Dessa Fitbittävlingar är väldigt motiverande. I alla fall så länge man har en chans att hålla sig på topp. Om alla jag tävlar mot hade gått fruktansvärt mycket mer än mig hade jag surnat och tröttnat och struntat i det. Klart man vill tävla, men jag är en dålig förlorare (testa att växa upp med två småbröder som har tävlingsskallar och INTE är särskilgt graciösa vinnare :P) och jag ogillar att inte känna mig tillräcklig. Vi får se hur långt jag lyckas ta mig den här veckan – jag har lite saker att styra upp hemma + Martin kommer på fredag, så jag måste försöka ta alla mina fredagssteg på väg till jobbet/under dagen. Jag funderar på ifall jag skall ta långpromenadvägen till jobb på fredagen, men då gäller det att det är okej väder och att jag får sova klokt på torsdagsnatten. Det löser sig. Om jag hinner gå tillräckligt mycket under resten av veckan kan jag nog komma undan med typ 15k steg på fredag :)

Min semester är godkänd och inbokad, och för tillfället så lutar det åt att jag kommer att få åka iväg under en vecka för att lära mig koda i sommar! Jag har intresseanmält mig, så jag tycker att vi alla håller våra tummar och tår för att det blir av och för att det blir konstruktivt.

Solen skiner, jag tog en liten promenad ner till Hemköp på lunchen för att köpa youghurt och fick sedan spendera nästan 20 minuter i kö. Hur man inte lyckas få undan 10 kunder på mindre än 20 minuter förstår jag inte – nästan alla framför mig hade väldigt få varor att köpa så jag vetefan varför det gick så slött. Pro-tip är ju också att ringa in en extra kassa när lunchrushen drar in… liksom. Jag har jobbat i kassa tidigare och jag förstår mig verkligen inte på hur vissa kassörskor/kassörer fungerar nuförtiden. Varför är det plötsligt så lite fokus på liksom att hjälpa kunden? Gudars skymning.

MEN MEN. Nu har jag ätit lunch och jag har saker att försöka få någon form av ordning och reda på – vi får se hur det går med det, som man säger. Hepp!