dricka vatten och försöka återhämta mig.

Jag är nöjd med tiden. Jag är nöjd med att jag satte nytt rekord på fastest mile. Jag är nöjd med att jag kom ut och såg till att få detta gjort. Jag är inte nöjd med att jag inte klarar mer än 2,5km och att jag fortfarande jämför mig med hur långt jag klarade av att springa för 1,5 år sedan när jag aktivt tränade löpning 3 dagar i veckan i nästan tre månaders tid. Kan jag SNÄLLA sluta tro att jag är på den nivån idag, just nu? Om jag håller igång med träningen även efter nästa helg och det fruktade Loppet™ så KOMMER jag utan problem att kunna springa Midnattsloppet i höst och förhoppningsvis då även springa milen snabbare än på 64 minuter. Det handlar om att inte ge upp, att fortsätta pusha och att se till att man kommer någonvart med detta. Jag gillar ju ändå att springa. Eller, nej, lögn. Jag HATAR att springa, men jag gillar hur jag mår efteråt och hur djälva underbart det är när man är dödstrött men känner sig accomplished för att man lyckades springa så långt/snabbt/stadigt/uppförsbackar/i regnet/whatever.

Det blev dock inget städat hemma igår. Jag kollade på RPDR så fort jag kom hem efter min tur till Bulltofta och sedan kröp jag i säng ganska strax efter det. IDAG däremot. Inga undanflykter, bara STÄDA. Jag tänkte ge mig på sovrummet – jag inbillar mig att jag kanske sover bättre ifall jag kan få ordning på cluttret där inne, för just nu så vaknar jag till flera gånger varje natt och det börjar ta ut sin rätt om dagarna. LÅT MIG SOVA. Herregud. Däremot så brukar jag sova mycket bättre när Martin är med så jag längtar ju tills fredag – och då inte bara för sömnens skull ;)

Men ja. Städa idag, tvätta + städa färdigt imorgon, och någonstans skall jag lyckas hinna ta mina steg också. Tanken är ju att så fort jag har fått ordning på sovrummet idag så kan jag ta en promenad – jag hinner ta resten av lägenheten imorgon, det är sovrummet som är den stora tidsfällan. Så ja. Håll fokus på att städa och ta en kvällspromenad sedan. Det blir nog bra! :)

För övrigt fyller världens bästaste lilla Bobby två år idag! Skall se till att köpa en fin present till honom (hans pappa påstår att han vill ha en hink men jag misstänker att det är ett internskämt eftersom Fredrik gick med på att få stygn sydda i fingret han klämt som barn ifall pappa köpte en hi-hi-hink till honom efteråt) och även försöka fixa en nallebjörn till tvåan som snart  borde dyka upp. Bobby blir ju som sagt var storebror nu när som helst :)